Skjuta fram eller inte? Den 31 oktober 2006

I sitt tal på FSD-kongressen i Borgå sade SDP:s partisekreterare Maartit Feldt-Ranta att avgörandet i Sibbofrågan borde skjutas framåt över nästa riksdagsval, eftersom utredningsmannen behöver mera tid och eftersom det inte finns någon saklig eller juridisk koppling till riksdagsvalet. Sfps ordförande Srefan Wallin var inte sen med att både välkomna Feldt-Rantas uttalande och meddela avvikande åsikt. Wallin vill, i motsats till Feldt-Ranta, inte skjuta fram frågan till efter riksdagsvalet, eftersom det är viktig väljarupplysning att partierna redan före valet visar var de står i synen på Sibbo och därmed hela den kommunala självbestämmanderätten. Dessutom påpekar Wallin att det finns en risk för att Sibbofrågan blir en spelbricka i förhandlingarna om följande regering, ifall frågan sjuts upp. (Se Yle Internytt.)

Ur Svenska folkpartiets synvinkel torde det vara bättre att Sibbofrågan avgörs av den sittande regeringen, men vad som är bäst för Sibbo är en annan sak. Sfp har oberoende av när frågan avgörs goda möjligheter att uttnyttja fallet Sibbo för att öka sitt stöd i valet. Jag ger naturligtvis riksdagskandidater som stöder Sibbos sak mitt fulla stöd, men åtminstone jag kommer att försöka granska kritiskt huruvida de prioriterar sina egna valframgångar framom Sibbos och den kommunala självstyrelsens sak. Denna granskning bör även gälla Wallin och Sfp. Ur Sibbos synvinkel vorde det kanske bra om Sfp lät socialdemokraterna och kanske även Centern och Samlingspartiet rädda sina ansikten på ett sätt som gynnar Sibbo.

Partisekreterare Feldt-Ranta har fått kritik för sitt utspel i Borgå från partikamraten Rakel Hiltunen, som är ordförande för Helsingfors stadsfullmäktige. Hon säger i gårdagens Hufvudstadsblad att hon inte från regeringen fått några signaler om att en senläggning skulle vara på gång. Speciellt hårt har Feldt-Rantas förslag att skjuta upp Sibbofrågan kritiserats av ordföranden för samlingspartiets partifullmäktige, riksdagsledamot Sari Sarkomaa, som anser att Helsingforsborna inte har råd att skjuta fram beslutet om Sibbo. Enligt Sarkomaa betalar stadens medelinkomsttagare som kämpar med höga boende- och levnadskostnader ett högt pris om ärendet skuffas fram. Det är svårt att tolka Sarkomaas uttalande som annat än ett erkännande av att allt handlar om Helsingfors stads ekonomi.

Istället för att kräva en förändring av en politik och ett system som missgynnar Helsingfors ekonomi, har Helsingforspolitikerna nöjt sig med ett engångsbidrag i form av sydvästra Sibbo. Nu riskerar staden att gå miste även om den biten, men det är verkligen inte Sibbos fel om huvudstaden är förfördelad. Sedan kan man fråga sig varför det är så bråttom med en annektering som först långt in i framtiden skulle börja ge avkastning. Sarkomaa torde frukta att annekteringen aldrig blir av om inte den sittande regeringen får ta ställning till huvudtadens territoriella krav.

Sarkomaa beskyller socialdemokraterna för att spela med dubbla kort, då Sdp:s partisekreterare säger att Sibbofrågan borde skjutas fram till efter riksdagsvalet samtidigt som ledande sdp:are varit initiativkraftiga och aktiva i frågan. Sarkomaa, som själv är stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors, borde dock kunna skilja på Sdp-politikers olika roller som rikspolitiker och lokalpolitiker i Helsingfors. Dessutom är det nog främst Centern som har haft behov av att idka kohandel med Helsingfors och därför gett löften om att stöda huvudstadens krav på ett område i Sibbo. Socialdemokraternas uttalade stöd torde vara av mera allmänn natur.

I dagens Hufvudstadsblad ingår en debattartikel med rubriken "Eftertanke krävs i frågan" av en annan stor finlandssvensk socialdemokrat, Jacob Söderman. Söderman, som är uppstäld som riksdagskandidat i Helsingfors, är långt på samma linje som sin partikamrat Maarit Feldt-Ranta. Inte heller Söderman sparar på krutet mot "myglandet" i fallet Sibbo. Juristen Söderman menar att Sibbo har juridiken på sin sida, men liksom Feldt-Ranta och Paavo Lipponen förespråkar han en kompromiss i Sibbofrågan. Även ledaren i dagens Hbl berör Feldt-Rantas tal i Borgå. Liksom Söderman tar ledarartikeln inte direkt ställning till om frågan bör avgöras före eller efter valet, men redan rubriken "Sibbofrågan kan få mogna" antyder att det kan vara bra att beslutsfattarna tar tid på sig med beslutet:

Sfp var från början emot annekteringsplanerna. När Marit Feldt-Ranta nu försöker bromsa Helsingforsdirektör Jussi Pajunens (saml) odemokratiska blixtprojekt är sfp emot igen. Det är inte så dumt tänkt; ett Sibboval kan ge sfp valtaktiska fördelar i hela Svenskfinland.

Men för både nuvarande och framtida invånare i Sibbo och hela huvudstadsregionen kan det i alla fall vara bra att låta saken mogna över valet.

Kohandel kallas det. Den 30 oktober 2006

FSD-kongressen i Borgå under veckoslutet förefaller att kunna bli en vändpunkt i fallet Sibbo. På söndag godkände kongressen motionen som säger att "Finlands Svenska Socialdemokraters kongress uppmanar distriktsstyrelsen och distriktets riksdagsman att på alla sätt påverka de socialdemokratiska beslutsfattarna i regeringen att inte godkänna Helsingfors planer på att tvångsansluta en del av Sibbo med huvudstaden". Men det var framför allt Maarit Feldt-Rantas tal på lördag som öppnade nya möjligheter för Sibbo. Partisekreteraren stryker inte Sibbo medhårs, men kritiken mot centerministrarna är frän. Jag citerar valda bitar:

Om jag i fråga om kommunreformen utmanar aktörerna att sätta fart på processen, erbjuder jag det motsatta som medicin för fallet Sibbo. Sibboprocessen fyller på flere sätt kriterierna för uruselt skött ärende. Samtidigt som vi är väldigt upprörda över hur demokratin och medborgarsamhället annanstans fungerar, har vissa aktörer arrogant och utan någon som helst respekt för öppenhets- eller demokratiprincipen myglat med en process som direkt eller genom sitt symbolvärde påverkar väldigt många eller egentligen alla finländare. ...
Demokratin har fullkomligt åsidosatts i beredningen av ärendet. Det framgick i Helsingfors, att stadens organ inte har haft möjlighet att ta ställning till ärendet. Det argumenterar man med att det var fråga om ett anbud – och en deal med landets regering – som man måste hålla tyst om. ...
Utredningsmannen måste nu få utföra sitt arbete och han måste dessutom få ta den tid i anspråk som detta komplicerade ärende kräver. Det bästa vore, att medvetet skjuta avgörandet i frågan framåt över nästa riksdagsval. Det finns ingen saklig eller juridisk koppling till riksdagsvalet. Kopplingen är enbart politisk och har att göra med den uppgörelse som Helsingfors gjorde med några ministrar i regeringen. Ministrarnas uppgörelse, även om statsministern är delaktig, har ingen juridisk bindning. Tvärtom kan man fråga sig, med vilken rätt statsministern och kommunministern, och eventuellt andra ministrar har gett sig in på en dylik kohandel med Helsingfors stad, i synnerhet som innehållet i uppgörelsen, dvs. annekteringen av områden i Sibbo tydligen inte fyller lagens krav.

Med FSD- och Borgåmått mätt är Feldt-Ranta en megastjärna. Hennes position som SDP:s partisekreterare ger hennes uttalande stor tyngd. Ställningstagandet var kanske nödvändigt för henne med tanke på det kommande riksdagsvalet, men det gör inte hennes ställningstagande mindre heroiskt. På finskt socialdemokratiskt håll har partisekreterarens tal väckt en del kritik. Åtminstone förefaller socialdemokraterna vara splittrade i frågan (se Yle Internytt, TV-nytt), men genom att lyfta fram Centerns och Samlingspartiets (eller Helsingfors) kohandel i fallet Sibbo torde Feldt-Ranta ha gjort hela sitt parti en tjänst.

Jag förhåller mig inte okristiskt till Feldt-Rantas alla synpunkter på Sibbofrågan, men det väsentliga är att hon sprängde en skenbart enig allians för Helsingfors planer på att expandera österut. Det finns skäl att återkomma till FSD-kongressen och Feldt-Rantas uttalande i flera blogginlägg.



20:45
Dagens bästa nyhet kommer Helsingin Sanomats webbupplaga med på kvällen. Helsingfors tar efter Sibbo när det gäller planerna på privat finansiering av nya bostadsområden inom Helsingfors nuvarande gränser. Helsingfors egna resurser räcker inte till! Det är uttryckligen för att byggandet av sydvästra Sibbo ansetts kräva Helsingfors ekonomiska resurser som statsministern har stött Helsingfors planer på att annektera området.

Partisekreterarens ställningstaganden. Den 29 oktober 2006

Maarit Feldt-Rantas uttalanden i Sibbofrågan på de finlandssvenska socialdemokraternas kongress är huvudnyhet i dagens Hufvudstadsblad. Socialdemokraternas partisekreterare sade alltså på FSD:s kongress i Borgå igår att frågan om Sibbos framtid bör skjutas fram till efter riksdagvalet, eftersom det inte finns någon saklig eller juridisk koppling till valet. (Se Yle Internytt, Radio Vega, TV-Nytt.) Kopplingen till valet är enligt partisekreteraren Feldt-Ranta enbart politisk och har att göra med Helsingfors uppgörelse med några ministrar. Feldt-Ranta undrade med vilken rätt statsministern och kommunministern och eventuellt andra ministrar började kohandla med Helsingfors stad om annektering av delar av Sibbo. Hon säger vidare att Sibboprocessen på flera sätt fyller kriterierna för ett uruselt skött ärende och att demokratin fullkomligt åsidosatts i beredningen. Sibbofrågan borde enligt Feldt-Ranta avgöras av nästa regering och ministrar som inte bundit sina händer i frågan. Då skulle ingen behöva göra dåliga beslut bara för att rädda sittansikte.

Partisekreteraren Feldt-Rantas uttalanden i fallet Sibbo torde ge skäl till flera blogginlägg. Det kanske mest anmärkningsvärda med Feldt-Rantas ställningstagande är att hennes företrädare som socialdemokraternas partisekreterare Eero Heinäluoma uttalat sitt stöd för Helsingfors krav på att få annektera sydvästra Sibbo. Centerns partisekreterare undrade med fog om det finns meningsskiljaktigheter i Sibbofrågan mellan partisekreteraren Feldt-Ranta, partiordföranden Heinäluoma och de övriga ministrarna från Helsingfors. Centern är tydligt irriterad över Feldt-Rantas uttalanden. Centern undrar varför socialdemokraternas partisekreterare går aggressivt ut i en fråga som hennes egna partikamrater i Helsingfors mycket aktivt har drivit i motsatt riktning.

Finansninister Eero Heinäluoma har nog kvalicerat sig till gruppen "eventuellt andra ministrar" som idkat kohandel med Helsingfors. Till Heinäluomas och socialdemokraternas försvar kan dock noteras att Sibbofrågan åtminstone inte formellt hör till finansministerns ansvarsområde. Heinäluoma är även en Helsingforspolitiker, som naturligtvis även bör se till huvudstadens intressen, fastän han i likhet med Feldt-Ranta inte sitter i Helsingfors stadsfullmäktige. Man kunde även fråga sig varför Centerns ledning så tydligt tagit ställning i en fråga som Centerns medlemmar i Sibbo mycket aktivt drivit i motsatt riktning... Heinäluoma och socialdemokratiska stadsfullmäktigen i Helsingfors har nog stoppat sina fingrar i syltburken, men finansministern och SDP har inte bundit sina händer på samma sätt som centerministrarna.

Idag skall FSD-kongressen behandla motioner och ta ställning till bl.a. följande motion:

Finlands Svenska Socialdemokraters kongress uppmanar distriktsstyrelsen och distriktets riksdagsman att på alla sätt påverka de socialdemokratiska beslutsfattarna i regeringen att inte godkänna Helsingfors planer på att tvångsansluta en del av Sibbo med huvudstaden.

Inkorporera Nurmijärvi med Helsingfors! Den 28 oktober 2006

Statsminister Matti Vanhanen skriver i sin webbdagbok tidigare i veckan om bostadspolitik i Helsingforsregionen. Angående paret Försti, som vräktes ur sitt hem i Esbo, skriver statsministern:

Espoo elää välimuodossa, mutta sielläkin yhä muutetaan omakotipihoja kerrostalorakentamiseksi. Viimeisin tapaus, jossa eläkeläispariskunta häädettiin talostaan kaavan takia toivottavasti herättää miettimään eletäänkö tehokkuuden takia vai mikä on tavoitteemme....

Får Helsingfors annektera sydvästra Sibbo kan vi få se många liknande scener som i fallet Försti. Även i Sibbofrågan är det skäl att fråga sig vad vi lever för och vilka våra målsättningar är.

Vanhanen försvarar i sitt blogginlägg sin hemkommun Nurmijärvi och tar än en gång ställning för boende i egnahemshus, vilket fått biträdande stadsdirektör Pekka Korpinen att reagera med hård kritik. Oenigheten i bostadspolitiken är ett gott tecken för Sibbo. Vanhanen ifrågasätter det vettiga i att rengöra området vid Fiskhamnen för 260 miljoner euro för att kunna bygga ett nytt bostadsområde. För samma pris kunde man kunna köpa råmark till en yta som motsvarar halva Nurmijärvi. På en så stor yta skulle det rymmas mången stuga, noterar Vanhanen.

Jag kan inte motstå frästelsen att föreslå att halva Nurmijärvi inkorporeras med Helsingfors. Då skulle Pekka Korpinens inställning till egnahemshusboende i Nurmijärvi säkert förändras. Visserligen är Helsingfors och Nurmijärvi inte grannkommuner, men det problemet kunde lösas genom att Vanda avstod ett område som skulle utgöra en korridor mellan moderstaden och kolonin. Å andra sidan har man den senaste tiden diskuterat det ändamålseniga i lagen som säger att en kommun måste bestå av ett sammanhängande område.

Principen om ett sammanhängande landområde gör att Kalvola inte kan gå samman med Tavastehus, emedan grannkommunen Hattula beslutit att inte gå med i det planerade Stortavastehus. Åtminstone på Kommunförbundet är man beredda att pruta på den ovannämnda principen. (Se Hämeen Sanomat.) Man kan även fråga sig hur vettigt det är att Vanda skulle avstå sin havsstrand bara för att Helsingfors annekteringe av sydvästra Sibbo formellt skall uppfylla lagens krav. I praktiken skulle sydvästra Sibbo som en dela av metropolen i varje fall bli en koloni, lydstad och exklav.

Min hembygds heliga namn. Den 27 oktober 2006

Forskningscentralen för de inhemska språken säger att sammansatta kommunnamn absolut bör undvikas då kommuner slås ihop till följd av kommunreformen. (Se Vasabladet.) Motiveringen är den samma som till varför ett barn inte kan få till efternamn ett dubbelnamn bestående av båda föräldrarnas efternamn. Enligt forskningscentralens utlåtande över kommunnamnen bör vid en kommunsammanslagnimng det namn som har djupare historiska rötter bli gällande, men inkörda stadsnamn skall gå före gamla sockennamn. Forskningscentralen för de inhemska språken tar alltså, så som jag tolkar det, ställning för staden och den urbana identiteten framom landsorten.

Kommunens namn är inte en obetydlig fråga vid en sammanslagning. Stadsdelar, kyrkobyar och öar kan bevara sin identitet även efter en kommunsammanslagning eller ändring i kommunindelningen, men invånarna i landsortskommunens periferi förlora lätt sin lokala identitet och därmed även sin hembygd. Samtidigt faller lokalhistorien lätt i glömska. Ibland förefaller namnreformer rentav vara ämnade att förtränga ortens svenskspråkiga historia, som då Helsinge omdöptes till Vanda och Helsinge kyrka till Sankt Lars, på finska Pyhä Laurin kirkko. Namnet utgör en förmedlare av minnen, gemenskap och hembygdskänsla. När namnet utplånas förlorar orten även sin historia och kommuninvånarna sina rötter.

Namnet förenar, men ett kommunnamn kan lika väl betyda olika saker för olika människor. För min son, som nyss fyllt fem, betyder Sibbo framför allt farfars och farmors hem. Som lite yngre trodde han att Sibbo uttryckligen betydde huset där hans farföräldrar bor, men numera associerar han Sibbo även med landsbygd och svenskspråkiga människor. Att åka till Sibbo betyder lika väl fortfarande att åka till farmor. Tyvärr fick vi denna vecka besked om att farmors dagar är räknade. Farfars och farmors hus kommer ändå alltid att besjälad av farmor. Hela Sibbo är besjälat av henne. Namn bär liksom platser på minnen av tider som gått och människor som lämnat oss.

För några år sedan kunde jag inte föreställa mig att även Sibbos existens är hotad. Jag var tacksam för att vara hemma från en kommun vars framtid föreföll tryggad. Ändå engagerade jag mig redan före sekelskiftet mot fusioner och gränsjusteringar, om än med glimten i ögat. Jag var medveten om att mina värderingar var otidsenliga, åtminstone i huvudstaden. I min doktorsavhandling, som publicerades 1998, använder jag mig medvetet av en arkaisk stil. Jag försöker efterlikna Runeberg och Topelius i dera patriotiska stil, men orden är uppriktiga och känslorna bakom mina ord är självupplevda:

Sibbo mihi patria est! Här har jag mitt heimat; här har jag min klippa, till vilken jag tager min tillflykt. Gud vare lovad att inga länsslakter eller tvångssammanslagningar, inga flyttanden av fädernas råmärken kan utplåna min hembygds heliga namn!

Folkomröstning. Den 26 oktober 2006

Enligt Yle Internytt torde Sibbo vänta med den planerade enkäten om en eventuell ändring av kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda tills kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi är klar med sin utredning i slutet av november. Det anses nämligen möjligt att Myllyniemi föreslår en folkomröstning. Utgången av så väl en enkät som en folkomröstning är klar. I själva verket gjorde tidningen Presso redan i somras en undersökning enligt vilken nästan alla Sibbobor var emot Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo. En fokomröstning skulle vara till stor fördel för Sibbos sak och en enket nu skulle åtminstone inte öka chanserna för att det blir en folkomröstning. Folkomröstningar brukar på det nationella planet ordnas då politikerna vill två sina händer och inte ta politiskt ansvar. Förhoppningsvis vill inte den sittande regeringen ta på sig skulden för att ha plundrat en kommun på dess bästa bitar.

Man kan fråga sig vilka alternativen skulle vara om en enkät skulle ordnas idag. Myllyniemi, som enligt minister Hannes Manninen började sin utredning från rent bor, kunde i princip t.ex. föreslå att hela huvudstaden eller hela Helsingfors förutom stamstaden inkorporeras med Vanda. Dessa alternativ skulle skapa balans och symetri i huvudstadsregionen. En annan hypotetisk möjlighet är att Myllyniemi föreslår att sydvästra Sibbo eller hela kommunen inkorporeras med Vanda. Mera sannolikt och politiskt realistiskt är det att utredaren Myllyniemi föreslår att hela Västerkullakilen eller en ännu större del av sydöstra Vanda införlivas med Helsingfors. Det skulle förändra en hel del. Dessutom kan Myllyniemi, speciellt ifall Vandas föreslagna förlust av område blir större, föreslå att även Vandaborna eller direkt berörda Vandabor får rösta.

Egentligen skulle det vara ojust av utredningsmannen att inte föreslå en folkomröstning. Det skulle även vara oljust av regeringen att inte respektera resultatet av en folkomröstning. Nonchalering av gallupundersökningar kan ses som ett uttryck för god karaktär, nonchalering av folkomröstningar tyder på bristande respekt för demokratin.

Det är många aspekter som utredningsmannen bör ta i beaktande i sin utredning. En intressant omständighet är att utredningen då den är färdig eventuellt redan är föråldrad. Hinner Myllyniemi ta i beaktande Sibbos egen utredning av en alternativ privat finansiering av generalplan 2025, som liksom Myllyniemis utredning skall vara klar i slutet av november?

Utredningsmannen Hjallis. Den 25 oktober 2006

"Utredningsmannen" Hjallis Harkimo intervjuvades i dagens Huomenta Suomi i MTV3. Liksom i dagens Borgåblad sade Harkimo i TV-intervjun att han tagit sig an uppdraget för att han tycker att det är intressant. Någon lön får han alltså inte, men Harkimo är faktiskt en person som kan ta utmaningar av andra än direkta ekonomiska motiv. Harkimo seglade inte ensam jorden runt för att bli rik, men han skaffade sig ett rykte genom sin bragd. Lika väl så har Hjallis nog denna gång även direkta materiella intressen att bevaka, eftersom han bor på det område som Helsingfors gjort anspråk på. Att man överhuvudtaget benämner Bo-Erik Ekström och Harri Harkimo utrednigsmän och inte bara betraktar dem som medlemmar i en kommitté skall väl närmast ses som en möjlighet för Sibbos egen utredning att få publicitet.

I intervjun i Huomenta Suomi frågades det hur Harkimo skall hinna få sin utredning klar till slutet av november. Ekström och Harkimo lär visserligen redan ha påbörjat sitt uppdrag, som offentliggjordes på måndag, men det väsentliga är nog att den av minister Hannes Manninen utnämnda officiella utredaren Pekka Myllyniemi, som skall göra en mycket mera omfattande utredning, likaså skall ha sin utredning klar före slutet av november. Harkimo kan även betraktas som jävig, fastän det knappast har någon betydelse var han bor då hans uppdrag närmast är att utreda finansieringsmodeller. Ivriga debattörer har de facto redan hunnit beskylla Harkimo för att vara jävig, men det är ur Sibbos synvinkel bara bra att jävighetsproblemet lyfts fram, då inrikesministeriet till officiell utredare utsett en person som är medlem i styrelsen för metropolens eget landskapsförbund.

Skuggutredningsmän. Den 24 oktober 2006

Sibbo har tillsatt hela två "skuggutredningsmän" (HS). Den ena är Bo-Erik Ekström, som är sakkunnig i kommunekonomi. Den andra utredaren är ingen mindre än Harri Harkimo. Nu är inte Hjallis ett dugg mindre opartisk än den officiella kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi. Harkimo bor själv i Gumbostrand, som hör till det område som Helsingfors gör anspråk på. Om Harkimo inte är så trovärdig i egenskap av jävig utredningsman, så garanterar han åtminstone att Sibbos egen utredningar får publicitet. Och det kan vara nog så viktigt.

Jag har själv på denna blogg förslagit eller förutspått att Sibbo eller föreningen För Sibbo gör egna utredningar. (Se För tydliga direktiv. Den 12 oktober 2006.) Månne inte även minister Hannes Manninen kunde räkna ut att Myllyniemis utredning inte blir den enda utredningen. I själva verket har statens tekniska forskningscentral VTT redan gjort en utredning eller konsekvensbedömning, som stöder Sibbos egna planer, som centerministrarna Vanhanen och Manninen dock stämplat som orealistiska. Ändå misstänker jag att Sibbos senaste drag kan ta minister Manninen på sängen. Initiativet kan inte avfärdas som en provokation, men kan nog verka provocerande.

Ekström och Harkimo skall, trots att Helsingin Sanomat kallar dem skuggutredningsmän, inte utreda om "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur." Istället skall de mera specifikt utreda alternativ finansiering, vilket i praktiken betyder att privata finansiärer skulle betalar en del av kostnaderna när nya bostäder, skolor och infrastruktur byggs i Sibbo. (Se Yle Internytt.) I själva verket byggdes Nordsjö, där jag själv numera bor, på 1960-talet på ett liknande sätt med privat finansiering av service och infrastruktur, fastän en del försvarare av Helsingfors annekteringsplaner felaktigt hävdat att Helsingfors ansvarade för byggandet av stadsdelen, som 1966 införlivades med huvudstaden.

Harri "Hjallis" Harkimo är inte minst känd för sin förmåga att hitta sponsorer och samarbetspartner. Månne inte Harkimos "utredning" kommer att resultera i en lista med villiga finansierer och en finansieringsplan som centerministrarna omöjligen kan beteckna som orealistisk. Helsingfors stadsdirektör och stadsstyrelseordförande borde i egenskap av samlingspartister inte heller kunna ha några invändningar mot privata finansierer. Dess värre torde Helsingfors hellre se att Sibbo förblir glesbebyggt än att Sibbo själv bygger, men Helsingfors stads ekonomi duger inte som ett officiellt argument för en annektering.

Om reformen av kommun- och servicestrukturen och fallet Sibbo. Den 23 oktober 2006

Den aktuella reformen av kommun- och servicestrukturen har som mål att radikalt minska antalet kommuner i Finland. Den centerpartistiske kommun- och regionminister Hannes Manninen, som ansvarar för reformen, har intygat om att den nya ramlagen tjänar detta syfte. Ändå är Center eller åtmintone dess medlemmar starkt emot kommunsammanslagningar. Kommunsammanslagningar betyder att speciellt centerpartistiska politiker och kommundirektörer mister jobbet, att gamla kommuncentrum på landsbyggden tvinar bort och att landsorter förlorar sin identitet. Minister Manninens otacksamma uppgift har varit att driva igenom en reform som är föga populär bland hans potentiella väljare. Centern har haft skäl att frukta att om partiet inte själv ansvarat för en kommunreform, så hade nästa regering gått in för en betydligt radikalare reform, som skulle ha betytt tvångssammanslagningar och storkommuner.

Det har länge varit känt att socialdemokraterna allmänt förespråkar kommunsammanslagningar och stora kommunder. Förra hösten skrev jag ett blogginlägg Om kommunsammanslagningar. Den 10 september 2005, där jag kritiserade socialdemokraterna för att förespråka sammanslagningar och påtvinga sammanslagningar genom att driva igenom lagar som ruinerar kommunerna. Vad jag inte då hade klart för mig var att även Samlingspartiet anser att det i Finland finns "för många" kommuner.

Den främsta orsaken till kommunsammanslagningar är kommuners dåliga ekonomi. Den dåliga ekonomin kan bero på avfolkning och ofördelaktig åldersstruktur. Men kommunernas allmänna dåliga ekonomi beror nog i första hand på att riksdagen stiftat lagar som ökat kommunernas utgifter. Samlingspartisten Jan Vapaavuori påpstod för ett år sedan att "valtio on siirtänyt osan omista budjettiongelmistaan kuntien budjetteihin vähentämällä osuuttaan kunnille määräämiensä tehtävien kustannuksista." (Se Vapaavuoris webbplats.) En logisk lösningen på kommunernas dåliga ekonomi vore att staten bar ett större ansvar för tjänsterna. Kommunsammanslagningar löser inte nödvändigtvis de ekonomiska problemen. Det visar åtminstone en undersökning som den kommunala utvecklingsstiftelsen KAKS har låtit göra, som publicerades förra veckan.

Själv tycker jag att en av Ålands stora charm är det stora antalet kommuner och kommuncentra. På Åland fungerar landskapet som en demokratisk mellannivå mellan kommunerna och staten, men Samlingspartiet har motsatte sig Centerns förlag på motsvarande mellannivåer i Riket. Överhuvudtaget har oppositionspartiet Samlingspartiet kunnat pressa Centern i kommun- och servicestrukturformen, för att Samlingspartiet i denna centrala fråga står närmare socialdemokraterna än vad Centern gör. (Se Allianser. Den 14 oktober 2006.) Detta kan eventuellt förklara centerministrarnas märkliga ställningstagande i fallet Sibbo.

Formell har fallet Sibbo ingenting med kommun- och servicestrukturreformen att skaffa, men de facto torde det finnas ett starkt samband. Magnus Torsell skrev i Vasabladet den 29.6.2006:

Det har i politiska kretsar väckt uppmärksamhet att statsminister Vanhanen snabbt verkat acceptera Helsingfors inkorporering av Sibbomark. Det är möjligt att centern är trängd i kommunstrukturreformen. Blir det ingen lösning före riksdagsvalet är kanske nästa regering blåröd, alltså med samlingspartiet och socialdemokrater som bestämmande partier. I så fall betyder kommunstrukturreformen storkommuner eller storstäder, vilket avgående sfp-ordförande Jan-Erik Enestam noterat vid partidagen i Vasa tidigare i somras.

På sin spekulerade Sfp:s nya orförande Stefan Wallin nyligen om att Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa". Det finns andra beröringspunker mellan fallet Sibbo och kommun- och servicestrukturreformen. I remissdebatten om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen framhöll Nils-Anders Granvik i Sfp:s gruppanförande följande:

Jag kan inte undvika att ta upp risken med att regeringen urvattnar detta lagförslag om man som i Helsingfors-Sibbo fallet stöder den starkares krav på att annektera sina svagare grannar. Om detta sker enligt Helsingfors framställning kan hela kommun- och servicestrukturreformen falla platt till marken. Vad är det för idé att förhandla grannare emellan om den starke med hjälp av statsrådsbeslut får sin vilja igenom. Vi har ett flertal större städer som med stort intresse följer med Helsingfors-Sibbo fallet och som sannolikt kommer att åberopa en eventuell annektering som ett prejudikat som bör vara gällande även för andra svårtlösta fall.

Metropolens eget landskapsförbund. Den 22 oktober 2006


I gårdagens blogginlägg noterade jag att ett metropolområde inte är en administrativ enhet, utan närmast ett ekonomiskt och funktionellt begrepp. Helsingfors och huvudstadsregionens ekonomiska inflytande sträcker sig naturligtvis långt över Helsingfors och huvudstadsregionens gränser. Därmed begränsas politikernas möjligheter att styra utvecklingen. Å andra sidan hänger begreppet metropolområde ihop med ett paradigm enligt vilket ekonomin är global och politiska gränser har förlorat i betydelse. De ekonomiska teorierna säger att den politiska makten inte skall och inte heller kan styra ekonomin, men nog stöda befintliga utvecklingsprocesser.

Begreppet metropolområde kan förefalla att representera en nyliberal idé. Det är därför anmärkningsvärt att socialdemokraterna i Finland tagit ställninmg för att Finland behöver "tiiviissä yhteistyössä toimivan metropolialueen, joka pystyy kilpailemaan muiden vastaavien kaupunkikeskittymien kanssa Itämeren alueella ja maailmanlaajuisesti", samtidigt som man framhåller att "metropoli on ennen kaikkea toiminnallinen käsite ". (Se Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006.) Den aktuella kommun- och servicereformen kan å andra sidan sägas ha som mål att anpassa kommunindelningen till ekonomiska och funktionella områden.

Enligt den föreslagna kommunindelningslagen skall en kommun bestå av "ett pendlingsområde eller någon annan sådan funktionell helhet som har ekonomiska eller på personalresurserna grundade förutsättningar att ansvara för tillhandahållandet och finansieringen av servicen". Helsingfors metropolområde är dock alldeles för stort för att utgöra en enda kommun eller annan administrativ enhet. Kommunsammanslagningar och ändringar i kommunindelningen borde därför inte vara relevanta med tanke på metropolområdet som helhet. Det samma gäller förändringar i landskapsindelningen. Styrelser och fullmäktigen för enskilda administrativa enheter kan inte göra anspråk på den politiska makten över hela metropolområdet.
Utöver Huvudstadsregionens samarbetsdelegation SAD är det främst Nylands förbund som ansvarat för utvecklingen av Helsingfors metropolområde. Nylands förbund betonar att hela landskapet Nyland hör till metropolområdet. Däremot ligger inte hela metropolområdet innanför landskapet Nylands gränser, fastän förbundet ibland använder benämningen Helsingfors metropolområde som en synonym till Nylands område. Även Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland hör enligt OECD:s definition till Helsingfors metropolområde. (Se Metropolen och metropolområdet. Den 21 oktober 2006 .) Nylands förbund förefaller lika väl ha starka politiska ambitioner när det gäller metropolen.

Det är knappast en tillfällighet att just ordförandena i Nylands landskapsstyrelse och landskapsfullmäktige speciellt starkt kritiserat Sibbobornas "knutpatriotism" och jämfört Sibbogränsen med Berlinmuren. Med facit i hand är det lätt att konstatera att Sibbos medlemskap i Östra Nyland var ett misstag. Hade Sibbo och övriga östnylänska kommuner varit med i Nylands förbund, hade inställningen till Sibbo varit en annan. Nu kan det vara för sent att byta förbund. Officiellt torde Nylands förbund inte ha tagit ställning för Helsingfors planer på att expandera österut eller ens för Sibbos medlemskap i Nylands förbund, men jag kan inte låta bli att än en gång notera det rättsvidriga i att minister Hannes Manninen till kommunindelningsutredare i fallet Sibbo utnämnt en medlem i landskapsstyrelsen för Nylands förbund. Vad har det för betydelse om förbundet officiellt gjort några ställningstaganden eller inte, då dess ledning i eget namn starkt och klart, ja rentav på ett odiplomatiskt markerande och t.o.m. osakligt sätt tagit ställning?

Det känns olustigt att Sibbo torde gå med i ett landskapsförbund som starkt, om än inofficellt, signalerar fiendskap gentemot kommunen. Jag tröstar mig dock med att Helsingfors planer på att expandera österut inte torde ingå i Nylands förbunds visioner och strategier. Tvärtom skall enligt Landskapsöversikt för Nyland 2030 (publicerad 2006) bebyggelsen i Sibbo koncentreras till området innanför triangeln Nickby-Korso-Kervo. Hela sydvästra Sibbo skall däremot ingå i en grönsfär. Även HELI-banan finns med. (Se kartan ovan.)

Metropolen och metropolområdet. Den 21 oktober 2006


Metropolområde är i högsta grad ett finländskt begrepp. Visserligen används motsvarande begrepp även i Tyskland, vilket framgår ur senaste nummer av Kuntalehti. Google ger 708 sidor med (det svenska) ordet metropolområde från Finland mot endast tre sidor från Sverige. På sidorna från Sverige nämner en sida "Helsingfors metropolområde"; ingen sida nämner något svenskt metropolområde. Idén Helsingfors metropolområde har på några år etablerats och fått officiell status, fastän begreppet inte är entydigt definierat.

I Förbundsrepubliken Tyskland har den tyska (förbunds)staten av förekommen anledning valt att hålla låg profil, vilket lett till att delstater, regioner och storstäder istället intagit rollen av internationella aktörer. Inflytandet från tyska "metropolområden" och nätverk av "Hansastäder" är lättare att acceptera än ett Berlincentrerat tyskt inflytande. Helsingfors och Finland har inte någon motsvarande historisk belastning, som skulle förklara varför idén om Helsingfors metropolområde blivit så populär. En förklaring är den svaga nationella självkänslan och mindervärdeskomplexen gentemot grannländer med verkliga storstäder och traditionell stadskultur. En annan förklaring till att man lanserat begreppet metropolområdet är att det hjälper invånarna i den omgivande regionen att identifiera sig med "metropolen" istället för att avundsjukt förakta Helsingfors.

Det är anmärkningsvärt att man med metropolområdet vanligen förstår ett område som inkluderar städer på över 100 kilometers avstånd från själva metropolen. I vissa fall används benämningen Helsingfors metropolområde lika väl som synonym till huvudstadsregionen, dvs Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Just begreppets inexakthet och töjbarhet kan vara en viktig orsak till att det används så frekvent.

En idé med metropolområden är att ge områdets centrum större tyngd. Helsingfors metropolområde kan ha närmare två miljoner invånare, medan huvudstadsregionen bara har en dryg miljon invånare och Helsingfors invånarantal endast är drygt en halv miljon. Storleken kan ha betydelse då Helsingfors skall konkurrera med andra städer och områden i den globala ekonomin, där nationalstaternas gränser har förlorat i betydelse. Överhuvudtaget är metropolområdet primärt ett ekonomiskt område eller centrum och inte ett administrativt område. Storstädernas och regionernas betydelse som självständiga aktörer har ökat i EU och i den globala ekonomin, men framför allt handlar betonandet av metropolområdets betydelse om ett nytt paradigm eller en ny modell.

Begreppet metropolområde användes redan i OECD:s metropolöversikt över Helsingfors, som blev färdig för fyra år sedan. I OECD:s översikt innefattar Helsingfors metropolområde Nyland, Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland. (Se kartan ovan.) Begreppet metropolområde har sedermera används speciellt av Nylands förbund. Landskapsförbundet domineras ju av Helsingforsregionens städer, i vars intresse det naturligtvis ligger att lyfta fram Helsingfors och huvudstadsregionens betydelse för ekonomin i hela landet. Men även Östra Nyland har betonat att Borgå och t.o.m. Lovisa hör till Helsingfors metropolområde.

Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen har som argument för att sydvästra Sibbo bör anslutas till Helsingfors angett att Helsingfors nu har en äkta chans att bli Östersjöns ledande metropol. (Se Megalomani? Den 30 augusti 2006.) Överborgmästaren kan förefalla ha storhetsvansinne, men hans påstående har faktiskt stöd i Landskapsöversikt för Nyland 2030, där det heter att

Helsingforsregionens metropolställning som det starkaste centret för affärsverksamhet och logistik inom Östersjöområdet främjas. Ställningen baserar sig på att regionen är ett attraktivt investeringsobjekt för företag, kompetent personal och kapital samt på att området har kompetens inom affärsverksamhet, nätverksbildning och logistik.

När det gäller logistik torde Helsingforsregionen och speciellt Helsingfors och Vanda faktiskt ha goda chanser att bli en betydelsefull knutpunkt. (Se Gateway-staden. Den 12 september 2006.) Metropolområdets ekonomiska betydelse och framtidsutsikter betyder dock inte att Helsingfors bör expandera österut. Tvärtom framgår det ur kartan ovan att Helsingfors metropolområde utvecklats starkt i öster. Borgå ligger närmare metropolens centrum än något annat lokalt centrum. Dessutom sträcker sig tätortsbebyggelsen i huvudstadsregionen praktiskt taget lika långt österut som västerut. Enligt OECD:s rapport lönar det sig med tanke på en hållbar miljö och de offentliga infrastrukturinvesteringarna samt metropolområdets beboelighet att i framtiden koncentrera tillväxten till tillväxtcentra som ligger på längre avstånd från Helsingfors, till exempel Lahtis och Tavastehus. Metropolområdets utveckling bör inte förväxlas med utvecklingen av "metropolen" Helsingfors.

Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006

Valet av pol. mag Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare har ansetts problematiskt. Dels är han inte jurist, dels är han medlem i styrelsen för Nylands förbund och kan därför betraktas som jävig. Inrikesministeriet sökte uttryckligen en jurist, men det fanns ingen tillgänglig. Myllyniemi har uppgett att han lovats juridisk hjälp från så väl ministeriet som från Kommunförbundet. (Se HS 22.9.2006.) Om sitt styrelsemedlemsskap har han sagt att det inte har egentlig betydelse, då han inte i offentligheten tagit ställning i frågor som berör Sibbo. Landskapsstyrelsens möten är inte offentliga. Däremot har Myllyniemi i egenskap av medlem i fullmäktige för Nylands förbund gjort ställningstaganden som anknyter till den föreslagna förändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo.

Vid landskapsfullmäktigemötet 14.12.2004 föreslog Jussi Pajunen ett tillägg till förslaget till landskapsplan enligt vilket "området som avgränsas av landkapsgränsen, Österleden, Ring III och Borgåleden antecknas på kartan till landskapsplanen för Nyland som utredningsområde, som korsas av en alternativ sträckning av östmetron fram till den östra gränsen av planområdet." Pekka Sauri föreslog ytterligare "att förslaget godkänns så att landskapsstyrelsen dessutom förutsätter att utvecklingsalternativen för det såkallade Västerkulla-området utreds via en etapplan eller en annan motsvarande process i samarbete med berörda myndigheter." Enligt protokollet understöddes Sauris förslag av Pekka Myllyniemi.

Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo har i hög grad motiverats av "metropolens" och "metropolområdets" behov. Många har först i samband med fallet Sibbo stött på begreppet metropolområdet och den förefallande megalomaniska idén att Helsingfors är en metropol. Även här har den socialdemokratiske utredningsmannen Myllyniemi haft ett finger med i spelet. Enligt protokollet från SDP:s partikongress den 9 -11 juni 2005 gjorde Pekka Myllyniemi följande ändringsförslag till ställningstagande:

Lisäysesitys kannanoton kolmanneksi kappaleeksi toiminnallisen metropolialueen luomiseksi sekä muutos- ja lisäysesitykset kannanoton kohtiin 2, 8 ja 9 metropolialueen edellytyksiksi, kuntarakenteen uudistamiseksi ja kuntien valtionosuusjärjestelmän uudistamiseksi.

Partikongressens slutliga ställningstagande, som kan läsas på SDP:s webbplats, lyder enligt följande:

Suomi tarvitsee tiiviissä yhteistyössä toimivan metropolialueen, joka pystyy kilpailemaan muiden vastaavien kaupunkikeskittymien kanssa Itämeren alueella ja maailmanlaajuisesti. Metropoli on ennen kaikkea toiminnallinen käsite ylikunnalliselle elinkeino-, infra- ja liikenne-politiikalle, yhteiselle maankäytön suunnittelulle ja asuntotuotannon ohjaukselle sekä palveluiden järjestämiselle. Metropolialue tulee nähdä laajana käsittäen koko Uudenmaan ja ulottuen aina Hämeenlinnan ja Lahden seuduille. ...
2. Metropolialue on maamme ainoa monialaisesti kilpailukykyinen kaupunkiseutu. Sen kansainvälisen kilpailukyvyn turvaaminen edellyttää valtion ja alueen yhteistyön tehostamista edelleen erityisesti osaamisrakenteiden, mutta myös asunto- ja liikennepoliittisten ongelmien ratkaisemiseksi. Helsingin seudun kuntien ja valtiovallan välille tulee neuvotella yhteistoimintasopimus ja seudun sisällä on syvennettävä kuntien välistä yhteistyötä ja edettävä palvelu- ja toimialakohtaisesti seudullisiin toimintamalleihin. Asteittain tulee edetä koko metropolialueen käsittävään, alueen kaikkia kaupunkikeskuksia kattavaan yhteistoimintaan, jotta pääkaupunkiseutu pystyy turvaamaan kilpailukykynsä vastaavien metropolien rinnalla.

Låter argumenten bekanta? I kommun- och områdesutskottet, som utarbetade ovanciterade ställningstaganden, satt förutom Myllyniemi hans partikamrat och namne Pekka Korpinen. Pekka Korpinen, som är biträdande stadsdirektör för stadsplanerings- och fastighetsväsendet i Helsingfors, är den tjänsteman som bär huvudansvaret för Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo.

Till sist noterar jag att "metropolområdet" enligt SDP:s ställningstagande infattar Tavastehus och Lahtis. Månne inte i så fall även Borgå och Sibbo hör till metropolområdet? För övrigt anser jag att planerna på en metro till Sibbo bör jämnas med marken. Utvecklingen av metropolområdets östra del förutsätter istället att HELI-banan förverkligas.

Utredningsmannen träffade För Sibbo och Östra Nylands förbund. Den 19 oktober 2006

Kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi träffade igår föreningen För Sibbo och Östra Nylands förbund. (Se Borgåbladet.) Borgåbladet noterar att Sibbos planer på att byta landskapsförbund till Nylands förbund inte diskuterades, emedan utredaren Myllyniemi i egenskap av medlem i styrelsen för Nylands förbund är jävig i frågan.

Vid träffen mellan För Sibbo och utredningsmannen lär föreningen även ha uttalat sitt stöd för byggandet av en järnväg från Helsingfors österut istället för den av Helsingfors förespråkade metrolinjen. Här har föreningen För Sibbo nog ett trumfkort. Helsingfors planer på att förlänga metron österut är ett hot mot HELI-banan och därmed mot möjligheterna till en hållbar utveckling i metropolområdets östra del, Östra Nyland och hela Finska vikens kust öster om huvudstaden. (Se Sibbometron blir knappast av. Den 17 oktober 2006.) När det gäller HELI-banan torde För Sibbo ha Östra Nylands fulla stöd. Däremot är utredningsmannen, som råkar vara f.d. stadsdirektör och nuvarande stadsfullmäktigeledamot i Lojo, ironiskt nog även i denna fråga i en obekväm situation. Myllyniemi har i landskapsfullmäktige för Nylands förbund förespråkat ELSA-banan. (Se mötedprotokoll.) HELI-banan har setts som en konkurrent till ELSA-banan västerut via Lojo, fastän HELI och ELSA på inga sätt skulle ersätta varandra. Konkurrensen handlar om budgetanslag. När ELSA-banan nyligen förklarades inaktuell började Lojo lobba för en järnväg mellan Esbo och Lojo.

Svenska folkpartiet har förespråkat satsningar på HELI-banan och kustbanan till Salo via Karis framom ELSA-banan. Här drar SFP naturligtvis hemåt, men i detta sammanhang kan man åtminstone inte beskylla partiet för att bygga språkmurar. Christina Gestrin har just denna vecka tagit avstånd från en järnväg mellan Esbo och Lojo. (Se YLE internytt.) Gestrin anser att en järnväg från Esbo till Lojo inte är realistisk, eftersom det finns andra rälsprojekt i huvudstadsregionen som prioriteras högre än en eventuell järnväg mellan Esbo och Lojo och att dessa projekten tar tid att förverkliga. Det samma kan sägas om Sibbometron. HELI-banan är däremot ett framtidsprojekt. HELI-banan kunde dessutom förverkligas i flera steg.

Metro utanför Ring III. Den 18 oktober 2006

En central motivering till Helsingfors behov av att expandera österut har varit att Huvudstadsregionens utveckling skett enbart i nordlig och västlig riktning, men inte i ostlig riktning. Sibbo och speciellt Svenska folkpartiet i Sibbo har förhindrat en balanserad utveckling. Politiker väljer dock sina ord på retoriska grunder. Man väljer de modeller som bäst levererar argument för den egna målsättningen. En snabb blick på kartan avslöjar att halva Esbo är minst lika glesbebyggt som Sibbo. Endast i nordvästra Vanda fortsätter tätbebyggelsen utanför Ring III. I Vanda förhindras bebyggelse utanför Ring III delvis av flygrutter och bullerområden, men i norra Esbo är bullerområdet litet. Ingen skulle dock komma på tanken att beskylla Esbo för att förhindra utvecklingen i huvudstadregionen, inte ens fast många markägare i norra Esbo är svenskspråkiga.

Vad som är balanserad utveckling kan man ha många olika uppfattningar om. Ett av Helsingfors problem är Helsingfors stads geografiska obalans, som märkbart skulle förvärras om staden ytterligare expanderade österut. Östra Helsingfors är ett problematiskt område, emedan det här finns sovstäder men föga arbetsplatser. Med tanke på var arbetsplatserna finns är en expansion österut inte speciellt motiverad. Nordsjö hamn kommer när hamnen är färdig att tillföra arbetsplatser i Nordsjö. Dess värre gränsar hamnen i öster med ett Naturaområde, så alltför mycket arbetsplatser kommer hamnen inte att bidra med i den sydöstra delen av huvudstadsregionen. Istället medför Nordsjö hamn främst arbetsplatser vid den nya bangården i Kervo och längs Ring III i Vanda. Med tanke på var arbetsplatserna i framtiden kommer att finnas är det bättre att satsa på att arbetskraften från Sibbo och Borgå kommer med pendeltåg längs vanliga järnvägar som är förbundna med huvudbanan än att man förlänger metrolinjen österut.

Varför vill Helsingfors inte satsa på HELI-banan, som skulle kunna ge järnvägsförbindelse till den nu rätt isolerade statsdelen Jakobacka och som till största del skulle finansieras av staten? Metrolinjer bör byggas där vanlig järnväg inte lämpar sig, så som i färdig bebyggd tätbefolkad stadsmiljö och med korta avstånd melan stationerna. Förlängs metron österut, kommer den från Mellungsbacka i Helsingfors att gå tre kilometer genom obebyggda områden i sydöstra Vanda innan den kommer fram till den första stationen vid ett småhusområde i Östersundom i (nuvarande) Sibbo. Vad är det för en metro? Helsingfors metroplaner i öster torde handla mera om anfallsstrategi än om trafiksystem.

Sibbometron blir knappast av. Den 17 oktober 2006


Fullmäktige för Huvudstadsregionens Samarbetsdelegation SAD skall i fredag behandla ett utkast för trafiksystemplanen PLJ 2007. I utkastet ordnas projekten i viktighetsordning enligt hur skyndsamma de är. De viktigaste projekten är Ringbanan (till flygplatsen), metron till Esbo och Ring I. Sibbometron nämns naturligtvis inte i rangordningen, fastän man på vissa håll förefaller ta det för givet att den förverkligas inom några år. Även metron till Sibbo skall utredas, men finansieringen blir knappast möjlig innan Esbometron och Ringbanan är avklarade.

Sibbometron är en förutsättning för Helsingfors inkorporering av sydvästra Sibbo. Argumenten för inkorporeringen har i hög grad handlat om en "hållbar utveckling", som förutsätter metroförbindelse. De Grönas Osmo Soininvaara har rentav krävt att metron skall vara färdig innan de första invånarna flyttar till området. (Se "Sipoosta kadehdittu mallialue".) Man kan fråga sig när de första nya invånarna kan flytta in, om de måste vänta på metron.

Helsingfors har gett sken av att staden har för avsikt att bygga Sibbometron i rask takt, för att låtsas ha bråttom med att bebygga Sibbo. I sin webbdagbok skrev statsminister Matti Vanhanen att en förutsättning för annekteringen av sydvästra Sibbo är att Helsingfors omedelbart börjar bygga området. Någon markreservering kan, enligt statsministern, inte komma i fråga. Speciellt förväntar sig statsministern att Helsingfors i det annekterade området bygger egnahemshus, men det är dess värre just familjer med två bilar som flyttar till egnahemshus. Uppfyller Helsingfors de krav som statsminister Vanhanen ställer, kommer en metrolinje aldrig att löna sig. Men byggs inte metron till (nuvarande) Sibbo, har Helsingfors samlingspartistiska ledning bedragit de gröna, socialdemokraterna och vänsterförbundarna.

I framtidsvisionen för huvudstadsregionen PKS 2025 finns förutom Sibbometron även järnvägsförbindelsen österut, HELI-banan med. (Se kartan ovan.) Sibbometron och HELI-banan är dock varandra uteslutande alternativ. För att trygga en hållbar utveckling och för "att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" är HELI-banan ett mycket bättre altarnativ. Förhastade metro- och annekteringsbeslut hotar spårförbindelsen till Borgå och därmed utvecklingen av metropolområdets östra del.

Godtagbara skäl? Den 16 oktober 2006

Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi har nu bara en och en halv månad kvar på sig att färdigställa sin utredning om huruvida det finns "ett behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". Att utredaren bara fått två månader på sig beror på att kommunminister Hannes Manninen vill att stadsrådet skall hinna ta ställning till en eventuell gränsjustering under regeringen Vanhanens regeringsperiod. Varför måste redan den sittande regeringen ta ställning i frågan? Det finns naturligtvis skäl, men finns det några godtagbara skäl att riskera förhastade beslut?

Orsaken till att Helsingfors stad hade bråttom med sin ansökan om en gränsjustering är uppenbar. Stadsstyrelsens ordförande Jan Vapaavuori har själv påpekat att Helsingfors har en "once in a lifetime chance, en engångschans att få statsrådets stöd" när det gäller anspråken på sydvästra Sibbo. (Se Bråttom. Den 8 augusti 2006.) Men om Helsingfors nu har en engångschans och det endast är regeringen Vanhanen som kan tillfredställa Helsingfors behov av att expandera österut, så kan expansionen inte vara så nödvändig som man låtit påskina. Är det kanske så att endast en Centerdominerad regering är beredd att köra över lagen. Har kanske Centern i sin kohandel lovat offra Sibbo och ta det politiska och moraliska ansvaret för rovet? Minister Manninen borde ställas mot väggen med frågan varför redan den sittande regeringen bör behandla förslaget till en gränsjustering fastän tiden är på tok för knapp.

Gränsjusteringar kräver politiska förutsättningar. Den 15 otober 2006

Delegationen för huvudstadsregionen beslöt i februari att Helsingfors och Vanda skulle byta områden så att Helsingfors skulle få den s.k. Västerkullakilen i utbyte mot Nedre Dickursby. I en utredningen vars namn är Reformen av kommun- och servicestrukturen: riktlinjer för huvudstadsregionen daterad 14.2.1006 tog delegationen samtidigt ställning för att "de västra områdena i Sibbo" skall införlivas med huvudstadsregionen.

En samhällsstruktur enligt principen för hållbar utveckling i regionen förutsätter att stadsstrukturen smidigt fortsätter österut och ansluts med spårtrafikförbindelser. I syfte att utvidga bosättningen kommer Helsingfors och Vanda att byta områden i Nedre Dickursby och den s.k. Västerkullakilen. De västra områdena i Sibbo skall införlivas med huvudstadsregionen.

En administrativ införlivning av de västra områdena i Sibbo kan naturligtvis inte ske utan en inkorporering, såvida inte hela Sibbo införlivas med huvudstadsregionen, vilket visserligen en del förespråkare för inkorporeringen av sydvästra Sibbo kontradiktoriskt förespråkat. (Jämför Risk för förhastade beslut. Den 13 oktober 2006.) Planerna på att byta ut Nedre Dickursby mot Västerkullakilen har Helsingfors visserligen gett upp, emedan det visade sig att invånarna i Nedre Dickursby inte ville bli Vandabor. Istället beslöt stadsfullmäktige Helsingfors i juni att ansöka om att få inkorporera endast de sydligaste delarna av Västerkullakilen tilsammans med en stor del av västra Sibbo. Detta lilla område av Vanda har Helsingfors ingen användning av annat än som en korridor till Sibbo, då lagen inte tillåter en exklav. Området har inte så stort ekonomiskt värde för Vanda, men nog ett stort symboliskt och historikt värde, då det inbegriper Vandas enda havstrand. Skulle Helsingfors ha fått hela Västerkullakilen upp till Borgå motorväg, hade Helsingfors kunnat bebygga även området mellan Sibbo och Helsingfors nuvarande östrgräns.

Personligen är jag nöjd med att Helsingfors inte längre gör anspråk på området mellan Österleden (Nya Borgåvägen) och Borgå motorväg i Vanda. Svenska kommittén i Vanda tog även i mars avstånd från bytet av Västerkullakilen mot Nedre Dickursby. Motiveringen var att områdesbytet skulle vara dåligt och oekonomiskt för Vanda och dess invånare, att Västerkullakilen är ett område med stor framtida potential för Vanda stad och dessutom en kulturbygd väl värd att bevara. Vanda kommer knappast inom en nära framtid att börja planera och bygga Västersundom och Västerkulla gårds marker, vilket Helsingfors torde göra om området tillfaller huvudstaden. Då områdesbytet med Vanda inte blev av vågade Helsingfors inte göra anspråk på hela Västerkullakilen, fastän en anslutning av området med Helsingfors med tanke på "utvecklingen av samhällstrukturen i Helsingforsregionen" borde vara att föredra framom en anslutning av sydvästra Sibbo. Helsingfors valde att inte göra anspråk på hela Västerkullakilen, för att staden samarbetar med Vanda och eftersom det hade varit mycket svårare att köra över Vanda än Sibbo.

Då kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi skall starta från rent bord då han utreder "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur", borde han inte kunna negligera att det i själva verket är mera motiverat att ansluta hela Västerkullakilen än en del av Sibbo till Helsingfors. Det är inte Sibbo utan Vanda som utgjort ett hinder för "utvecklingen av samhälsstrukturen" i öster. Västerkullakilen torde dessutom kunna anslutas till Helsingfors utan att lagen kringås. Om Manninen i sin utredning kommer fram till att hela Västerkullakilen bör anslutas till Helsingfors, kommer utredningen emellertid att resultera i att det i Helsingforsregionen och regeringen inte längre finns en enig allians bakom Helsingfors krav på att få expandera österut. (Jämför Allianser. Den 14 oktober 2006.)

Kommer utredningsmannen att ta hänsyn till de politiska förutsättningarna? Myllyniemi, som representerar Socialdemokratiska partiet i landskapsstyrelsen för Nylands förbund, skulle göra sitt parti en stor tjänst om han saboterade samarbetet mellan Centern och Samlingspartiet genom att i sin utredning medvetet förbise de politiska förutsättningarna för huvudstadens expansion österut. Formellt borde kommunindelningsutredaren inte kunna beakta de politiska betingelserna för eventuella gränsjusteringar.

Allianser. Den 14 oktober 2006

Politik handlar i ett demokratiskt samhälle i hög grad om kompromisser. Det gäller att finna kompromissförslag och paket av förslag, som en majoritet kan ställa sig bakom. I Sverige är det ordagrant en allians som har tagit över regeringsmakten. I Finland, var vi alltid har koalitionsregeringar, har det alltid behövts allianser mellan tegeringspartier, medan socialdemokraterna i Sverige har satsat på allianser med stödpartier, som står utanför regeringen. Emellertid har även regeringen Vanhanen i Finland skaffat sig ett stödparti utanför regeringen. I själva verket prioriterar Centern samarbetet med det största oppositionspartiet Samlingspartiet framom regeringspartnern Svenska folkpartiet. (Se Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006.)

Fastän Centern gör anspråk på att vara ett centerparti mellan vänster och höger och fastän Centern i Europaparlamentet hör till den den liberala gruppen, står Samlingspartiet och Socialdemokraterna närmare varandra än Centern i många viktiga frågor. Det räcker inte med att i regeringen bilda majoritet med Sfp. Speciellt när det gäller synpunkterna på kommun- och servicestrukturreformen står regeringspartern Socialdemokratiska partiet närmare oppositionspartiet Samlingspartiet. Fastän Centern innehar kommunministerposten kan partiet inte driva partiets linje när det gäller kommunstrukturen. Samlingspartiet har liksom socialdemokraterna krävt en radikalare kommunreform än den föreslagna. Kommun- och regionminister Hannes Manninen har haft den otacksamma rollen att ansvara för en reform som inte är populär bland centerfolk.

Kommunminister Manninens agerande i fallet Sibbo har inte formellt något samband med kommunreformen. Det kan förefalla synnerligen egendomligt att minister Manninen inte bara driver igenom en kommunindelningslag som strider mot partiets linje, utan även tar ställning för en annektering som hotar den kommunala självstyrelsen, bara för att det är i Helsingfors intresse. Låt vara att Manninen även är bostadsminister vid miljöministeriet. Manninens märkliga ställningstaganden, som uppbackats av statsminister Matti Vanhanen, har föranlett spekulationer. Jag har själv spekulerat i flera olika förklaringsmöjligheter. (Se t.ex. City-Centern. Den 3 augusti 2006, Statsministern offrar Sibbo för att polera sin och Centerns image? Den 5 augusti 2006, Den mobbade Centern. Den 9 augusti 2006 och Benmjöl åt mjölkkon. Den 30 september 2006.) Jag fortsätter att spekulera.

I Finland har vi ingen oppositionspolitik att tala om. Dels kan oppositionspartier åtminstone i vissa frågor fungera som de facto-stödpartier, dels vill de flesta partier vara med i nästa regering och riskerar därför inte att bränna några broar. Centern samarbetade helt öppet med Samlingspartiet i senaste presidentval, men även när det gäller kommunpolitiken samarbetar partierna. Efter att riksdagen mycket lamt debatterat ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen undrade Sfp:s ordförande Stefan Wallin på sin blogg om Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa".

Formellt har Centerministrarna Manninen och Vanhanen i fallet Sibbo inte samarbetat med Samlingspartiet, utan med Helsingfors stad. Så väl Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen som styrelseordförande Jan Vapaavuori är emellertid samlingspartister. Vapaavuri är dessutom riksdagsledamot och viceordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Vapaavuori är därtill ordförande för delegationen för Huvudstadsregionen och ordförande för Helsingforsregionens samarbetsmöte. Dessutom är samlingspartisten Tapani Mäkinen orförande för stadsstyrelsen i Vanda och ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Pekka Myllyniemi även är styrelsemedlem. Det förefaller uppenbart att Helsingfors kommit överens om sitt förslag till gränsjusteringar med den samlingspartistiske styrelseordföranden Tapani Mäkinen, men inte förhandlat med Vandas stadsdirektör Juhani Paajanen. Långt efter att statsstyrelseorföranden uttalat Vandas stöd för Helsingfors annekteringsplaner uttryckte Vandapolitiker och stadadsdirektör Juhani Paajanen sin bestörtning över att Helsingfors agerat bakom Vandas rygg samt brutit mot samarbetsavtal. (Se Att legitimera ett rån. Den 25 augusti 2006.)

I januari tog Samlingspartiet vid ett extra fullmäktigemöte, där frågor som berör kommun- och servicestrukturreformen behandlades, starkt ställning för en fussion av Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Jan Vapaavuori förespråkade vid mötet att även västra Sibbo skulle anslutas till storstaden. (Se HS.) I fallet Sibbo har Samlingspartistiska politiker utnyttjat Centerns behov av att säkra goda relationer med Samlingspariet. En fussion av huvudstadsregionens städer har centerministrarna inte vågat ta ställning för, kanske speciellt för att Esbo motsäger sig en fussion (se HS), men stödet för Helsingfors planer att annektera sydvästra Sibbo borde tillfrädställa Samlingspartiet.

Risk för förhastade beslut. Den 13 oktober 2006

Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi besökte Sibbo i onsdags. (Se För tydliga direktiv. Den 12 oktober 2006.) Enligt Borgåbladet berättade Sibbo kommunfullmäktiges samlingspartistiske viceordförande Eero Seppänen att man under utredaren Myllyniemis besök diskuterat hur huvudstadsregionen ser ut om 20 till 30 år. Seppänen noterade att "det är mycket troligt att huvudstadsregionens ekonomiska centrum då ligger runt Helsingfors-Vanda flygplats." Det skulle på ett annat sätt än idag göra (hela) Sibbo till en del av huvudstadsregionen. (Se Bbl.)

Utredningmannens uppgift är uttryckligen att utreda förutsättningarna för utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur, inte bara huvudstadens behov. Då Sibbo i framtiden torde vara en del av huvudstadsregionen, vore det synnerligen motsägelsefullt att för "att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" förstöra förutsättningarna till utveckling i Sibbo genom en tvångsanslutning av sydvästra Sibbo med Helsingfors.

Det talas mycket om Helsingfors metropolområde och utvecklingen av "metropolen" och metropolområdet har varit ett ofta upprepat argument för Helsingfors annekteringsplaner. Till metropolområdet räknas emellertid även Borgå, vilket betyder att Sibbo ligger innanför metropolområdet, vars utveckling just nu anses vara så viktig för hela Finland. Med tanke på hela metropolområdets ekonomiska utveckling borde HELI-banan byggas åtminstone till Borgå. Det skulle det vara oförnuftigt att bygga ut metrolinjen österut innan HELI-banans öde är avgjord, men Helsingfors annekteringsplaner förutsätter att metron dras till (nuvarande) Sibbo.

För en gynsam utveckling av huvudstadsregionens samhällsstruktur borde de centrala delarna av huvudstaden byggas tätare. Därtill borde Helsingfors och Helsingforsregionen ingå i ett nätverk av ekonomiskt vitala städer. Inkorporeras sydvästra Sibbo med Helsingfors finns det stora risker för att det tänkta bostadsområdet i Malm inte förverkligas på årtionden. (Se HS 7.7.2006.) Även andra byggnadsprojekt i Helsingfors skulle fördröjas. Det anses att Sibbo har bromsat utvecklingen i öster, men i verkligheten är största delen av området ytter om Ring III lika glesbebygt som i Sibbo. Undantaget utgör området kring huvudbanan från Helsingfors norrut. Vill man utveckla Helsingforsregionen i österled bör man inte satsa på att flytta metrons ändstation österut, utan bygga järnvägsförbindelse ända till den ekonomiskt så livskraftiga Borgå-regionen.

Tar Myllyniemi i sin utredning ställning för en justering av Helsingfors gräns österut, finns det risk för att regeringen gör ett synnerligen förhastat beslut. Månne inte ett av skälen till att det är så bråttom med utredningen är att en omsorgsfullt gjord utredning, som skulle ta i beaktande så väl framtidsutsiktena som metropolområdet i sin helhet, intre skulle ge Helsingfors annekteringsplaner några möjligheter. Helsingfors och stadsrådet har gett Sibbo chockterapi. Nu finns alla förutsättningar att utveckla metropolområdet i öster, om kommunindelningsutredaren och regeringen bara ger Sibbo en chans.

För tydliga direktiv. Den 12 oktober 2006

Utredningsman Pekka Myllyniemi har idag gjort ett officiellt besök i Sibbo. Juridiskt sett skall Myllyniemi bara göra en utredning, men regeringen kan knappast besluta om gränsändringar om inte utredningen noterar att det finns "ett behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". (Se Utredningsmannens sista utredning? Den 29 september 2006.) I Sibbo träffade Myllyniemi politiker och tjänstemän, men senare kan även besök vid invånarmöten bli aktuella. (Se HS.)

Kommunstyrelsens ordförande Christel Liljeström påpekade vid besöket att inrikesministeriet har gett alldeles för tydliga direktiv om hur utredningen ska göras, då det heter att Myllyniemi ska "bedöma metropolområdets behov av att växa". Liljeström anser att direktiven redan ger en fingervisning om en hurdan rapport inrikesministeriet vill ha. (Se Yle Internytt.) Myllyniemis objektivitet sätts verkligen på prov, inte minst med tanke på att han även efter att utredningen är klar har ett SDP-mandat i landskapsstyrelsen för Nylands förbund, vars ordförande Tapani Mäkinen kraftigt har kritiserat Sibbobornas "knutpatriotism". (Se Jävig utredningsman. Den 25 september 2006.) Hur skulle det vara om Sibbo anlitade en formellt oberoende konsult för att utreda om det finns ett behov av att bevara sydvästra Sibbo som en del Sibbo för att trygga kommunens och den kommunala självstyrelsens framtid?


I gårdagens Hufvudstadsblad ingick en artikel om Sibbo storskog, som på finska kallas Sipoonkorpi. Storskogens framtid har i sig föga med Helsingfors annekteringsplaner att skaffa, men skogens eller "ödemarken" har i medierna ändå kopplats samman med fallet Sibbo. Jag torde återkomma om Storskogen i ett senare inlägg.

I dagens Hufvudstadsblad ingår en artikel med rubriken "Helsingfors vinst i Sibbo – en miljard". I artikeln påpekas att många sibbobor kan vänta sig tvångsinlösning av sin tomt, ifall Helsingfors planer förverkligas. Staden förväntas köpa billigt och sälja dyrt. En finskspråkig som intervjuats av Hbl noterar att "ett fult svenskhat har blossat upp och det uppmuntras av Helsingfors politiker".

Föreningen För Sibbo har öppnat en ny webbplas. Jag vet inte om den ännu är officiell. Åtminstone fungerar inte alla länkar. Med tanke på vilka förluster markägare i Sibbo har skäl att frukta, torde det finnas goda möjligheter för föreningen att få ekonomiskt stöd för sin verksamhet, som just nu inte torde handla om mycket annat än försvarskriget mot huvudstaden. Jag skulle rekommendera föreningen att anlita professionell hjälp, kanske speciellt mediekonsulter. Och varför inte låta göra egna utredningar?

Helsingfors pantar på mark i Sibbo. Den 11 oktober 2006


Helsingfors stadsstyrelse beslöt i måndags att inte sälja de marker som staden äger i Nickby i Sibbo. Helsingfors har inga egna planer för området som ligger mycket centralt i Sibbo, men man torde ha reserverat området som ersättning åt Sibbo om huvudstadens planer på att annektera sydvästra Sibbo förverkligas. Enligt Hufvudstadsbladet ansågs köpet av området klart för två år sedan, då fastighetsnämnden i Helsingfors plötsligt stoppade köpet. I själva verket handlar det om samma område som stadens ledning i våras erbjöd Sibbo som ersättning, ifall kommunen frivilligt avstod från sydvästra Sibbo. Även om området är viktigt med tanke på utvecklingen av samhällstrukturen i Sibbo, är den inte värdefull, vilket naturligtvis helsingforsledningen var medveten om. Det hela leder tankarna till Stalins förslag att Finland skulle avstå Karelska näset och Hangö udd mot ett område i Karelen - efter att Sovjetunionen hade ingått Molotov-Ribbentrop-avtalet. (Jämför Skenbar utpressning. Den 15 september 2006.)
Tisdagens Hufvudstadsblad lyfter i form av en insändarartikel av Jonas Forsman fram en annan aspekt av Helsingfors markegendomar i Sibbo: Då Helsingfors för tjugo år sedan köpte 1000 hektar i västra Sibbo till ett högt pris var planerna att byta området mot Sandhamn, som ägs av staten och är i försvarsmaktenns användning. Jag har själv omnämnt denna bakgrund till Helsingfors markegendomar i Sibbo i ett tidigare blogginlägg. (Se Helsingfors marker i Sibbo. Den 15 augusti 2006.) Försvarsmakten var dess värre inte intresserad av att flytta från Sandhamn till Sibbo, så affärren blev mycket dyr för huvudstaden. Utan denna felinvestering skulle annekteringen av sydvästra Sibbo aldrig ha aktualiserats.
Genom att panta på mark i Sibbo har huvudstaden bromsat utvecklingen i Sibbo på ett motsvarande sätt till hur staden genom att panta på mark i Alberga i Esbo försenade bebyggandet där. Helsingfors fick aldrig inkorporera Alberga, fastän området ligger mycket närmare Helsingfors centrum än vad sydvästra Sibbo gör och fastän Alberga till skillnad från sydvästra Sibbo i tiden hade hört till Helsinge socken (Helsingin pitäjä). (Jämför Helsinge och Sibbo. Den 3 september 2006.)
Helsingfors stad borde naturligtvis själv ta ansvar för sina misslyckade markspekulationer, men då en gång Centern vill visa sig som huvudstadens stora vän undrar jag om inte den centerpartistiske försvarsministern Seppo Kääriäinen kunde komma partikamraten Hannes Manninen till mötes och frigöra Sandhamn för bostadsbebyggelse. Behöver försvarsmakten verkligen sin strandbastu på Sandhamn?

Ett Finland utan landsortskommuner. Den 10 oktober 2006

Helsingin Sanomat publicerade igår resultaten från en undersökning om influensområden, som gjorts av Finska Gallup och professorn i statistik Pentti Manninen. (Se HS.) Enligt Helsinginsanomats tolkning av undersökningen skulle antalet kommuner minska till 123, om kommungränserna drogs upp på basen av hur människor uträttar ärenden och anlitar tjänster. Om kommunsammanslagningen skulle göras på basen av marknadsområden skulle antalet kommuner bli endast 43. Speciellt noterar Helsinginsanomat att grankullaborna söker rikligt med tjänster från Esbo och sibboborna från Helsingfors. Tidningen presenterar även en lista enligt vilken Grankulla skulle sammanslås med Esbo och Sibbo med Helsingfors. Däremot skulle t.ex. Nurmijärvi, Vanda och Tusby inte fusioneras med någon annan kommun.

Det heter visserligen "lögn, förbannad lögn, statistik", men nog häpnar mig den vinklade tolkningen. Principerna som undersökningen följer för kommunindelningen går i samma riktning som den nya kommunindelningslagen, som torde träda i kraft vid årsskiftet. Med (potentiell) kommun tycks man nu förstå det samma som stad med omnejd. Skall vi i Finland i framtiden bara ha städer? Det är väl självklart att invånarna i landsortskommuner i stor utsträckning uträttar sina ärenden i (egentliga) städer. Det har man alltid gjort. Det är ju städernas ursprungliga funktion att man innanför städernas gränser får idka handel. Sibbobor har i alla tider handlat och idkat torghandel i så väl Helsingfors som Borgå. Det är ingen nyhet.

Ur finlandssvensk synvinkel är de förutsedda kommunsammanslagningarna speciellt problematiska. De flesta svenskdominerade kommunerna är ju landsortskommuner. Visserligen kan någon svekoman tilltalas av tanken på ett Stornärpes, men man skall komma ihåg att den språkfred som ingicks i början av Finlands självständighet i hög grad bygger på den kommunala självstyrelsen. En kränkning av sibbobornas kommunala självstyre är även ett brott mot språkfreden, mot samhällsfördraget. (Se Samhällskontrakt. Den 1 augusti 2006.)

Det är anmärkningsvärt att just Centern signalerar att man är villig att bryta mot språkfreden. (Se Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006.) Svenska folkpartiet har ju varit Centerns trogna bundsförvant, speciellt då det gäller försvaret för landsbygden. Vad gäller förslaget till den nya ramlagen för kommunstrukturen är Centern, eller de traditionella centerväljarna, den stora förloraren. Centern är i likhet med Sfp stor i landsortkommuner, men svagt representerad i städer. Om Helsingin Sanomats visioner förverkligas blir ju landsortbefolkningen minoritet i de flesta kommuner, eftersom majoriteten av finländarna numera bor i (urbana delar av) städer. Så viktigt är det för Centern att vara med även i nästa regering att man inte bara sviker sin trogna bundsförvant, utan även driver igenom en reform vars mål är ett Finland utan landsortskommuner.

Landskapsförbund. Den 9 oktober 2006

I tisdags beslöt kommunstyrelsen i Sibbo att omedelbart ansöka om medlemskap i Nylands förbund. Detta beslut, som går emot kommunfullmäktiges beslut, motiverades med att Sibbo tydligt bör visa att man är beredd att ta ansvar för huvudstadsregionens utveckling. Sibbo och speciellt Sfp i Sibbo har gjort många eftergifter, vilket kan vara bra om man vill rädda kommunen. Det var dock endast en av Sfp:s styrelsemedlemmar som röstade för det vinnande förslaget. Det räckte för att förslaget skulle gå igenom med rösterna med rösterna 6-5. Sfp:s dilemma är som jag ser det att man inte vet om eftergifterna räddar kommunen. Jag undrar om man inte kunde ha ställt som krav på byte av landskapsförbund att Helsingfors planer på att annektera en del av kommunen inte förverkligas.

Om fallet Sibbo går till EG-domstolen kan det eventuellt vara en fördel att Sibbo inte hör till samma förbund som Helsingfors. (Se Ett fall för EG-domstolen? Den 22 september 2006.) Jag saknar juridiska insikter, men jag kan föreställa mig att Europeiska stadgan om lokal självstyrelse skulle ge ett säkrare skydd åt Sibbo så länge kommunen hör till Östra Nyland. Landskapsförbunden är förlängningar av den kommunala självstyrelsen och motsvaras i många europeiska länder av landskap eller regioner med politisk ledning som valts genom direkta folkval.

Sibbofullmäktiges beslut att dröja med byte av förbund har speciellt kritiserats av samlingspartisten Tapani Mäkinen, som är ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Pekka Mylliemi även är styrelsemedlem. Då man kritiserat Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund har man emellertid inte tagit landskapsförbundens ursprungliga syfte och tillkomsthistoria i beaktande. Landskapsförbunden är mycket mera än regionplaneförbund. Landskapsförbunden bildades visserligen delvis utgående från regionplaneförbund då Finland blev medlem i EU, men samtidigt överfördes en del av länens ansvar till landskapen. Länsslakten i mitten av 1990-talet hängde ihop med Finlands medlemskap i Europeiska unionen, fastän det inte sades rent ut. Statsstyrda län kan inte ansöka om ekonomska bidrag, vilket kommuner och samkommuner kan göra. Östra Nylands förbund, med dess gläsbygd och speciella språkförhållanden, var skräddarsytt för EU-biddrag. Åtminstone vittnar EU:s bidragspolitik om att unionen ger hög prioritet åt landskapens och kommunernas självstyre. Månne inte EG-domstolen gör det samma?


Rektorerna vid universitet, högskolor och yrkeshögskolor i Helsingforsregionen har idag framställt ett krav på att man i nästa regeringsprogram tar med en "metropolpolitik", vilket i praktiken skulle betyda ökade budjetanslag för högskolorna i regionen. (Se HS.) I och för sig innehåller kravet ingenting nytt. Helsingforsregionen, som har en central betydelse som "lokomotiv" för hela landets ekonomi, är förfördelad då det gäller statsanslag till forskning och utbildning. Det nya är att man tar till det magiska ordet metropol. I metropolens namn tycks ju vilka krav så helst kunna finna statsrådets stöd. Rektorerna ställer dock Centerns metropolpolitik på prov. Ökat stöd till huvudstadsregionen torde betyda mindre stöd åt högskolor i det övriga landet. Det finns ju inga högskolor i Sibbo varifrån man kunde flytta resurser.

Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006

Sfp:s partiordörande Stefan Wallin intervjuvades igår i programmet Lördagssällskapet. Naturligtvis togs även fallet Sibbo upp. Wallin noterade att Helsingfors även i framtiden kommer att ha Sibbo som grannkommun, varför goda relationer till Sibbo borde vara i stadens intresse. Se där någonting för stadsdirektör Pajunen att tänka på! (Jämför Vinstvarning. Den 5 oktober 2006.)

Timo Kalli, som är orförande för Centerns riksdagsgrupp, gav i samma program en intressant antydan. Han noterade att Sfp är en pålitlig regeringspartner och att partiet för skärgårdens och kustområdenas del bedriver en liknande politik som Centern. Han uttryckte dock sin "egen" åsikt, enligt vilken Svenska folkpartiet i framtiden inte längre har en rätt att på språklig grund vara regeringsparti. Det är inte sökt att från uttalandet dra slutsatsen att Centern har en dold agenda när det gäller svenskans ställning. Om statsminister Vanhanens involvering i fallet Sibbo är orsak till eller verkan av denna agenda kan jag inte bedöma.

Timo Kalli gjorde samtidigt ett uttalande som visar att Centern även i frågan om Vuotos-projektet är beredd att köra över så väl lagen som miljöministern, vare sig han heter Wallin eller Enestam. I varje fall borde alla nu ha insett att Centern är villigt att ge upp det mångåriga samarbetet med Sfp. Därmed kanske det vore dags för Henrik Lax och Sfp att ifrågasätta Centerns plats i den liberala gruppen i Europaparlamentet. Centern hör inte hemma i denna grupp. Ett liberalt parti låter inte diskutabla "nationella intressen" gå före lagen och individens rätt. Naturligtvis bör lagen fortgående ses över i en föränderlig värld, men i ett liberalt demokratiskt samhälle bör medborgarna kunna lita på att deras rättigheter inte hotas av skräddarsydda lagar eller undantagslagar för specifika fall .

Till sist noterar jag att Wallin på sin blogg har kommenterat remissdebatten i riksdagen om ramlagen för kommun- och servicereformen:

Intressant var att samlingspartiet kallade lagen för inget mindre än "humbug" - för att i nästa ögonblick s[t]älla sig till uppbackarna. Det var i sanning ett dubbelspel. Har man löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa?

Jag skall i ett senare inlägg återkomma till den oheliga alliansen mellan regeringspartiet Centern och oppositionspartiet Samlingspartiet.

Utlåtande. Den 7 oktober 2006

Sedan i torsdags finns Helsingfors planer på inkorporering av mark i Sibbo och Vanda till offentligt till påseende. Lantmäteriverket har gjort ett utlåtande om den av Helsingfors förslagna nya gränsdragningen mellan Helsingfors och Sibbo. Jag har tidigare noterat att Helsingfors inte bara ansökte om ett uppseendeväckande stort område, utan även har ritat gränserna utan att visa det minsta lilla hänsynstagande. (Se Brutal gränsdragning. Den 6 augusti 2006, Helgerån. Den 7 augusti 2006, Den som gapar efter för mycket... Den 26 augusti 2006 och Barbarer eller klopare? Den 19 september 2006.)

Det förefaller inte speciellt intelligent att avslöja sin okunskap om det område som man gör anspråk på att få planera. Det är knappast smart att provocera fram största möjliga protester genom att dra gränserna så brutalt som Helsingfors har gjort. Därför har jag dragit slutsatsen att det är statsrådet eller centerministrarna som uppmanat Helsingfors att lämna in en oförskämd ansökan. Det skulle förmildra bilden av en brutal statsminister när regeringen gör ett beslut om att ansluta en (mindre) del av Sibbo till huvudstaden. (Jämför Den som gapar efter för mycket... Den 26 augusti 2006.)

Lantmäteriverkets utlåtande bekräftar att Helsingfors ansökan var ett dåligt förberett hastverk. För det första noteras att den i ansökan bifogade kartan inte tar ställning till gränsdragningen söder om Rönn. Därtill noteras att fastighetsgränserna för fastigheter i yttre skärgården inte på något sätt beaktats. Inte heller har terrängobjekten beaktats. Mera anmärkningsvärt är ändå att den föreslagna landgränsen skulle gå genom ett flertal fastigheter, genom gårdsplanen vid fyra fastigheter samt vid två fastigheter rentav genom byggnaderna.

Taktlöst och tanklöst uttalande av stadsdirektören. Den 6 oktober 2006

Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen kommenterar i dagens tidningar sin vinstvarning, som han gav i sitt blogginlägg i onsdags. Istället för att tala om "när Sibbos västra strandområden ansluts till Helsingfors", uttalar han sig nu om vad som skulle hända med bostadspriserna om sydvästra Sibbo amnsluts till Helsingfors. Pajunens "vinstvarning" var inte bara taktlös, den var även tanklöst otaktisk. Enligt blogginlägget växer stadens utbud på tomtmarker kraftigt oberoende av om sydvästra Sibbo inkorporeras. Därmed löser utbudet på tomtmark innanför stadens eget område problemet med de höga bostadspriserna, som har varit huvudargumentet för annekteringen. I gratistidningen Metro säger Pajunen "kun Vuosaaren satama valmistuu kahden vuoden päästä ja mukaan otetaan ehkä Sipoon läntiset rantaalueet, voimme lisätä tonttitarjontaa merkittävästi". I det ökade utbudet på tomter tas alltså Sibbos västra strandområden nu endast kanke med.

I samma artikel i Metro kommenterar OP-gruppens chefsekonom Timo Lindholm Pajunens uttalande: "Tontit ovat suhteellisen kalliita pääkaupunkiseudun uusilla alueilla, ja kun kalliille tonteille tehdään uusia taloja, eivät ne ole kovin halpoja". Lindholms kommentar kan man tolka så att inte ens inkorporeringen av sydvästra Sibbo skulle medföra en "balansering av bostadsmarknaden i huvudstadsregionen", vilket har varit stassminister Matti Vanhanens huvudargument för annekteringen. Slutsatsen är att antingen så behövs inte inkorporeringen av strandområdena i västra Sibbo eller så löser inte inkorporeingen de problem som den officiellt är ämnad att lösa.

Vinstvarning. Den 5 oktober 2006

Stadsdirektör Jussi Pajunen ger igår i sin blogg en "vinstvarning": priserna på bostäder i Helsingfors kommer att sjunka inom de närmaste åren. Det är dåliga nyheter för oss som under det senaste årtiondet köpt bostad. I minne har vi prissänkningen i början av 1990-talet, men så drastiskt torde inte priserna sjunka denna gång. Som orsak till de sjunkande priserna anger Pajunen att Helsingfors utbud på tomter inom de närmaste åren ökar kraftigt. Nya områden som frigörs för bostadsbebyggelse är Busholmen, Fiskhamnen, Mellersta Böle och Degerö oljehamn. Det råder alltså ingen brist på tomtmark!

Pajunen kunde ha tillagt Malms flygfält med omnejd, men istället nämner han "Sibbos västra strandområden": "Kun Sipoon läntiset ranta-alueet liitetään Helsinkiin, voidaan niiden rakentaminen aloittaa pikaisesti, jolloin pääasiallisena talotyyppinä ovat kaupunkimaiset pientalot." Pajunen skriver alltså inte "om", utan "när" . Just i går betonades det i ett aktualitetsprogram i TV att en stadsdirektör måste behärska diplomati, men Helsingfors stadsdirektör skriver alltså på stadens webbplats om när Sibbos västra strandområden ansluts till Helsingfors.

Allt handlar om Helsingfors stads ekonomi. Den 4 oktober 2006

Riksdagen förde igår remissdebatt om kommunreformen. Så mycket debatt blir det inte när Centern ansvarar för en reform som initierats av de två andra stora partierna, av vilka det ena är oppositionsparti. Däremot uttrycktes entusiasm över de möjligheter som reformen ger att slå ihop kommuner. Under riksdagens debatt framlades även åsikter enligt vilken "hålkakemodellen" Esbo-Grankulla måste bort, eftersom "Grankulla bromsar utvecklingen." (Jämför "Esbos Sibbo". Den 1 oktober 2006.) Det går ett drev mot kommuner med Sfp-dominans.

Även Sibbofallet diskuterades. Svenska folkpartiets något tandlösa kritik kan bero på att partiet själv sitter med i regeringen och att man inte vill bränna broar. Enligt Hbl försvarade Manninen Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo med att "ett starkt allmänt intresse kan kräva att en kommuns åsikt förbises." Dess värre sägs det inte ut vilket detta "allmänna intresse" är. Det enda ärliga vore att medge att det handlar om Helsingfors stads ekonomi, men det kan centerministern naturligtvis inte medge. Minister Manninen sade även att annekteringen av Sibbo skulle vara en helt vanlig fortsättning på Helsingfors historia, som innefattar flera inkorporeringar under århundradets gång. (Se YLE24.)

Manninens tolkning av Helsingfors historia är fullständigt ohållbar. Men liksom andra uttalanden som minister Manninen gjort i Sibbofrågan återger han bara vad andra Centerpolitiker tidigare sagt. Den Centerpartistiske stadsfullmäktigeledamoten Laura Kolbe, som råkar vara professor i historia, har jämfört anslutningen av sydvästra Sibbo till Helsingfors med tidigare anslutningar och hävdat att ”Sipoo-osaliitos toisi jatkuvuutta pääkaupungin kehityshistoriaan.” (Se Historien som legitimerande myt. Den 2 september 2006.) Professor Kolbes tolkning av Helsingfors historia är dock en förvrängning av historien i politiskt syfte. Sydvästra Sibbo har ju på inget sätt vuxitihop med Helsingfors och kommer inte heller att göra det enligt Helsingfors aktuella planer. Annekteringen av sydvästra Sibbo skulle i högsta grad vara en anomali i Helsingfors historia - och inte bara i Helsingfors historia. Det är speciellt skäl att notera att Helsingfors (på finska Helsinki) hittills alltid har vuxit innanför Helsinge sockens eller Helsinge landskommuns (Helsingin pitäjä respektive Helsingin maalaiskunta) gränser. (Se Helsinge och Sibbo. Den 3 september 2006.)

Jag har själv tolkat regeringens stöd av Helsingfors annekteringsplaner som "benmjöl åt mjölkkon". Vare sig Helsingfors är en mjölkko eller inte så är det uppenbart det hela handlar om huvudstadens ekonomi. Föreningen För Sibbo r.f. har uttryckt det klart i sitt senaste pressmeddelande:

HELSINGFORS RÖVARTÅG

Helsingfors arroganta och lagvidriga planer på en annektering av sydvästra Sibbo skulle ha oerhört omfattande konsekvenser för demokratin och den kommunala självbestämmanderätten i vårt land. Planerna, som är ett exempel maktpolitik i dess värsta form, skulle vara ödesdigra för inte bara Sibbos, utan för hela landets, framtid. Helsingfors skulle göra en astronomisk vinst på kapet genom att bebygga sin egen, och efter en snabb tvångsinlösning även andras, mark. Samtidigt görs Sibbo till en krympling, såväl strukturellt som ekonomiskt. Man kan fråga sig om det egentligen är frågan om att helt utplåna Sibbo från kartan, vilket skulle leda att Helsingfors skulle få ännu mer billig mark att bygga på, efter ett snabbt och effektivt tvånginlösningsförfarande?

I detta fula maktpolitiska spel, där den större dikterar sina villkor för den mindre, ligger alla finländska kommuners öde i vågskålen. Den lagstadgade kommunala självbestämmanderätten skulle förlora sin betydelse i och med detta prejudikat. Anmärkningsvärt är även att detta sker med stöd av statsministern och kommunministern, som båda representerar centerpartiet.

Helsingfors lagvidriga planer gör narr av den demokratiska rättsstat vi lever i. Om de förverkligas innebär det grönt ljus för större kommuner eller städer att var som helst i landet och utan att desto mer motivera det, godtyckligt stycka mindre kommuner – för att inte tala om tvångssammanslagningar. Helsingfors ledning talar vackert om "landets väl" och hur viktigt det är att utveckla huvudstadsregionen. Vad är det egentligen frågan om? Inte kan väl hela landets utveckling vara beroende av att Helsingfors på ett lagvidrigt och omoraliskt sätt stjäl 20 % av Sibbos marker och mer än 25 % av kommunens skatteintäkter? Knappast kräver

Finlands framtida välfärd att resten av landet långt töms på unga, arbetsföra människor, då sydvästra Sibbo skall ta emot ca 50.000 människor utöver de redan inplanerade 230.000 tilläggsinvånarna i huvudstadsregionen under de kommande 30 åren?

KLEPTOKRATINS PRIS FÖR ÖVRIGA SIBBO

Att förlora sydvästra Sibbo skulle försätta den återstående delen av Sibbo i djup ekonomisk kris. Området som Helsingfors ansökt om att tvångsinlösa utgjorde i 2005 års beskattning ca 27 % av kommunens totala skatteintäkter. Ännu väsentligare är ändå att området har väldigt små kommunala kostnader. De löpande kostnaderna orsakas främst av tre lågstadier, fyra daghem, underhåll av Landbos gatubelysning och de fyra linjepumpstationerna i centralavloppssystemet.

Den resterande delen av Sibbo skulle alltså att bära ansvar för hela hälso- och åldringsvården, största delen av skolverksamheten samt nästan all idrottsservice. Uppskattningar visar att övriga Sibbos skatteprocent skulle bli ca 25-27% med de nuvarande statsandelarna. Det skulle vara finländskt rekord – ingen kommun i Finland har i modern tid haft så hög skatt! Om Helsingfors kleptokratiska avsikter förverkligas, förlorar såväl kommunallagen som demokratin sin betydelse – inte bara i Sibbo, utan i hela landet.

Google+ Followers