Plan för Sibbo storskog. Den 31 oktober 2007


Sibbo kommun har idag publicerat en plan för friluftleder samt naturinventering som gäller Sibbo storskog. Planen utgår från de utvärderingar som gjordes av arbetsgruppen II för Sibbo storskog. Detta gäller även gränserna för storskogen. (Se ovan.) Samma gränsdragning enligt vilken Storskogens södra gräns går vid Borgå motorväg finns även med i förslaget till landskapsplan för Östra Nylands förbund.

Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi har i sin utredning kommit fram till att gränsdragningen för Sibbo storskog kan göras först i samband med planeringen av markanvändningen i området. På sida 49 i rapporten skriver Myllyniemi att "Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä." På sida 52 skriver han att "Sipoonkorven alueellinen rajaus tehdään alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä." På sida 55 skriver han att "Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä." Den sistnämnda satsen är direkt kopierad ur Ratasvuoris utredning eller "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" från den 18 oktober 2006.

Eila Ratasvuori och Myllyniemi kunde inte gärna säga att gränsen bör dras norr om Genaträsk, för då hade man inte fått de grönas stöd för förslaget till ny kommunindelning. Inte heller kunde Ratasvuori eller Myllyniemi säga att gränsen bör dras vid motorvägen, för då hade Helsingfors inga skäl att göra anspråk på området norr om motorvägen.

Landbo. Den 30 oktober 2007

I Vihreä Lanka 42/07 (19.10.2007) ingick en text med rubriken "Helsingin herra" där Osmo Soininvaara inför valet av Pekka Korpinens efterträderae som biträdande stadsdirektör svarar på "påståenden om stadsplanering och politisk kohandel". Soininvaara svarar här på fem frågor eller påståenden varav påstående numer fyra lyder enligt följande:

Jos sinusta tulee Helsingin kaupunginsuunnittelun apulaiskaupunginjohtaja, Lounais-Sipoo on kymmenen vuoden päästä yksi Helsingin vetovoimaisimmista kolkista. Sipoonkorpi on suojeltu, eikä Porvoonväylän pohjoispuolelle rakenneta.

Här är Soininvaaras svar:

Näin suunnilleen. Minua huolestuttaa, että selvitysmies pienisi Helsingille tulevaa aluetta kovin paljon. Se lisää houkutusta tehdä nauhakaupungista leveämpi, jolloin se ei enää tukeutuisikaan yhtä paljon metroon eikä pysyisi mootoritien eteläpuolella. Metromainen nauhakaupunki tulisi toteuttaa Söderkullan asti yhteistyössä Sipoon kanssa.

Soininvaara har framfört samma tankar förut, men det kan vara bra med en påminnelse om vem som krävde att Helsingfors får annektera hela 5000 hektar. Soininvaara har på sin blogg den 21 oktober publicerat ett Sibborelaterat blogginlägg med rubriken "Onko väärin muuttaa Landbohon?" Här utrycker Soininvaara sin aversion mot Sibbo. Soininvaara kritiserar dock inte Sibbo för att ha vuxit för långsamt, utan tvärtom för att det i Sibbo har byggts för mycket på fel platser. Jag citerar ur blogginlägget:

Ei siis ole väärin muuttaa landbohon, jos sellaisesta elämänmuodosta pitää, mutta on kertakaikkinen ympäristörikos kaavoittaa sellaisia alueita sellaiseen paikkaan, kun Sipoossakin olisi ollut järkevämpiä alueita tarjolla - joskaan ei sopivan kartanosuvun hallussa.
...

Itse tunnen tilannetta Etelä-Sipossa, koska suvullani on siellä kesämökki. Nämä talot rakennetaan ihmisten omilla päätöksillä. Kunnassakin on vika, kun menee poikkeuslupia myöntämään. JHos Suomessa otettaisiin ilmastopolitiikka tosissaan, tämä pendelöintiin perustuva hajarakentaminen kiellettäisiin kokonaan, kuten se on kielletty useimmissa Euroopan maissa.

I Sibbo torde många ha för sig att den aktuella annekteringen är en följd av att Sibbo varit strikt med att bevilja byggnadslov. Det finns krafter som gärna ser att sibboborna lever kvar i denna felaktiga föreställning. Då Soininvaara hävdar att man i Sibbo planerat fel områden vill jag påminna om att Helsingfors har pantat på marken i Nickby. Jag är inte speciellt entusiastiskt inställd till Landbo, men bostadsområdet har en viktig betydelse för Sibbo. Tack vare Landbo överskrider befolkningen i sydvästra Sibbo (Myllyniemis alternativ VE 2) 10 % av kommunens totala befolkning. Därmed krävs det enligt kommunindelningslagen särskilt vägande skäl för en inkorporering.

Koplaus. Den 29 oktober 2007

För en vecka sedan sade statsminister Matti Vanhanen att en koppling eller "koplaus" mellan det nationella 141-stödet och ratificeringen av EU:s grundfördrag inte är i Finlands intresse. Kopplingar mellan frågor som saknar naturligt samband hör dock till den politiska vardagen. Föraktfullt brukar man tala om kohandel, men kompromisser och avtal om paketlösningar är ett effektivt sett att uppnå sämja och resultat. Kopplingar tillämpas så väl i EU-förhandlingar som i nationell politik. Problemet med en koppling i det aktuella fallet är väl närmast att Finland egentligen vill ha både grundfördraget och 141-stödet. En koppling skulle här kunna te sig som ren utpressning.

Många kopplingar kommer aldrig i dagen. Kopplingar försöker man ofta avklara genom kabinettpolitik, vilket gör att kopplingarna kan förefalla odemokratiska. För ett litet land eller en minioritet är kopplingar dock en livsviktig metod att driva högt prioriterade frågor. Normalt finns det inga lagliga hinder för en koppling, men det finns undantag: Kopplingen mellan KSSR och Sibbofrågan är inte juridiskt hållbar, åtministone inte på det sätt som denna koplaus gjordes.

Det kan förefalla märkligt att man från Sfp-håll inte har påtalat kopplingen mellan KSSR och Sibbo. En orskak kan vara att Sfp i KSSR-förhandlingarna huvudsakligen stod på samma sida som Hannes Manninen. Dessutom har man från Sfp:s sida inte velat förstöra ramlagens rykte genom att anknyta den till fallet Sibbo, som formellt inte har någonting med KSSR att skaffa. För Sfp är det viktigare att göra Sibbofrågan till "konsumentupplysning" och en principfråga än att tvisten avgörs till Sibbos fördel. Annekteringen av Östersundom är väl i sig inget stort problem för Sfp. Det är snarare sättet på vilket man i det aktuella fallet har försökt förverkliga en annektering som är en stötesten.

Kopplingen mellan kommunreformen och Sibbo är en av de otaliga kopplingar som kanske aldrig kommer att få uppmärksamhet. Ändå bör bevisen på en dylik koppling göra inblandade beslutsfattare och tjänstemän jäviga då det gäller Sibbobeslutet och beredningen av Sibboärendet. Utredningsmannens rapport och inrikesministeriets prememoria visar i sig att beredningen varit partisk. Ett problem är att bevisen på en koppling inte finns svart på vitt, även om det är uppenbart att det här har gjorts en koppling. När det gäller jäv borde det dock räcka med att det finns starka misstankar som äventyrar tilltron till ministrarnas och tjänstemännen opartiskhet. Det återstår att se om även HFD skall sticka huvudet i busken och vägra se sammanhangen.


Christel Liljeström har idag (korenask tid) publicerat ett blogginlägg med rubriken "Hurra för en Lovisa-fusion". Rubriken är olyckligt vald. Åtminstone ropar inte jag hurra för att den traditionsrika kommunen Pernå upplöses. Över en natt förstörs sekelgamla traditioner. Även denna kulturkatastrof är en följd av KSSR, eller av att man på vissa håll inte godkände Hannes Manninens ursprungliga förslag till kommun- och servisestrukturreform. Ändå var det med lättnad som jag noterade att Pernåborna i gårdagens val valde Lovisa framom Borgå. Pernå behövs fortsättningsvis i Lovisanejden.

Nu sätter jag mitt hopp till att kyrkan och församlingen skall förvalta traditionerna. Det dummaste som kyrkan kunde göra är att sin vana trogen följa den politiska makten i spåren. I stället bör kyrkan och församlingarna se sin chans att fylla det tomrum som landskommunerna lämnar efter sig. Pernå kan leva vidare som det den ursprungligen är: en församling - eller kyrksocken.

Vad håller ni på med? Den 28 oktober 2007

Videoklippet nedan visar en Sibborelaterad sketch från Eftersvett.

Kommunal självstyrelse. Den 27 oktober 2007


Professor Aimo Ryynänen uttalade sig i offentligheten redan sommaren 2006 om de lagliga förutsättningarna för Helsingfors förslag till ny kommunindelning. För Sibbo kommuns motförklaringar till inrikesministeriets och Helsingfors stads förklaringar har Ryynänen nu gett ett expertutlåtande under rubriken "Lausunto Sipoon kunnan alueiden Helsinkiin siirtämistä koskevassa asiassa". Ryynänen är professor i kommunalrätt vid Tammerfors universitet. Hans specialområde är kommunal självstyrelse och utlåtandet berör även speciellt den kommunala självstyrelsen. Jag citerar ur utlåtandet.

ehdottomasti painavimmaksi tarkastelun kohteeksi on otettava valtioneuvoston päätöksen suhde kunnalliseen itsehallintoon. Kunnan asukkaiden ja kuntien (siis molempien osapuolten) oikeus itsehallintoon on niin kansainvälisoikeudellisesti (Euroopan neuvoston paikallisen itsehallinnon peruskirjan, SopS 66/1991) kuin kansallisen perustuslain (121 §) kautta tunnustettu. Kuntajaosta päättäminen – ja niin muodoin myös kuntajakolain säännökset – ovat alisteisia itsehallintoperiaatteelle. Tämä on aivan olennainen seikka arvioitaessa kuntajakopäätöstä kuntajakolain yksittäisten säännösten
valossa.

Kunnallisen itsehallinnon keskeisin periaate on yhteisön – kunnan – asukkaiden oikeus omavastuiseen paikalliseen asioiden hoitoon kuntarajoin rajatulla alueellaan (paikallisen itsehallinnon peruskirjan 3 artikla). Peruskirjan noudattamisessa ei eurooppalaisen käsityksen mukaan ole kyse pelkästään muodollisesta artiklojen kirjaimellisesta minimitason ylittämisestä (jollaisen kuvan sisäasiainministeriön lausunto antaa), vaan periaatteellisesta ja tavoitteellisesta itsehallinto-oikeuden toteuttamisesta. Allekirjoittaessaan peruskirjan Euroopan neuvoston jäsenvaltiot – myös Suomi – ovat sitoutuneet tunnustamaan kunnallisen itsehallinnon periaatteen. Suomikin on tähän peruskirjan johdanto-osassa ilmaistuun suojaamis- ja edistämistehtävään (siis aktiiviseen toimintaan paikallisen väestön ja heidän kuntayhteisöjensä asemaan vaikuttamiseen) peruskirjan ratifioinnin kautta sitoutunut.

Tätä peruskirjan sisältöä ja henkeä Euroopan neuvoston kuntia ja alueita edustava kongressi myös seuraa. Aivan samoin myös kansallista lainsäädäntöä – perustuslakia – tulee tämän päivän käsityksen mukaisesti tulkita ja noudattaa perusoikeusmyönteisen tulkinnan suuntaan. Kunnan asukkaiden oikeus itsehallintoon on keskeinen kansanvaltaisen valtion perusoikeus. Tätä on myös eduskunnan perustuslakivaliokunta korostanut eri yhteyksissä. Hallinnon on toisin sanoen toiminnassaan otettava huomioon perustuslaissa säädetyn kunnallisen itsehallinnon toteutuminen.

Fastän Högsta förvaltningsdomstolens domslut inte går att direkt överklaga - eller kanske just därför - är det viktigt att domstolens behandling av Sibboärendet bevakas noggrant. HFD är skyldig att redovisa för grunderna till sitt beslut. Här torde Finlands medlemskap i Europarådet och internationella avtal ha betydelse.

Brister i rättssäkerheten. Den 26 oktober 2007

Sibbo kommun har till sin motförklaring till Helsingfors stads förklaring bifogat Erkki Mennolas expertutlåtande från den 10 oktober och Aimo Ryynänens expertutlåtande från den 8 oktober till. Formellt är dessa utlåtanden även bilagor till kommunens motförklaring till inrikesministeriets förklaring eller utlåtande. Rubriken är "Huomautuksia sisänasianministeriön KHO:lle 7.9.2007 antaman lausunnon johdosta". Utlåtandet innehåller flera anmärkningsvärda påståenden.

Inledelsevis noterar Mennola att inrikesministeriet i sitt utlåtande har försummat flera väsentligheter. Jag citerar:

Aiheellista on sen lisäksi lyhyesti todeta, mitä asioita sisäasiainministeriön lausunnossa, syystä tai toisesta, oi ole lainkaan käsitelty, vaikka mielestäni niin olisi ehdottomasti tullut tehdä.

Aihepiiri, jonka sisäasiainministeriö on lausunnossaan – aikaisempaa menettelyään jatkaen - ohittanut lähes täydellisesti, ovat asiaan liittyvät oikeudelliset näkökohdat. Ministeriöltä on jäänyt jopa mainitsematta, että asian valtioneuvostossa esitellyt ministeri Mauri Pekkarinen esitti liitoshankkeen hylkäämistä nimenomaan oikeudellisin perustein, kuntajakolain vastaisena. Valtioneuvoston päätöksenteossa oli siis ennen kaikkea kysymys oikeudellisesta kannanotosta. Sisäasiainministeriön lausunto on tästä huolimatta edelleen vain samojen tarkoituksenmukaisuusnäkökohtien toistelua kuin asian aikaisemmissakin vaiheissa.

Tosiasiassa täysin käsittelemättä ovat jääneet edelleen myös valitusten liitteenä KHO:lle jätetyt ja muutenkin ministeriön tiedossa olleet professori Kaarlo Tuorin, dosentti Toivo Pihlajaniemen ja allekirjoittaneen asiantuntijalausunnot. Sen lisäksi, että nämä asiantuntijalausunnot ovat useiden valituskirjelmien keskeisiä lähteitä, myös esittelevä ministeri Mauri Pekkarinen nojautui osaltaan niihin, lausunnot erikseen mainiten, oman hylkäysesityksensä perusteluna. Siksi niiden olisi tullut olla sisäasianministeriön keskeinen tarkastelukohde vastineessaan.

Utredningsman Pekka Myllyniemis rapport får även en hård dom:

Kuten lausunnossani 28.1.2007 olen osoittanut, Myllyniemen raportti käsittelee pääosin sellaisia asioita, joilla ei ole mitään kausaaliyhteyttä kuntajaon muuttamiseen ja kuntajakolain 3 ja 5 §:ien tulkintaan. Lisäksi Myllyniemi on kopioinut tekstinsä lähes täysin Helsingin kaupungin ja eräiden muiden tahojen asiakirjoista.

På ett annat ställe i utlåtande får rapporten ytterligare kritik:

Kuten olen lausunnossani 18.1.2007 todennut, tämän seurauksena Pekka Myllyniemi oli vain näennäisesti kuntajakoselvittäjä. Todellisuudessa selvitystyön tekivät tuntemattomat taustatahot, joiden nimet eivät ilmene raportista. Selvittämättä on myös jäänyt, kuinka on mahdollista, että lähes samanaikaisesti julkisuuteen tullut Helsingin kaupunginvaltuuston esityslista ja Myllyniemen raportti saattoivat sisältää täysin identtisiä tekstiosuuksia.

Sibbo kommun har, till skillnad från vissa privatpersoner som lämnat in besvär, inte detaljerat redogjort för plagieringen, men Mennola har även i tidigare utlåtanden hävdat att Myllyniemis rapport huvudsakligen är kopierad från andra dokument. Inrikesministeriet har helt negligerat dessa beskyllningar, vilket bör tolkas som ett medgivande. En liknande slutsats drar Mennola själv angående bristen på motiveringar:

Jos valtioneuvoston päätöksenteon yhteydessä perusteluihin ei vielä voitu mahduttaa kaikkia asiaan kuuluvia yksityiskohtaisia perusteluja - mitä on vaikeata uskoa - niiden esittämisen paikka olisi ollut viimeistään nyt, sisäasiainministeriön vastineessa. Kun näin ei nytkään ole pystytty menettelemään, se on osoitus siitä, että perusteluja ei ole.

Förhållandet mellan Helsingfors ursprungliga förslag och Myllyniemis förslag utreds även i Mennolas utlåtande:

Liitoksen tarkoittama alue on yhdenmukainen asiasta jo ennen hankkeen vireillepanoa sopineiden puoluejohtajien silloin julkisuudessa antamien lausuntojen kanssa. Helsinki ei ole valittanut oman esityksensä hylkäämisestä.

Helsingin laajempaa aluetta koskeva esitys on selvästikin ollut vain jonkinlainen yleisen mielipiteen harhautusyritys. Alkuperäinen tarkoitus on tosiasiassa tullut täytetyksi kuntajakoselvittäjän esittämän näennäisesti pienemmän liitoksen myötä.

Även (biträdande) justitiekansler Jaakko Jonkka får kritik angående bedömningen av statsministerns jäv och av själva beslutsprocessen:

Oikeuskansleri Jonkka – jonka oma erikoisala on rikosoikeus – on kuntajakolain mukaisen päätöksenteon todellista ideaa ilmeisen huonosti tuntevana tulkinnut kuntajaon muuttamisesta päättämisen poliittiseksi eikä oikeudelliseksi päätöksenteoksi. Hän näyttää myös pitävän kuntarajoja vain minä tahansa hallinnollisina rajoina, ei itsehallintoyhteisön rajoina, joilla on poikkeuksellinen suoja.

Tältä pohjalta oikeuskansleri Jonkka on päätynyt antamaan ohjeet, jotka ovat ilmeisen virheelliset. Hänen olisi tullut huomata, että tärkein osa päätöksenteosta on ratkaisu siitä, onko kuntajaon muuttamiselle kuntajakolain 3 ja 5 §:issä asetetut edellytykset. Tämän ratkaisun tekemisessä valtioneuvosto on paremminkin tuomioistuimen kuin hallintoviranomaisen asemassa. Poliittinen päätöksenteko rajoittuu tämän jälkeen siihen, että valtioneuvosto voi myös jättää liitoksen suorittamatta, vaikka edellytykset siihen periaatteessa olisivatkin olemassa.

I själva verket kom justitiekansler Paavo Nikulas sjukdomsfall att på ett avgörande sätt påverka fallet Sibbo. Inrikesministeriets beredning och statsrådets beslutsfattande övervakades av en vikarierande justitiekansler, som statsrådet själv sedan valde till ny justitiekansler. Här brast det i rättssäkerheten. Då statsrådet inte förstod sin roll som domstol, finns det egentligen inget domslut att överklaga. Det enda juridiska bedömningen som görs är Högsta förvaltningsdomstolens bedömning och den går inte att överklaga.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Rajanmuutos veisi Sipoolta kymmenien miljoonien verotulot".

Ännu en motförklaring. Den 25 oktober 2007

Sibbo kommun har idag på Högsta förvaltningsdomstolens begäran lämnat in en motförklaring till Helsingfors stads förklaring. Lustigt nog begär HFT av Sibbo kommun förklaringen även i elektronisk form (rtf-format). HFD har däremot inte begärt en motförklaring till Vandas förklaring. Vanda stadsfullmäktigeordförande Tapani Mäkinens (saml) uttalande igår att Helsingfors och Vanda (och Sibbo) skall sammanslås ger Vandas motförklaring ny betydelse. Vanda är inte längre bara givande part, utan tillsammans med Helsingfors potentiellt sett även mottagande part. Senast idag borde motförklaringarna lämnas in, men på HFD säger man att det inte är så noga när det gäller motförklaringar.

Sibbo kommun har tidigare lämnat in sin motförklating till inrikesministeriets förklaring. Övriga som besvärat sig över statsrådets gränsbeslut förväntas lämna in eventuella motförklaringar till inrikesministeriets förklaring senast denna vecka. Det torde även senare gå att kompletera med bilagor, relevant ny information och motförklaring till Vandas förklaring, men i det stora hela börjar förklaringarna och motförklaringarna vara givna. Därmed är fallet Sibbo åtminstone för en tid i Högsta förvaltningsdomstolens händer. Själv har jag för tillfället brist på tid, så det torde nu vara ett lämpligt tillfälle att varva ner vad bloggskrivandet beträffar. Jag kommer dock att fortsätta att följa med fallet Sibbo på min blogg.

Bostadsminister Jan Vapaavuori höll på tisdagen ett tal med rubriken "Asuntopolitiikan mahdollisuudet". Jag citerar ur talet:

Varsinkin pääkaupunkiseudulla tarvitaan huomattavasti enemmän kohtuuhintaista - ja ainakin nykyisten rakennuskustannusten takia ja nykysuhdanteiden vallitessa - yhteiskunnan tavalla tai toisella tukemaa asuntotuotantoa, kuin mihin seudun kaupunkien osaoptimoinnin ja keskinäisen kisailun pohjalta ilman selkeää seudullista vastuuta näytetään päätyvän. Eikä tämä koske pelkästään perinteistä sosiaalista asuttamista, vaan yhä enenevässä määrin myös niin julkisen kuin yksityisenkin sektorin palvelualan työntekijöitä. Mahdotonta on muutoinkin ajatella, että Helsingin kaupunki ottaisi tästä haasteesta olennaisesti väestöosuuttaan suurempaa vastuuta pelkästään maantieteellisen sijaintinsa ja hyvien joukkoliikenneyhteyksiensä perusteella.

Kun tähän varsin haasteelliseen yhtälöön lisätään vielä ilmastopoliittinen ulottuvuus sekä yksi maailman vahvimmista kunnallisista itsehallinnoista päädytään sellaisiin täysin järjettömiin tilanteisiin, joista on kokemusta mm. läntisen Sipoon kohdalla – tai Ristikydön alueella, jonka tiivis rakentaminen olisi kaikkien asuntopoliittisten järkiperusteiden mukaista ja kaikkien muiden intressissä paitsi aluetta hallitsevan Tuusulan kunnan.

I likhet med den föregående bostadsministern tar Vapaavuori till hot om sammanslagningar för att främja bostadsproduktionen, men Vapaavuori vill till skillnad från Hannes Manninen inte öka andelen småhus. Tvärtom. Småhusbebyggelse i sydvästra Sibbo förefaller enligt Vapaavuori vara vettigt endast så vida området införlivas med Helsingfors.

Nya expertutlåtanden. Den 24 oktober 2007

I dagens nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken "Åtta stora markägare redo göra avtal med Sibbo". Jag citerar ur artikeln:

Förslaget till generalplan 2025 läggs fram offentligt när HFD har fattat sitt beslut om Helsingfors annektering av delar av sydvästra Sibbo. Dessutom bör avtalsförhandlingar ha förts med de åtta markägargrupperna och eventuella avtal undertecknats om påbörjande av detaljplanearbete.

– Mycket hänger på vad HFD beslutar om inkorporeringsbeslutet, säger Pekka Normo.

Om HFD beslutar som Sibbo önskar, med andra ord att gränserna hålls som nu, är generalplaneförslaget enligt Normo en bra utgångspunkt.

– Kanske vi förstorar utbyggnaden kring Söderkulla en del, säger han. Om HFD däremot går in för att splittra på Sibbo måste vi tänka om.

Satsningen på Söderkulla som Sibbos andra centrum är på många sätt motiverad, men allmänt taget kan och bör Sibbos nya sköna tillväxtpolitik ifrågasättas. Sibbo har beskyllts för att växa för långsamt, men statsrådets gränsbeslut den 28 juni visar att beskyllningarna bara var svepskäl för en annektering. Oberoende av vad HFD besluter bör politikerna i Sibbo stanna upp och tänka, kanske tänka om än en gång. Med tanke på rättsprocessen angående statsrådets beslut är det kanske bra att Sibbo kan visa upp beredskap att utveckla kommunen, men Sibbos förmåga att själv utveckla sydvästra Sibbo är knappast det viktigaste juridiska argumentet mot statsrådets beslut. Sibbo förefaller helt ensidigt ha satsat på att bevisa sin förmåga till tillväxt.

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Vapaavuori: Ristikytö pitää rakentaa". Jag citerar ur artikeln:

Asuntoministeri Jan Vapaavuori (kok) pitää järjettömänä nykyistä tilannetta, jossa Tuusulaan kuuluva niin sanottu Ristikydön kiila Järvenpään ja Keravan välillä on rakentamatta.
...

Lounais-Sipoon tapaisia kuntarajojen pakkosiirtoja vastustetaan erityisesti kokoomuksen hallituskumppani keskustassa. Kuntaministeri Mari Kiviniemi (kesk) on korostanut, että Lounais-Sipoo oli poikkeustapaus.

Vapaavuori ei keksi Ristikydön rakentamattomuudelle muuta syytä kuin Keski-Uudenmaan lukkiintuneen kuntarakenteen.

Med sitt uttalande trampar Vapaavuori kommunministern på tårna, men Vapaavuori torde ha skäl att stöda sina partikamrater i Träskända och i Kervo i synnerhet.

Christel Liljestrom har med anledning av landskapsstyrelsens beslut gällande lanskapsplanen för östra Nyland på morgonen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Landskapsplan". Här skriver hon bl.a. följande:

Sibbo Storskog får en egen beteckning/definition på kartan. Där slår man fast områdets betydelse för hela landskapet och fastställer dess avgränsning enligt Sibbo Storskog Arbetsgrupp 2:s slutrapport.

Enligt "Arbetsgrupp 2:s slutrapport" torde gränsen gå vid Borgå motorväg. Problemet är att Helsingfors äger sin "färdiga tomtmark" huvudsakligen norr om motorvägen. Hälften av det markområde som enligt statsrådets gränsbeslut skall inkorporeras med Helsingfors ligger norr om motorvägen.

Helsingin Sanomat har på förmiddagen publicerat en notis från FNB under rubriken "Kauppakamari: Malmin lentokenttä asuinkäyttöön". Möjligheten att bevara Malms flygfält var ursprungligen ett centralt argument för annekteringen av sydvästra Sibbo. När Matti Vanhanen redan tagit ställning för en ändring av kommunindelningen kan man igen börja tala för en flyttning av flygfältet.

Sibbo kommun har igår bifogat Erkki Mennolas expertutlåtande från den 10 oktober och Aimo Ryynänens expertutlåtande från den 8 oktober till kommunens motförklaring. Expertutlåtandena är mycket läsvärda. Jag skall återkomma till dem i senare blogginlägg.

Christel Liljeström har på eftermiddagen skrivit ett nytt anmärkningsvärt blogginlägg med rubriken "Fusion Helsingfors, Vanda, Sibbo". Liljeström berättar att styrelseordföranden för Nylands landskapsförbund Tapani Mäkinen idag har talat för att Helsingfors, Vanda och Sibbo skall sammanslås. Som bakgrundsinformation rekommenderar jag mitt eget blogginlägg "'En oerhörd utvecklingspotential'. Den 30 september 2007". Det är knappast ett sammanträffande att Vapaavuori just i dagens Helsingin Sanomat förespråkar en sammanslagning av Tusby, Träskända och Kervo.

Bostadspriser. Den 23 oktober 2007

Vid presskonferensen efter statsrådets gränsbeslut den 28 juni lät statsmiminister Matti Vanhanen förstå att ändringen i kommunindelningen behövs för att få bostadspriserna skall fås under kontroll. Bostadspriserna har varit en viktig motivering för en annektering av sydvästra Sibbo, men bostadspriserna anges inte som motivering till gränsbeslutet i inrikesministeriets prememoria eller i inrikesministeriets förklaring. I prememorian omnämns bostadspriserna endast i en sats som är tagen ur kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport. Jag återger satsen:

Helsingin nykyisen rajan läheisyydessä Lounais-Sipoossa avautuvat uudet asuntotuotannon mahdollisuudet, erityisesti kaupunkimaisen pientalorakentamisen muodossa, luovat edellytyksiä tarjonnan kasvattamiseen ja sitä kautta hintatason ja asumiskustannusten alentamiseen.

Myllyniemi har naturligtvis kopierat den ovanciterade satsen ur Eila Ratasvuoris utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken". Om bostadspriserna är en motivering för gränsbeslutet, så torde de i första hand vara en motivering i den politiska bedömningen angående ändamålsenligheten. Att en annektering skulle bidraga till lägre bostadspriser är dock högst tvivelaktigt. Lägre bostadspriser är ingalunda heller ett allmännt omfattat intresse, fastän det väl är genom lägre bostads- eller tomtmarkspriser som annekteringen är tänkt att gynna näringsverksamheten i "området". Näringslivet önskar billiga bostäder till Helsingforsregionen för att trygga utbudet på lågavlönad arbetskraft. Indirekt skall bostadspriserna kanske trots allt ses som en juridisk motivering.

I gårdagens nummer av Kauppalehti ingick under rubriken "Vain hyvätuloiset kelpaavat" en intervju med bostadsminister Jan Vapaavuori. Det är inte för Vapaavuori som endast de högavlönade duger, utan tvärtom så beklagar sig bostadsministern över att endast välavlönade duger för städerna i huvudstadreguionen. Konkurrensen om goda skattebetalare leder enligt Vapaavuori till att det i huvudstadsregionen endast byggs bostäder för välavlönade. Med adressen riktad till Esbo upprepar Vapaavuori åsikten att städerna i huvudstadsregionen borde gå samman. Mellan raderna torde Vapaavuori säga att Esbo i högre grad bör satsa på billiga bostäder. För Vapaavuori och Samlingspartiet i Helsingfors har huvudmotivet bakom en annektering av sydvästra Sibbo varit att kunna konkurrera med Esbo och andra kommuner i Helsingforsregionen om goda skattebetalare. Hur Helsingforspolitikern Vapaavuoris planer för sydvästra Sibbo går ihop med bostadsminister Vapaavuoris önskan att öka utbudet på förmånliga bostäder kan jag inte förstå.

Liksom många andra bekymrar även jag mig över bostadspriserna. I minnet finns depressionen i början av 1990-talet då bostadspriserna plötsligt störtdök med fatala följder. I går kväll publicerade Kauppalehti Oneline en notis med rubriken "WSJ: Asuntotaantuma tarttunut Euroopaan". Enligt notisen faller bostadspriserna redan i Frankrike och i Irland.

Lagstiftarens intention. Den 22 oktober 2007

Nu har det bekräftatas att Paula Lehmuskallio (och Maj-Britt Vääriskoskis) avvikande åsikt inte har bifogats till Vandas stads förklaring. Det kan vara skäl att bifoga den avvikande åsikten till motförklaringar till Vanda stads förklaring. Liksom Helsingfors i sin förklaring basera sig den juridiska argumenteringen i Vandas förklaring på regeringsproposition 135/1997 och på tolkningar av lagstiftarens intentioner. Detta är symtomatiskt för ett fall där det saknas prejudikat att utgå i från. Just för att det saknas prejudikat kommer även fallet Sibbo att bli ett prejudikat, ifall Högsta förvaltningsdomstolen godkänner statsrådets gränsbeslut.

I fall Sibbo blir ett prejudikat, är Centern den stora förloraren. Därför är det Matti Vanhanen och Mari Kiviniemi som ivrigast av alla hävdat att Sibbo inte blir ett prejudikat. Ett synnerligen svagt argument för att Sibbo inte blir ett prejudikat gav statsministern under presskonferensen efter statsrådets gränsbeslut den 28 juni. Statsministern påpekade att den föregående regeringen gjorde tre mindre (partiella) kommunsammanslagningar och att dessa inte beraktades som prejudikat... Därtill påpekade statsministern att varje fall bedöms skilt för sig. Så är det naturligvis, men om Sibbobeslutet godkänns, finns det inte längre några juridiska hinder för godtyckliga inkorporteringar.

För en månad sedan sade Mari Kiviniemi angående partiella kommundelssammanslagningar till Yle att "Det krävs mycket starka motiveringar, vilket också inskrivits i kommunindelningslagen". Dess värre kan Kiviniemi inte vara helt säker på den saken innan HFD tagit sitt beslut. I sin förklaring är åtminstone Vanda av annan åsikt:

Vantaan kaupunginhallitus viittaa ... kuntajakolakia koskevan hallituksen esityksen (HE 135/1997) perusteluihin, joissa todetaan edellytyksistä yleisesti, että "edellytykset säädettäisiin niin yleisluontoisiksi, että ne sellaisenaan täyttyisivät kohtalaisen helposti".

I citatet ovan ger Vanda Helsingfors ett juridiskt stöd som inrikesministeriet av förekommen anledning inte kunde ge. Helsingfors stad är i sin egen förklaring, som skrivits av förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori, på samma linje som Vanda:

De handlingar som hänför sig till beredningen av kommunindelningslagen innehåller inga exempel på situationer där förutsättningarna i 5 § i lagen uppfylls. Statsrådet är den enda myndighet som tillämpar denna paragraf då den beslutar om ändringar i kommunindelningen. Lagstiftaren gav med andra ord statsrådet stor prövningsrätt när det gäller att bedöma om särskilda förutsättningar föreligger. Statsrådets tolkning av innehållet i 5 § i kommunindelningslagen måste ges stor vikt.

I praktiken gjorde statsrådet den 28 juni i ingen tolkning av innehållet 5 § i kommunindelningslagen. Liskom statsministern sade vid presskonferensen byggde statsrådets tolkning helt på beredningen som gjorts under tjänstemanna ansvar. I stället för statsrådet var det beredande tjänsteman Arto Sulonen som juridiskt prövade och tolkade innehållet i 5 § genom att återge utredningsman Pekka Myllyniemi tolkning, som ord för ord är kopierad från förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" från den 18 oktober 2006. Det var knappast lagstiftarens intention att ge speciellt stor vikt åt förvaltningsdirektörens tolkning av innehållet i 5 § i kommunindelningslagen.

Överenskommelser. Den 21 oktober 2007

Under presskonferensen efter statsrådets gränsbeslut den 28 juni sade statsminister Matti Vanhanen att den "föregående" justitiekanslern Paavo Nikula gett föregående regering ett klart direktiv: "Jos asiaan ottaa etukäteen kantaa niin tulee esteelliseksi." Att den vid tidpunkten tillfälliga justitiekanslern, biträdande justitiekansler Jaakko Jonkka lika väl inte såg eller inte ville se juridiska hinder för Vanhanen att deltaga i gränsbeslutet - eller snarare juridiska grunder att hindra Vanhanen från att deltaga i beslutet - är anmärkningsvärt. Det fanns dock skäl för den tillträdande justitiekanslern att betona det självklara: Det är i sista hand ministern själv som har ansvaret att bedöma om eventuellt jäv föreligger. Lösryckta ur sitt sammanhang gör Vanhanenes uttalanden inte honom nödvändigvis jävig, men ses uttalandena ur ett helhetsperspektiv, bör Vanhanens jäv vara uppenbart.

På tal om jäv undrar jag om statsministern jävade sig då statsrådet vid samma sammanträde som som Sibbobeslutet togs beslöt att välja statsministerns bror Rauno Vanhanen (c) till programdirektör vid handels- och industriministeriet. En liten pikant detalj är att statsministern bror råkar vara suppleant vid kommunfullmäktige i Sibbo. Misstankarna om nepotism skingras dock inte helt fastän statsministern jävat sig. Politiska beslut baserar sig i regel på förhandlingar och överenskommelser där flera ärenden kopplas samman. Ärendet gällande programdirektören behandlades efter Sibboärendet, vilket kan betyda att statsministern hade extra press på sig att rösta med majoriteten och se till att Sibboärendet inte bordlades. Å andra hade statsministern flera personliga skäl att rösta för en ändring av kommunindelningen.

Vid den ovannämnda presskonferensen sade Matti Vanhanen att "jokainen tiesi, että kun tämä on oikeudellinen kysymys, niin asiasta ei voida etukäteen sopia". Om man officiellt kommit överens om en ändring av kommunindelningen i samband med regeringsförhandlingarna, hade ministrarna gjort sig förhindrade att deltaga i gränsbeslutet. Det torde dock inte råda någon tvivel om att man inofficiellt i flera skeden förhandlat om Sibbo. Speciellt betydelsefull är överenskommelsen i samband med KSSR våren 2006. Om Vanhanen inte själv förhandlat, har han åtminstone genom att uttala sitt stöd för en annektering möjliggjort avtalet mellan Helsingfors (Hiltunen, Pajunen, Vapaavuori) och staten (Manninen, Sulonen).

Tjänstemannaansvar. Den 20 oktober 2007

I blogginlägget "Avvikande åsikt. Den 9 oktober 2007" skrev jag om Vanda stads förklaring. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett rekommenderat brev förra veckkan informerat de personer som besvärat sig över statsrådets gränsbeslut om att de har möjlighet att ge ett genmäle med anledning av inrikesministeriets utlåtande 7.9.2007, Helsingfors stadsstyrelses förklaring 2.10.2007 och Sibbo kommunstyrelses förklaring 5.10.2007. Av okänd anledning har HFD inte informerat om Vandas förklaring. Vandas förklaring är inte lång, men till skillnad från Sibbo kommun har Vanda stad faktiskt gett en förklaring. I förklaringen upprepar Vanda att det är inrikesministeriets uppgift att bedöma förutsättningarna för den föreslagna kommunindelningen. Det förefaller som om Vanda därigenom vill två sina händer, men åtminstone formellt grundar sig väl inrikesministeriets bedömning även på Vandas tidigare avgivna utlåtanden. Varför skulle man annars, så som Paula Lehmuskallio (saml) noterar i sin avvikande åsikt, ha idkat påtryckning mot beslutsfattarna i Vanda att ställa sig bakom ett utlåtande som försvarar utredningsmannens förslag?

En annan orsak att påpeka att uppgiften att bedöma förutsättningarna för den föreslagna kommunindelningen tillkommer inrikesministeriet är att statsrådet i praktiken inte alls har bedömt förutsättningarna, fastän statsministern under presskonferensen efter statsrådets beslut saade att "pääpaino oli oikeudellisellä arvioinilla". Till statsrådets gränsbeslut finns det ingen motivering till att statsrådet valde att inte tro den föredragande ministerns bedömning att förslaget saknade lagliga förutsättningar och i stället valde att tro beredningen som skett under "tjänstemannaansvar". Huruvida motiveringarna som gavs vid presskonferensen efter statsrådets beslut alls har någon juridisk betydelse vet jag inte, men statsminister Matti Vanhanen sade här att majoriteten av ministrarnas juridiska bedömning baserar sig på den föredragande tjänstemannens beredning. Där till påpekade statsministern att bedömningen även grundar sig på (biträdande) justitiekanslerns bedömning och att justitietiekanslern inte har någonting att invända mot den beredande tjänstemannens förslag.

Enligt de uppgifter som fåtts från JK har (biträdande) justitiekansler Jaakko Jonkka den 28 juni, då statsrådet tog sitt beslut, inte gett några andra skriftliga utlåtanden än de svar som han gett på Leena Liipolas klagomål. Svaret på det ena av Liipolas klagomål har avsevärd betydelse för bedömningen av trovärdigheten i tjänstemannaberedningen, men svaret har getts efter statsrådets beslut. I svaret heter det nämligen att "Valtioneuvoston yleisistunto on tänään sisäasiainministeriöstä tapahtuneesta esittelystä päättänyt kuntajaon muuttamisesta" och vidare att "Valtioneuvosto on, katsottuaan että oikeudelliset edellytykset osaliitokselle ovat olemassa, hyväksynyt kuntarajan siirtämisen esityksestä ilmenevällä tavalla." Huruvida statsministern har sett svaret på klagomålet före statsrådets sammanträde kan jag inte bedöma, men redan det faktum att justitiekanslern inte ingrep i statsrådets beslutsfattande kan väl tolkas som att han inte fann juridiska skäl att ingripa. Vid presskonferensen sade statsministern å andra sidan även att justitiekanslern inte tar ställning till vilkendera av de juridiska bedömningarna som är rätt.

I sitt betonade av "tjänstemannaansvaret" hos tjänstemännen eller tjänstemannen som gjorde inrikesministeriets beredning gav statministern över ansvaret till bedömningen av de lagliga förutsättningarna till inrikesministeriet. Detta gäller speciellt bedöminingen av trovärdigheten i Pekka Myllyniemis utredning. Det samma gjorde justitiekanslern i sitt svar på Liipolas klagomål angående Myllyniemis rapport där han bl.a. säger att "asian arvioiminen ensi kädessä kuuluu ministeriön tehtäviin". Det är därför anmärkningsvärt att den beredande tjänstemannen i inrikesministeriets promemoria helt neglegerar påståenden i Sibbo kommuns utlåtande till länsstyrelsen enligt vilket utredningsmannen i sin rapport direkt har kopierat Helsingfors stads motiveringar. Hur kan förtroendet för tjänstemannens opartiskhet bevaras om tjänstemannen helt förtiger den ena partens centrala invändningar?

Att samma tjänsteman i inrikesministeriets förklaring ensidigt försvarar statsrådets beslut och inrikesministerns motiveringar är väl försvarsligt. Tjänstemannen försvarar ju sin egen bedömning. Att tjänstemannen även i inrikesministeriets förklaring helt neglegerar att Sibbo kommun i sin anmärkning påstår att det finns brister i Myllyniemis utredning kan väl lika så försvaras. I princip behöver inrikesministeriet inte förklara sig mot påståendena i anmärkningarna. Att inrikeministeriet inte skilt gett en förklaring till 16 nämnda besvär kan på motsvarande grunder försvaras. Att den aktuella tjänstemannen av förekommen anledning inte delegerat uppgifterna och själv inte hunnit läsa igenom alla besvär är förståeligt. Däremot är det inte försvarligt att tjänstemannen i inrikesministeriets förklaring eller utlåtande angående ovannämnda besvär hävdar att "valituksiin ei sisälly sellaisia valitusperusteita, jotka eivät edellä olisi jo tullut käsitellyiksi". Detta är en direkt lögn. Den ansvariga tjänstemannen har av någon anledning gjort sig skyldig till fel, som enligt min bedömning kan betraktas som tjänstefel. Varför tjänstemannen tar dylika risker är en fråga för sig.

Förklaringar och bortförklaringar. Den 19 oktober 2007


Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Yli 20 asemanseutua rakennettu tehottomasti pääkaupunkiseudulla". Artikeln avslöjar obalansen och problemen i samhällstrukturen i Huvudstadsregionen: de existerande stationsområdena är ineffektivt bebyggda, speciellt längs kustbanan i Esbo. Den täta, på spårväg baserade samhällstrukturen har hittills bara vuxit i två väderstreck: österut och norrut. (Se ovan HS:s bild, som jag roterat 15°, så att kustlinjen går horisontalt.)

Jag är naturligvis sarkastisk, men påståendet ovan är bättre motiverat än påståendet att samhällstrukturen hittills bara har kunnat växa västerut och norrut. Det senare påståendet utgör lika väl huvudargumentet för en inkorporering av sydvästra Sibbo. I inrikesministeriets prememoria baserar sig påståendet om en snedvridning i samhällstrukruren helt på utredningsman Pekka Myllyniemis rapport. Myllyniemi har kopierat sitt påstående, som han dessutom missförstått, från Ratasvuoris utredning. Det enda stöd för sitt påstående som Myllyniemi ger i sin rapport är en karta, som även den är kopierad från Ratasvuoris utredning.

I gårdagens Sipoon Sanomat ingick en artikel med rubriken "Oikeudelta rajatuomio vasta ensi vuonna". I artikeln säger föredragaren vid Högsta förvaltningsdomstolen Anneli Tulikallio att deadline för (mot)förklaringarna i Sibboärendet är den 6 november. Jag hade förstått att det var redan den 26 november. I artikeln undrar Östersundombon Leena Liipola, som är en av de privatpersoner som lämnat in ett besvär, varför hon har erbjudits möjlighet att ge en motförklaring till Sibbos "förklaring", men inte till Vandas förklaring. Tulikallio svarar att "Vantaankin lausunnon meiltä saa, ei se mikään salaisuus ole".

Det låter som en bortförklaring. Vandas förklaring är naturligtvis offentlig. Jag har själv länkat till förklaringen på denna blogg. (Se "Avvikande åsikt. Den 9 oktober 2007".) Men hur förväntar man sig att de som besvärat sig alls skall veta att Vanda stad har erbjudits möjlighet att ge en förklaring? Liksom Tulikallio säger i artikeln behöver de som besvärat sig inte alls ge motförklaringar, men de bör ha rätt att ge motförklaringar till alla förklaringar. För att den rätten skall tryggas är det minsta som man kan förutsätta att HFD informerar om att Vanda stad faktiskt har gett en förklaring. Själv skulle jag vilja se Vanda stads förklaring och få det bekräftat att Paula Lehmuskallios (saml) och Maj-Britt Vääriskoskis (sfp) avvikande åsikt har bifogats.

Positivt utvecklingsskede? Den 18 oktober 2007



Christel Liljeström har i natt (mezzanotte) publicerat ett blogginlägg med rubriken "HFD och Inspiration". Liljeström skriver att nu även Sibbo kommun har blivit ombedd att ge motförklaring till Helsingfors förklaring. I tisdagens inlägg "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007" förundrade jag mig över att Sibbo kommun till skillnad från andra som besvärat sig inte hade erbjudits möjlighet att ge en motförkaring till Helsingfors förklaring. Jag hade kontrollerat att ingen ny motförklaring omnämndes i föredragningslista för tisdagens styrelsemöte. Jag citerar ur Liljeströms inlägg:

I går i kommunstyrelsen framkom det att även kommunen nu har blivit ombedd att ge motförklaring till Helsingfors inlaga till HFD. Krokarna tycks vara svåra för det är nog mycket ovanligt att man domstolen begär förklaringar i olika etapper av olika instanser. Nu har vi – liksom de enskilda besvärsställarna – bara 2 veckor på oss att inlämna vårt svar. Då finns det ju inte andra möjligheter än att befullmäktiga kommundirektören att författa och inlämna vårt svar. Å andra sidan kommer knappast någonting nytt att behandlas i svaret som vi politiker inte redan tidigare har kommenterat, men rent principiellt borde motsvarande ärenden kunna behandlas enligt demokratisk ordning. Nu är det också bekräftat att vi får ett tredje sakkunnigutlåtande med i processen skrivet av Ryynänen.
Kommundirektören som är jurist, förklarade för mig att man skall se de olika parterna i annekteringsfrågan som givare kontra mottagare. Detta skulle ligga som grund till varför Helsingfors och Vanda även involverats i denna besvärsprocess. I övriga fall brukar ju det gälla beslutsfattare (statsrådet) och besvärsställare (Sibbo kommun och 22 privata).
Bekräftat blev det därtill att HFD troligen nog gör sitt beslut innan julen men att beslutet kan avges först i början på januari. Man hänvisar från domstolens sida till att det alltid tar en tid innan allt pappersarbete är klart och att denna tid denna gång blir förlängd p.g.a. jul- och nyårstiden samt därtillhörande ledigheter. Få se om Helsingin Sanomat kommer ut med nyheten innan beslutet har avgetts formellt…

Jag frågar mig fortfarandre vart Vandas förklaring försvann. Även om Vanda är en "givande" parter har Vanda stad inte lämnat in något besvär, men i sin förklaring har Vanda försvarat statsrådets gränsbeslut.

Sibbo kommun har idag förnyat sina webbsidor och samtidigt introducerat en ny logo. Den nya logon kan associeras till en vargklo, men det finns inte mera kvar av vargen i den nya logon än det finns av ugglan i MTV3:s nuvarande logo. Kommunnen försöker väl genom att ändra profil skapa en image av en dynamisk kommun, men jag undrar om man inte låtit sig luras av en reklambyrå. Den nya logon lämpar sig kanske för arbetsplatsannonser, men enligt min mening hör den inte hemma på kommunens hemsida, som trots allt i första hand riktar sig till kommuninvånarna. Man får lätt bilden av att Sibbo med den nya logon och hemsidornas nya grafiska profil försöker kommunicera att Sibbo har förändrats, så att några annekteringar inte längre behövs. Det första man läser på de förnyade internetsidorna är även att "Sibbo är en snabbt växande kommun i Helsingforsregionen." Gamla symboler skapar samhörighet och får nuvarande och före detta kommuninvånare att offra tid och energi för sin hembygd. Det nya sipoo sibbo berör mig inte.

På eftermiddagen har Sibbo kommun publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Slogan och logo avspeglar Sibbo som kommun". Den inledande satsen lyder "Sibbo är inne i ett omvälvande positivt utvecklingsskede." Av pressmeddelandet framgår att "vargklorna" i själva verket utgör en "vågsymbol". Där till framgår det, så som rubriken antyder, att kommunen även tagit i bruk en ny slogan: "kasvun paikka - en plats för tillväxt". Med anledning av den föregående bostads- och kommunministerns fientliga inställning till Sibbo har Sibbo varit tvunget att se över sina framtidsvisioner. Med anledning av Helsingfors initiativ till ändring av kommunindelningen har Sibbo varit tvunget att visa att Sibbo har förmågan, beredskapen och viljan att själv utveckla sydvästra Sibbo. Men nu har landet en ny bostadsmninister, som knappast vill att Helsingfors förlorar goda skattebetalare till Sibbo och som entydigt har tagit ställning mot en utbredning av småhusbebyggelse i Helsingforsregionen. Statsrådet har redan gjort sitt beslut och HFD torde knappast bry sig om huruvida Sibbo upplever tillväxten som positiv. Eftersom man har hävdat att en förändring är nödvändig, har invånarna accepterat kommunens nya linje. Det betyder inte att man upplever läget som ett "positivt utvecklingsskede".

Helsingfors och Hannes Manninen har behövt svepskäl för att ta en del av Sibbo. Det betyder inte att de angivna skälen är orsaken till Helsingfors krav på att få inkorporera sydvästra Sibbo.

Vanhanens vilja förverkligades. Den 17 oktober 2007


Kimmo Oksanens blogginlägg "Tuomioja rosvosi Sipoota jo 1988" har i dagens Helsingin Sanomat publicerats under rubriken "Erkki Tuomioja rosvosi Sipoon rantoja jo 1988".

I gårdagens blogginlägg skrev jag om kartbilagan som ingår i inriekseministeriets förklaring eller "utlåtande". Det är anmärkningsvärt att inrikesministeriet först i detta skede tagit fram en karta som visar var gränsen - enligt inrikesminsiteriet - skall gå. Förteckningen över fastigheter som berörs av ändringen i kommunindelningen i ststrådets beslut är inte entydigt och står i konflikt med kartan som ingick som bilaga till inrikesministeriets prememoria. Syftet med kartbilagan till inrikesministeriets förklaring torde vara att rätta till avsaknaden av en korrekt och entydig karta i samband med statsrådets gränsbeslut. Den karta som in inrikesministeriet sände Sibbo kommun i början av juli torde inte ha någon officiell status och vad gränsen längs Österleden beträffar var den inte heller entydig.

Kartan som inrikesministeriet bifogat till sin förklaring är en grundkarta till vilken fastighetsgränserna lagts till. Eftersom fastighetsfränserna finns med på kartan synns det att lantmäteriverkets förslag till gräns eller korrigering av Myllyniemis gränsförslag följer by- och fastighetsgränserna. Detta var inte fallet med Helsingfors tokiga förslag från den 21 juni 2006. Ur kartan med fastighetsgränserna framgår även att utredningsman Pekka Myllyniemi - eller den som ursprungligen ritat utredningsmannens förslag - har försökt följa by- och fastighetsgränserna, men fatalt misslyckats, vilket framgår ur jämförelsen mellan Myllyniemis och lantmäteriverkets kartor i Sibbo kommuns besvär. (Se "Dåligt kopierad gränslinje. Den 20 augusti 2007".) En trolig förklaring är att Myllyniemi misslyckats då han kopierat ett gränsförsklag, som motsvarade det område som lovats åt Helsingfors.

Att Myllyniemi har kopierat gränsen i Myllyniemis förslag VE 2 framgår av att gränsen till land ungefärligen följer by- och fastighetsgränserna, medan havsgränsen ritats helt oberoende av dessa gränser. Även gränförslaget VE 1, som i Myllyniemis rapport publicerats på samma karta som det officiella förslaget VE 2, följer by- och fastighetsgränserna fram till Bölsfjärden, varefter havsgränsen sammanfaller med alternativet VE 2. Däremot följer gränserna i de övriga förslagen VE 3, VE 4a och VE 4b inte alls by- eller fastighetsgränser. Det kan noteras att gränsen väster om Landbo i förslagen 4a och 4b går i samma riktning som i förslaget VE 1, men några tiotal meter öster om fastighetsgränsen. (Se bilden ovan.) Det förefaller som om Myllyniemi inte förstått varför gränsen i förslaget VE 1 går där den går. Om Myllyniemi själv hade förstått att följa fastighetsgränserna till lands, så borde han väl även ha förstått att följa fastighetsgränserna för havsgränsens del. Fastigheter kan ju bestå av vattenområden lika väl som av landområden, vilket även synns på kartan som bifogats till inrikesministeriets gränsförslag.

Att havsgränsen i Myllyniemis förslag inte följer fastighetsgränserna, fastän landgränsen approximativt gör det, torde kunna förklaras med att Myllyniemi av någon har fått två färdiga alternativ. Dessa alternativ torde skilja sig från Myllyniemis alternativ VE 1 och VE 2 så till vida att de inkluderar Granö, som Helsingfors har visat ett anmärkningsvärt stort intresse för. Att Myllyniemi föreslog ett alternativ som med Kai Kalimas ord är en torso (utan Granö) kan förklaras av att Mati Vanhanen i sitt tal vid bostadsmässan i Esbo den 14 juli 2006 sade "olen valmis tarkastelemaan mm. saariston osuutta ratkaisussa". Mera än så sade Vanhanen visserligen inte om skärgården i sitt tal, men Helsingin Sanomat publicerade följande dag en artikel med rubriken "Vanhanen ei ottaisi saaristoa pois Sipoolta". Artikel började med satsen "Sipoo saa pitää läntisen saaristonsa, mikäli pääministeri Matti Vanhasen (kesk) tahto toteutuu."

Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007


I dagens Helsinginsanomat ingår en artikel med rubriken "KHO päättää Sipoon lounaisosien liittämisestä heti vuodenvaihteen jälkeen". I artikeln berättas att "Korkein hallinto-oikeus (KHO) antaa päätöksensä Sipoon lounaisosien liittämisestä Helsinkiin heti vuoden vaihteen jälkeen." Vidare heter det att "KHO ehtii tiedotuspäällikkö Teuvo Arolaisen mukaan ottaa asian päätettäväksi vielä tämän vuoden lopulla, mutta päätöstä ei ehditä antaa kuin vasta ensi tammikuussa." Enligt en artikel i Borgåbladet med rubriken "Beslut om Sibbo dröjer" undrar kommunstyrelseordförande Christel Liljeström om beslutet att låta Helsingfors, Vanda och Sibbo komma med förklaringar har föranlett tidsbristen på HFD.

I gårdagens blogginlägg förundrade jag mig över att de privatpersoner som lämnat in besvär till HFD över Sibbobeslutet inte erbjudits möjligheten att ge ett "genmäle" eller en motförklaring till Vanda stads förklaring eller "utlåtande", men nog till Helsingfors stads och Sibbo kommuns förklaring. Enligt de uppgifter som jag har fått lämnade Vanda in sin förklaring innan Sibbo lämnade in sin förklaring och motförklaring. Till saken hör att Sibbo i praktiken inte gett någon förklaring, utan kommunen nöjer sig med att i sin motförklaring till inrikesministeriets förklaring säga att "Sipoolla ei ole lausuttava asiasta tehdyistä valituksista, mutta yhtyy vastaselityksensä tueksi valituksissa esitettyyn." Denna sats föranleder knappast några motförklaringar. Jag frågar mig även varför Sibbo kommun till skillnad från andra som besvärat sig (så vitt jag vet) inte har erbjudits möjlighet att ge en motförkaring till Helsingfors förklaring. HFD har, genom att låta Helsingfors komma med en förklaring, erbjudit Helsingfors och förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori möjlighet att försvara inrikesministeriets och Arto Sulonens motiveringar, som i själva verket baserar sig på Ratasvuoris utredning med motiveringar. Skenbart har vi nu två parter som delar samma uppfattning, fastän inrikesministeriets motiveringar är en upprepninga av Helsingfors motiveringar. Som en liten pikant detalj kan nämnas att vår vän förvaltningsdirektören tidigare har fungerat som föredragare vid Högsta förvaltningsdomstolen.

Rättsprocessen kring statsrådets gränsbeslut har blivit så invecklad att det är svårt att hänga med. Informationschef Teuvo Arolainen uttalande att beslutet avges först nästa år, fastän beslutet fattas i år, gör bilden av processen än mera förvirrande. I det brev - eller snarare paket - som HFD har sänt till dem som lämnat in besvär finns så mycket material att två veckor är en kort tid att gå igenom materialet och skriva motförklaringar. Jag har ögnat igenom ett paket med förkalringar och bilagor. Kartbilagan fann jag speciellt intressant.

Till inrikesministeriets förklaring har bifogats en ny detalierad karta (bilaga 5 i fyra delar) med lantmäteriverkets tolkning (korrigering) av utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. Kartan är alltså inte den samma som Sibbo kommun fick i början av juli och som publicerades i Borgåbladet den 6 juli. (Se "The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007".) Gränserna är dock de samma. Ur kartan framgår att gränsen enligt inrikesministeriet faktiskt skall gå där Österleden (Nya Borgåvägen) tidigare gick genom Vanda. Detta betyder alltså att man efter en eventuell inkorporering inte med fordon kan ta sig från Östersundom till Mellungsby eller ens till Nordsjö genom tunneln utan att färdas via Vanda. Det ironiska i Sammanhanget är att Myllyniemi i sin rapport motiverar inkluderingen av Björnsö i sitt förslag med att Björnsö i annat fall skulle bli "utan landförbindelse eller broförbindelse med kommunens huvudområde" och att "Trafiken till Björnsö skulle gå genom det område som överförs till Helsingfors." Vilken inkonsekvens! Fast inkonsekvensen är inte medveten, utan ett av många, många misstag i Myllyniemis rapport med förslag.

Myllyniemi har för Vandas del direkt kopierat Helsingfors förslag, där Helsingfors i misstag drog gränsen längs Österledens gamla sträckning. Fastän lantmäteriverket i sitt utlåtande över Helsingfors föreslag föreslog att gränsen skulle dras på norra sidan om Österleden för att Österleden i sin helhet skulle höra till Helsingfors, har gränsen i Myllyniemis förslag på måfå dragits än på ena sidan, än på andra sidan om vägen - så som den är utritad på föråldrade kartor. I sin korrigering av Myllyniemis förslag drog lanmäteriverket gränsen på norra sidan om vägen, men även lantmäteriverket använde sig av en gammal karta.

Helsingin Sanomats redaktör Kimmo Oksanen har på kvällen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Tuomioja rosvosi Sipoota jo 1988". Texten lär skall ingå i morgondagens tidning.

Beslutet dröjer. Den 15 oktober 2007


Rättsprocessen gällande statsrådets gränsbeslut fortsätter att förbrylla. Varför bad Högsta förvaltningsdomstolen Helsingfors stad, Vanda stad och Sibbo kommun att ge en förklaring? De privatpersoner som lämnat in besvär har nu erbjudits möjligheten att ge en motförklaring, men endast angående inrikesministeriets, Helsingfors och Sibbos förklaringar. Vart försvann Vandas förklaring? Antingen har Vanda inte lämnat in förklaringen (med avvikande åsikt) i tid eller så har HFD gjort ett misstag. Andra förklaringar kan jag inte komma på.

FNB har idag publicerat en notis enligt vilken Högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut fattas först nästa år. Helsingin Sanomat har publicerat notisen under rubriken "Oikeus päättää Sipoosta vasta ensi vuonna". Hufvudstadsbladet har publicerat en lite längre version av notisen under rubrikem "Sibbobeslut först nästa år". Nyheten förmedlades även i MTV3:s nyheter 19:00. Enligt notisen i Hbl påpekar informationschef Teuvo Arolainen att "det i vissa fall kan dröja en månad innan ett beslut avges efter att beslutet fattats."

Förvaltningsdirektören. Den 14 oktober 2007


Första gången jag stötte på namnet Eila Ratasvuori var då Helsingin Sanomat den 8 december publicerade en artikel med rubriken "Kopioiko Myllyniemi Helsingin Sipoo-esitystä?" Här förklarade Pekka Myllyniemi varför hans rapport och Helsingfors utlåtande innehöll samma text, fastän med små skillnader:

Selvitystä aloittaessani kysyin Helsingin kaupunginjohtajalta Jussi Pajuselta ja hallintojohtajalta Eila Ratasvuorelta, että kai teillä on jotain perusteluja kaupunginvaltuuston päätökseen, kun niitä kesäkuussa asiasta päätettäessä ei paljonkaan ollut. Sain yksityiskohtaiset perustelut käyttööni jo siis paljon ennen kuin ne marraskuussa esiteltiin kaupunginhallitukselle ja valtuustolle.

Trots att Helsingin Sanomat i sin artikel antydde att Ratasvuori kunde vara den gemensamma spökskrivaren, fäste jag i detta skede ingen större vikt vid namnet Ratasvuori. Det var Jussi Pajunen som i egenskap av stadsdirektör lagt fram förslaget till Helsingfors stads utlåtandet till länsstyrelsen och i Myllyniemis text ingick även fragment från Pajunens eget anförande vid det berömda stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006.

Nästa gång jag lade märke till namnet Eila Ratasvuori var när Helsingin Sanomat den 14 april 2007 publicerade en artikel med rubriken "Helsingin hallintojohtajan nimityspäätös suututti kaupungintalon juristit" tillsammans med en kortare text med rubriken "Hallintokeskuksen arvot". Jag citerar ur artikeln:

Helsingin kaupungin hallintokeskuksen lakimiehet pitävät hallintojohtaja Eila Ratasvuoren tekemää johtavan kaupunginasiamiehen nimityspäätöstä lainvastaisena. Ratasvuori nimitti yhden kaupunginasiamiehistä johtavaksi kaupunginasiamieheksi - eli yhdeksi kaupunginlakimiehen sijaisista - ilman julkista hakumenettelyä.

14 lakimiestä hallintokeskuksen oikeuspalveluista haki päätökseen oikaisua kaupunginhallitukselta. Lakimiesten mukaan Ratasvuoren päätös on perustuslain, kunnallisesta viranhaltijasta annetun lain, yhdenvertaisuuslain ja hallintolain vastainen.

He vaativat hallintojohtajan päätöstä kumottavaksi ja viran täyttämistä asettamalla se julkisesti ja avoimesti haettavaksi.

Hallintokeskuksen ja sen oikeuspalvelujen pitäisi ohjeistaa ja neuvoa virastoja toimimaan oikein. Nyt se on itse ajanut itsensä myrskyn silmään.

Speciellt ironiskt är det att förvaltningscentralen eller förvaltningsdirektör Ratasvuori så uppnebart bröt mot förvaltningscentralens uttalade värden, vilket även Helsingin Sanomat noterade i den kortare texten:

Hallintokeskuksen arvoja ovat hallintokeskuksen omien verkkosivujen mukaan: oikeudenmukaisuuden toteutuminen, päätöksentekoelinten toiminnan lainmukaisuus ja läpinäkyvyys, henkilökunnan tasapuolinen ja tasa-arvoinen kohtelu.

När jag läste texten i Helsinginsanomat gick mina tankar naturligtvis till fallet Sibbo, där Helsingfors agerande stod i rak konflikt med de ovanciterade värdena. Lika väl var det först den 31 juli som Ratasvuoris betydelse för fallet Sibbo började klarna för mig. Då hade jag framför mig ett tjugo sidor långt dokument med rubriken "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken". Dokumentet hade sänts till inrikesministeriet från Eila Ratasvuori på Helsingfors stads förvaltningscentral och var daterat 18.10.2006. Det stod omedelbart klart att det var detta dokument som Myllyniemi hade plagierat. Exempelvis där det i Helsingfors utlåtande heter att "Sipoo ei ole osallistunut seudun kasvusta johtuvaan välttämättömään kehitykseen" heter det i Ratasvuoris utredninga liksom i Myllyniemis rapport att "Sipoo ei ole suostunut osallistumaan seudun kasvusta johtuvaan välttämättömään kehitykseen".

Fastän Ratasvuori uppger sig som författare till förvaltningscentralens Sibboutredning, är det väl möjligt att delar av utredningen har författats av överborgmästare Pajunen. Å andra sidan handlar utredningen huvudsakligen om hur den föreslagna ändringen av kommunindelningen uppfyller kommunindelningslagens krav. Denna typ av utredningar bör göras av jurister, vilket den arme Myllyniemi även torde ha insett. Utredningarna innehåller dock schabloner och propagandistiska påståenden som Pajunen själv lanserat. Att Ratasvuori helt eller delvis skulle ha skrivit Pajunens anförande är väl även möjligt. Ratasvuori tillträdde som ordinarie förvaltningschef först den 1 september 2006, men hon hade varit t.f. förvaltningschef sedan den 1 maj 2006. Före detta hade hon varit stadsjurist vid Helsingfors stad. Med största sannolikhet var Ratasvuori en av de få förtrodda som i hemlighet förberedde Helsingfors förslag.

Ratasvuori lär ha haft ett finger med redan 1989 då Raimo Ilaskivi gjorde sin utredning, som för Pajunen utgjort en så viktig inspirationskälla. Ratasvuori har eventuellt författat så väl Helsingfors utlåtande om stadens eget förslag som Helsingfors utlåtande om Myllyniemis förslag. Säkert är att hon har skrivit Helsingfors förklaring till statsrådets gränsbeslut. Detta är speciellt ironiskt, då motiveringarna för statrådets gränsbeslut bygger på hennes egen utredning. Ratasvuori kan å andra sidan ha baserat sin utredning på råd och handledning som hon fått från en viss professor.

Eila Ratasvuori (sdp) sökte senaste vår tjänsten som biträdande stadsdirektör efter Ilkka-Christian Björklund (sdp). Den socialdemokratiska fullmäktigegruppens nya gruppordförande Kai "Sibbo är en korvkiosk" Kalima, som i offentligheten hade sagt att Björklunds efterträdare bör vara en kvinna, föreslog att Ratasvuori skulle kallas till intervju, men Ratasvuori drog bort sin kandidatur då det klarnade att Tuula Haatainen trots allt ställde sig till förfofgande. Ratasvuoris akademiska grad är juris licentiat, men hon torde sikta på doktorsgrad. År 2002 ansökte hon om rätt att doktorera i juridik vid Helsingfors Universitet. Ratasvuori beviljades rätten att doktorera och på hennes förslag utsågs professor Kai Kalima till handledare.

Medveten lögn. Den 13 oktober 2007



I inrikesministeriets förklaring eller "utlåtande" över de besvär som lämnats till Högsta förvaltningsdomstolen med anledning av statsrådets beslut om ändring av kommunindelningen mellan Sibbo, Vanda och Helsingfors hävdar inrikesministeriet (Arto Sulonen) att "Sisäasiainministeriö toteaa, että jäljempänä lueteltujen henkilöiden ja tahojen korkeimmalle hallinto-oikeudelle tekemiin valituksiin ei sisälly sellaisia valitusperusteita, jotka eivät edellä olisi jo tullut käsitellyiksi." Detta är en medveten lögn. Fastän jag endast har sett en del av besvären, kan jag upplysa om att de 16 besvär som här syftas på innehåller ett flertal påståenden och besvärsgrunder som inrikesministeriet helt har negligerat. Speciellt anmärkningsvärt är det att inrikesministeriet inte tar notis av att Leena Liipolas besvär innehåller bevis på att de centrala delarna av kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning, som citeras i inrikesministeriets prememoria och som statsrådets gränsbeslut bygger på, har kopierats ur ett dokument med rubriken "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", som Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori har sänt till inrikesministeriet under den tid som Myllyniemi gjorde sin utredning. Inrikesministeriet har i sin förklaring även förbbigått det avsnitt i Sibbo kommuns besvär där bristerna i Myllyniemis rapportpåtalas. (Se "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007".)

Jag är lite förbryllad över att Sibbo kommun i sin motförklaring inte påpekar att inrikesministeriet i sin förklaring har lämnat ett centralt påstående i kommunens besvär obehandlat. Kanske hör detta till det juridiska spelet. Att inrikesministeriet inte försökt förklara sig mot påstående om brister i Myllyniemis rapport kan väl tolkas som ett medgivande. Å andra sida är frågan kanske känslig. Här handlar det ine bara om att inrikesministeriet skulle ha tolkat lagen fel. Med tanke på vad (biträdande) justitiekansler Jaakko Jonkkas säger i sitt svar på Leena Liipolas klagomål till JK förefaller den beredande tjänstemannen gjort sig skyldig även till tjänstefel då han i prememorian förteg faktumet om att Myllyniemis rapport till centrala delar var kopierat från Helsingfors egen utredning. Jag citerar nedan ur JK:s svar:

Käytettävissäni olevan asiakirja-aineiston perusteella minulla ei ole ollut mahdollisuuksia tarkemmin vertailla kuntajakoselvittäjän ehdotusta Helsingin kaupungin esitykseen. Aikaa erityisen selvityksen toimittamiseksi on pidetty lyhyenä ja sitä se on ollutkin. Tämä asiantila on ilmeisesti vaikuttanut siihen tapaan, millä erityinen selvitys on toimitettu, ja sen sisältöön. Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

Det kan påpekas att inrikesministeriet i sin förklaring refererar till JK:s svar på klagomål angående Myllyniemis och Matti Vanhanens jäv, men inte omnämner det ovanciterade svaret. Inrikesministeriets beredning av statsrådets gränsbeslut innehåller brister som torde vara medvetna. Däremot torde inrikesministeriet oavsikligt ha bifogat fel karta till prememorian. Enligt en artikel i Borgåbladet den 6 juli fick Sibbo kommun av inrikesministeriet den 4 juli en korrekt karta av inrikesministeriet. (Se gårdagens bloginlägg "The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007".) Besvärstiden då statsrådets gränsbeslut fanns till påseende började samma dag den 4 juli, men åtminstone på de berörda kommunernas webbplatser publicerades andast kartan som bifogats till premorian. Man kan fråga sig hur medborgarna alls kunde veta vilket beslut som de hade möjlighet att besvära sig över, då skillnaderna mellan de två kartorna, enligt vad Sibbo hävdar i sin motförklaring, berör hela 25 fastigheter.

Liksom jag noterat i blogginlägget "Farsartade metrovisioner. Den 29 augusti 2007" torde kartan som bifogats till inrikesministeriets premoria ha skapats av Markku Mölläri på kommunavdelnningen vid inrikesministeriet på kvällen den 29 november 2006, det vill säga dagen före Myllyniemis rapport offentliggjordes. Orsaken till att man då plockade fram en ny karta var att det i Myllyniemis rapport inte fanns en saklig karta som visade (enbart) utredningsmannens officiella föslag. Liksom jag redogjort för i blogginlägget "Flera alternativ. Den 1 september 2007" är inte heller gränserna på denna karta helt överensstämmande med gränsmarkeringarna på kartan i Myllyniemis rapport. Kartan var väl ursprungligen ämnad endast för en Powerpoint-presentation den 30 november. Kartan synns för övrigt på en bild som publicerades i Helsingin Sanomat den 1 december. (Se ovan.)

The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007

Christel Liljestrom har på morgonen publicerat ett blogginlägg, där hon beklagar sig över att hennes insändare inte blir publicerade. Jag citerar ur inlägget:

Helsingin Sanomat tar inte överhuvudtaget in mina insändare mera. Riktigt sur blev jag den gången förra våren då Hfors fullmäktige Kolbe skrev en nerrivande insändare som jag inte tilläts besvara.

Det aktuella svaret på Laura Kolbes insändare finns på Liljeströms webbplats. Liljeström har på morgonen även. med anledning av mott blogginlägg från igår, hunnit upplysa mig i min gästbok om att hon redan förra vårvintern lät Sibbo kommun utreda om Sibbo och Helsingfors har en gemensam markgräns vid Kantarnäs udde. En sådan landsgräns finns inte enligt markregistrets uppgifter. Gränsen vid Kantarnäs är en vattengräns, vilket den även förefaller vara enligt den karta som inrikesministeriet sände Sibbo kommun i början av juli. (Se ovan.)
Jag tror inte att det har någon större juridisk betydelse om Helsingfors och Sibbo har en gemensam landgräns vid Kopparnäs eller inte. Anslutningen av av Västerkullakilen (som hör till "stadsdelen" Västersundom) till Helsingfors är i ingen händelse motiverad och har lika lite som en hypotetisk landgräns på Kantarnäs udde någon betydelse för sammanhållningen av samhällstrukturen. Jag vill passa på att ännu en gång påpeka att man inte heller på inrikesministeriets nya karta har tagit hänsyn till att Österleden (Nya Borgåvägen) flyttats norrut vid anslutningen till Ring III. Detta torde betyda att den nya sträckningen av Österleden skulle förbli kvar i Vanda, ifall statsrådets gränsbeslut träder i kraft. Eftersom gränsen är ritad i samma färg som riksvägen och jag inte har inrikesministeriets kartra i digital form, kan jag inte avgöra om gränsen längs Österleden här alls har ritats ut.

Igår arrangerade Helsingin sanomat i Sanomahuset en debatt mellan det två återstående kandidaterna för posten som Pekka Korpinens efterträdare, Hannu Penttilä (sdp) och Osmo Soininvaara (grön). På plats var även Hufvudstadsbladet, som har publicerat en artikel med rubriken "Nya Korpinen väljs om två veckor". Jag citerar ur artikeln:

Båda skulle också associera till olika företeelser. Deras åsikter skilde sig inte nämnvärt och båda ansåg att annekteringen av Sibbo är rätt, fast Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit. Båda tyckte att man ska bygga metro till Sibbo snarast möjligt, bostäder på Malms flygplats, riktiga skyskrapor och att försvaret borde avstå från Sandhamn i något skede.

Annekteringen av sydvästra Sibbo har för Centern presenterats som ett alternativ till bostäder på Malms flygplats, medan det för Samlingspartiet har varit ett alternativ till Sandhamn. Nu förefaller det som om Penntilä och Soininvaara båda vill befria så väl Sandhamn som Malms flygfält för bostadsbebyggelse. Intressant är det även att notera att Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit av Sibbo. Jag har flera gånger på denna blogg noterat att det speciellt var Soininvaara (och de gröna i Vanda) som förutsatte att Helsingfors föreslog ett större område än ett område på 3000 hektar, som motsvarar Pekka Myllyniemis förslag. Det är märkligt att Soininvaara fortfarande anser att ett större område av Sibbo bör anslutas till Helsingfors. Även om det vora ett allmännt intressa att Sibbo storskog, i enlighet med Soininvaaras märkliga resonemang, skulle bevaras genom att ett område på 5000 hektar eller mera skulle anslutas till Helsingfors, så saknar Soininvaaras argument juridisk relevans. Det torde åtminstone delvis vara Soininvaaras förtjänst att Helsingfors i juni ifjol lade fram ett förslag på 5000 hektar, som helt uppenbart saknade juridiska förutsättningar.

Frågan är varför juristen Jan Vapaavuori inte upplyst Soininvaara om att förslaget på 5000 hektar helt saknade juridiska förutsättningar. Till denna fråga finner jag två möjliga svar, som kompletterar varandra: För det första hade Soininvaara knappast ställt sig bakom initiativet till en inkorporering, om inte alternativet på 5000 hektar hade varit aktuellt. Min bedömning är att Soininvaara avsiktligt lurades. Denna tolkning har även stöd i Ratasvuoris utredning. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".) För det andra behövdes en bad guy och hotet på 5000 hektar för att tvinga Sibbo att frivilligt gå med på att avstå ett mindre område på 3000 hektar. Genom att Soininvaara och de gröna krävde 5000 hektar, skulle Vapaavuori själv kunna spela rollen som the good guy som nöjde sig med ett mindre område. Allt gick dock inte riktigt enligt noterna när det begavs sig i juni ifjol.

Ojämlikt förhållningssätt. Den 11 oktober 2007

Så väl som Svenska folkpartiets fullmäktigegrupp i Vanda som Svenska Folkpartiet i Östra Vanda r.f. har lämnat in besvär till Högsta förvaltningsdomstolen angående statsrådets gränsbeslut. Samtliga besvär som lämnats in av invånare i Vanda finns på Internet publicerade i form av ett pdf-dokument. I fullmäktigegruppens besvär, som är undertecknad av Astrid Nurmivaara och Göran Härmälä hävdas det bl.a. att en gemensam gräns mellan Helsingfors och Sibbo inte behövs för en annektering och att en gemensam gräns å andra sidan redan finns på Kantarnäs udde. Vidare påpekas det att förhållningssättet till Sibbo kommun och Vanda stad är ojämlikt: Närmast österut från Helsingfors ligger Vanda stads marker, som i förslaget till ny generalplan för Vanda anvisats för jord- och skogsbruk.

Om kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi hade varit det minsta lilla koncekvent, så hade han föreslagit att hela Västersundom söder om Borgå motorväg ansluts till Helsingfors. I det aktuella förslaget saknar argumenten som handlar om "yhteiskuntarakenteen eheyttäminen" all trovärdighet. Myllyniemi har för Vandas del helt följt Helsingfors förslag, som bygger på en politisk överenskommelse. Om Myllyniemi hade dragit gränsen vid Borgåleden (motorvägen) istället för vid Österleden (Nya Borgåvägen), så hade det varit lättare att argumentera för en utvidgning av samhällsstrukturen till sydvästra Sibbo.

Jag har tidigare noterat att Jan-Erik Enestam enligt egen utsaga informerades av Hannes Manninen om kommunministerns stöd av inkorporeringsplanerna i kön till riksdagens jubileumsgudstjänst, som var den 23 maj 2006. Manninen informerade således om sitt beslut att stöda en inkorporering dagen efter att huvudstadsregionens stadsfullmäktigen hade sammaträtt i Finlandiahuset och godkänt samarbetsavtalet mellan städerna. Innehållet i samarbetsavtalet var det samma som huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR i februari. Enligt avtalet skulle "Sibbos västliga områden" anslutas till huvudstadregionen, medan Vanda skulle avstå Västerkullakilen (Västersundom och Västerkulla) och i utbyte mot Nedre Dickursby. Det avgörande i samarbetsavtalet torde i själva verket inte ha varit planerna för "Sibbos västliga områden", utan planerna för Västerkullakilen.

Det är frågan värt om Manninen hade lovat stöda en inkorporering, i fall Vanda och Helsingfors inte hade ingått ett avtal om Västerkullakilen och Nedre Dickursby. Det förefaller märkligt att man från städernas sida ännu den 22 maj inte hade utrett förutsättningarna för en byteshadel, som man redan kommit överens om i samband med huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR i februari. En månad senare stod det klart att dylika förutsättningar inte fanns. Då hade Manninen redan hunnit informera Stefan Wallin om att han stöder en inkorporering av ett 5000 hektar stort område. Det huvudsakliga syftet med avtalet om en byteshandel hade således uppfyllts innan Helsingfors den 21 juni 2006 framlade sitt förslag till en ändring av kommunindelningen.

Idag har de privatpersoner som lämnat in besvär till Högsta förvaltningsdomstolen angående statsrådets gränsbeslut fått ett brev där de erbjuds möjlighet att ge en motförklaring till inrikesministeriets och Helsingfors stads förklaringar. Motförklaringarna bör ges inom två veckor.

Prejudicerande rättsfall. Den 10 oktober 2007

Christel Liljeström har på morgonen publicerat ett blogginlägg med rubriken "HFD spekulation". Rättsprocessen kring statsrådets gränsbeslut förbryllar. Liljeström skrver att "Alla de övriga besvärsställarna ges inte i detta skede möjlighet att kommentera statsrådets förklaring." Men det kan väl ändå inte vara så att privatpersoner som lämnat in besvär inte får ge en motförklaring? Visst har både Helsingfors stad och inrikesministeriet i fallet Sibbo gjort flera formella fel och brutit mot god förvaltningssed, men det finns väl ändå inga skäl för HFD att fortsätta på samma linje. Liljeström förundrar sig även över att Helsingfors och Vanda får avge förklaringar över besvären. Jag citerar de två sista styckena i blogginlägget:

Men varför får Helsingfors och Vanda alls avge förklaring till besvär? De är inte parter i målet. Sibbo har inlämnat besvär mot statsrådets beslut så det är statsrådet och Sibbo som är i rätten. Inte kan man ju se Vanda och Helsingfors som ”sakkunniga” som skall höras för att ge HFD information och mervärde för beslutsfattande.

”Man talar i byn” att Pekka Hallberg/HFD verkligen är inne på linjen att det beslut som kommer ut drar upp riktlinjerna för kommande situationer. Att annekteringstvisten Sibbo-Helsingfors de facto är prejudicerande. Någonting som ministrar Vanhanen, Vapaavuori och Kiviniemi hela tiden förnekat. Någonting som Sibbo hela tiden framfört att är fallet. Ett lagstridigt beslut kan inte argumenteras med ”metropolens behov”

Om HFD mot förmodan godkänner statsrådets gränsbeslut, blir domslutet ett prejudikat. Då kommer det i själva veret inte längre att finnas några riktlinjer för ändringar i kommunindelningen. Då spelar det inte längre någon roll om besluten grundas på "lotsasutredningar" eller om utredningarna är plagierade. Då har det ingen betydelse om tilltron till utredarens eller den beredande tjänstemannens opartiskhet hotas. Då duger ogrundade påståenden och upprepanden av vanföreställningar som motiveringar till statsrådets beslut. Då är det ministrarnas godtycke som avgör när en ändring av kommunindelningen är möjlig.

Som jag ser det kan HFD dock på flera grunder ogiltligförklara gränsbeslutet utan att principiellt ta ställning till annekteringar av den aktuella typen. Om inte annat så kan HFD konstatera att utredningen som gränsbeslutet grundar sig på är bristfällig. HFD bör betrakta Pekka Myllyniemis "utredning" som värdelös, om man inte vill riskera tilltron till domstolens opartiskhet. I sin förklaring kommer inrikesministeriet inte heller med något försvar mot påståendena om brister i utredningen.

Avvikande åsikt. Den 9 oktober 2007

För en vecka sedan antog stadsstyrelsen i Vanda en förklaring över besvären som lämnats in till Högsta förvaltningsdomstolen med anledning av statsrådets gränsbeslut. Förklaringen, som är mycket kort, torde vara skriven av stadens jurist Kai Ketelimäki. I förklaringen konstateras det följande:

Vantaan kaupunki on edelleen todennut lausunnossaan, että tehdyn kuntajakoesityksen toteutumisen edellytysten arviointi kuuluu valtioneuvoston päätöksen valmistelusta vastanneelle sisäasiainministeriölle. Tästä syystä kaupunki ei katso tarpeelliseksi ottaa yksityis-kohtaisesti kantaa kuntajakolain 2 luvun tarkoittamien edellytysten täyttymiseen eikä valtioneuvoston päätöksestä tehdyissä valituksissa esitettyihin väitteisiin.

I Vandas utlåtande till länsstyrelsen från den 26 februari noteras i själva verket hela tre gånger att "tehdyn kuntajakoesityksen toteutumisen edellytysten arviointi kuuluu sisäasiainministeriölle". Visst är det inrikesministeriets uppgift att bedöma de lagliga förutsättningarna, men den beredande tjänstemannens bedömning var bara ett förslag, i själva verket ett motförslag till den beredande ministerns bedömning. Att statsrådet röstade mellan förslagen visar att det formellt och i sista hand var statsrådet som bedömde de juridiska förutsättningarna för en ändring av kommunindelningen. Så hade det även varit fastän statsrådet enhelligt antagit den beredande tjänstemannens förslag. Om Vanda stads förklaring alls har någon betydelse vet jag inte, men det är skäl att notera att Helsingfors har köpt Vandas stöd genom att i utbyte stöda Marja-banan.

Två medlemmar i stadsstyrelsen, Paula Lehmuskallio (saml) och Maj-Britt Vääriskoski (sfp) lämnade in avvikande åsikt. I den avvikande åsikten noteras bl.a. att den rådenade hemkommunen är en del av individens identitet och att riksdagen 1991 raticifierade den Europeiska stadgan om lokalt självstyrelse. Vidare hävdas här att "Kunnan elimissä tehdyt päätökset eivät ole milloinkaan syntyneet yksimielisinä, vaan monenlaisen panostuksen ja annettujen väärien mielikuvien tuloksena."

Christel Liljeström har ikväll publicerat ett blogginlägg med rubriken "Landskapsplan".

Teater. Den 8 oktober 2007

I går råkade jag läsa artikeln "Kuntajakoselvittäjä esittää rajansiirtoa Lounais-Sipoossa", som publicerades på Helsingin sanomats webbplats den 30 november ifjol. Jag återger här en sats ur artikeln:

”Myönteistä on, että selvityshenkilö on ymmärtänyt meidän näkemyksiämme”, Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajunen (kok) sanoi Helsingin Sanomille kuultuaan Myllyniemen esityksestä.

Vilken teater! Utredningsmannen hade ju kopierat Helsingfors egen utredning, som till stor del var författad av Pajunen själv. Pajunen torde ha varit mycket medveten om att Pekka Myllyniemi hade använt sig av samma dokument som Pajunen hade utgått ifrån i sitt förslag till utlåtande till länsstyrelsen, som stadsfullmäktige godkände dagen före Myllyniemis rapport offentliggjordes. Det verkligt ironiska är att Myllyniemi i själva verket inte riktigt förstått de synpunkter som han kopierat ur Ratasvuoris utredning.

En intressant teoretisk fråga är vilken betydelse utlåtandet till länsstyrelsen och Helsingfors förnyade inkorporeringsbeslut hade fått ifall inte både Pajunen och Myllyniemi hade återanvänt Eila Ratasvuoris "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken".

Orsaken till gränstvisten. Den 7 oktober 2007

I torsdagens nummer av Sipoon sanomat ingick en artikel med rubriken "'Sipoonkorven kansallispuisto saatava, kuntarajoista viis". Rubriken uttrycker riksdagsman Pertti Salolainens (saml) i frågan. I artikeln säger Salolainen vidare att "Kansallispuisto ei saa olla riipuvainen kuntarajoista" och att "minun [on] voitava luottaa kaupunginjohtaja Jussi Pajusen sanoihin, että hän kannattaa kansallispuistoa." Savolainen säger även att de ("me") som driver på nataionalparken inte får blanda sig i konflikten mellan kommunerna. Dess värre har man de facto från Helsingfors sida kopplat samman förslaget om en nationalpark med inkorporeringsprojektet. Helsingfors har inofficiellt krävt att få inkorporera sydvästra Sibbo i ersättning mot att en del, men endast en del, av den mark som staden äger i Storskogen blir nationalpark.

Frågan var gränsen för Storskogen skall gå är, så som jag tidigare konstaterat, även av juridisk betydelse. Det kan knappast finnas några juridiska förutsättningar för en annektering av ett område som skall förbli obebyggt. Den framtida gränsen mellan skogen och bebyggelsen är en av de många frågor som utredningsman Pekka Myllyniemi borde ha utrett, men istället har Myllyniemi i sin rapport på sidorna 49 - 55 hela tre gånger ur Ratasvuoris utredning kopierat satsen "Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä." Detta är även inrikesministeriets motivering till att delar av Storskogen tagits med i det område som utredningsmannen föreslogs att ansluts till Helsingfors. I verkligheten motiverar Myllyniemi sitt gränsförslag med Helsingfors markegendom, som huvudsakligen finns norr om Borgå motorväg. (Se "Markegendom som motivering. Den 29 september 2007".) I Sibbo kommuns sammanfattning över utredningar om Sibbo storskog noteras det att "Rättsverkande gränser kan grunda sig endast i
en landskaps- eller generalplan."

I det senaste numret av Sipoon sanomat finns även en artikel med rubriken "'Helsingin maanomistus syynä koko rajakiistaan'". Artikeln handlar om Sibbo kommuns motförklaring till Högsta förvaltningsdomstolen angående inrikesministeriets förklaring "Sisäministeriön lausunto valituksiin, joita on tehty Valtioneuvoston päätöksestä kuntajaon muuttamisesta Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä". I inrikesministeriets förklaring heter det att "Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla." I Sipoon sanomat noteras följande:

- Helsingin maanomistus Sipoossa on ilmeisesti vaikkuttanut keskeisesti koko prosessin aloittamiseen. Kaavoittamalla omistuksessaan olevaa maata, Helsinki voi saada itselleen merkittäviä taloudellisia etuja, Sipoo epäilee lausunnossaan.

Själv noterar jag ytterligare att kommunen i sin motförklaring påpekar att inrikesministeriet på sida 14 i sin förklaring hävdar att "Kuntajakoselvittäjän esitykseen sisältyy paljon valtioneuvoston päätöksen perusteluiksi otettuja perusteluita yksityiskohtaisempia maankäyttöön, asumiseen, liikenteeseen ja palveluihin liittyviä näkökohtia." I sin förklaring drar kommunen här av slutsatsen att det i statsrådets beslut har getts betydelse åt Helsingfors markegendom, fastän det formellt inte uttryckligen nämns.

I sin rapport skriver Myllyniemi om alternativet VE 1 följande:

Vaihtoehto 1 ottaa vain hyvin rajoitetusti huomioon Helsingin maanomistuksia. Niitä kuuluu alueeseen lähinnä vain vaihtoehdon läntisissä osissa E18-tien kahta puolta. Landbon itäpuolella olevat laajat omistukset jäävät kokonaan ulkopuolelle.

Det västra området på den södra sidan av motorvägen (E18) är obetydligt. Fastän Myllyniemis gränsförslag VE 2 helt utgår från Helsingfors markområden (se "Markegendom som motivering. Den 29 september 2007") har han helt negligerat Helsingfors markegendom i Husö by. Detta kan vara ett misstag, men området lämpar sig inte heller för en utvidgning av samhällsstrukturen. I Sibbo kommuns sammandrag över planläggningen heter det om Husöområdet följande:

Husöområdet kan inte direkt anslutas till de planerade spårtrafiklösningarna och området innehåller och gränsar till flera naturskyddsområden. Området lämpar sig inte i första skedet som utvidgningsområde för samhällsbyggande.

För övrigr skrev Helsingin Sanomat på tidningens webbplats den 30 oktober efter att Myllyniemis rapport med förslag hade offentliggjorts att "Pajunen on erityisen tyytyväinen siihen, että Myllyniemen esittämällä alueella on Helsingin kaupungin omistamaa maata."

Om man så som Arto Sulonen i inrikesministeriets förklaring hävdar att Helsingfors markegendom inte de jure är en motivering, fastän markegendomen de facto är en motivering för Myllyniemis gränsförlag, så hävdar man samtidigt att utredningsmannens förslag bygger på Helsingfors ösnskemål snarare än på kommunindelningslagen. Så är naturligtvis fallet, men detta är ingenting som man från inrikesministeriets sida hittills varit beredd att medge.

Google+ Followers