En lustig historia. Den 30 juni 2007

På torsdag kväll cirkulerade i Siboo ett textmeddelande som löd enligt följande:

Sibbosorg, flaggan på halvstång i morgon fredag pga regeringens obegripliga beslut. Vi förlorade slaget idag, men inte hela fighten. Vi kommer att vinna i HFD för juridiken är på vår sida! Skicka vidare till ALLA sibbobor du känner!

Jag tog en sväng till Sibbo igår, men jag såg inte en enda flagga på halvtång. Folk var väl rädda för att sorgeflaggningen skulle missförstås. Idén med textmeddelandet var kanske inte i första hand att få till stånd en sorgeflaggning. Snarare sände man vidare meddelandet för att avreagera sig och uttrycka sitt förakt för vissa ministrar. Vem som stod bakom sms-meddelandet vet jag inte. Själv fick jag meddelandet via min syster, som bor i Sibbo.

Det finns flera sätt att visa sitt förakt mot makthavare. Ett vanligt sätt är att sprida konspirationsteorier. På Internet kryllar det av sanslösa konspirationsteorier bl.a. om att George W. Busch själv skulle stå bakom attentaten den 11 september. Folk berättar dylika historier för att avreagera sig, men de okända upphovsmännen torde ofta vara övertygade om att teorierna är sanna. Jag har själv hittat på en liten lustig konspirationsteori, som man gärna får kopiera och infoga i e-postmeddelanden. Källan behöver man inte ange, för det hör ju till lustiga historier och folklore i allmänhet att de saknar rättsliga upphovsmän.


En olustig historia

Våren 2006 hade Helsingfors ledning med ministrarna HM och MV kommit överens om att Helsingfors skulle få inkorporera 3000 ha av Sibbo. Problemet var att kommunindelningslagen stod i vägen - såvida Sibbo inte frivilligt gick med på förslaget. Om Sibbo frivilligt gick med på en annektering och i ersättning fick marken som Helsingfors pantar på i Nickby, så skulle affären se relativt just ut och där till inte föranleda något prejudikat. För att lura Sibbo att acceptera förslaget spelade herrarna JP och JV tillsammans med fru RH ett dubbelspel. Herrarna JP och JV lät förstå att de grönas önskemål på ett 5000 ha stort område var ett reellt alternativ. För att man i Sibbo skulle tro att alternativet på 5000 ha var ett verkligt hot antydde minister HM för Sibbopolitikerna att han stod bakom förslaget på ett område som sträckte sig ända till Sibbo å. Samtidigt hade JV, som spelade rollen som the good guy, låtit ledningen i Sibbo förstå att stadsstyrelsen kunde föreslå ett område på endast 3000 ha, så vida Sibbo frivilligt gick med på detta alternativ. Erbjudandet måste dock hemlighållas.

Planerna hade kanske lyckats, om inte vissa uppgifter hade läckt ut till pressen. Uppgifterna om att Helsingfors på sitt möte på onsdagen skulle föreslå en annektering kunde läsas redan i tisdagens Helsingin Sanomat. På onsdag morgon kunde man i tidningarna även läsa att regeringen hade gett grönt ljus för ett område på 5000 ha. På tisdag kväll hade Sibbo bett om förhandlingar, men då uppgifterna om att regeringen stödde en inkorporering av ett 5000 ha stort område hade fått publicitet, kunde man ju inte gärna längre föreslå det mindre området. Då hade det ju sett ut som om minister HM hade sagt sig stöda området på 5000 bara för att hota Sibbo till eftergifter. Herrarna JP och JV liksom ministrarna HM och MV kunde rent av misstänkas ha deltagit i ett utpressningsförsök.

Det färdiga förslaget på ett 3000 ha stort område lades åt sidan. Men ve och fasa! Helsingfors saknade ett färdigt förslag på ett 5000 ha stort område. Herr JP hade inte tänkt på att det kunde behövas. I hast plockade man fram penna och linjal och resultatet blev där efter.

Alternativet på 5000 ha saknade definitivt lagliga förutsättningar. Ministrarna HM och MV hade ju lovat Helsingfors att få 3000 ha, så nu fick istället inrikesministeriet plocka fram ett förslag på det mindre området. Ministrarna HM och MV kunde inte ta tillbaka sitt stöd, fastän det inte längre gick att tvinga Sibbo att frivilligt acceptera en inkorporering. Ministrarna hade redan blod på händerna. Och Helsingfors kunde fortsätta pressa minister MV till metropolvänliga beslut.

Skicka vidare till ALLA sibbobor du känner!

Den tredje statsmakten. Den 29 juni 2007

Bevakningen av fallet Sibbo fortsätter med analyser, kommentarer och reflektioner. Hjallis Harkimos sade igår i etern att "De kan se sig ..." Jag delar Harkimos åsikt i denna fråga, men jag kommer att uttrycka min uppfattning i mera sofistikerade ordalag.


Nästa rond i fallet Sibbo är juridisk, men Högsta förvaltningsdomstolens beslut i frågan behöver inte vara helt oberoende av hur Sibbofrågan diskuteras i medierna. Statsrådets motiveringar för att det finns särskilt vägande skäl grundar sig på lösa antaganden och föreställningar, som det går att argumentera mot. HFD kan väl inte i det aktuella fallet fungera som gummistämpel, då Helsingfors förvaltningsdomstol uttryckligen har betonat att Sibbo kommuns och sibbobornas rättsskydd är tryggat i och med att de kan besvära sig över statsrådets beslut.

Om HFD skulle godkänna statsrådets beslut från igår kommer inte bara förtroendet för HFD att skadas. Ett godkännande av beslutet skulle antyda att utredningar och utlåtanden bara är formaliteter och spel för gallerierna. Det förefaller ofattbart att Högsta förvaltningsdomstolens domare skulle godkänna att en låtsasutredning av kvacksalvaren Pekka Myllyniemi får stå som grund för statsrådets juridiska tolkning.


Innan man lägger ett allt för stort hopp till Högsta förvaltningsdomstolen, är det ändå skäl att notera att Finland inte är en rättsstat i sträng bemärkelse. Högsta förvaltningsdomstolens beslut stämmer oftast överens med de politiska besluten och HFD har inte samma oberoende ställning som i konstitutionella rättsstater. Därför kallas median i Finland, liksom i Sverige, för den tredje statsmakten, inte den fjärde statsmakten.

Idén om den fjärde statsmakten bygger på Montesquieus maktfördelningslära, enligt vilken den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten bör skiljas från varandra. Maktfördelningen är rättsstatens grundprincip, men i Finland garanterar den dömande makten inte skydd mot den verkställande maktens godtyckliga tolkning av lagen. Denna avsaknad av rättssäkerhet kan idéhistoriskt delvis förklaras med ett inflytande från Sverige, där enligt den socialistiskt-socialdemokratiska föreställningen välfärdsstaten representerar rättvisan. En annan idéhistorisk förklaring till att den verkställande makten har fått stå över den dömande makten är arvet från den ryska tiden, då föregångaren till Samlingspartiet det gammalfinska partiet representerade undfallenhetslinjen. Ytterligare en historisk förklaring är påtryckningarna från Sovjetunionen och Kekkonenepoken, då en konstitutionell linje i vissa frågor saknade reala politiska förutsättningar. Genom att Finland blivit medlem i Europeiska unionen är den verkställande makten dock i högre grad än förut underställd lag och fördrag. Därför kunde det trots allt vara korrekt att benämna medierna den fjärde statsmakten.

Vare sig medierna är den tredje eller den fjärde statsmakten är det uppenbart att mediernas bevakning av den politiska makten i högsta grad hade behövts i fallet Sibbo. Jag vill påstå att Helsingfors och Vanhanens agerande inte hade varit möjligt om vi i Finland hade haft en pluralistisk press. I den aktuella frågan kom Helsingforspartiet att helt kontrollera den finskspråkiga pressen. Fallet Sibbo bjuder på bisarra exempel på politikernas knähundar så som Helsingin Uutisets ledarskribent och redaktör Kimmo Oksanen på Helsingin Sanomat, men av större betydelse är avsaknaden av en aggressiv undersökande journalistik. Här kunde den svenskspråkiga pressen och speciellt Hufvudstadsbladet trots allt ha gjort mera.

När jag i början av veckan ville erbjuda material som enligt min bedömning klart visade att ministern som utnämnde utredningsmannen var inblandad i en komplott, uttryckte nyhetschefen tydligt sitt ointresse. Jag hade inte förväntat mig att Hbl skulle ha kommit med några stora avslöjanden, men man kunde gärna t.ex. till den ärevördiga överborgmästaren ha ställt några obehagliga frågor, som denna inte kunde ha svarat på.


Där man i fallet Sibbo från Helsingfors sida har satsat på desinformation och spridning av vanföreställningar via medierna, gick man från Sibbos sida in för att satsa på juridiken. Därför skulle det vara ett desto större hån mot lag och rätt om Högsta förvaltningsdomstolen godkände statsrådets beslut.

Föredragande minister: "Beslutet går mot kommunlagen." Den 28 juni 2007

"Helsingfors har gott om tomter i reserv" är rubriken på första sidan i dagens nummer av Hufvudstadsbladet. Artikeln på sida ekonomisidan har rubriken "Huvudstadsregionen har gott om mark för bostadsbygge" / "Tomtbristen försvinner inom några år". På sida 6 finns en artikel med rubriken "Han bloggar för att Sibbo ska hållas helt". Jag citerar ur artikeln:

Wadenström har en teori om de två annekteringsförslagen på 5 000 och 3 000 hektar.

- Jag tror att Helsingfors från början var ute efter bara det mindre området, som är lika stort som Myllyniemis förslag, säger han.

Det större området menar Wadenström att skulle användas bara som hot, ifall Sibbo inte frivilligt gav bort det mindre.

- Förslaget för det större området var ett otroligt hastverk, draget med linjaler genom gårdar och hus. Det är inte genomtänkt.

Myllyniemirapporten tycker han inte bättre om.

- Båda förslagen är så usla att de inte tål dagsljus, säger Wadenström. Det är klart man anar ugglor i mossen.

Vi skall här komma med ett litet förtydligande: Wadenström menar att det större området var tänkt att användas bara som ett hot för att Sibbo frivilligt skulle ge bort det mindre. Helsingfors kunde inte förlita sig på att en flexibel och oprövad tolkning av 5 § i kommunindelningslagen skulle ge staden rätt. Den förra kommunministern hoppades naturligtvis inte heller på ett Sibboprejudikat, som helt emot andemeningen i rådande lag skulle ge städer rätt att inkorporera mark av sina grannar.

Radio Vegas färska inslag finns som ett audioklipp med rubriken "Det har gått ett år och en vecka sedan en mycket besynnerlig dag". Se även artikeln "Sibbos besynnerliga år" på Yle Internytt. Yle Mellannyland har publicerat en notis med rubriken "Tusby motsätter sig gränsjusteringar" och Yle Östnyland en notis med rubriken "Sibbo hoppas på nej i regeringen".

Hbl har 11:48 publicerat en artikel med rubriken "Vanhanen: Varje minister bestämmer själv".

Yle Internet har 13:55 publicerat en notis med rubriken "Helsingfors växer österut" . Rubriken är dåligt vald. Nu förs frågan vidare till Högsta förvaltningsdomstolen. Det har kommundirektör Markku Luoma bekräftat.

Jag kommer att forsätta att följa med fallet Sibbo på min blogg, men på ett annat sätt än hittills. Det politiska spelet är slut och nu följer det juridiska. Jag kan knappast med mitt bloggskrivande längre påverka utgången i fallet Sibbo. Däremot kan jag kanske hjäpa till att ge publicitet åt Helsingfors brutala utpressningspolitik. Inte heller initiativet till sammanslagningen av de nyländska landskapsförbunden tål dagsljus.

Förutom att de juridiska grunderna för dagens beslut är synnerligen tvivelaktiga, föreligger enligt min bedömning stora möjligheter att statministerns medverkan vid fattandet av beslutet kan leda till att beslutet ogiltigförklaras. Statsministern har själv sagt sig ha haft en central roll då initiativet till en annektering togs. Statsministern har före utredningsmannen kom med sin rapport och sitt förslag uttalat sig om ett hurdant förslag han kan tänka sig godkänna och vilka kriterier han anser vara särskilt viktiga. Utredningsmannen har entydigt tagit hänsyn till dessa synpunkter i sin rapport och i sitt förslag. Själv är jag mycket förbryllad över att den vikarierande justitiekanslern gav Matti Vanhanen grönt ljus att deltaga i beslutsfattandet. Han kan väl inte veta bättre än den ordinarie justitiekansler om HFD uppfattning i jävfrågan, även om f.d. medlemmen i HFD Lauri Tarasti i maj tog del i jävdebatten. Statsministern underströk senast idag att beslutet var "rent juridiskt" och då måste väl ministrarnas domarroll betonas. En fråga som inte har utretts är kommunindelningsutredarens kompetens och opartiskhet, såvida det alls har juridisk relevans. Justitiekanslerns svar på klagomålet som riktats mot utredningsmannen baserar sig knappast på all tillgänglig information. Även den beredande tjänstemannens opartiskhet kan ifrågasättas. Matti Vanhanen sade vid presskonferensen efter dagens beslut att majoriteten av ministrar baserar sitt beslut på en tjänstemannaberedning.

Budet går att det flaggas på halvstång i morgon fredag i Sibbo. Själv sörjer jag även för Vandas del.


Adressen för denna blogg är http://360.yahoo.com/wadenstrom.

Samtliga blogginlägg om fallet Sibbo hittas på adressen http://www.wadenstrom.net/sibbo.

Två förslag, två fiaskon. Den 27 juni 2007

Den 21 juni ifjol kom Helsingfors med ett förslag som ursprungligen endast var tänkt som ett hot. Förslaget är både klantigt och fräckt. Allt tyder på att det är gjort i största hast. Se kartan nedan.
Utredningsman Pekka Myllyniemi fick till inofficiell uppgift att komma med ett förslag som motsvarar det område som Helsingfors ursprungligen hade tänkt föreslå, fastän utredningsmannen officiellt skulle börja sin utredning från "rent bord". Myllyniemi misslyckades fatalt i sin uppgift. Essentiella delar av rapporten, inklusive motiveringarna för en annektering, visade sig bestå av text som utredningsmannen hade fått från Helsingfor stadskontor och som Helsingfors olyckligtvis själv använde i sitt utlåtande till länsstyrelsen om Helsingfors eget förslag. Myllyniemi beskriver således det mindre område på 3000 ha med samma text som Helsingfors beskriver det större området på 5000 ha. Flera kopierade textavsnitt förekommer upprepade gånger i rapporten. Även förslagsdelen innehåller kopierad text. Det visade sig att Myllyniemi även plagierat andra dokument som råkade finnas på Internet. Bl.a. består ett flertal sidor av text som olagligt är kopierat från Wikipedia. Här har Myllyniemi till råga på allt inte förstått att ta bort länkmarkeringarna, vilket förklarar understreckningarna och den blåa fontfärgen. Se ett prov på Myllyniemis text nedan.

Orsaken till att jag här publicerar kartan med Helsingfors ursprungliga förslag från den 21 juni i fjol, fastän det inte är det förslag som statsrådet skall ta ställning till, är att jag vill visa att Helsingfors ursprungliga förslag är ett resultat av att planerna gick fel. Det finns starka skäl att anta att det av Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori framlagda erbjudandet om ett område på 3000 ha från den 11 april fortfarande var i kraft dagarna före Helsingfors gjorde sitt annekteringsbeslut. Syftet med att kommunministern lät förstå att han stöder en annektering av ett 5000 ha stort område torde således ha varit att pressa Sibbo till att frivilligt välja alternativet på 3000 ha. Då uppgifterna om att Pajunen och Vapaavuori hade försökt utpressa Sibbo läckte ut via Helsingin Sanomat tog den socialdemokratiska fullmäktigegruppens dåvarnade ordförande Maija Anttila från sin och SDP:s sida kraftigt avstånd från Pajunens och Vapaavuoris metoder. Anttilas efterträdare som gruppordförande Kai Kalima har dock upprepade gånger därefter försökt hota "korvkiosken" Sibbo till eftergifter. I själva verket torde Anttilas partikamrater Kalima och Rakel Hiltunen utöver Pajunen och Vapaavuori ha varit införstådda i Helsingfors utpressningstaktik. Därtill torde åtminstone en dåvarande minister vid inrikesministeriet ha varit inblandad.

För ett år sedan tävlade man om att få ta åt sig äran över inkorporeringen. Om statsrådet i morgon röstar för en inkorporering, finns det ingen som vill ta äran åt sig, för det finns ingen ära. Det finns bara bara mygel och komplotter att dölja och tiga ihjäl.

Jacob Söderman har i gårdagens Turun Sanomat publicerat en intressant artikel med rubriken "Salattu valtuutus pakkoliitoksiin". Jag citerar ur artikeln:

Mikäli valtioneuvosto asiaan myöntyy, Sipoon kunta valittanee KHO:lle, jonka päätöksen myötä saamme tietää voiko tätä säännöstä käyttää näin laajoihin pakkoliitoksiin.

Jos vastaus on myönteinen, niin on oletettavissa, että monet maamme suuremmista kaupungeista nopeasti valmistelevat vastaavia esityksiä saadakseen naapurikunnista hyödyllisiä alueita käyttöönsä. Näin säännöksestä, josta ei yksikään kansanedustaja näytä olleen kiinnostunut sitä säädettäessä, tulisi väline yksipuolisiin, mutta merkittäviin, kuntajaotuksen muutoksiin.

Rubriken på första sidan i dagens Hufvudstadsblad är "Sibbo blir förlorare då regeringen röstar". Finska Yle har på morgonen noterat Husis spekulationer i en notis med rubriken "HBL: Sipoo-liitos toteutunee". Yle Internytt har publicerat en motsvarande notis med rubriken "Hbl: Regeringen stöder annektering". Det är i själva verket ministrarna från de tidigare oppositionspartierna som förväntas rösta för en annektering. I dagens Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Hallitus äänestänee torstaina Sipoon rajansiirron puolesta". Den fritt tillgängliga versionen av artikeln har rubriken "Hallitus puoltanee torstaina Sipoon rajansiirtoa". Det vore mycket intressant att veta vilka under särskilt vägande i 3 § i kommunindelningslagen nämnda förutsättningar de ministrar som tänker rösta för en annektering har hittat. Utredningsman Pekka Myllyniemi har i sin rapport och sitt förslag inte nämnt några dylika förutsättningar, men kanske ministarna litar på att den beredande tjänstemannen vid inrikesministeriet har kommit på något förslag till förutsättning.

Ledaren i dagens Helsingin Sanomat har rubriken "Eilen jäävi, tänään ei" och börjar med satsen "On se metkaa, kuinka Sipoo on pannut hallituksen sekaisin." Jag skulle gärna tillägga att kaoset är en följd av att allting inte har gått rätt till.

FNB har för HBL 14:02 publicerat en notis med rubriken "Wallin med och beslutar om Sibbo".

Föreningen Sipoon Puolesta ry - För Sibbo rf har publicerat ett pressmeddelande Sipoo-kysymyksestä ennakkotapaus koko maalle - Sibbo-frågan är ett prejudikat för hela landet (MS Word).

Christel Liljestrom har publicerat ett blogginlägg med rubriken "Lobbning kräver arbete".

Helsingin Sanomat har publicerat en bildserie under rubriken "Sipoon ja Helsingin rajariidan vaiheita". Bilderna är selektivt valda till fördel för Helsingfors. Med finns även bilden som gav den populära föreställningen att metron och bebyggelsen tar slut vid gränsen mellan Helsingfors och Sibbo. Åkrarna på bilden ligger i verkligheten i Vanda.

Historien som medierna inte har berättat. Den 26 juni 2007

Hösten 2005 började Helsingfors planera att utnyttja kommun- och servicestrukturreformen för antingen en sammanslagning av kommunerna i huvudstadregionen eller en inkorporering av delar av Sibbo. Våren 2006 beslöt man sig för en annektering av sydvästra Sibbo. För att omfatta Helsingfors markegenom i sydvästra Sibbo måste område vara omkring 3000 ha. Problemet var att en ordinarie kommundelssammanslagning av den storlek som man eftersträvade saknade juridiska förutsättningar, vilket man var medveten om. Lagen erbjöd dock en teoretisk möjlighet: Om kommunfullmäktige i samtliga berörda kommuner godkänner ett förslag till ändring av kommunindelning uppfylls vilkoren i 5 § i kommunindelningslagen. Då kan ansvarige minister eventuellt godkänna förslaget utan att det behöver gå till statrådet. För att få kommunfullmäktige i Sibbo att frivilligt gå med på en annektering behövdes både piska och morot. Moroten som man bestämde sig för var dels markegendom som Helsingfors pantar på i Nickby, dels möjligheten att inte kräva en upplösning av Östra Nylands landskapsförbund. Som piska valde man att hota med en inkorporering av ett område på 5000 ha, som skulle sträcka sig ända till Sibbo å. Helsingfors stadsdirektör och stadsstyrelseordföranden reste till Sibbo för att sondera, men ännu hade man inte fått Sibbo på knä.

En knapp vecka före Helsingfors annekteringsbeslut gick budet att dåvarande kommunminister Hannes Manninen stöder en inkorporering av ett 5000 ha stort område. Helsingfors hade med stadsfullmäktigeordföranden Rakel Hiltunen i spetsen lyckats pressa kommunministern att hålla i piskan. Kommunstyrelsen i Sibbo sammankom dagen före Helsingfors annekteringsbeslut och Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori sade samma dag till Hufvudstadsbladet att han är mycket intresserad av vad kommunstyrelsen i Sibbo besluter på sitt möte. Färdigt väntade en karta med ett förslag på 3000 ha, som man hoppades att Sibbo skulle acceptera och som även i misstag publicerades i Hufvudstadsbladet. På kvällen efter kommunstyrelsemötet i Sibbo ringde Christel Liljeström till Vapaavuori och meddelade att man från Sibbos sida är villig att förhandla. Vapaavuori sade att han skall tala med stadsdirektör Jussi Pajunen, men tåget hade redan gått. De gröna i Helsingfors och Vanda kunde inte stöda förslaget på 3000 ha, som allt för uppenbart hotade Sibbo storskog. Då det dessutom inte fanns garantier för att Sibbo skulle godkänna en annektering av det mindre området, lade man fram ett förslag på 5000 ha, fast det egentligen bara var planerat som ett hot. Gränserna drogs i all hast och förslaget visade sig vara katastrofalt bristfälligt, vilket lantmäteriverket ett par månader senare noterade.

Sibbo kunde omöjligen godkänna försklaget på 5000 ha och Helsingfors ställde sitt hopp till att inrikesministeriet skulle föreslå ett "kompromissförslag" som motsvarade området på 3000 ha, som man egentligen var ute efter. För ändamålet utsågs en utredningsman. När utredningsmannen kom med sitt förslag var man i Sibbo dess värre inte längre beredda att ge efter. Utredningsmannens rapport med förslag visade sig dessutom till väsentliga delar vara författad på Helsingfors stadskontor. Nu hade även reservplanen gått fel, men på inrikesministeriet fanns två förslag som väntade på behandling. Ingetdera av förslagen tålde dagsljus, men Helsingfors hade lyckats väl med sin lobbning på inrikesministeriet.


Denna berättelse är sann, så till vida att den baserar sig på historievetenskaplig forskningsmetodik. Det är troligt att det är så här historien kommer att berättas, fast säker kan man aldrig vara. Det heter ju att det är segrarna som skriver historien. Beläggen och argumenten för tolkningen ovan finns på denna blogg. Några enskilda detaljuppgifter kan vara felaktiga, men jag beredd att satsa min akademiska trovärdighet på tolkningen.

_____

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Sibbo kan annekteras med tvång". Rubriken är mycket beklaglig, men i artikeln spekulerar faktiskt Jacob Söderman om möjligheterna av en juridisk tolkning enligt vilken "särskilda skäl" för en annektering skulle kunna föreligga. Huruvida HFD skulle anse att ett rent politiskt beslut av statsrådet skulle räcka för att påvisa att det existerar "särskilda skäl" vet väl ingen med säkerhet. Klart är i alla fall att Helsingfors ursprungligen inte förlitade sig på några "särskilda skäl" och att varken Helsingfors eller Pekka Myllyniemi kunnat uppge några ur kommunindelningslagen sett relevanta "särskilda skäl". Södermans kommer även med intressanta synpunkter på jävproblematiken. Söderman föreslår att ministrar som inte vill deltaga i torsdagens beslut reser till Italien eller hittar på andra naturliga förhinder. Söderman är för övrigt rädd att Sibbo storskog förstörs och att Sibbo kan bli ett olyckligt prejudikat, ifall regeringen tar ställning för en annektering. I tidningen ingår även en artikel med rubriken "Pekkarinen stöder inte Helsingfors linje".

Yle Internet har 10:36 publicerat en notis med rubriken "Vanhanen deltar i Sibbobeslutet". Finska Yle har 10:55 publicerat en notis med rubriken "Vanhanen ei jäävää itseään Sipoo-asiassa". Helsingin Sanomat publicerade redan 10:31 FNB:s notis "Vanhanenkaan ei enää jäävää itseään Sipoo-asiassa", medan FNB för Hbl:s del först den 11:25 publicerade den svenskspråkiga notisen "Vanhanen inte längre jävig i Sibbo-frågan". Man kan fråga sig om Vanhanen genom att inte jäva sig inte längre är rädd för att äventyra beslutet. Justitiekanslern eller statsministern själv kan väl ändå inte på förhand veta hur HFD ställer sig till statsministerns eventuella jäv? Vanhanen har ju inte bara sagt sin egen åsikt, utan även påstått sig ha uppmuntrat Helsingfors att göra ett annekteringsförslag. Vanhanen torde dock ha andra förhinder på torsdag, då president Matti Ahtisaari fyller år. I så fall följer Vanhanen Jacob Södermans rekommendationer i dagens Borgåblad.

Christel Liljeström har publicerat ett blogginlägg med rubriken "Spekulationer".

Hufvudstadsbladet har 22:18 publicerat en notis med rubriken "Allt klart för annekteringen av Sibbo".

Pekkarinen tar över. Den 25 juni 2007

Yle Internytt har 8:01 publicerat en notis med rubriken "Ny vändning i Sibbofrågan?". Enligt notisen är det inte längre klart att det är Astrid Thors som föredrar "Sibbofrågan"! Lyssna till audioklippet "Nya överraskande vändningar". Enligt Thors har justitiekanslerna meddelat Mauri Pekkarinen att han inte är jävig.

FNB har för Hbl 8:42 publicerat en notis med rubriken "Thors kanske inte föredrar Sibbo-frågan". Samma notis med samma rubrik "Thors kanske inte föredrar Sibbo-frågan" har publicerats på Hufvudstadsbladets egna sidor 8:57. Kuntalehti har 9:57 publicerat FNB:s notis "Yle: Pekkarinen perunut jääviytensä Sipoo-ratkaisussa". Helsingin Sanomat har 9:58 publicerat samma notis under rubriken "Sipoon maansiirto saattaa siirtyä Thorsilta Pekkariselle". Yle Internytt har senare ändrat rubriken på sin notis till "Färre jäviga i Sibbofrågan?", vilket antyder att man tycker att FNB dragit allt för långt gående slutsatser.

En pikant detalj i sammanhanget är att beslutet i "Sibbofrågan" flyttades från senaste torsdag till torsdag denna vecka bl.a. med hänvisning till att det i sista stund klarnade att Thors skulle delta i Europeiska rådets möte. En annan pikant detalj är att det inte är någon muntlig frågestund efter statsrådets allmänna sammanträde inkommande torsdag.

Yle Internytt har 12:57 publicerat en notis med rubriken "Sibbofrågan inte längre Thors sak?". Yle skriver nu att "Det verkar inte bli migrations- och europaminister Astrid Thors (sfp) som föredrar Sibbofrågan för statsrådet." Finska Yle har 13:46 publicerat en notis med rubriken "Pekkarinen perunut jääviytensä Sipoo-kysymyksessä".

Christel Liljeström har 13:33 publicerat ett blogginlägg med rubriken "Tango Impossible".

Vid okänt klockslag på eftermiddagen har Yle Internytt publicerat en notis med rubriken "Pekkarinen tar över Sibbofrågan". Helsingin Sanomat har 14:57 publicerat en notis med rubriken "Sipoon rajansiirron esittelee sittenkin Pekkarinen".

FNB har 15:21 för Hbl:s del publicerat en notis med rubriken "Pekkarinen föredragande i Sibbo-frågan". Hufvudstadsbladet har 15:24 publicerat en egen text med rubriken "Sibbbos starka kvinna besviken". Rubriken är lite missvisande. Jag vill påpeka att den senaste vändningen är högst hoppingivande för Sibbos del. Som en motivering till varför Pekkarinen önskade jäva sig har han tidigare angett att han inte delar statsministerns åsikt i frågan. Statsministerns åsikt kanske inte längre ha så stor betydelse.

Finlands naturskyddförbund har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Helsingin maanomistuksia Sipoossa liioiteltu". Jag återger här meddelandet i sin helhet:

Helsingin maanomistuksia Sipoossa liioiteltu

(25.6.2007) Suomen luonnonsuojeluliitto hämmästelee julkisuudessa liikkuneita tietoja, joiden mukaan Helsinki omistaisi Sipoossa useita tuhansia hehtaareita maata. Todellisuudessa Helsinki omistaa haluamastaan Lounais-Sipoosta vain noin 700 hehtaaria maata. Siitäkin yli puolet sijaitsee Sipoonkorven kansallispuistoksi esitetyllä alueella.

”Rajansiirtoa ei voi perustella Helsingin omistuksilla Lounais-Sipoossa, koska ne ovat niin pienet”, sanoo Luonnonsuojeluliiton vs. luonnonsuojelupäällikkö Tapani Veistola. ”Lisäksi Helsingin Sipoonkorvessa sijaitsevat maat tarvitaan kansallispuistoon.”

Helsinki omistaa koko Sipoossa vain noin 1500 hehtaaria maata. Helsingin maaomaisuus sijoittuu hajalleen Etelä- ja Keski-Sipoon alueelle.

Helsingin maista vain noin 700 hehtaaria sijaitsee alueella, jonka Helsinki on ilmoittanut haluavansa Sipoolta. Tästä noin 400 hehtaaria sisältyy Luonnonsuojeluliiton ja Natur och Miljön tekemään Sipoonkorven kansallispuistoaloitteeseen.

Kansallispuistoesitys tehtiin maaliskuussa 2006 eli hyvissä ajoin ennen Helsingin tekemää rajansiirtoesitystä. Kansallispuistoesitykseen sisältyy kaikkiaan noin 800 hehtaaria Helsingin Sipoossa ja Vantaalla omistamaa maata. Hallitus on luvannut ohjelmassaan selvittää Sipoonkorven kansallispuiston perustamismahdollisuudet.

Vesialueita Helsinki omistaa Sipoossa noin 1400 hehtaaria.

I detta sammanhang vill jag påpeka att viceordföranden för Helsingfors fastighetsnämnd och ordföranden för den socialdemokratiska fullmäktigegruppen, professorn i juridik Kai Kalima, som torde vara en av de centrala arkitekterna bakom Helsingfors annekteringsinitiativ, i sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktige den 28 februari som särskilda skäl som krävs enligt 5 § i kommunindelningslagen angav att "meillä on omaa maata 815 ha, jota me emme muuten pääse käyttämään". (Se "Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007".)

Jag har fått pressmeddelandet som Ilkka Hakalehto gav ut i fredags. Jag återger även det i sin helhet:

Sipoo-kiistan raadollinen tausta

Miksi Helsingin kunnallisjohto vaatii Sipoon länsiosan liittämistä Helsinkiin? Vastaukseksi ei riitä asuntojen rakentaminen, koska Sipoo on valmis rakenuttamaan samat asunnot.
Entisenä Helsingin kaupunginvaltuuston ja kaupunginhallituksen jäsenenä,joka v. 1984 joutui suuren rakennusliikkeen edustajan lahjontayrityksenkohteeksi,voin esittää syyn Helsingin poliittisen johdon Sipoon länsiosan valtaushaluun.
Helsingin on päästävä kaavoittamaan ja rakennuttamaan nykyisen itärajansa takana oleva alue, koska siitä päättäville puolueille ja poliitikoille tarjoutuu erinomainen tilaisuus päästä taas kerran käsiksi kaavoittamisesta ja rakentamisesta hyötyjien miljoonavoitoistaan
maksamiin "kiitollisuuskymmenyksiin".

Kekisuomalainen har 18:16 publicerat FNB:s notis "Pekkarinen esittelee sittenkin Sipoo-päätöksen". I meddelandet noteras bl.a. att "Pekkarinen teki selväksi, että hänen kantansa eroaa esittelevän virkamiehen kannasta." MTV3 har 18:35 publicerat en modfierad version av den ovannämnda notisen med rubriken "Pekkarinen esittelee sittenkin Sipoo-päätöksen". Jag citerar ur texten:

Myös pääministeri Matti Vanhanen on jäävännyt itsensä päätöksenteosta, koska hän on julkisesti ollut tukemassa Helsingin hanketta liittää osa Sipoosta Helsinkiin. Tänään ei ollut vielä varmuutta siitä, aikooko hänkin osallistua päätöksentekoon, kun Sipoo-asia esitellään.

Myös Vanhanen oli saanut Jonkalta lausunnon esteellisyydestä. Vanhasen kerrottiin vielä tutustuvan itse päätösasiakirjoihin ja päättävän myöhemmin tällä viikolla, miten hän menettelee.

Pekkarinen teki myös selväksi, että hänen kantansa itse Sipoo-asiassa eroaa esittelevän virkamiehen kannasta. Pekkarinen vastustaa Sipoon alueiden liittämistä pakolla Helsinkiin. Hän aikoo liittää valtioneuvoston pöytäkirjaan lausuman, jossa hän selostaa perustelujaan. Hän uskoo, että siihen saattaa liittyä joku muukin ministeri.

Pekkarinen myöntää, että totta kai Helsinki tarvitsee maata rakentamiseen. Mutta tapa, jolla merkittävä osa kuntaa siirretään toiseen vastoin kunnan kantaa, ei ole hänelle mieleen.

Jag är inte helt övertyga om att ordinarie och tillträdande justitiekanslern har olika uppfattningar i jävfrågan, men Jaakko Jonkkas försiktiga uttalanden där han konstaterat att han inte har juridiska skäl att ingripa ger enskilda ministrar möjlighet att ombedöma sitt eventuella jäv. Klart är att Pekkarinens tidigare ställningstaganden inte hotar någons rättssäkerhet eller föranleder misstankar om partiskhet. Det samma kan inte sägas om Matti Vanhanens uttalanden. Förutom att Vanhanen genom sina klara ställningstaganden sannolikt har gjort sig jävig, har han genom sina uttalanden stött Helsingfors i försöket att lura Sibbo att frivilligt gå med på en annektering. Förhoppningsvis har statsministern här aningslöst låtit sig utnyttjas av Helsingfors. För övrigt uttalade Vanhanen den 21 juni i fjol inte bara sitt eget stöd för en annektering, utan sade enligt Helsingin Sanomat även att "Keskustan ryhmä on sen kannalla." Det var kanske lite för mycket sagt.

Metropolsyndrom. Den 24 juni 2007

Christel Liljeström har strax före midnatt publicerat ett blogginlägg, där hon konstaterar att "Jag ser att vi har en liten chans att klara biffen; ministrarna från samlingspartiet kan vi inte påverka mera." Jag är överraskad över Liljeströms pessimism. Ministrarnas uppgift är inte bara att ta ett politiskt beslut för eller mot en annektering, utan framförallt att i egenskap av opartiska domare ta ställning till huruvida de lagliga villkoren för en annektering uppfylls. Om föredragande minister Astrid Thors på goda grunder konstaterar att förslagen inte uppfyller lagens krav, hur kan ministrarna, som tydligen är dåligt insatta i frågan, gå emot föredragande minister? Det om någonting vore en skandal.

Liljeström skriver vidare på sin blogg att "Inom samlingspartiet är Helsingfors gruppen så stark och då deras ordförande Katainen även stöder Helsingfors så har den politiska grupperingen gjort sin gemensamma linjedragning i frågan." Jag misstänker att även denna information kommer via Jan Vapaavuori, som genom att läcka information även tidigare försökt skrämma upp Sibbopolitikerna. Om påståendet om en "gemensam liljedragning" stämmer och går att bevisa, är i princip alla samlingspartistiska ministrar jäviga.

Själv vill jag fortsättningsvis betona att man från Helsingfors håll från början inte räknat med att förelagen till gränsjustering uppfyller förutsättningarna som defineiras i 5 § i kommunindelningslagen - såvida inte kommunfullmäktige i Sibbo godkänner förslaget. Det var för att pressa Sibbo att "frivilligt" gå med på en annektering som det behövdes två alternativa förslag, ett på 5000 ha och ett annat på 3000 ha.

Onsdagens ledare i Aamulehti har rubriken "Metropolisyndrooma uhkaa maata" och handlar om fallet Sibbo, som här lyfts upp till en rikspolitisk fråga. Artikeln börjar med satsen "Helsingin ja Sipoon riidalla on merkitystä koko maalle; valtakunnassa on muitakin metropoleiksi mieliviä kuntia." I artikeln konstateras bl.a. att det utöver pocketmetropolen Helsingfors finns andra finländska mini-metropoler med liknande symptom som huvudstadsregionen. Jag citerar vidare ur artikeln:

Raha onkin kiistan ainoa jotenkin ymmärrettävä piirre.

Kiista sipoolaismetsistä ja vainioista syntyi siitä, että helsinkiläisillä on metropolisyndrooma, vaikea kokoon liittyvä oireyhtymä. Oikeata metropoliahan Helsingistä ei saa, ei vaikka kaupunkiin liitettäisiin koko Suomi ja Baltia vielä päälle.

Tämä köyhän miehen tasku-metropoli pyrkii melko julkeasti dominoimaan koko valtakuntaa. Se ottanut itselleen oikeuden käyttäytyä omapäisesti. "Pääkaupunkiseudun" nimissä se tuottaa lukuisia perusteita ajaa itsensä ahdinkoon, osaksi muun Suomen kustannuksella.

Kovin väkevästi helsinkiläisiä ei kuitenkaan pidä soimata. He vain käyttävät tilaisuutta hyväkseen. Valta otetaan sieltä, mistä se helpoimmalla saadaan. Nyt se on halpaa esimerkiksi maan hallituksessa.

Frågan är varför Helsingfors just nu kan utöva så stor makt över regeringen.

Inkommande vecka kommer det att publiceras mycket om fallet Sibbo, som nu har blivit en rikspolitisk fråga, men på ett annat sätt än det var tänkt från Helsingfors sida. Jag förväntar mig att ta del av både nya aspekter och nya synpunkter på fallet Sibbo. Själv vill jag framför allt lyfta fram förhållandet att inte bara kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport med förslag, utan även Helsingfors ursprungliga förslag från den 21 juni är att betraktas som ett katastrofalt misslyckande. Jag hävdar att det finns bevis för att man från Helsingfors sida inte planenerade att föreslå ett område på 5000 ha, trots att kommunministern hade lovat att stöda en annektering på ett just så stort område.

Att Helsingfors för Sibbos ledning presenteterade två alternativa områden och således försökte hota Sibbo att frivilligt godkänna en annektering av det mindre området finns dokumenterat i förhörsprotokollet, som jag skrev om i gårdagens blogginlägg "Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007". Ironiskt nog har de inofficiella och hemliga träffarna där Helsingfors ledning presenterade sina alternativ även noterats i Helsingfors förklaring (pdf) från den 19 september. Kartan med det 3000 ha stora området fanns i Hufvudstasbladet den 21 juni ifjol på morgonen före Helsingfors stadsstyrelses beslut att föreslå ett område på 5000 ha. I samma tidning fanns lika väl en rubrik som löd "Helsingfors har fått grönt ljus av regeringen för ny gränslinje vid Sibbo å". Här är någonting för Hbl att reda ut.

Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007

Sent om sider har jag haft möjlighet att studera det hemligstämplade förhörsprotokollet från förhöret av Markku Luoma och Christel Liljeström från augusti ifjol. Protokollet läckte till Helsingin Sanomat, som den 14 september publicerade en artikel med rubriken "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon". I Helsingin Sanomats artikel berättas det att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori i april hade lagt fram ett hot: Om Sibbo inte frivilligt avstod från ett område på 25 kvadratkilometer, skulle Helsingfors med regeringens hjälp skaffa sig ett dubbelt så stort område. Därtill berättas i artikeln att statssekreterare Stefan Wallin den 16 juni hade ringt till Christel Liljeström och berättat att kommunminister Hannes Manninen stöder Helsingfors initiativ.

Uppgifterna som kommer fram i förhörsprotokollet stämmer till största delen väl överens med uppgifter som jag hittat i andra källor. På någon punkt sviker Liljeströms minne, men generellt finner jag inga skäl att misstro informationen i protokollet. Mycket nytt utöver vad som redan läckt ut genom Helsingin Sanomat har jag inte hittat, men sent igår kväll, efter att ha firat midsommar i Sibbo, hittade jag ändå ett par högst betydelsefulla detaljer.

Ur förhörsprotokollet framgår att Pajunen och Vapaavuori den 11 april 2006 för Luoma och Liljeström presenterade två alternativ: Det ena alternativet var ett område på 5000 hektar. Det andra alternativet var ett område på omkring 2500 hektar. Förutsättningen för det mindre området var att Sibbo frivilligt skulle gå med på gränsjusteringen. Frivilligheten skulle dessutom belönas med att Sibbo skulle få mark som Helsingfors äger på annat håll i kommunen och med att Helsingfors inte skulle verka för en sammanslagning av landskapsförbunden! Till saken hör alltså att Liljeström var och är ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse. Det fanns alltså starka skäl för Sibbo och speciellt för Liljeström att "frivilligt" välja det mindre alternativet.

Ur förhörsprotokollet framgår, liksom Helsingin Sanomat noterat, att Stefan Wallin den 16 juni ringde Liljeström och berättade att Manninen stöder Helsingfors initiativ, men inte bara det. Manninen hade antytt att han med Helsingfors hade kommit överens om en gränsjustering på 5000 ha. Att Manninen skulle ha medgett en överenskommelse är anmärkningsvärt och juridiskt högst relevant. Jag är dock mest intresserad av siffran 5000 ha.

Redan den 11 april hade Pajunen och Vapaavuori för Luoma och Liljeström visat upp en karta med ett område på ungefär 5000 ha. Fredagen den 16 var det definitivt bekräftat att Manninen skulle stöda en annektering av ett område på 5000 ha. Den 21 juni föreslog Helsingfors stadsfullmäktige på stadsstyrelsens förslag från samma dag att Helsingfors skulle inkorporera ett område på 5000 ha. Dess värre hade Helsingfors dragit gränsen med linjal tvärs genom fastigheter och byggnader och utan att det minsta ta hänsyn till bygränser. Därtill hade man dragit gränsen längs Sibbo å så att bl.a. Ingamns mejeri till de grönas beklagan hamnade på Helsingfors sida om gränsen. Även genom Sibboviken hade man dragit gränsen med linjal, fastän man där hade kunnat följa byagränser. I Västersundom hade man dragit gränsen enligt den gamla sträckningen för Österleden. I den inre skärgården hade man kopierat gränsen från Ilaskivis inofficiella förslag från 1989, medan man inte alls ritat ut något gränsförslag i den yttre skärgården. När Helsingfors lyfte fram sitt förslag saknade man därtill korrekta uppgifter om hur många invånare som bor i området och hur stort vattenområde som förslaget inbegriper.

Att Helsingfors inte lyckades prestera ett seriöst förslag på ett område på 5000 ha kräver en förklaring. Jag har gett förklaringen tidigare på denna blogg, men jag upprepar den här i en lite förnyad version på basen av informationen i förhörsprotokollet. På kvällen tisdagen den 20 juni, dvs dagen före Helsingfors annekteringsbeslut, ringde Liljeström med kommunstyrelsens fullmakt till Vapaavuori för att be om förhandlingar. Det är inte så svårt att gissa att kommunalpolitikerna i Sibbo i det läget hade varit villiga till stora eftergifter. Vapaavuori tackade och tog mycket positivt emot Liljeströms erbjudande. Han sade att han skulle tala med Pajunen och återkomma på onsdag morgon. På onsdag morgonen, av allt att döma efter stadsstyrelsen mycket tidiga extraordinära möte, ringde Vapaavuori tillbaka till Liljeström. Tåget hade gått, men han föreslog att man på hösten kunde återkomma och diskutera kompromissförslag.

Helsingfors beslut att föreslå ett område på 5000 ha i en situation där man fått kommunpolitikerna i Sibbo på knä förefaller inte rationellt. Helsingfors hade redan färdigt ett förslag på ett område på 3000 ha, vilket framgår av en karta i Hbl den 21 juni 2006. Om kommunfullmäktige i Sibbo hade godkänt det förslaget, torde förslaget ha uppfyllt de stränga villkoren i 5 § i kommunindelningslagen. Kommunminister Hannes Manninen torde då i princip ha kunnat ta beslutet om en gränsjustering, utan att ärendet hade behövt gå till statsrådet och föranleda problem med jäviga ministrar. Inte heller hade det behövts någon pinsam låtsasutredningar för att komma fram till "kompromissförslaget" på 3000 ha. Där till torde motståndet från Sibbobornas sida ha blivit betydligt lamare än det nu blev.


När Vapaavuori ringde upp Liljeström onsdagen den 21 juni hade inte bara tåget gått för Sibbos del. Pajunen hade även förlorat kontrollen över spakarna. I de inre kretsarna i partierna i Helsingfors och Vanda torde budet ha gått att Manninen kommit överens om en inkorporering av ett 5000 ha stort område. Varför då nöja sig med ett område på 2500 - 3000 ha? De gröna insåg att förslaget på ett område på 3000 ha allt för uppenbart hotade Sibbo storskog och förutsatte att man skulle föreslå ett område på minst 5000 ha. Eftersom utpressning, hot och bedrägeri inte är allmännt accepterade politiska medel, kunde Pajunen, Vapaavuori, Hiltunen och Kalima inte förklara för de gröna att hela idén var att lura Sibbo att frivilligt avstå området på 3000 ha.

Helsingin Sanomats ovannämnda artikel "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon" är en av de viktigaste artiklar som skrivits om fallet Sibbo. Rubriken är dock missvisande. En liten inre krets planerade att hota Sibbo att "frivilligt" gå med på en gränsjustering, för att det inte fanns andra lagliga förutsättningar för en annektering. Planerna misslyckades, men inte för att hoten inte bet på Sibbo. Nu behövdes en plan B. Det förefaller som om den lilla invigda kretsen efter stadsstyrelsens beslut den 21 juni fåfängt hoppades att Sibbo ännu på hösten skulle acceptera ett "kompromissförslag" på 3000 ha. Enligt de ursprungliga planerna var det inrikesministeriet eller kommunministern som (inofficiellt) skulle föreslå ett område på 5000 ha och Helsingfors som skulle föreslå ett område på 3000 ha, men istället kom Helsingfors att (officiellt) föreslå området på 5000 ha och inrikesministeriet eller utredningsmanen det mindre området på 3000 ha. Oberoende av motiv kom kommunministern och statsministern genom sina upprepade ställningstaganden för en annektering att spela Helsingfors i händerna i ett spel som byggde på hot och bluffande.

Hufvudstadsbladet har 22:23 publicerat en artikel med rubriken "Sibboborna gläds inte över bytet av minister". Valet av rubrik är beklagligt.

Den lagstiftande makten tillkommer riksdagen. Den 22 juni 2007

I gårdagens Helsingin Sanomat fanns en insändarartikel med rubriken "Paikallispolitikointi ei saa estää Helsingin kehittymistä". Insändaren vore inte värd att notera, om den inte var skriven av en centerpartistisk riksdagsman, Pekka Vilkuna. Insändaren är mycket osaklig och skribenten skjuter kradtigt över målet. Motivet bakom insändarartikeln förefaller vara att ge Matti Vanhanen och Mari Kiviniemi flakstöd i deras försök att göra Centern till ett metropolparti, men artikeln kan motverka sitt syfte. Vilkunas text ser ut som en en parodi på Kiviniemis ställningstaganden i Sibbofrågan. Jag citerar de inledande raderna ur insändaren:

On turhaa varovaisuutta, jos kuusi ministeriä varmuuden vuoksi jäävää itsensä hallitukselle kuuluvan Helsinki-Sipoo -liitosasian kohdalla.

On vastuuntunnotonta edes kyseenalaistaa tätä valtakunnallisesti ja kansantaloudellisesti tärkeää liitosta. Kun maamme ainut isohko kaupunki tarvitsee lisää aluetta kehityksensä turvaksi, sitä on myös löydyttävä. Ei voi olla oikein, että muutama maalaiskunnan poliitikko voi paikallispolitikoinnillaan estää kehityksen.

Pääkaupunkiseudulle on tehty oikein metropolisuunnitelma, mutta on naurettavaa puhua metropolista, jos päätöksentekijöiden kiinnostus on kyläpolitikoinnissa.

Vilkunas insändare slutar med satsen "Hallituksella olisi valta tehdä suuri muutos, mutta estääkö paikallispolitikointi sen toteutumisen?" Det stämmer inte att regeringen skulle ha makten att göra en "stor förändring". Lagen definierar ramarna för regeringens verkställande makt. Och det är riksdagen som stiftar lagar. Denna grundläggande samhällskunskap förefaller det finnas behov av att repetera, även för riksdagsledamöter. För att det skall finnas lagliga förutsättningar att inkorporera sydvästra Sibbo måste det stiftas en lag för ändamålet. Varför valde inte Helsingfors och Hannes Manninen denna väg?

Ilkka Hakalehto publicerade igår ett pressmeddelande, där han föreslår att Helsingforspolitikernas motiv är ekonomisk nytta. Dagens Hbl noterar Hakalehtos pressmeddelande i en notis med rubriken "Pengar bakom Sibbobeslutet". Notisen publicerades redan igår middagstid på Hufvudstadsbladets webbplats. Hakalehtos inlägg i diskussionen är viktigt och betydelsefullt. Byggbolagens sätt att köpa är betydeligt mera sofistikerade idag än för drygt tjugo år sedan då ett bolag i byggnadsbranschen försökte muta Hakalehto, men branschens inflytande på politiken är knappast mindre idag. Jag har själv lyft fram problemet med byggboloagen som valfinansiär bl.a. i blogginlägget "Riksdagskandidater. Den 5 mars 2007". Just nu är det dock andra aspekter av fallet Sibbo som jag vill uppmärksamma. Byggbolagens valfinansiering är allmänt accepterat bland politiker. Det är - förhoppningsvis - inte utpressning, hot och bedrägeri. Om det torde min blogg handla de närmaste dagarna.

Numb3rs. Den 21 juni 2007


Idag har det gått ett år sedan Helsingfors annekteringsbelut. Medierna har uppmärksammat Sibbofrågan mera än någon hade kunnat ana, men händelseförloppet för ett år sedan har lika väl förblivit okänt. De många pikanta detaljerna har grumlat till helhetsbilden. Jag uppmanar läsarna av denna blogg att kontakta medier och kräva att de uppmärksammar den information som finns tillgänglig på mina sidor.

Ett av de klagomål som justitiekanslern ännu inte har behandlat gäller den felaktiga information som låg till grund för Vanda stadsstyrelses beslut den 20 - 21 juni. Enligt uppgifterna skulle Helsingfors äga 2400 ha mark på det 5000 ha stora området. Invånarantalet på området skulle vara ungefär 2000. Enligt Kai Kalimas uppgifter skulle Helsingfors i verkligheten här äga 815 ha, varav 130 ha på Granö. (Se "Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007".) Uppgifterna som Vanda hade till grund för sitt beslut var alltså helt felaktiga, oberoende av vilket område vi talar om. Talet 2400 ha kommer man till om man som Matti Vanhanen först avrundar markägendomen till "nästan 1000 ha" och därefter adderar ett vattenområde på 1400 ha. Det är skäl att notera att arean 5000 ha inte inkluderar vattenområden eller ens öar utan vägförbindelse.

Det verkliga invånarantalet på det av Helsingfors föreslagna 5000 ha stora landområdet är närmare 4000. Talet 2000 motsvarar istället det mindre område på ca 3000 ha som Helsingfors ursprungligen hade tänkt föreslå och som utredningsman Pekka Mylyniemi senare föreslog (frånsett Granö). Den felaktiga informationen tyder på att Helsingfors ännu ett par dagar före annekteringsbeslutet planerade att föreslå det mindre området. Siffrorna vad Helsingfors markegendomar beträffar är de samma för det mindre området (inklusive Granö) och det större området, men invånarantalet är helt olika.

Att Vanda hade felaktig information kan ännu ses som en pikant detalj, men även Helsingfors gjorde sitt beslut på basen av felaktig information. Och det är i högsta grad anmärkningsvärt. I Helsingfors beslut från den 21 juni uppges ett mycket runt invånarantal på 3500. Ett mera exakt tal hade varit 3848, som kan avrundas till 3800 eller 4000. I beslutet säges inte hur mycket mark Helsingfors äger i det föreslagna området, men det nämns att Helsingfors äger 1722 ha i Sibbo och att "en stor del ligger i västra Sibbo". I verkligheten ligger marken som Helsingfors äger i västra Sibbo till största delen i Sibbo storskog och på lågt belägna områden innanför och invid naturskyddsområden.

Helsingfors har försökt räkna ut storleken på vattenområdet. I Helsingfors förslag står det att "Området A på kartan omfattar 2300 ha vattenområde och öarna och holmarna omfattar här ca 825 ha." Vad Helsingfors syftar på med "området A på kartan" är oklart för mig, då Helsingfors inte har fått med hela det föreslagna området på kartan. Att det föreslagna området fortsätter söderut har Helsingfors angett med pilar. Se kartan ovan! Lantmäteriverkets tolkning är att området fortsätter ända till riksgränsen. (Se utlåtande i formatet pdf.) Min gissning är att man syftar på det område som ryms med på kartan, men storleken på vattenområdet innanför detta område är inte speciellt relevant. Snarare är det komiskt att man överhuvudtaget har försökt räkna ut arean av detta vattenområde.

Jag har bett en utomstående fackmann att ta en titt på området i Helsingfors förslag och fått nedanstående uppgifter: Helsingfors karta tar slut ungefär vid (den inexakta) gränsen mellan den inre eller den yttre skärgården. Vattenområdet kan beräknas till ca 2880 ha (att jämföras med av Helsingfors uppgedda 2300 ha), men arealen är större om man medtar försumpade vassbottnar. (Till vattenområdet på 2880 ha har delar av Sibbo å och den öppna delen av Kapellviken i Östersundom medräknats.) Inom detta område finns det holmar med en sammanlagd areal om 1018 ha, då man räknar med alla holmar och skär till en minimiareal på 0,1 ha. Subtraheras Björnsös areal på 161 ha från detta värde får vi 857 ha. Skillnaden till Helisngfors värde på "ca 825 ha" är förhållandevis liten. Huruvida vattenområdet som rymts med på kartan är 2300 ha eller 2880 ha är dock inte den stora frågan. Det väsentliga är att det i Helsingfors beräkningar inte ingår vattenområdet mellan den inre skärgården och yttre gränsen för Finland inre territorialvatten. Detta vattenområde har en areal på ca 6550 ha. Innanför detta område finns det dessutom holmar med en sammanlagd areal om 200 ha! Inte heller har Helsingfors räknat med vattenområdet söder om gränsen för Finlands inre territorialvatten fram till riksgränsen. Här finns visserligen inga öar, men vattenområdets storlek är hela 7800 ha.

Arean av det totala vattenområdet i Helsingfors förslag är alltså inte 2300 ha utan över 17 000 ha.
Orsaken till att jag lyfter fram Helsingfors felaktiga information är att jag vill visa att Helsingfors förslag var ett oerhört hastverk. Det har jag tidigare på denna blogg gett belägg för, men siffrorna ovan visar att det inte bara var själva förslaget som var ett hastverk. Brådskan var så stor att Helsingfors inte hade tid att ta reda på essentiella uppgifter som berör förslaget. I sitt anförande sade stadsplaneringsnämndens ordförande och den socialdemokratiska fullmäktigegruppens dåvarande ordförande Maija Anttila (enligt diskussionsprotokollet) följande:

Tämä liikkeelle lähtö on merkinnyt paljon työtä vuosien ajan. Sitä ei ole polkaistu hetken mielijohteesta. Kiitokset siitä kaikille virkamiehille, jotka ovat sitkeästi uskoneet asiaan ja valmistelleet sitä vuosien varrella.

Hur är det möjligt att Helsingfors efter år av förberedelse inte kunde prestera ett seriöst förslag med entydiga gränser och korrekta siffror? Svaret kan inte vara annat än att Helsingfors i själva verket in i det sista planerade att göra ett förslag på ett ca 3000 ha stort område och att det approximativa ca 5000 ha stora området bara var tänkt som ett hot. Varför Helsingfors i avgörande stund lyfte fram kartan med "område A" har jag redogört för på denna blogg, men medierna kan gärna själva söka svar på frågan genom att ställa beslutsfattare och tjänstemän mot väggen med obehagliga frågor. Vad var det som gick fel för ett år sedan?

Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007

I dagens Helsingin Sanomat ingår en kommenterande artikel med rubriken "Ärhentelyä Dipolissa". Jag återger de inledande raderna:


Helsingin kaupunginvaltuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen(sd) esiintyi eilen Dipolissa ärhäkkänä.

Toisiaan lähentyneiden kaupunkien pitäisi hänen mielestään saada nyt painetta myös valtion suuntaan, jotta hallitus alkaisi konkretisoida metropolipolitiikkaansa.

Sdp:n ryhmäpuheenvuoron pitänyt helsinkiläinen Kai Kalima oli puolestaan liittämässä koko Sipoota Helsinkiin, jollei yhteistyö naapurien kanssa ala maistua.


Kai Kalima, som är professor i juridik och viceordförande i fastighetsnämnden, har tidigare hotat Sibbo att Helsingfors annekterar hela Sibbo. I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 29 november hotade Kalima med att "Me voimme säätää lain Länsi-Sipoon liittämisestä Helsingin kaupunkiin ja tästä eduskunnan päätöksestä ei kukaan voi valittaa." Det hotet kom dock för sent. I Sibbo hade man redan beslutat sig för att inte ge efter.

I ovannämnda anförande tog Kalima för övrigt upp kommunindelningslagen. Jag antar att Helsingfors i sitt annekteringsiniativ, eller i sina ursprungliga annekteringsplaner, har förlitat sig på Kalimas juridiska expertis. Kalima torde även vara en av de främsta krafterna bakom annekteringsinitiativet. Jag citerar ur anförandet:


Harkitsin pitkään sitä, että onko minun otettava kantaa kuntajakolain tulkintaan. Tämä laki on kuulunut opetusalueeseeni kolmekymmentä vuotta ja olen seurannut tämän lain muuttamista useaan otteeseen. Tiedän, kuinka 3 § on saanut sen muodon, joka sillä on ja sama koskee 5 §:ää.

Oma käsitykseni on, toisin kuin professori Tuorilla - joka on tällä hetkellä oikeusteorian opettaja. Hän ei siis opeta kuntalainsäädäntöä eikä julkisoikeutta - on se, että 3 §:n edellytykset täyttyvät ilman muuta. Entä sitten 5 §? Onko olemassa erityisen painavia syitä? Jos Suomessa koskaan on niitä, niin nyt on. Voiko olla mitään muuta sellaista tilannetta, joka olisi ikään kuin painavampi kuin tämä tilanne? Vaikea kuvitella. Olen sitä mieltä, että ei Suomessa välttämättä muita kuin pakkoliitoksia edes tarvitakaan, että tämä riittää, kunhan se tulee riittävän suurena.

Kalima säger att förutsättningarna i 3 § uppfylls "utan vidare", men han säger inte vilket av de fyra alternativa villkoren som han anser att uppfylls. Angående § 5 undrar Kalima om det kan finnas mera särskilt vägande skäl än de föreliggande. Dess värre ha de särskilt vägande skäl som Helsingfors och utredningsman Pekka Myllynimi anger i sina förslag föga att göra med de fyra alternativa förutsättningar som nämns i 3 § i kommunindelningslagen. I 5 § talas det uttryckligen om "under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar" ("erityisen painavilla 3 §:n mukaisilla edellytyksillä"). Det är svårt att tro att något av de fyra i 3 § nämnda alternativa förutsättningarna skulle vara särskilt vägande, då Helsingfors eller Kalima inte kan bestämma sig för vilket av de fyra villkoren man skall satsa på. Kalima måste för ett år sedan ha insett att lagligheten i Helsingfors förslag var lindrigt sagt synnerligen tvivelaktigt. Om Helsingfors genom hot hade lyckats lura kommunfullmäktige i Sibbo att acceptera en annektering, hade situationen varit en helt annan.

I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 28 februari gjorde Kalima (enligt diskussionsprotokollet) en ännu mera desperat tolkning av § 5. Jag citerar:


Haluaisin sanoa valtuutettu Hakaselle, että kuntajakolain 3 ja 5 §, niitä pitää tulkita yhdessä. Niiden mukainen erityinen syy on se, että meillä on omaa maata 815 ha, jota me emme muuten pääse käyttämään.


De särskilda skäl som Kalima här omnämner har föga att skaffa med de villkor som omnämns i 3 §. Speciellt intressant är här dock att notera att Kalismas "särskilda skäl" inte gäller de 2000 ha som Myllyniemi kapade av från Helsingfors förslag, eftersom Helsingfors inte äger mark på detta område. Undantaget gäller Granö, om vilket Kalima i sitt anförande sade följande:


Tämä on torso, tämä selvitysmiehen esitys. Ajatelkaa, että meillä on siellä noin 130 ha Granössä, jota emme pääse käyttämään sen takia, että Granö ei tule tässä mukaan. Se on erittäin valitettavaa.


Det område som Kalima finner särskilt vägande skäl för är alltså Myllyniemis förslag plus Granö. Med andra ord önskade Kalima annektera det område som fanns på en karta i Hufvudstadsbladet den 21 juni ifjol. (Se Hemliga kartor. Den 28 mars 2007.) Men inte heller för detta område hade det funnits andra förutsättningar än Kalimas 815 ha "egen mark". Hade Helsingfors föreslagit detta område, så som det var tänkt, hade villkoren i 5 § emellertid kunnat uppfyllas genom att Sibbo hotats att godkänna förslaget. Nu kom Helsingfors mot de ursprungliga planena att med det samma föreslå ett område som ursprungligen bara var tänkt som ett hot. Att åtminstone Kalima var beredd att använda sig av hot har han igår ännu en gång bekräftat.

Ordföranden för Centerns bostadspolitiska arbetsgrupp Antti Kaikkonen har igår kommit med ett ställningstagande, som av någon anledning inte hittas på Centerns webbsidor. Däremot finns på Centerns hemsida (startsidan) fortfarande en länk till ställningstagandet "Tonttipula ja asunnottomuus ratkaistava ripeästi", som gjorts av Keskustan puoluehallituksen työvaliokunta och torde ha skrivits av Markku Rajala. (Dokumentet har filnamnet Keskusta asuntopolitiikasta och är från den 5 juni, men dateringen uppdateras då dokumentet öppnas.) Jag återger Kaikkonens ställningstagande, som finns på Kaikkonens hemsida, i sin helhet här:


Kannanotto 19.6.2007 (julkaisuvapaa heti)
Kansanedustaja, Keskustan asuntopoliittisen työryhmän puheenjohtaja Antti Kaikkonen: Sipoo -hankkeesta viisainta luopua

Valtioneuvoston on viisainta luopua Sipoon alueliitoshankkeesta. Hanke on osoittautunut sekä juridisesti että moraalisesti kyseenalaiseksi. Kuntarajoja ei pitäisi lähteä muuttamaan tällaisella tavalla, jos alueen asukkailla ei siihen näytä juuri minkäänlaista halua olevan. Alueen asukkaat ovat vastustaneet liitosta lähes yksimielisesti. 25.2.2007 järjestetyssä kansanäänestyksessä Sipoossa yli 94 % äänestäneistä vastusti osakuntaliitosta.

Sipoo on osoittanut käydyissä keskusteluissa valmiutensa ottaa väestönkasvua vastaan omin toimin ja ryhtynyt jo aktiiviseen alueen suunnitteluun. Sipoolle pitää antaa mahdollisuus kasvaa ja kehittyä ilman väkivaltaisia rajansiirtoja.

Helsingin seudulla tarvitaan selvästi nykyistä parempaa yhteistyötä kuntien kesken. Alueen tonttipulan ratkaisemiseksi Sipoonkin pitää kaavoittaa alueitaan. On myös hyvä, että valtion maiden myynnissä Helsingin seudun kunnille on otettu askelia eteenpäin, mutta työtä pitää jatkaa. Valtion maiden myynti kunnille asuntokaavoitusta varten on huomattavasti parempi ja nopeampi tapa vastata tonttipulaan kuin kyseenalainen Sipoon osakuntaliitos. Sipoon tapausta tulkittaisiin varmasti myös ennakkotapauksena, ja se johtaisi kehitykseen, jossa siellä sun täällä eri puolilla Suomea ryhdytään vaatimaan osia naapurikunnista omaan käyttöön.

Lisätietoja: Antti Kaikkonen, puh.


I dagens nummer av gratistidningen Helsingin Uutiset ingår en artikel med rubriken "Kerrostalojen rakentamisen pelätään lisäävän hörhöjen määrää Sipoossa". Artikeln är saklig och den låter enskilda Sibbobor säga sin åsikt. Rubriken på paradsidan är "Olga muuttaa Sipooseen tai Helsinkiin". Jag citerar ur texten på paradsidan:


– Kun kerroin tutuilleni Ruotsissa tästä liitoshankkeesta, he eivät olleet uskoa sitä todeksi. Miten tällainen voidaan sallia laissa? Tämähän on vanhan Neuvostoliiton ajan meininkiä, otetaan vaan alue tuosta noin haltuun.


Ledarartikeln i Helsingin Uutiset har rubriken "Piirileikissä Sipoon ympärillä ratkaisu jää sattuman varaan" och är både saklig och analytisk. Jag återger här de sista raderna i ledaren, som även finns i dagens utgåva av Vantaan Sanomat:


Piirileikiltä näyttävän päätöksenteon lopputulos ei ole pikkuasia metropolipolitiikan kannalta, mutta ei se ole sitä myöskään pääministeri Matti Vanhasen kannalta. Julkisissa kannanotoissaan hän on tiukasti sitoutunut rajasiirtoon, ja mikäli hanke kaatuu joihinkin sattuman sanelemiin järjestelyihin, silloin pääministerin arvovalta myös puolueensa puheenjohtajana asettuu kyseenalaiseksi.

Sipoo-ratkaisuun liittyy pitkäss juoksussa niin isoja asioita, että tuskin hallitus kompuroi sen hoitamisessa. Tai jos niin käy, silloin on pakko sääliä Suomen kansaa.


Jag tror att Helsingin uutiset här drar en felaktig slutsats. Tar statsrådet ställning mot båda annekteringsförslagen, kommer Rakel Hiltunen och Kai Kalima att ryta till, men det har Vanhanen råd med. Hiltunen kan ju inte anklaga Vanhanen för att ha brutit några löften, för några överenskommelser får officiellt inte ha förekommit. Hiltunen och Kalima torde båda dessutom vara medskyldiga till att fallet Sibbo blev ett fiasko och en fars. Om stastrådet däremot skulle ta ställning för en annektering, kan Vanhanen räkna med stark kritik från sitt eget parti. Det har han inte råd med.

Prejudikat. Den 19 juni 2007

Gårdagens ledare i VästraNyland har rubriken "Redan ett prejudikat?" Jag citerar ur ledaren:

Fallet Sibbo får inte bli prejudicerande för centralortens subjektiva rätt att äta upp sin granne, skriver Svenska folkpartiets ordförande, minister Stefan Wallin i sin kolumn i gårdagens tidning. Nu har ju Helsingfors ännu inte fått klartecken för annekteringen av en del av Sibbo, men Wallins påpekande kommer ändå i rätt tid.
...

Om regeringen ger klartecken för Helsingfors skapar den vare sig den vill det eller inte ett nytt politiskt instrument. Tidigare i veckan tog ju centerns partisekreterare Jarmo Korhonen klart ställning emot annekteringsplanerna – tvärtemot partiordföranden Matti Vanhanens åsikt. Korhonens motiv var uttryckligen att det finns en rädsla för att Helsingfors strategi skulle anammas av andra regionala centralorter.
Uppgifterna från Åbo tyder på att Korhonens farhågor är berättigade.
Till saken hör också att inflytelserika Helsingforspolitiker har konstaterat att mark-övertagandet i Sibbo bara är en del av huvudstadens ambitioner, blickarna riktas också mot andra grannkommuner.

När Astrid Thors inom kort lägger fram Sibbofrågan för beslut i regeringen står det klart att det handlar om mera än enbart de kvadratkilometrar i östra Sibbo som Helsingfors anser sig behöva. Ett ja till annekteringen betyder att regeringen accepterar att den kommunala självbestämmanderätten sätts ur spel.

För mig förefaller det fullständigt uppenbart att förutsättningarna som definieras i 3 § i kommunindelningslagen inte uppfylls vare sig i Helsingfors förslag från den 21 juni eller i utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. Att Högsta förfaltningsdomstolen skulle acceptera ett annekteringsbeslut är svårt att tro, men avsaknaden av ett prejudikat utgör en osäkerhetsfaktor. Eventuellt kunde HFD anse att det är statsrådet beslut som definierar om förutsättningarna är uppfyllda, då kriterierna onekligen är rätt subjektiva. De fyra alternativa förutsättningarna har absolut ingenting att göra med att en av kommunerna som berörs av förslagen till ändring i kommunindelningen är Finlands enda huvudstad eller centrum i "Finlands enda metropolområde". Förutsättningarna har inte heller någonting att göra med de två speciella faktorer som Matti Vanhanen har betonat, Helsingforsägd potentiell tomtmark och "balansen i samhällsstruktruren".

Om förslaget till inkorporering av sydvästra Sibbo godkänns får vi därför ett prejudikat som kan tillämpas på otaliga kommuner. Om skräcksenariet förverkligads, har ststrådet i det aktuella fallet inte bara den verkställande makten och den dömande makten, utan i praktiken även den lagstiftande makten. Maktfördelningsprincipen är satt ur funktion. Det är skäl att notera att vi inte på samma sätt kunde ha fått ett prejudikat, ifall Helsingfors ursprungliga planer hade förverkligats. Enligt de ursprungliga planerna skulle kommunfullmäktige i Sibbo inte ha motsatt sig Helsingfors förslag, varmed förutsättningarna som definieras i 5 § i kommunindelningslagen torde ha uppfyllts.

I dagens nummer av Taloussanomat ingår en artikel med rubriken "Vapaavuori tahtoo metron Sipooseen". Vapaavuori har meddelat att han är jävig och att han jävar sig i Sibbofrågan, men den föredetta stadsstyrelseordföranden fortsätter att lobba för en annektering. I artikeln säger bostadsministern att "Hanke on niin hyvä, että uskon sille riittävän kannattajia". Ministrarnas uppgift är emellertid inte bara att ta ställning till huruvida initiativet är bra, utan speciellt är det statsrådets uppgift att ta ställning till huruvida förslaget eller förslagen uppfyller förutsättningarna som defibieras i kommunindelningslagen. Juristen Vapaavuori verkar att ta lagen mycket lätt.

Yle Internytt har med anledning av ovannämnda artikel publicerat en notis med rubriken "Vapaavuori vill ha metro till Sibbo". Yle Mellannyland har publiceraten lite kortare notis med rubriken "Vapaavuori vill bygga metro till Sibbo".

Yle Östnyland har ännu idag på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Sibbofrågan behandlas nästa vecka". Här påstås att Stefan Wallin hör till de sex ministrar som har jävat sig, men detta är en missuppfattning. Det har visserligen gått rykten om att Wallin skulle jäva sig, men Wallin hör inte till de sex ministrar som bekräftat att de jävar sig.

Helsingin Sanomats redaktör Kimmo Oksanen har på tidningens webbsidor ikväll publicerat ett blogginlägg med rubriken "Absurdi jääväämisshow". Oksanen noterar att han är delskyldig till Jyrki Katainens (saml) eventuella jäv, eftersom det var han som för Helsingin Sanomats del frågade Katainen om hans eventuella jäv. Detta tycker Oksanen att är absurt. Jag citerar Oksanen:

Eihän noissa puheissa ole mitään järkeä! Ei ministerin homma, olkoon vaikka sitten kyseessä kuntaliitos tai osakuntaliitos, voi olla tuomarin hommaa. Tuomari ei saa etukäteen spekuloida aatoksillaan, mutta ministeri ei ole mikään tuomari, vaan poliitikko! Poliitikon pitää kertoa mielipiteistään etukäteen, sehän on demokratian peruspilareita.

Nu är det emellertid så att ministrarna i speciella sammanhang de facto och de jure fungera som domare. Speciellt har justitiekansler Paavo Nikula och f.d. justitieombudsman Jacob Söderman noterat att detta speciellt gäller i fallet Sibbo. Varför skulle ministrarna svära domareden, om inte för att de även kan komma att fungera som domare? Men visst är det ironiskt att Oksanen liksom andra förespråkare för en annektering i sin iver har gjort Helsingfors en björntjänst. Att vi nu befinner oss i en absurd situation där minst ett halft dussin ministrar jävat sig och alla ministrar inte vet om de är jäviga eller ej, beror på att initiativet till en annektering togs på fel sätt. Kommunindelningslagen är inte ämnad att tillämpas på det sätt som Hannes Manninen och Helsingfors hade planerat. Den absurda situationen visar att allting inte har gått rätt till.

Helsingin Sanomat har tiotiden på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Sdp:n Hiltunen väläytteli kuntaliitosta". Rakel Hiltunen talade på Huvudstadsregionens fullmäktigens gemensamma möte på Dipoli idag inte om den aktuella kommundelssammanslagingen och ändå är det bl.a. den hon talade om. Helsingin Sanomat skriver att "Mikäli Helsingin, Espoon, Vantaan ja Kauniaisten välinen yhteistyö ei tuota tyydyttävää tulosta, kuntaliitosten selvittämiseen pitää ryhtyä ensi vuonna, ilmoitti Helsingin kaupunginvaltuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen (sd) tiistaina." Det kanske viktigaste resultatet som Helsingfors har förväntatväntat sig av samarbetet i huvudstadregionen med anledning av KSSR är annekteringen av sydvästra Sibbo. Liksom jag på denna blogg flera gånger har konstaterat bör annekteringen ses som ett tänkt alternativ till en sammanslagning av städerna i Huvudstadregionen. Speciellt skall regionens stöd av en annektering ses mot bakgrunden av hotet om en sammanslagning. Prejudikatet Sibbo är ju i högsta grad ett hot även mot Helsingfors övriga grannkommuner.

Naturliga förhinder? Den 18 juni 2007

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en kort text med rubriken "Vanhanen: Mielipiteitä voitava kertoa jääviytymättä". Textem bygger helt på Yles inslag från igår. Jag citerar ändå ur texten:

Vanhanen ja viisi muuta ministeriä ovat jäävänneet itsensä Sipoon rajansiirtopäätöksestä, koska he ovat olleet aiemmin vaikuttamassa asian valmisteluun tai lausuneet siitä mielipiteensä.

Nykyinen näkemys ministerien jääviydestä perustuu aiemman oikeuskanslerin Paavo Nikulan tulkintaan. Vanhanen toivoo, että nykyinen oikeuskansleri Jaakko Jonkka arvioisi jääviyden uudelleen. Hän toivoo, että lakia voitaisiin tältä kohtaa pian muuttaa.

Vid middagstid har jag ännu inte hört någonting om huruvida statsrådet hinner behandla "Sibbofrågan" på torsdag. Jag gissade för länge sedan att ststrådet skulle ta beslutet då statsministern skulle ha ett naturligt förhinder. Varför skulle han annars ha dröjt med att ta ställning till huruvida han tänker jäva sig? Den fjärde juni gick det efter intervjun med Jan Vapaavuoris i programmet Huomenta Suomi rykten om att frågan skulle föredras onsdagen före midsommaren. (Se Intervjuer med Vapaavuori. Den 4 juni 2007.) I fjol var statsrådets allmänna sammanträde veckan före midsommar på en onsdag, men i år är sammanträdet på torsdag. Kanske det är ett klokt val. Statsminister Vanhanen representerar tillsammans med utrikesministern Finland vid Europeiska rådet i Bryssel torsdagen den 21 och fredagen den 22 juni. (Se meddelande.) Lämpligen torde riksdagen undantagsvis inte ha någon frågestund efter det allmänna sammanträdet på torsdag.


Yle Internytt har klockan ett bekräftat att Sibbobeslutet fattas först nästa vecka. Se notisen "Sibbobeslut fattas nästa vecka", som publicerats 12:55. Finska Yle har 11 minuter senare publicerat en notis med rubriken "Sipoo-päätös sovulla ensi viikkoon". Jag citerar:

Hallitus käsittelee Sipoon rajakiistaa ensi viikolla. Asiaa ei tuoda tällä viikolla valtioneuvostoon keskeisten ministerien kiireisten aikataulujen ja matkojen vuoksi.

Rajasiirronesittelevä ministeri Astrid Thors haluaa myös tutustua asiakirjoihin perusteellisesti ja hän on pyytänyt lisäselvityksiä asiassa.

Astrid Thors har idag varit i Bryssel, men det är möjligt att Yle med resor syftar på statsministerns och utrikesministerns resa till Bryssel senare i veckan. Torsdagen den 14 publicerade Helsingin sanomat en artikel med rubriken "Vanhanen ei halua vaarantaa Sipoo-päätöstä" där tidningen skriver att "Vanhanen sanoo, että Sipoo-päätöksen on tultava hallituksen käsittelyyn ennen juhannusta." Samma dag slogs det fast att statsministern reser till Bryssel på torsdag.

Helsingin Sanomat har 15:35 publicerat FNB:s notis "Sipoo-kysymyksen käsittely siirtyy ensi viikkoon". I notisen söges det att "Syynä lykkäykseen on asiaa valtioneuvostossa esittelevän maahanmuutto- ja eurooppaministerin Astrid Thorsin (r) aikataulu, ministeriöstä kerrotaan." 16:12 har HS publicerat en annan notis av FNB med rubriken "Katainen ei tiedä onko hän jäävi Sipoo-kysymyksessä".

FNB har för Hufvudstadsbladet publicerat 15:47 publicerat en notis med rubriken "Sibbofrågan avgörs nästa vecka". Här heter det att "Nu är det klart att den föredragande ministern, migrations- och Europaminister Astrid Thors (sfp) ska vara med på EU-toppmötet i Bryssel på torsdag denna vecka."

Helsingin Sanomat har 17:58 uppdaterat sin notis eller egentligen publicerat en ny egen artikel. Rubriken är nu "Hallitus päättää Sipoon rajansiirrosta vasta juhannuksen jälkeen". Jag citerar ur artikeln:

Asiaa ei voida viedä tällä viikolla valtioneuvostoon keskeisten ministereiden kiireiden ja aikataulujen vuoksi.

Rajansiirron esittelevä maahanmuutto- ja eurooppaministeri Astrid Thors (r) haluaa tutustua asiakirjoihin perusteellisesti ja hän on pyytänyt lisäselvityksiä asiasta.

”Ministeri Thorsin on joka tapauksessa tarkoitus antaa oma esityksensä valtioneuvostolle ensi torstain istunnossa. Olemme myös tarkistaneet, että silloin on paikalla riittävä määrä ministereitä päätöksen tekemiseksi”, toteaa ministeri Thorsin erityisavustaja Stefan Svenfors.

Svenforsin mukaan periaatteessa on mahdollista sekin, että joku ministereistä haluaa pyytää asiakirjat itselleen. Siinä tapauksessa saattaa käydä jopa niin, että koko asia siirtyisi heinäkuun lomakauden yli.

MTV3 har utgående från FNB:s notiser publicerat en text med rubriken "Sipoo-kiistan käsittely siirtyi".

I torsdagens Borgåblad citerades Stefan Svenfors, som sade att det blir svårt att få beslutsunderlaget klart tills "nästa måndag", dvs till idag, vilket var en förutsättning för att ärendet skulle kunna behandlas av statsrådet före midsommaren.

Hbl har 22:08 publicerat sin artikel för morgondagens tidning. Rubriken är "Beslut om Sibbo skjuts upp igen". Jag citerar ur artikeln:

Orsaken är tidsbrist för den föredragande ministern Astrid Thors (sfp), som i går deltog i ett EU-möte i Luxemburg. Thors håller fortfarande på att bekanta sig med beredningen som har gjort av regeringsrådet Arto Sulonen vid inrikesministeriet.


Kommunindelningslagen. Den 17 juni 2007


Publicistförbundets seminarium var givande. För mig gav seminariet framför allt möjlighet att inför journalistkåren framföra det jag hade på hjärtat. (Se bilden ovan.) Ur responsen fick jag uppfattningen att journalisterna flitigt läser min blogg, men att man ändå missat en del väsentligheter i fallet Sibbo. Huruvida man på basen av de nya insikterna hinner göra några grejer om fallet Sibbo innan statsrådet gör sitt beslut vet jag inte, men det kan vara bra för beslutsfattarna att veta att journalisterna informerats. Speciellt delade jag ut A4-sidan (MS Word) med texten från inlägget "De sista inseglen. Den 13 juni 2007".


Yle har publicerat en text med rubriken "Vanhanen puolustaa hallituksensa toimintatapaa". Artikeln berör även fallet Sibbo. Jag citerar:


Vanhanen otti myös kantaa ministerien jääviyteen Sipoo-kysymyksessä. Hänen mukaansa tilanne, jossa ministerit eivät voi osallistua päätöksentekoon, on luonnoton.

- Kyllä ministerien pitäisi voida ottaa kantaa kaikkiin kysymyksiin ilman että siitä syntyy oikeusasteissa tällaista esteellisyyskeskustelua.

Aiemman oikeuskanslerin Paavo Nikulan tulkinnan mukaan Sipoo-liitokseen julkisesti kantaa ottaneet ministerit ovat asiassa jäävejä. Nikulan seuraaja Jaakko Jonkka on arvellu, että virkamiesten jääviyttä koskevat säädökset eivät istu poliittiseen päätöksentekoon.


Jag frågar mig hur lämpligt det är att statsministern vid denna tidpunkt uttalar sig i denna känsliga fråga, där den av statrådet till ny justitiekansler valda Jonkka förefaller, men kanske bara förefaller, ha en något annan åsikt än sin föregångare. Helsingin Sanomat har publicerat FNB:s notis "Vanhanen: Nato-joukkoihin osallistumiselle ei estettä", där även Vanhanens uppfattning i jävfrågan noteras. Jag citerar:


Vanhanen totesi myös, että mielipiteiden ei pitäisi tehdä ministereistä jäävejä.

Vanhasen mielestä on luonnotonta, etteivät ministerit nykyisellään voi olla päättämässä niistä asioista, joista he ovat ottaneet julkisesti kantaa.

Pääministeri toivoi Ylen uutisten pääministerin haastattelutunnilla, että uusi oikeuskansleri Jaakko Jonkka harkitsisi uudelleen edeltäjänsä Paavo Nikulan linjausta, joka on johtanut useiden ministereiden jääväämiseen Sipoon ja Helsingin rajansiirtoasiassa.


Det är faktiskt justitiekanslern som ger råd och övervakar ministrarna och inte tvärtom. Hade Jonkka inte redan i fredags utnämts till (ordinarie) justitiekansler, vore statsministerns yttrande en präktig skandal. Dessutom kan den tjänstlediga justitiekansler Paavo Nikulas rekommendationer inte glömmas bara för att man valt en efterträdare till honom. Kommunindelningslagen ger klara direktiv för hur ändringar i kommunindelningen sker: Om ändring i kommunindelningen bestäms genom lag eller beslut därom fattas av statsrådet eller ministeriet. Om inkorporeringen av sydvästra Sibbo verkligen är i nationens intresse, så borde man därom stifta en lag. Statsministern torde vara fri att föreslå en dylik lag, utan att han därigenom skulle göra sig jävig att i riksdagen ta del i omröstningen om ett lagförslag i saken. Det alternativa och normala förfarande är att statsrådet eller [inrikes]ministeriet fattar beslutet enligt vad som sägs i kommunindelningslagen. I detta fall bör särskilda villkor uppfyllas:


En ändring i kommunindelningen som innebär att en kommuns område minskas eller utvidgas, men inte att en ny kommun bildas eller att antalet kommuner minskar, kan verkställas, om

1) inte fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig ändringen, eller om

2) ändringen inte inverkar på invånarantalet i någon kommun med mer än fem procent eller på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen.

I övrigt kan en sådan ändring i kommunindelningen som avses i 1 mom. verkställas endast under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar.


Det är ministrarnas uppgift att i egenskap av domare ta ställning till huruvida ovannämnda villkor uppfylls. De två första villkoren är oproblematiska, men för att kommuninvånarnas rättssäkerhet skall uppfyllas och för att det inte skall råda misstankar om partiskhet bör domarna inte i förväg ta ställning till huruvida de anser att villkoren som nämns i 3 § uppfylls. Villkoren som nämns i 3 § är ett nödvändigt villkor, inte ett tillräckligt villkor. Även om en minister anser att villkoren uppfylls, torde han ha rätt att rösta mot ett förslag till ändring av kommunindelningen. Däremot kan en minister inte rösta för ett förslag, om han anser att villkoren inte uppfylls. Av Vanhanens senaste uttalande att döma har statsministern svårt att medge att han gjorde fel då han för ett år sedan starkt tog ställning för en annektering.


För övrigt, vad betyder uttrycket "i övrigt" i lagtexten ovan?


I Helsingfors ursprungliga förslag (pdf) från den 21 juni i fjol citeras 3 § i kommunindelningslagen:


Kommunindelningen kan ändras, om ändringen

1) främjar ordnandet av service för invånarna i området,

2) förbättrar levnadsförhållandena för invånarna i området,

3) förbättrar verksamhetsmöjligheterna för näringarna i området, eller

4) främjar kommunernas funktionsförmåga och verksamhetens lönsamhet.


För säkerhets skull anser Helsingfors att alla fyra förutsättningar uppfylls, fastän det skulle ha räckt med en. Några förklaringar till hur eller varför förutsättningarna uppfylls anges inte, fastän det 6 § i kommunindelningslagen heter att "I framställningen eller initiativet skall behovet av ändring i kommunindelningen motiveras". Helsingfors motiveringar handlar istället om bostadsbyggande, som inte har något med villkoren i 3 § att skaffa. I Helsingfors förslag noteras att det aktuella området "överskrider tröskeln i kommunindelningslagen beträffande både yta och invånarantal", men det hävdas samtidigt att de särskilda förutsättningarna i 5 § uppfylls. Paragrafen, som vid tidpunkten saknades på inrikesministeriets webbplats (se Bristfällig information. Den 3 juni 2007), återges inte i Helsingfors framställan. Möjligheten att Helsingfors förslag kunde verkställas om "inte fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig ändringen" omnämns således inte, fastän det till Helsingfors ursprungliga planer hörde att Sibbo "frivilligt" skulle avstå (det mindre) området. Naturligtvis omnämns inte heller att enligt 11 § [inrikes]ministeriet kan "besluta om en sådan ändring i kommunindelningen som avses i 5 §, om inte fullmäktige i någon berörd kommun har motsatt sig ändringen".

Ett invecklat händelseförlopp. Den 16 juni 2007

Christel Liljeström har i natt publicerat ett blogginlägg med rubriken "Ologiska slutsatser" där hon kommenterar t.f. justitiekanslerns avslag på klagomål angående fallet Sibbo. Liljeström förundrar sig över att JK säger att det i klagomålen inte framgår faklta som skulle föranleda ett agerande, då det ju är JK:s uppgift att undersöka misstankarna om felaktigt förfarande. Jag vill själv tillägga att det angående Myllyniemi och Manninens roll i fallet Sibbo föreligger allmänna misstankar om jäv.

I Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Jonkka ei löytänyt huomautettavaa Sipoon kuntajaon käsittelystä". Ur artikeln framgår att svaret eller avslaget endast gäller tre klagomål som lämnades in i slutet av senaste år. HS noterar även att klagomålen delvis berör samma frågor som behandlats i förvaltningsdomstolen och HFD.

Föreningen För Sibbo, vars klagomål igår besvarades av JK, har på föreningens webbplats publicerat en jämförelse mellan Myllyniemis rapport och Helsingfors stadsstyrelses texter. Jämförelsen grundar sig på ett klagomål som Leena Liipola riktat till justitiekanslern och som ännu inte behandlats. På föreningens hemsida noteras att "Selvitysmies Myllyniemi kertoi Sakarinmäessä monisatapäiselle yleisölle, ettäSipoon asiaa käsitellyt työryhmä koostui sisäministeriön henkilöstöstä."

Idag tar jag tåget till Hangö föra att deltaga i Publicistförbundets seminarium, där jag i morgon skall hålla ett anförande inom temat medborgarjournalistik. I programmet noteras att "Sibbobloggaren Ralf Wadenström avslöjade underligheter i utredaren Pekka Myllyniemis rapport", men själv tycker jag att jag på min blogg har gjort både viktigare och mera intressanta avslöjanden än de som gäller utredningsmannens rapport. En utredning av ett invecklat händelseförlopp är dock svårare att sälja till medierna än spektakulära detaljer. I mitt blogginlägg "De sista inseglen. Den 13 juni 2007" har jag dock sammanfattat min helhetstolkning till en text som ryms på en A4-sida (MS Word). Texten får användas fritt.

Inte alla klagomål har behandlats av JK. Den 15 juni 2007

Dagens nummer av Borgåbladet inehåller ingenting annat om fallet Sibbo än citat från gårdagens Västra Nyland. Ur pressklippet framgår att inte heller Västra Nyland förstår sig på motiven bakom Matti Vanhanens och Mauri Pekkarinens motiv att jäva sig i "Sibbofrågan". Västra Nyland tycker att ingendera av ministrarna har kommit med en vettig motivering. Kanske kom Vanhanens motivering efter det att artikeln skrevs. Pekkarinens motivering är onekligen märklig, men jag tvivlar på att han skulle ha jävat sig om det inte var för att undvika att uppgiften att föredra Sibbofrågan skulle tillkomma honom. Vanhanen däremot har alla skäl att jäva sig. Vanhanen har medgett att han har haft en aktiv roll och hans aktiva roll torde vara betydligt större än vadsom hittills framkommit i medierna. Vanhanens medverkan i statrådets beslutsfattande vore uppenbarligen en risk. Dessutom har centerministrarna alla skäl att rösta emot förslagen på en gränsjustering, men om Vanhanen (och Pekkarinen) skulle göra det skulle det leda till häftiga anklagelser om svek från Helsingfors sida. Framför allt har Vanhanen dock skäl att unvika att hans aktiva roll undersöks i samband med en besvärs- eller rättsprocess.


På avdelningen Bakgrund på Svenska Yle har Yle idag publicerat en "kommentar" med rubriken "Lagen om alltings jävighet". Jag citerar ur artikeln:

 

Sfp:s ordförande Stefan Wallin beslut att jäva sig väcker förvåning. Förhandstipset är ju att det finns en klar majoritet i regeringen för en annektering och den majoriteten blir större då Wallin jävat sig.

Ett tankeexperiment: Anta att Wallin skulle ta del av beslutet i regeringen. Anta att någon därefter skulle besvära sig över att Wallin var jävig varefter Högsta förvaltningsdomstolen mot förmodan skulle komma till samma slutsats. Summan av kardemumman blir då att HFD river upp regeringens beslut, vilket i så fall leder till att annekteringen skjuts på framtiden. Det i sin tur skulle vara en fjäder i hatten för sfp. Så här djävulska resonemang ska kanske ministrar inte syssla med, men å andra sidan vad har sfp att vinna med en låg profil i Sibbofrågan?



Yle Åboland har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Åbo vill överskrida kommungränserna". Yle Åboland har senare på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Annekteringshot ingen överraskning". Det handlar här alltså om fallet S:t Karins. (Se gårdasgens blogginlägg "Åbo tar efter Helsingfors. Den 14 juni 2007".)


Yle Internytt har 10:21 publicerat en notis med rubriken "Sibboklagomål leder inte till åtgärder". Helsingin Sanomat har 11:29 publicerat en notis med rubriken "Apulaisoikeuskansleri hylkäsi kantelut Sipoon alueliitoksesta". Samma notis med samma rubrik har publicerats på Kauppalehtis sidor 11:30. Jag citerar ur notisen:


Kantelut olivat tehneet kaksi yksityishenkilöä ja Sipoon puolesta ry. Ne koskivat Helsingin kaupungin tekemän kuntaliitosesityksen vireilletuloa sekä kuntaliitoksia selvittämään nimitetyn selvitysmiehen Pekka Myllyniemen ja entisen alue- ja kuntaministerin Hannes Mannisen (kesk.) esteellisyyttä. Jonkan mukaan liitoshankkeen valmistelussa ei ole toimittu niin, että oikeuskanslerilla olisi oikeudellisia perusteita puuttua siihen. Lisäksi hän ei katsonut Myllyniemeä ja Mannista esteelliseksi.


Det bör noteras att de två senaste klagomålen angående fallet Sibbo ännu inte torde ha behandlats. Klagomålet som lämnades in i april gälde den felaktiga informationen som låg till grund för Vanda stadsstyrelses beslut den 20 - 21 juni i fjol. Se "Klagomål till justitiekanslern. Den 13 april 2007", "Beslut utgående från felaktig information. Den 12 april 2007 ". Det aldra senaste klagomålet lämnades in tidigare denna vecka och gäller främst Myllyniemis rapport. (Se "Helsingfors är Finlands enda huvudstad." Den 12 juni 2007".) Angående påståendet att Myllyniemi och Manninen inte skulle ha varit jäviga undrar jag vilken infoirmation eller vilket bevismaterial Jonkka har haft tillgång till. Vad det gäller föreningen För Sibbos klagomål, så förefaller klagomålet inte bygga på de bevis på Myllyniemis partiskhet som senare bl.a. på denna blogg kommit fram. Jag vill även notera att det är problematiskt att lagligheten i ministrarnas agerande övervakas av en person som har sökt tjänsten som justitiekansler. I praktiken är det statsrådet som väljer eller igår valde justitiekansler. Om jag själv hade sökt tjänsten skulle jag nog som vikarierande justitiekansler ha varit mycket försiktig i min kritik. Tidpunkten för justitieombudsmannens svar på de aktuella klagomålen är på flera sätt anmärkningsvärd.


Yle Internytt har 12:15 uppdaterat sin notis "Sibboklagomål leder inte till åtgärder". Yle skriver nu att "Enligt Jonkka var utredningsman Pekka Myllyniemi inte jävig då han utredde annekteringsfrågan, fastän han tidigare hade arbetat för Nylands förbund." Jag har på denna blogg i blogginlägget "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006", som bifogats till ett besvär till HFD samt till Sibbo kommuns utlåtande över Myllyniemis förslag, noterat att Myllyniemis deltagande i beslutsfattning inom Nylands ladskapsfullmäktige som gäller Helsingfors planer för sydvästra Sibbo finns dokumenterade. Dessutom har jag i blogginlägget "Bevismaterial. Den 5 december 2006" visat att även Myllyniemis deltagande i beslutsfattning inom landskapsstyrelsen som berört Sibbofrågan. Att Myllyniemi som landskapsstyrelsemedlem varit påtagligt beroende av Helsingfors har jag påvisat i bl.a. blogginlägget "Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007". En närmare titt på Myllyniemis rapport visar att han åtminstone själv uppfattade utredningen som ett beställningsarbete eller en gentjänst.


Jag har idag kommit över information om att biträdande justitiekansler Jaakko Jonkka redan i januari har svarat på ett klagomål som berör fallet Sibbo. I klagomålet uppmärksammas den bristande informationen på inrikesministeriets webbsidor, som jag uppmärksammade i blogginlägget "Bristfällig information. Den 3 juni 2007". På inrikesministeriets webbplats omnämndes inte alls de i 5 § definierade speciella förutsättningarna för "delvisa sammanslagningar"! Redan i augusti svarade Arto Sulonen, som på inrikesministeriet berett "Sibbofrågan", att man skall ta kritiken mot bristen i informationen i beaktande då webbsidorna utvecklas. I januari konstaterade biträdande justitiekanslern att webbsidorna uppdaterats och att klagomålet inte leder till ytterligare åtgärder. Numera omnämns alltså 5 § på inrikesministeriets webbsidor. Det bör noteras att just denna paragraf är essentiell för fallet Sibbo. Jag finner det sannolikt att så väl politiker som medier vilseletts på grund av den bristande informationen.


Finska Yle har publicerat en notis med den grovt vilseledande rubriken "Sipoon rajakiistaa valmistellut Myllyniemi ei ollut esteellinen". Det är vid behov Högsta förvaltningsdomstolens sak att ta ställning till Myllyniemis opartiskhet. En annan sak är om en kommunindelningsutredare överhuvudtaget kan vara jävig, om utredningsmannens partiskhet har någon juridisk relevans. Vem som helst kan göra förslag till ändring i kommunindelningen. Det väsentliga är att det noteras att Myllyniemi ingalunda har gjort en oberoende utredning.


Nelonen har middagstid publicerat en notis med rubriken "Apulaisoikeuskansleri hylkäsi kantelut Sipoon alueliitoksesta".


Yle Östnyland har även på sin avdelning fyratiden publicerat notisen "Sibboklagomål leder inte till åtgärder". Jag har observerat att Yle faktiskt skriver att "Biträdande justitiekansler Jaakko Jonkka skriver i sitt beslut att det inte kommer fram något i klagomålen, som skulle motivera att han ingriper i inrikesministeriets beredning av ärendet." För övrigt är Jonkka inte mera biträdande justitiekansler efter månadsskiftet. President Tarja Halonen har idag utnämnt Jonkka till (ordinarie) justitiekansler.

I ovannämnda notis skriver Yle även att "Hannes Manninen, som var kommunminister i förra regeringen, var inte heller jävig." Manninens jäv har knappast kommit fram i Sibbos klagomål, men Manninen skulle naturligtvis i minst lika hög grad som statsminister Matti Vanhanen ha haft skäl att jäva sig då ststrådet gör sitt beslut i "Sibbofrågan". Manninen uttalade för ett år sedan inte bara sitt stöd, utan torde även ha lovat sitt stöd för en annektering. I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni i fjol sade dåvarande stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori följande:


Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.


Vad är detta annat än ett medgivande till att den slutliga överenskommelsen mellan Helsingfors och "statsmakten" gjordes veckan före stadsfullmäktiges beslutet? Att Manninen var beredd att stöda en annektering hade han redan tidigare informerat Sfp:s dåvarande ordförande Jan-Erik Enestam om. Denna slutliga överenskommelse om någonting torde göra Vanhanen jävig. För övrigt vore det intressant att veta vilka de centrala tjänstemän är som Vapaavuori syftar på. Med tanke på att Helsingfors lobbning kan ha varit framgångsrik finns det skäl att kritiskt granska inrikesministeriets beredning av annekteringsärendet.


Nelonens TV-nyheter 19:30 hade ett långt inslag om "den senaste vändningen" gällande ministrarnas jäv i Sibbofrågan. Enligt Nelonens tolkning av Jaakko Jonkkas svar på de aktuella klagomålen anser biträdande justitiekanslern att ministrar som uttalat sin åsikt i Sibbofrågan inte jävat sig. I inslaget uttalar sig även Jonkka på ett sätt som stöder Nelonens tolkning, men egentligen talar Jonkka här om vad som gäller "pääsääntöisesti".