Amen. Den 31 december 2008


Idag ingår det årskrönikor i många dagtidningar. Själv skrev jag min summering av år 2008 redan i söndags. (Se "Sammandrag. Den 28 december 2008".) I söndagens nummer publicerade även tidningen Uusimaa sin årskrönika (Itä-Uudenmaan uutisvuosi 2008). Årskrönikan, som fyller ett helt broadsheet uppslag, har rubriken "Sipoon ryöstö ja sihteerisopimus kohuttivat". Jag återger här början på krönikan:

>>Itä-Uudenmaan uutisvuosi 2008 oli värikäs ja täynnä tapahtumia. Vuoden ehkä kuohuttavimmat uutiset olivat Sipoon ryöstö ja Porvoon salaisen sihteerisopimuksen paljastuminen.

Korkein hallinto-oikeus hylkäsi tammikuun puolivälissä vastoin kaikkia ennakkoodotuksia Helsingin ja Sipoon alueliitoksesta tehdyt valitukset. KHO:n päätös merkitsee sitä, että kolmekymmentä neliökilometriä Lounais-Sipoota siirtyy osaksi Helsinkiä vuonna 2009. Sipoon asukasluku putoaa parilla tuhannella.

- Sipoossa vallitsee lhautajaistunnelma, kuvasi kunnanvaltuuston puheenjohtaja Kristina Lyytikäinen (r.) tunnelmia tammikuussa.

- Olemme erittäin pettyneitä. Ratkaisu on vakava takaisku sekä Sipoolie että demokratialle, totesi Lyytikäinen.

Monet oikeusoppineet pitivät KHO:n ratkaisua käsittämättömänä. Se ei anna käytännössä mitään arvoa kunnalliselle itsehallinnolle eikä kuntalaisten ilmaisemalle mielipiteelle. Jos KHO:n tulkintaa pidetään ennakkopäätöksenä, kuten tapana on, voi jatkossa mikä tahansa isompi kunta vaatia pienemmältä kunnalta alueita kasvutarpeisiinsa.<<

Rubriken på första sidan i dagens nummer av Borgåbladet lyder "I natt tar Helsingfors över". I tidningen ingår ett helt uppslag med artiklar om inkorporeringen. Rubrikerna är "Osäkerheten värst då Helsingfors tar över Sibbohörnet", "Förr kunde man ringa kommundirektören" och "Mänskliga värden satta på undantag". På ett skilt uppslag finns dessutom en artikel med rubriken "Östersundom kapell överlåts ikväll". På tidningens webbplats finns en artikel med rubriken "Helsingfors tar över sydvästra Sibbo".

De som Borgåbladet talat med är starkt emot inkorporeringen, men tror att det är Sibbos eget fel att det gick som det gick, då man inte beviljat byggnadslov eller samarbetat med Helsingfors. Jag kan inte låta bli att här påpeka att inkorporeringen minsann inte motiveras av att kommunens ovilja att bevilja byggnadslov. Tvärtom anser man i huvudstaden att det i kranskommunerna beviljas för mycket undantagslov utanför planläggningsområden. Helsingfors stad nu utlyst ett femårigt byggnadsförbud i inkorporeringsområdet. För övrigt stämmer det inte att Sibbo inte förhandlat med Helingfors. Dessutom är det ytterst ovanligt att en kommun gör mark som ägs av en annan kommun till planläggningsområde.

Hufvudstadsbladet har publicerat en notis med rubriken "Helsingfors får Östersundom kyrka". I övrigt noterar Hbl inte inkorporeringen mera än med ett par rader i krönikan "Året som gick". I dagens Helsingin Sanomat förbigås inkorporeringen helt och hållet.

Yle Mellannyland har publicerat en notis med rubriken "Högre kostnader för nya helsingforsbor". Yle Östnyland har publicerat notiser med rubrikerna "Sibboskyltar byts ut" och "Borgåmotion om samgång med Sibbo". Dessutom har Yle publicerat en notis med rubriken "Fusion Borgå-Sibbo föreslås". Yle Itä-Uusimaa har publicerat en notis under rubriken "Aloite Porvoon ja Sipoon yhdistämisestä". Nyheten har även förmedlats av Slangiuutiset i radiokanalen Metro FM.

På första sidan av dagens nummer av gratistidningen Vartti nämns flyttningen av gränsmarkeringen i Sibbo, men tidningen har ingenting mera att bjuda på än en bild som redan igår publicerades på första sidan i tidningen Metro. (Se ovan.) Det är för övrigt Helsingfors stads byggnadskontor som flyttar råmärken, eller gränsskyltar. Mitt allra första blogginlägg om fallet Sibbo, "Sibbo. Den 9 juli 2006" inledde jag med ett citat ur Femte Moseboken 27:17. Jag skall återge versen på nytt, på båda inhemska språken.

Förbannad vare den som flyttar sin nästas råmärke. Och allt folket skall säga: "Amen."

Kirottu on jokainen, joka siirtää rajamerkkejä. Ja kansa sanokoon: "Aamen."


Fallet Sibbo


Oklar landskapsgräns. Den 30 december 2008



Gratistidningen Vartti har publicerat en artikel med rubriken "Kylttejä vaihdetaan Sipoon rajalla".

Bilden ovan är tagen idag på förmiddagen. Vad månne döljer sig under sorgeduken? Skyltarna som markerar gränsen för Nyland och Östra Nyland har tagits ned på vardera sidan av Nya Borgåvägen / Österleden, men skyltarna som visar var Vanda och Helsingfors börjar finns åtminstone än så länge kvar på sina gamla platser. Nya (övertäckta) skyltar med texten Itä-Uusimaa Östra Nyland och Sipoo Sibbo finns vid den nya gränsen mellan Helsingfors och Sibbo, men på andra sidan vägen finns bara en skylt med texten Helsinki Helsingfors. (Se skyltarna nedan.) Vid Borgå motorväg mellan Bäckängsvägen och Immerbyvägen finns både skyltar med texten Itä-Uusimaa Östra Nyland och Sipoo Sibbo. På andra Sidan vägen finns ännu ingen skylt som upplyser resenärerna om att de kommit till Helsingfors eller Nyland. Vid motorvägen vid Sottungsbyvägen finns en ny skylt med texten Helsinki Helsingfors för dem som åkerösterut, men på andra sidan vägen finns förutom skylten med texten Vantaa Vanda fortfarande kvar skylten med texten Uusimaa Nyland.

När man kommer till Sibbo har man entydigt kommit till landskapet Östra Nyland. När man kommit till Vanda har man lika så entydigt kommit till landskapet Nyland. Däremot är det oklart i vilket landskap man är när man befinner sig innanför området som överförs från Sibbo till Helsingfors. 45 § i kommunindelningslagen lyder visserligen enligt följande:

>>Övergår en kommun eller en del därav med stöd av en bestämmelse om ändring i kommunindelningen till en kommun som hör till en annan domkrets eller ett annat förvaltningsområde, föranleder bestämmelsen, om inte något annat bestäms särskilt, motsvarande ändringar i den judiciella och administrativa indelningen räknat från samma tidpunkt.<<

I statsrådet beslut om ändringar i kommunindelningen finns vanligtvis ett avsnitt med rubriken "Verkningar på judiciell och administrativ indelning". Under rubriken kan texten lyda t.ex. enligt följande:

>>Den utvidgade kommunen hör i fråga om den statliga regional- och lokalförvaltningen samt i fråga om den regionindelning som iakttas inom Europeiska unionens verksamhet till samma domkretsar och förvaltningsområden som ...<<<

När det gäller Sibbobeslutet har statsrådet dess värre inte tagit ställning till vilka verkningar ändringen i kommunindelningen har på den judiciella och den administrativa indelningen. Åtminstone när det gäller landskapsplanen för Östra Nyland är det oklart i vilken mån den är juridiskt bindande för inkorporeringsområdet.

En skylt med texten Sibbo Sipoo har även satts upp vid Knutersvägen mitt i Sibbo storskog. Även här fattas en skylt som upplyser om att man kommer till landskapet Nyland. Någon skylt med texten Sipoo Sibbo finns inte här på andra sidan vägen.

Helsingfors har även bytt gatu- och vägskyltar. Eftersom det från i Helsingfors förut finns en väg med namnet Råvägen, har Råvägen i Kärr döpts om till Gamla Råvägen. (Se bilden nedan.) Den tvivelaktiga motiveringen till det nya namnet är att vägen går vid den "gamla" gränsen. Gränsen finns dock kvar på precis samma ställe som förut. Skillanden är bara att gränsen mellan Vanda och Sibbo efter årsskiftet är gräns mellan Vanda och Helsingfors. Helsingfors har även rest nya hållplatsskyltar.

Helsingin sanomat har på eftermiddagen publicerat en artikel med rubriken "Helsinki-kyltit nousivat jo Sipoon uudelle rajalle". Tidningen har på sin webbplats även publicerat ett videoklipp som visar arbetet med de nya skyltarna. På videon sätts en ny skylt med texten Helsinki Helsingfors upp vid Hamnvägen (fortsättningen av Ring III) vid avtaget till Österleden. Skylten sätts upp nära Österledens gamla sträckning, där gränsen skulle gå enligt statsrådets beslut. Någon skylt på andra sidan vägen med texten Vantaa Vanda finns ännu inte.

Hbl har ikväll på sin blogg "Parkvakten" publicerat ett inlägg med rubriken "Nya vägskyltar".

Fallet Sibbo

Bara en gräns. Den 29 december 2008

Äntligen har jag på Nylands lantmäteribyrå fått tag på en person som kan svara på frågan var den administrativa gränsen mellan Helsingfors och Vanda skall gå efter årsskiftet. Chefen för geografisk information bekräftar att gränsen skall gå norr om Österledens nya sträckning. Han säger sig själv ha tagit det "modiga" beslutet att omtolka statsrådets gränsbeslut så att ytterligare 10 hektar överförs från Vanda till Helsingfors. Till försvar för beslutet framhåller han att någon karta inte ingår i statsrådets beslut och att beslutet kan tolkas så att det ger en möjlighet att korrigera gränsen. Den administrativa kommunindelningen kommer alltså från årsskiftet att sammanfalla med den kamerala indelningen, men gränsen kommer att avvika från statsrådets beslut. Å andra sidan kunde man på Lantmäteriverket inte gärna hävda att den administrativa kommungränsen skulle avvika från statsrådets beslut, för då skulle man medge att man spjälkat och förhandsregistrerat fastigheter i strid mot kommunindelningslagen.

Att statsrådets beslut ger utrymme för en korrigerande tolkning är intressant. I flera besvär till HFD hävdades det att statsrådets beslut är oklart. I sitt beslut refererar HFD själv ett påstående ur Sibbo kommuns besvär på följande sätt:

Om statsrådets beslut skall tolkas så, att till beslutet inte alls hör någon kartbilaga, utan endast den text som har publicerats i författningssamlingen, är beslutet även i så fall så oklart och bristfälligt att det kunde undanröjas med anledning av klagan. Det är omöjligt att enbart med beslutstexten som grund bedöma hur ärendet har avgjorts och var kommungränsen går för de fastigheter om vilka det i statsrådets beslut står “en del av lägenheten x” eller “en del av lägenheterna x”. Eftersom av beslutet inte framgår hur ärendet har avgjorts, skall beslutet med hänvisning till 59 § i förvaltningsprocesslagen upphävas och undanröjas.

I sitt beslut återger HFD även inrikesministeriets förklaring angående ovannämnda besvärsgrunden i Sibbo kommuns besvär:

Motiveringspromemorian till statsrådets beslut har som bilaga den karta som har ingått i kommunindelningsutredarens förslag och av vilken framgår gränserna för det område som enligt kommunindelningsutredarens förslag skall överföras till Helsingfors stad. När kommunerna och deras invånare samt parterna har hörts enligt 7 § i kommunindelningslagen har detta däremot skett med användning av lantmäteriverkets karta. Skillnaderna mellan de nämnda kartorna är betydande. Om statsrådets beslut tolkas så, att kartbilagan till motiveringspromemorian ingår i beslutet, kan det konstateras att parterna inte har hörts om det viktigaste dokumentet och förslaget som statsrådet har baserat sitt beslut på, det vill säga om gränserna för området. Under hörandeprocessen har parterna således hörts om en annan ändring i kommunindelningen än den om vilken statsrådet har fattat det överklagade beslutet.

Såsom i Sibbo kommuns besvärsskrift konstateras, var den karta över det överförda området som ingick i kommunindelningsutredarens förslag en bilaga till den motiveringspromemoria som delades ut i statsrådet. Statsrådet har fattat sitt beslut endast om förslaget till beslut om ändring av kommunindelningen mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad, i vilket de områden som enligt förslaget överförs har individualiserats med den noggrannheten att fastighetsregisterenheterna och de delar av dem som berörs har angivits. Statsrådet fattade sitt beslut om ändring av kommunindelningen mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad i överensstämmelse med detta beslutsförslag. Beslutet har publicerats i författningssamlingen (författningssamlingens nummer 746/2007). I beslutet ingår inte något kartmaterial. Ovan nämnda beslut av statsrådet avviker inte till någon del från Nylands lantmäteribyrås tolkning av kommunindelningsutredarens karta, vilken på detta sätt tolkad användes som grund vid hörandet.

Om framställningar till partiella kommunsammanslagningar begärs enligt 7 § 3 mom. i kommunindelningslagen utlåtande av fastighetsregisterföraren innan de kungörs i kommunen i enlighet med 7 § 1 mom. i kommunindelningslagen. Enligt det förstnämnda lagrummet skall till utlåtandet fogas en förteckning över de i fastighetsregistret ingående registerenheter och delar därav som föreslås bli överförda från en kommun till en annan samt, efter behov, ett förslag till sträckning av gränsen mellan kommunerna. Detta förfarande är nödvändigt av den anledningen att redan när en partiell kommunsammanslagning är något mera omfattande, gör framställaren i allmänhet inte sin framställning med fastighetsregisterenheters noggrannhet. Såsom det framgår av Nylands lantmäteribyrås 12.12.2006 daterade utlåtande, har syftet med karttolkningarna varit att undvika en oändamålsenlig och uppenbart onödig uppdelning av fastighetsregisterenheter på två kommuner.

Att den karta som ingått i utredningsmannens förslag och i statsrådets föredragningspromemoria i någon mån avviker från lantmäteribyråns preciserande karttolkning har inte på något sätt kunnat påverka utövandet av prövningsrätten i statsrådet. Såsom ovan konstaterats, sammanfaller statsrådets beslut vad gränsdragningen beträffar med den karta som ingått i den kungörelse som publicerats i kommunen. Sålunda konstaterar inrikesministeriet att Sibbo kommuns påstående inte heller till denna del ger anledning till åtgärder.

Jag vill ännu en gång påpeka att inrikesministeriet till sin förklaring eller sitt utlåtande publicerade en kartbilaga med Lantmäteriverkets karttolkning. Denna karta erbjuder inga tolkningsmöjligheter. Gränsen går entydigt längs den norra gränsen för registerenheten 2:8 för allmän väg, det villa säga Österledens gamla sträckning. Under rubriken "Gränserna för det område som anslutningen gäller" bemöter HFD själv påståendet i Sibbo kommuns besvär:

I statsrådets beslut uppräknas de fastigheter, registerenheter och delar av sådana vilka överförs till Helsingfors stad. Förteckningen motsvarar den preciserade karta som Nylands lantmäteribyrå har gjort utgående från kommunindelningsutredarens förslag och som har varit framlagd i beredningsskedet. Statsrådets beslut anger tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller. För de fastigheter eller andra registerenheter av vilka endast en del överförs till Helsingfors stad verkställs fastighetsförrättning enligt 43 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

För lagligheten av statsrådets beslut saknar det betydelse att den karta som har varit en bilaga i motiveringspromemorian till statsrådets beslut en aning har avvikit från förteckningen över områden i statsrådets beslut samt från den ovan nämnda karta som Nylands lantmäteribyrå har preciserat med kommunindelningsutredarens framställning som utgångspunkt.

På finska hävdar HFD att "Luettelo vastaa sitä Uudenmaan maanmittaustoimiston kuntajakoselvittäjän esityksen pohjalta laatimaa täsmennettyä karttaa, joka on ollut valmisteluvaiheessa nähtävillä." Att det för lagligheten saknar betydelse att den karta som har varit en bilaga i motiveringspromemorian till statsrådets beslut har avvikit från förteckningen över områden i beslutet är det inte så svårt att hålla med, såvida man tolkar statsrådets beslut så att beslutet inte har någon kartbilaga. Därmed blir beslutet oklart, såvida Lantmäteriverkets karta inte anses precisera gränsen. Enligt Lantmäteriverkets beslut att korrigera gränsen kan statsrådets beslut dock tolkas oberoende av den ovannämnda kartan. Enligt min bedömning har statsrådets beslut därmed varit oklart och HFD:s avgörande felaktigt. Alternativet är att Lantmäteriverket tolkat beslutet fel och det i själva verket är öppet var den administrativa kommungränsen går, men i så fall visar Lantmäteriverkets korrigering av gränsen att statsrådets beslut varit oklart åtminstone för Lantmäteriverket. Till påståendet att statsrådets beslut är oklart och bristfälligt, ifall beslutet saknar kartbilaga, tar HFD egentligen inte alls ställning. Hänvisningen till 43 § 2 mom. i kommunindelningslagen saknar här relevans.

Sibbo kommun har den 23 december på kommunen hemsidor i samband med meddelandet "Gränsändringen och servicen" publicerat en karta över Sibbos nya gränser. Några motsvarande kartor har Helsingfors eller Vanda inte publicerat på sina respektive webbplatser. Månne man trots allt är osäkra på om Lantmäteriverkets gränstolkning håller?

Fallet Sibbo

Sammandrag. Den 28 december 2008

Det är tid för årskrönikor. Jag har på denna blogg de två senaste åren publicerat årskrönikor på årets sista dag Inläggen "Året som gått. Den 31 december 2006" och "Året 2007. Den 31 december 2007" kan förhoppningsvis utöver en överblick även ge en helhetsbild över fallet Sibbo. I år har det inte hänt så mycket, då ju fallet juridiskt avgjordes av högsta förvaltningsdomstolen redan i januari. Min sammanställning av år 2008 är därför ett sammandrag av min blogg och utgörs av plock från min blogg, ett inlägg per månad. Istället för att välja olika aktuella temata så som kampen för Sibbo storskog, ersättningstvisten mellan Helsingfors och Sibbo och besväret till EG-domstolen som rann ut i sanden har jag valt att lyfta fram inlägg som berör kommunreformen, Kommunförbundet och högsta förvaltningsdomstolens avgörande.


Ett överraskande beslut. Den 15 januari 2008
Högsta förvaltningsdomstolens beslut har inte läckt ut till medierna på förhand, men Hbl tycks veta att "besvären behandlas som grupp". Lika väl är beslutet omkring 100 sidor långt. ...
Besvären har förkastats! Detta uppger Svenska Yle och Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet en kvart över åtta, då jag själv ännu inte lyckats öppna beslutet på domsolens hemsida. Ärendet förs nu vidare till "högre" instans. ...
Jag har satsat och kanske förlorat en del av min egen trovärdighet då jag starkt talat för att högsta förvaltningsdomstolen, som härmed skrivs med liten bokstav, kommer att ogiltigförklara statsrådets domslut. Å andra sidan är det justitiemord som det aktuell som gör att en del väljer att bli filosofer. ...

HFD har idag - just idag - förkastat Helsingfors besvär över det av miljöministeriet beviljade rätten åt Sibbo att inlösa Helsingforsägd mark i Nickby! Det var just detta markområde som Hannes Manninen för ett och ett halft år sedan lovade åt Sibbo som ersättning för sydvästra Sibbo. HFD bekräftar indirekt ett avtal som officiellt inte har gjorts och vars existens borde ha gjort inblandade ministrar jäviga att ta del i Sibbobeslutet.

Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008
I många blogginlägg har jag redogjort för hur fallet Sibbo hänger samman med kommun- och servicestrukturreformen, även kallad PARAS och KSSR. I korthet går sambandet ut på att Helsingfors krävde att en lösning på "Sibbofrågan" tas med i reformen, men att dåvarande kommunministern lovade sköta Sibbofrågan som en skild fråga. Kommunministerns uttalade stöd för en inkorporering och partiledarnas överenskommelse om Sibbo var en förutsättning för att kommunministens förslag för en ramlag skulle godkännas. (Se t.ex. "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007".) ...

I beredningen av ramlagen för KSSR hade Kommunförbundet en central roll. Kommunförbundet hade bl.a. hela fyra "ständiga experter" i kommun- och servicestrukturgruppen. Där till hade Kommunförbundet tre representanter i sekretariatet som biträdde strukturgruppen. En av dem var Kari Prättälä, som är direktör för juridiska ärenden på Kommunförbundet. Kommunavdelningen vid inrikesministeriet (numera vid finansministeriet) representerades i sekretarietatet bl.a. av regeringsråd Arto Sulonen, som senare ansvarade för inrikesministeriets beredning av statsrådets Sibbobeslut. Prättälä var dessutom tillsammans med ledande jurist Heikki Harjula från Kommunförbundet medlem i lagarbetsgruppen för PARAS. Även här var också Sulonen medlem. Där till var Prättälä medlem i lagberedarnas kordineringsgrupp (kunta- ja palvelurakenneuudistukseen liittyvä lainvalmistelijoiden koordinaatioryhmä). Här var Sulonen ordförande. ...
De juridiska motiveringarna för Myllyniemis förslag är huvudsakligen kopierade från Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men Myllyniemis rapport innehåller även mera allmänna juridiska argument som inte finns med i Ratasvuoris "utredning" och som uppenbart är skrivna av en annan hand. Under rubriken "Tack" skriver Myllyniemi att "Jag har också fått stöd från Finlands Kommunförbunds direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä." Det är inte svårt att se vems juridiska bedömning som statsrådet och HFD i själva verket godkänt.

Kari Prättalä är t.f. förvaltningsråd Heikki Harjulas förman på Kommunförbundet.


Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008
Den 8 december 2006, dagen efter att Rundradion hade gått ut med nyheten att Pekka Myllyniemi hade kopierat Helsingfors utlåtande i sin rapport, publicerade Hufvudstadsbladet en artikel med rubriken "Utredningsman plagierar Pajunens tal i sin rapport". I artikeln, som har den överslätande överrubriken "'Inte ovanligt med lånade formuleringar'" omnämns varken min blogg eller Yles nyhetsinslag, men i artikeln noteras "uppståndelsen om de kopierade delarna i kommunindelningsutredningen". ...
Den andra experten som Hbl hade talat med är ingen mindre än ledande juristen vid Kommunföbundet Heikki Harjula, som senare i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd skulle deltaga i HFD:s avgörande i fallet Sibbo. Det är Harjula som står bakom den överslätande formuleringen "Inte ovanligt med lånade formuleringar". Jag citerar ur artikeln:
>>- Visst. Utredningsmannen kunde ha satt ut citationstecken i de delar av texten som plockats från någon annan källa. Men samtidigt var det hans uppgift att höra alla parter och att sätta sig in i allt som skrivits och sagts i ärendet, säger Heikki Harjula, ledande jurist vid Finlands kommunförbund.
- I beskrivande delar av utredningar är det inte ovanligt med lånade formuleringar, säger Harjula.<<

Hur visste eller trodde sig Harjula veta att plagieringen av Helsingfors dokument endast gällde de "beskrivande delarna"?

Konsensus. Den 27 april 2008
Konsensus är ett begrepp som - på gott och ont - karakteriserar finländsk politik. Konsensuspolitiken är delvis ett arv från kalla kriget, då Finland hade en mäktig yttre fiende och då det var speciellt viktigt att slå vakt om samhällsfreden. Konsensuspolitiken hänger även samman med att det i vårt land finns tre stora partier, som alla är beredda att ingå i koalistaionsregeringar med varandra och över blockgränserna. Som en följd av konsensuspolitiken har vi i Finland extremt stabila regeringar. Reformer och viktiga beslut bygger i regel på kompromisser och samförtsånd, vilket betyder att politiken inte behöver förändras då regeringen byts ut. Politiska program som gjorts upp i samförstånd mellan olika parter förväntas man inte ifrågasätta. Till de finska säregenheterna hör att även medierna har en tendens att foga sig. En annan säregenhet är att övenskommelser väger mera än lagen. Det finns ingen oberoende instans som på juridiska grunder kan fälla konsensusbeslut på hög nivå.
Sibbobeslutet var på inget sätt något typiskt konsesusbeslut. Beslutet saknade bred förankring och initiativet karakteriseras tvärtom av en hemlig beredning i snäva kretsar. Lika väl lade sig både medier och statliga instanser som trasor i fallet Sibbo. Speciellt anmärkningsvärt finner jag det att Kommunförbundets jurister ställde upp för den kontroversiella inkorporeringen. För att förstå fallet Sibbo, måste Sibbofrågan ställas i ett större sammanhang. Där Sibbobeslutet i sig inte var något konsnensusbeslut, handar KSSR i desto högre grad om konsensuspolitik. ...
Det torde vara uppenbart att Kommunförbundet eller åtminstone dess jurister ställde upp för att ro kommunreformen i hamn. På grund av jävighetsproblem kunde man inte hitta någon utredningsman vare sig på Kommunförbundet eller högsta förvaltningsdomstolen (se "Påtänkta utredningsmän. Den 19 februari 2008"), men direktören för juridiska ärenden på Kommunförbundet, Kari Prättälä ställde upp och hjälpte utreddningsman Pekka Myllyniemi med den svåraste juridiska biten av Sibboutredningen. (Se "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) Ledande juristen vid Kommunförbundet Heikki Harjula ställde för sin del upp som tillfälligt förvaltningsråd vid HFD, då domstolen behandlade Sibbofallet.

Snuttjobbande förvaltningsråd. Den 5 maj 2008
Idag torde ledande jurist Heikki Harjula ha återvänt till sitt jobb på Kommunförbundet efter att i några månaders tid ha fungerat som tillfälligt förvaltningsråd vid högsta förvaltningsdomstolen. Ursprungligen var det meningen att Harjula skulle vara tjänstledig från Kommunförbundet endast fram till slutet av december, men hans uppdrag vid HFD förlängdes samtidigt som det stod klart att avgörandet i fallet Sibbo inte skulle hinna tas före årskiftet. Harjulas deltagande i Sibbobeslutet har aktualiserat Paras-reformens och Kommunförbundets roll i fallet Sibbo. Jag har i tidigare blogginlägg redogjort för hur Harjulas förman vid Kommunförbundet Kari Prättälä ansvarade för den juridiska bedömningen i Pekka Myllyniemis Sibboutredning. (Se "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008", "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008" och "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) Senast i lördagens inlägg "Äras den som äras bör. Den 3 maj 2008" har jag uppmärksammat Kommunförbundets roll i kommunreformen. I flera inlägg har jag dessutom uppmärksammat kopplingen mellan KSSR (Paras) och fallet Sibbo. Här var jag inte först. Redan den 22 juni 2006 kunde man i ledarartikeln "Helsingin alueliitosesitys on tyly mutta perusteltu" i Helsingin Sanomat läsa följande:
>>Helsingin johtavat virkamiehet ja luottamushenkilöt osoittavat oivaa pelisilmää esittäessään valtioneuvostolle alueliitosta Sipoon kanssa. Siihen on erinomainen hetki juuri nyt, kun kunta- ja palvelurakenneuudistus näyttää jäävän tuloksiltaan vaatimattomaksi. Uudistusta vetävälle keskustalaiselle kuntaministerille Hannes Manniselle on tärkeää näyttää, että edes jollain osa-alueella edetään lupausten mukaisesti. Pääkaupunkiseudulle on annettu oma erikoisasema uudistuksessa ja lupausta ollaan nyt toteuttamassa. Pääministeri Matti Vanhanen (kesk) on ilmoittanut tukevansa hanketta. Valtiovarainministeri ja Sdp:n puheenjohtaja Eero Heinäluoma on sen myös hyväksynyt, kun varmuus Vantaan suostumuksesta saatiin.<<

Part i målet. Den 23 juni 2008
I otaliga sammanhang har Sfp:s ordförande Stefan Wallin försvarat Sibbos rätt i gränskonflikten med Helsingfors. Redan i sina första blogginlägg i februari 2006 tog Wallin Sibbo i försvar. Jag tror att Wallin uppriktigt varit ute efter att försvara Sibbo, men i egenskap av partiordförande har han även större intressen att bevaka. Ur Sfp:s synvikel hade det på sätt och vis varit bättre att Sibbo frivilligt gått med på att avstå ett (mindre) område åt Helsingfors. Då hade Sibbo inte på samma sätt som nu kunnat bli ett prejudikat. Risken för att Sibbo skulle bli ett prejudikat på att städer får inkorporera delar av sina grannkommuner var även en huvudsaklig orsak till att det inom Centern trots allt fanns ett så hårt motstånd mot annekyteringen av sydvästra Sibbo. Ett prejudikat var rentav ett hot mot förverkligandet av kommunreformen, fastän det just var kommunreformen som föranledde den så kallade Sibbofrågan. ...
Risken för att Sibbo skulle bli ett prejudikat var ett starkt argument mot inkorporeringen, men efter HFD:s beslut ställer sig Sfp på sätt och vis bakom HFD:s tvivelaktiga motiveringar om "speciell status" och "specialfall". Liksom för Centern var det för Sfp viktigt att Helsingfors tvångsannektering av Sibbo inte skulle bli ett exempel för andra städer att ta efter. I allra högsta grad var detta även i Kommunförbundets intresse. Samma dag som HFD tog sitt Sibbobeslut betonade Kommunförbundets verkställande direktör Risto Parjanne och Kommunförbundets direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä att inkorporeringen av sydvästra Sibbo inte skall ses som ett exempel för andra kommuner att ta efter. (Se "De riksomfattande målen för områdesanvändningen. Den 14 juni 2008".)
Jag har tidigare påpekat att Kommunförbundet (inofficiellt) stödde en inkorporering av sydvästra Sibbo, för att inkorporeringen var en förutsättning för kommunreformen, som formats efter Kommunförbundets villkor. Även om man bortser från kopplingen mellan KSSR och Sibbofrågan är Kommunförbundet en part i fallet Sibbo i egenskap av intressebevakare för kommunerna och speciellt med tanke på att Sibbo riskerade att bli ett prejudikat med drastiska följder för kommunernas självbestämmanderätt. Därför är det högst anmärkningsvärt att Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd deltog i högsta förvaltningsdomstolens avgörande av fallet Sibbo. Om det överhuvudtaget är möjligt att återbryta ett domslut med anledning av att jävig domare deltagit i avgörandet, så bör HFD:s Sibbobeslut återbrytas.

Skelett i garderoben. Den 31 juli 2008
I inlägget "Ordförande för arbetsgrupp. Den 26 juli 2008" berättade jag att en arbetsgrupp under ledning av regeringsrådet Arto Sulonen (bilden ovan) fram till slutet av februari skall bereda en revidering av kommunindelningslagen. Medlemmar i arbetsgruppen är bl.a. Rainer Alanen från finansministeriet samt Kari Prättälä och Arto Koski från Finlands Kommunförbund. Knappast är det en ren tillfällighet att arbetsgruppens mandatperiod inleddes en dryg månad efter HFD:s avgörande i fallet Sibbo. Om högsta förvaltningsdomstolen hade upphävt statsrådets Sibbobeslut hade pressen på arbetsgruppen varit en helt annan än nu. Å andra sidan tyngs Sulonens och Prättäläs beredningsarbete nu av ett lik i lasten.

Efter annekteringen av sydvästra Sibbo behövs möjligheterna till partiella kommunsammanslagningar inte längre förbättras för Helsingfors skull. Dessutom var sydvästra Sibbo den ersättning som Helsingfors och SDP enligt överenskommelse fick för att tvångssammanslagningar av hela kommuner inte togs med i kommunreformen. En eventuell revidering av kommunindelningslagen bör ses som en del av kommun- och servicestrukturreformen, som enligt överenskommelse inte inkluderar tvångssammanslagningar.

Diffus argumentation. Den 2 augusti 2008
Med tanke på längden i HFD:s motiveringar finner jag det anmärkningsvärt att man är så kortfattad då man drar slutsatsen att ändringen i kommunindelningen var lagenlig. Jag citerar ur det (enda) stycke där HFD i sitt beslut konstaterar att det finns allmänna förutsättningar som även är vägande:
>>När lagenligheten av statsrådets beslut avgörs, måste man beakta att det är fråga om ett särskilt område, som hör till den ovan i stycket 4.3.2.2.2. definierade Helsingforsregionen och som skiljer sig från övriga kommunala indelningar. Detta framgår bland annat av att statsrådet i de riksomfattande mål som statsrådet 2000 med stöd av markanvändnings- och bygglagen fastställde för områdesanvändningen gav Helsingforsregionen en särställning jämfört med de övriga områdena i landet. Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen. Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket. Ändringen i kommunindelningen överensstämmer även med de mål för en sådan ändring som anges i 1 § 2 mom. i kommunindelningslagen.<<

Åtminstone jag läser texten ovan så att existensen av de i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningenmed motiveras med "det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen". Men är den ovanciterade motiveringen samtidigt en motivering för att är de allmänna förutsättningarna även är "vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen"? (Enligt det ovannämnda momentet krävs det för övrigt inte bara vägande utan säsrkilt vägande förutsättningar.) Slutledningen är här oklar, åtminstone åtminstone för mig. (Se även "Vägande förutsättningar. Den 24 juni 2008".) Det förefaller emellertid som om man närmast motiverar förutsättningarnas tyngd med konstaterandet att "Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket."
Betydelsen av Helsingforsregionens utveckling kan knappast göra de påstådda möjligheterna att förbättra levnadsförhållandena för invånarnai sydvästra Sibbo till en särskilt vägande förutsättning. (Se "Levnadsförhållanden. Den 30 juli 2008".) Det förefaller snarare som om HFD först drar slutsatsen att förutsättningarna som nämns i 3 § förekommer eftersom alla fyra nämnda alternativa förutsätningar förekommer, varefter man med stöd av betydelsen av Helsingforsregionens utveckling drar slutsatsen att förutsättningarna som en helhet är vägande. Varför är HFD så otydlig i sina motiveringar? Ett skäl kan vara att man lägger störe vikt vid motiveringarnas övertygande kraft än dess genomskinlighet. En annan förklaring är att slutsatsen att vägande förutsättningar förekommer inte alls följer ur premisserna och att HFD inte har några giltiga motiveringar till slutsatsen att (särskilt) vägande förutsättningar förekommer. HFD betonar starkt betydelsen av att Helsingforsregionen utvecklas, men inte för att ge en övertygande eller överskådlig motivering till förutsättningarnas tyngd, utan för att förhindra att Sibbo blir ett allmänt tillämpbart prejudikat.

Hemliga skäl. Den 21 september 2008
Att partiordförandena för de tre största partierna kom överens med Helsingfors representanter om en inkorporering har de berörda parterna inte förnekat. Denna överenskommelse borde ha gjort så väl Vanhanen som Jyrki Katainen jäviga att delta i statrådets Sibbobeslut. Enligt den officiella versionen gav Vanhanen och SDP:s dåvarande ordförande Eero Heinäluoma bara kommunminister Hannes Manninen mandat att genomdriva en inkorporering, men det förefaller uppenbart att Vanhanen och Heinäluoma diskuterat saken direkt med Helsingfors representanter. Heinäluoma måste ju ha underhandlat med Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen, som även var SDP:s förhandlare angående PARAS (KSSR). Överborgmästare Jussi Pajunen har själv dessutom lyft fram Katainens centrala roll i förhandlingarna om Sibbo våren eller försommaren 2006. (Se "Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007".)

Tikkanen skriver att den verkliga orsaken till gränsjusteringen är hemlig. Det stämmer att staten inte kunnat ge någon trovärdig motivering, men för dem som regelbundet läser denna blogg torde kopplingen till kommunreformen inte vara en hemlighet. Katainen skäl att stöda Helsingfors krav på sydvästra Sibbo är det inte så svårt att gissa sig till, men Vanhanens och Manninens motiv har för de flesta förblivit en gåta. Själv finner jag det anmärkningsvärt att varken Enestam eller Wallin påtalat kopplingen mellan å ena sidan fallet Sibbo och å sidan förhandlingarna om kommunreformen och Paras-ramlagen. Wallin har endast indirekt på sin blogg antytt att en lösning av "Sibbofrågan" var nödvändig för att ro ramlagen i hamn. (Se "Wallins blogg. Den 26 april 2008".) Månne inte även Sfp:s viceorde Christel Liljeström känner till de hemliga skälen. Om man hade lyft fram kopplingen till PARAS, hade Vanhanens - och Manninens - jäv varit mera uppenbart. Hade kopplngen till PARAS gjorts allmänt känd, hade Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula knappast heller kunnat deltaga i HFD:s avgörande i fallet Sibbo.


Sibbo-syndromet. Den 19 oktober 2008
Liksom jag många gånger har påpekat på denna blogg är det stora strukturella problemet ur Helsingfors synvinkel inte Sibbo, utan Esbo, Kyrkslätt och Nurmijärvi. Utflyttningen till Sibbo har hittills varit ett marginellt problem. Däremot kunde även Sibbo ha blivit ett problem, när Samlingspartiet tagit över makten över planeringen i kommunen. Då Sibbo 2005-2006 kritiserades för att växa för långsamt och speciellt för att inte utveckla Östersundom gick kommunen i fällan och visade upp sina alternativa planer på en snabb tillväxt speciellt i sydväst. Inkorporeringen av sydvästra Sibbo motiveras inofficiellt av Helsingfors ekonomiska förluster av utflyttningen till Esbo, Kyrkslätt och Nurmijärvi. Sibbos egen lösning på det påstådda strukturella problemet i Helsingforsregionen skulle bara ha förvärrat situationen. Dess värre förefaller många Sibbopolitiker fotfarande tro på de officiella motiveringarna till inkorporeringen, enligt vilka kommunen vuxit för långsamt. Hotet om att Sibbo skulle ta efter Esbo, Kyrkslätt och Nurmijärvi och locka till sig goda skattebetalare i stor skala är en bakgrundsfaktor som enligt många Helsingforspolitikers mening motiverar och legitimerar den aktuella inkorporeringen. De officiella motiveringarna är däremot närmast de rakt motsatta. "Sibbo-syndromet" är ett allmänt problem, men Sibbos traditionella politik är inte alls något typexempel på "Sibbo-syndromet". Tvärtom motiverades undantaget Sibbo med att Sibbo är en otypisk kranskommun. Speciellt kommunminister Mari Kiviniemi har motiverat undantaget Sibbo med att Sibbo skiljer sig från mängden.


Bajonett! Den 21 november 2008
I Helsingin Sanomat ingick den 8 december en artikel med rubriken "Kopioiko Myllyniemi Helsingin Sipoo-esitystä". Matti Huhta, som skrev artikeln, ringde upp mig samma dag som som Radio Vega förmedlade nyheten om plagiat i utredningsman Pekka Myllyniemis rapport. Helsingin Sanomat ringde även upp Myllyniemi, som enligt Huhtalas artikel sade att "Tärkeintä on kuitenkin se, että ehdotusosassa teksti on omaa ja se myös poikkeaa oleellisesti Helsingin esityksestä". Samma dag skrev Hufvudstadsbladet i en artikel med rubriken "Utredningsman plagierar Pajunens tal i sin rapport" att "de kopierade formuleringarna finns inte med i utredningsmannens förslag". I artikeln överslätar dessutrom Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula, som senare fungerade som domare när HFD avgjorde fakllet Sibbo, påståendet om plagiat genom att säga att "I beskrivande delar av utredningar är det inte ovanligt med lånade formuleringar". (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Jag motsade Hbl:s (och Harjulas) påstående redan i inlägget "Svenska Yle släppte nyheten. Den 7 december 2006" och Myllyniemis eget påstående i inlägget "Även förslagsdelen innehåller plagiat. Den 8 december 2006". Att förslagsdelen är Myllyniemis egen och att Myllyniemis förslag avviker väsentligt från Helsingfors ursprungliga förslag förblev dock en officiell sanning, som statsminister Matti Vanhanen upprepade ännu den 28 juni 2007 vid presskonferensen efter statrådets Sibbobeslut.
Om Helsingin Sanomat och Hufvudstatdbladet hade förmedlat hela Radio Vegas nyhet, skulle Vanhanen vid presskonferansen knappast lika lätt ha kunnat svara på frågan om betydelsen av plagiatet i Myllyniemis rapport. I Yles nyhets text "Sibborapport = Helsingforsutlåtande?", som publicerades den 7 december 2006, kunde man faktiskt läsa följande:
>>Myllyniemi påpekar också att han har gjort sitt förslag om gränsjusteringen självständigt. Men också i rapportens avsnitt om förslaget återkommer text som först skrevs av Helsingfors ledning.<<

I blogginlägget "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008" har jag redogjort för vilka delar av "förslagsdelen" i Myllyniemis rapport som bevisligen är plagierat ur Jussi Pajunens och Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken". Här har jag där till argumenterat för att största delen av förslagsdelen är skriven av någon annan än Myllyniemi själv. Jag lägger rent av fram misstankar om att väsentliga delar skrivits av Harjulas förman på Kommunförbundet Kari Prättälä. Misstankarna bör vara värda att undersöka. Om texten mot all förmodan skrivits av Myllyniemi själv, så har den åtminstone skrivits under Prättäläs vägledning. Hur som helst har tillfälliga förvaltningsrådet Heikki Harjula i HFD:s avgörande i fallet Sibbo tagit ställning till och för sin egen förmans (nya) tolkning av kommunindelningslagens tillämpningsmöjligheter på Sibbofrågan.

Handläggning. Den 6 december 2008
Efter statsrådets beslut i Sibbofrågan hoppades jag på flera besvär till högsta förvaltningsdomstolen. Jag fann det viktigt att även privatpersoner besvärade sig, eftersom Sibbo kommun inte kunde ta med alla möjliga besvärsgrunder i sitt besvär. Beredningen av statsrådets beslut bygger på mygel som det kanske inte hade varit lämpligt att Sibbo kommun påtalade. Kommunen måste även tänka på sina relationer till staten och huvudstaden. Till HFD lämnades sammanlagt in över tjugo besvär, men just delvis tack vare mångfalden av besvär lyckades HFD kringgå påståendena i besvären. I sitt beslut i fallet Sibbo bemöter domstolen endast undantagsvis påståenden i enskilda besvär. Istället behandlar HFD besvären tillsammans. I de många besvären har HFD hittat påståenden som är relativt enkla att bestrida. Dessa lyfter man tydligt fram, medan man valt att mycket indirekt eller inte alls ta ställning till påståenden som är svårare att bemöta. Själv räknade jag med att HFD skulle ändra statsrådets beslut, för att jag trodde att HFD måste bemöta alla relevanta påståenden i besvären. Det har HFD dock inte alls gjort.

Kapitel 3 i HFD:s 106 sidor långa beslut har rubriken "Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen" och är 60 sidor långt. I avsnitt 3.1, "Besvär" presenteras här på 17 sidor innehållet i över tjugo besvär. På 5 sidor presenteras motförklaringar eller genmälen av dem som besvärat sig. Helsingfors stads och Vanda stads förklaringar upptar 4 sidor av kapitlet, medan inrikesministeriets förklaring eller utlåtande upptar hela 29 sidor av kapitlet om handläggningen. (Se bilden ovan.) Avsnittet 3.2, "Inrikesministeriets utlåtande" (3.2.1 - 3.2.9) är således vad antalet sidor beträffar exakt lika långt som inrikeministeriets förklaring från den 7 september 2007 och nästan dubbelt så långt som avsnittet där besvären sammanfattas! Jag har behandlat utrikesministeriets utlåtande eller förklaring bl.a. i inlägget "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007". I detta inlägg noterar jag att förvaltningsrådet Arto Sulonen i inrikesministeriets utlåtande på ett mycket anmärkningsvärt sätt i refereringen av Sibbo kommuns besvär hoppar över påståendena om bristerna i beredningen som ligger till grund för statsrådets beslut. I inrikesministeriets utlåtande negligeras även ett flertal besvär, bland dem Leena Liipolas mycket omfattande besvär, samtidigt som Sulonen felaktigt hävdar att det i dessa besvär inte åberopas några andra besvärsgrunder än de som behandlas i utlåtandet. Genom refereringen av inrikesministeriets utlåtande, där Sulonen undanhåller väsentlig information, ger HFD i sitt beslut en skev bild av besvären mot statsrådets Sibbobeslut.

Fallet Sibbo

Hattula. Den 27 december 2008


När man på Helsingfors stadsplaneringskontors karta kombinerar guidekartan med "övriga planer" får man kartan ovan. Helsingfors planerar endast innanför stadens administrativa gränser, fastän kommungränsen ritats ut så att den följer den kamerala indelningen. Det här är väl en lika trovärdig som anmärkningsvärd förklarring. Ändå är jag - tills jag fått bekräftelse - lite osäker på var den administrativa kommungränsen skall gå efter årsskiftet. Statsrådets gränsbeslut är otydligt. Problemet är inte nödvändigtvis bara att man bifogat fel karta till inrikesministeriet promemoria till statsrådets beslut. Om beslutet inte tolkas utifrån ett sammanhang, är felmarginalen över en kvadratkilometer stor, eftersom det i beslutet bara står att delar av fastigheten Westerkulla skall överföras till Helsingfors. I sitt avgörande i fallet Sibbo påpekar HFD dock att statsrådets beslut stämmer överens med Lantmäteriverkets karta, som var framställd i samband med beredningen. Regeringen kunde knappast ha fattat ett beslut som avvikit från det förslag som var framställt för allmänheten. Däremot är jag inte helt säker på att Lantmäteriverket anser sig vara bundet av sin egen karta.

Det är svårt att hitta några beslut att jämföra statsrådets Sibbobeslut med. Efter Sibbobeslutet har statsrådet emellertid tagit ett beslut, som på flera punkter är jämförbart med Sibbobeslutet. Den 3 juli i år beslöt emellertid statsrådet om anslutning av Hauho kommun, Kalvola kommun, Lammi kommun, Renko kommun och Tuulos kommun till Tavastehus stad samt överföring av somliga områden från Hattula kommun till Tavastehus stad. (Jfr "Inget nytt Sibbo. Den 7 september 2007".) Beslutet från den 3 juli är en rättelse från ett beslut som statrådet tog den 19. Enligt det ursprungliga beslutet skulle sex kommuner inklusive Tavastehus upphöra och en ny kommun grundas, medan enligt det rättade beslutet fem kommuner ansluts till Tavastehus. I sig är det intressant att statsrådet tagit det ändrade beslutet mindre än ett halvt år före ändringen i kommunindelningen enligt beslutet skall träda i kraft. Ändringen i kommunindelningen är dock den samma i båda besluten.

För att Kalvola geografiskt skall hänga samman med det övriga Tavastehus inte skall bli en exklav, överförs enligt statsrådets beslut hela 27,6 kvadratkilometer av Hattula kommun till Tavastehus stad. Det aktuella området utgör dock klart under 10 % av Hattulas totala areal och området har endast 32 invånare. Man kan fråga sig vilken betydelse fallet Sibbo här har haft som prejudikat, fastän det i fallet Hattula inte har krävts några särskilt vägande skäl. Enligt finansministeriet kommer fallet Hattula inte att fungera som ett prejudikat. Ministeriet motivering är följande:

>>Syntynyt päätös Hattulan kunnan alueen siirrosta Hämeenlinnaan ei toimi ennakkotapauksena vastaavien tilanteiden osalta. Kuntajakolakia on tarkoitus uudistaa niin, että uutta lakia sovelletaan vuoden 2011 alusta voimaan tulevissa kuntajaon muutoksissa. Lakia uudistettaessa selvitetään mm. kuntajaon muutoksen edellytysten täsmentämisen tarvetta ja esitysten valmistelu- ja päätöksentekoprosessin kehittämistä myös tämän kaltaisten tilanteiden osalta. Lain uudistuksessa on tarkoitus kehittää kuntajaon muutosprosesseja niin, että niissä etsittäisiin mahdollisimman pitkälti kuntien yhteiseen tahtoon perustuvia ratkaisuja.<<

Det är exaktheten i själva beslutet som främst intresserar mig. I beslutet heter det kort att "Hauho kommun, Kalvola kommun, Lammi kommun, Renko kommun och Tuulos kommun ansluts till Tavastehus stad." Här nämns inga fastigheter. När det gäller den del som överförs från Hattula räknas däremot alla fastigheter eller "lägenheter" och delar av fastigheter upp. När det gäller delar av fastigheter preciseras det i beslutet vilket skifte eller vilka skiften som överförs. Här ett exempel:

>>4) Från Ihalempi by ... Tikanmäki 9:120 i sin helhet, samt av lägenheten Yli-Uotila 1:29 Sotkajärvi sydligaste skifte delvis, av lägenheten Torppa 3:54 Sotkajärvi sydligare skifte och Kuorijoki skifte i sin helhet och av lägenheten Marjaniemi 3:55 skiftet Hevonniemi.<<

I vissa fall överförs endast delar av skiften, men statsrådets beslut är ändå entydigt, eftersom den nya gränsen detaljerat beskrivs i sin helhet. Även eventuella onämnda områden inkluderas i beslutet:

>>23) Av registerenhetens Yht. maa-alueet 82-878-8-0 (samfällda jordområden) Päällinen-sjöns skiften och Sotkajärvi skiften med undantag av de två öarna längst i öster samt andra samfällda områden och registerenheter som eventuellt finns på området som gränsbeskrivningen täcker.<<

Gränsbeskrivningen är flera sidor långt, så jag återger här bara ett prov:

>>Den nya gränsen börjar vid kommungränsen mellan Kalvola och Hattula, vid råmärket nr 2 i nordöstra hörnet av lägenheten Päiväranta 1:6 i Kanajärvi by, Kalvola kommun, varifrån gränsen framskrider vinkelrätt från kommungränsen genom lägenheten Ahola 2:21 i Halkorpi by, Hattula kommun till den västra rån av lägenhetens Renkasalo II 1:29 sydligaste skifte, och längs denna rå mot sydväst till röse 52.

Härifrån fortsätter gränsen längs rån mellan lägenheten Renkasalo II 1:29 och lägenheten Renkasalo 1:27 mot sydost till röse 51 och vidare längs rån mellan lägenheten Renkasalo 1:27 och Mustiala samfällda skog 874:1:0 mot sydväst till röse 4 och därifrån längs rån mellan Mustiala samfällda skog 874:1:0 och lägenheten Sotka 6:26 i Ihalempi by till röse 3. ...

I Sotkajärvi sjö böjer gränsen mot sydost och fortsätter till en punkt som ligger i Sotkajärvi i linje med rån mellan lägenheterna Kylmälahti 1:5 och Yli-Uotila 1:29 i Ihalempi by mellan rösena 253-169 på ett avstånd av 39 meter från röse 169 i Sotkajärvi sjö. ...

Från röse 2 fortsätter gränsen igenom lägenheterna Peltola 5:4 och Patakangas 4:7 samt lägenhetens Toivola 3:8 södra skifte och lägenhetens Korpela 2:28 mellersta skifte längs åkerrenen och diket till lägenhetens Porrassuo 7:37 västra rå. Därifrån fortsätter gränsen mot sydsydväst längs rån mellan lägenheterna Porrassuo 7:37 och Korpela 2:28 till råröse 3 mellan lägenheterna Porrassuo 7:37 och Hakala 1:18 och vidare längs lägenhetens Hakala 1:18 norra rå till röse 4 på gränsen mellan Hattula och Renko kommuner.<<

Statsrådets Sibbobeslut kunde och borde ha varit lika exakt som beslutet som gällde överföringen av delar av Hattula till Tavastehus. Hade en gränsbeskrivning ingått i statsrådets Sibbobeslut, skulle HFD med rätta ha kunnat hävda att det inte har någon betydelse att fel karta bifogades till inrikesministeriets promemoria. Nu är beslutet inte entydigt. Frågan är om Lantmäteriverket utnyttjat just denna oklarhet för att kunna korrigera gränsen enligt Österledens nya sträckning.


Fallet Sibbo

Lantmäteri och politik. Den 26 december 2008


I mitt blogginlägg "Nya råpunkter. Den 23 december 2008" hävdade jag att Lantmäteriverket behövt grunda två nya råpunkter för att korrigera gränsen från statsrådets beslut. Enligt statsrådets beslut skulle gränsen gå längs registerenheten för allmän väg (Österledens gamla sträckning) 2:8 och då hade det inte behövts några nya råpunkter. I verkligheten har Lantmäteriverkets nya gräns och delningen av ett skifte, som i sin helhet tillhörde fastigheten Westerkulla, kanske bara krävt en ny råpunkt, då gränslinjen bryts i råpunkten 2044. En del råpunkter som definierar gränsen för registerenheten 2:8 ligger på den nya vägsträckningen. Om detta har någon praktisk betydelse vet jag inte, men det hade väl här legat inom Lantmäteriverkets befogenheter att av tekniska skäl justera kommungränsen med några meter till gränsen för registerenheten 2:43. Om statsrådet beslutit dra gränsen norr om Österledens nya sträckning, hade Lantmäteriverket varit tvunget att definiera gränsen utan fastighetsgränser som stöd. Då hade det säkert varit befogat att dra gränsen så pass långt norrut att cykelvägen längs Österleden i sin helhet hade hamnat innanför Helsingfors gränser. Fastän Lantmäteriverket hänvisar till funktionalitet, har man nu lika väl dragit gränsen så att en del av cykelvägen hamnar i Vanda. Se bilden ovan. Nedan till vänster röset som markerar råpunkten 2044. Nere till höger råpunkten 1044.

I gårdagens inägg "Förstörd skadeglädje. Den 25 december 2008" lät jag förstå att Lantmäteriverket gjort ett politiskt beslut när man avvikit från statsrådets gränsbeslut och överfört utterligare 10 hektar från Vanda till Helsingfors. Beslutet kunde sägas vara politiskt i dubbel bemärkelse. Dels har man gjort ett beslut, som endast politiska beslutsfattare borde ha fullmakt att besluta om, del är beslutet politiskt motiverat. Mycket om det jag skriver om på denna blogg saknar jag tillräckliga insikter i. Hit hör lantmäteri. Jag har varit mycket intresserad av vad lantmätare egentligen har tänkt om de två framställningarna (Helsingfors och Pekka Myllyniemis) om ändringar i kommunindelningen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo. På på Nylands lantmäteribyrå måste man genas ha insett att Helsingfors framställning hade gjorts i extrem tidsbrist. Det säger Lantmäteriverket dock inte rent ut i sitt utlåtande om förslaget. Angående Myllyniemis förslag måste man ha sett att förslaget ursprungligen gjorts högst professionellt, men att det kopierats slarvigt av någon som inte alls förstår sig på de lantmäteritekniska aspekterna. I sitt utlåtande över utredningsmannens förslag antyder man dock inga större brister i framställningen. I sina utlåtanden håller sig lantmäteribyrån sakligt till sitt snäva verksamhetsområde.

Lantmätare intresserar sig dock för annat än registrering och mätning. Markku Villikka, som är generalsekreterare för det internationella förbundet för lantmätare FIG har tagit upp fallet Sibbo i några artiklar i lantmätarnas tidskrift Maankäyttö. Jag citerar här ur artikeln "Muurin suojassa", som ingår i numret Maankäyttö 3/2006:

>>Olen mielenkiinnolla seurannut Suomen suuren kuntauudistuksen edistymistä. Lomien kynnyksellä hallitus sai aikaan ehdotuksensa kuntarakenteen kehittämiseksi. Loppumetreillä saatiin ei lainkaan yllättäen kehitettyä tuponeuvottelujen perinteen mukainen kiista, jossa otettiin aikalisiä ja melkein pysäytettiin kelloja. Kun kiistalla oli hallituksen uskottavuuden kannalta keskeinen merkitys, ei ollut ihme, että lopputuloksena saatiin aikaan kompromissi, johon kaikki osapuolet vakuuttivat tyytyväisyyttään. ...

Lyhyellä aikavälillä tärkein keskustelun avaus kuntayhteistyössä saatiin hieman yllättäen tässä tilanteessa pääkaupunkiseudulta. Helsinki jätti kesän piristykseksi valtioneuvostolle hakemuksen Sipoon länsiosien liittämisestä Helsinkiin. ...

Sipoon tapauksessa kysymyksiä herättävät toisaalta hyväksyttävät yhdyskuntarakenteelliset tavoitteet ja toisaalta arveluttavat nurkkakuntaiset intressiristiriidat, joita ajavat erilaiset painostusryhmät, ja joihin vaikuttavat voimakkaasti taloudelliset, kulttuuri- ja jopa kielipoliittiset eturistiriidat. ...

Jos Espoo päätyisi vastustamaan metron laajentamista länteen, onko hyväksyttävämpää toteuttaa jatkolinjaukset seuraavassa hetkessä Vantaan ja Sipoon suuntaan itään.

Kaavoituksen toisena periaatteena ollut, etteivät kunnat ole kaavoittaneet tiivistä taajamarakennetta naapurinkunnan rajaan kiinni ja siten ryöstöviljelleet tämän työpaikkoja, palveluja jne. Usein kehyskunta haluaa rajoittaa irrallisten taajamien syntymistä peläten palvelurakenteen hajoamista ja sen mukanaan tuomia kustannuksia. Näin osin Sipoonkin tapauksessa. Helsinkiä ja osaa sipoolaisiakin on tosin ärsyttänyt sipoolainen viivytystaktiikka pitää kunta maalaismaisena ja väljänä – ja jopa suojella kielipoliittista status quota. Selvää on, ettei Sipoon vanhoilla kasvutavoitteilla ja maankäytön suunnitelmilla pääkaupunkiseudun tonttiongelmaa ratkaista. Kyseenalaista on myös riittävätkö Sipoon voimavarat ”hätäsuunnitelman” mukaisen uuden kasvupolitiikan rahoittamiseen, jos kunta saisi viimeisen mahdollisuuden. Tältä osin esitetyn kuntarajan siirron toteuttaminen näyttäisi perustellulta.

Kokonaan toinen asia on julkisuudessa esitettyjen argumenttien pätevyys. Vaikka näistä suuri osa voidaan laskea poliittisen demagogian piiriin ja äänestäjien kalasteluksi, suorastaan pelottavia ovat eräät argumentit, joita johtavatkin päättäjät ovat julkisuudessa esittäneet. Näiden perusteella esitetyn liitoksen todelliset motiivit hämärtyvät.

Onko todellakin niin, että helsinkiläisillä tulee olla oikeus omakotitontteihin oman kunnan alueella? Eikö tässäkin pitäisi olla lähtökohtana seudullinen ajattelu ja yhdyskuntarakenteen eheyttäminen? ...

Miten muuten perustellaan Sipoon saariston ja parhaiden, jo rakennettujen omakotialueiden liittämistä Helsinkiin? Jos Helsingissä ei voida tiivistää, onko odotettavissa että Sipoon viskivyöhykkeen tiivistäminen käy helpommin?

Toinen arveluttava peruste Sipoon alueiden hamuamiselle on niiden käyttäminen perusteena Malmin lentokentän säilyttämiseen. Onko oikein, että pienelle harrastajaryhmälle säilytetään suuri alue Helsingin keskellä sijoittamalla tarvittava uusi tonttimaa naapuriin? ...

Toivottavasti pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen kehittämiseen saadaan lisää järkeä ja systematiikkaa – ja että kaappauksen takana on todellinen kehittämispyrkimys eikä kisailu ”kahdenkymmenen perheen” verotuloista.<<

Även Villikkas artikel "Politiikkaa vai maapolitiikkaa?", som ingår i Maankäyttö 1/2007, handlar i hög gradom Sibbofrågan. Jag återger några valda rader:

>>Pääkaupunkiseudulla kuntarakenteellinen keskustelu kulminoitui Helsingin ja Sipoon väliseen kamppailuun kuntarajan siirtämisestä. Valtioneuvoston siunauksella Sipoon kunnanvaltuuston vuosikausia jatkunut jarrutustaistelu näyttää päättyvän Sipoon tappioon. Suuri osa Sipoosta tultaneen liittämään Helsinkiin osin karkeitakin menettelytapoja noudattaen. Tarkoitus pyhittää keinot. Ilmeisesti Sipoo hyväksyi uudet kaavoituslinjaukset vasta pakon edessä ja aivan liian myöhään.

Sipoo-episodi on kuitenkin vain osa valtion halusta vaikuttaa kuntien asuntopolitiikkaan. Hallitusohjelmaan oli kirjattu tontinhintojen pitäminen kohtuullisena. Eräänä keinona mainittiin valtion maiden luovuttaminen kunnille kohtuullisen ehdoin. Yhteiskuntapoliittisesti perusteltu tavoite jäi toiseksi, kun valtion päätösvaltaa käyttävä valtiovarainministeriö myi Kapiteelin ja sen maat yksityiselle kiinteistösijoitusyhtiölle. Samalla menivät useat kuntien kiinnostuksen kohteena olleet rakentamisalueet pääkaupunkiseudulla. Luonnollista on, ettei yksityinen yritys ole valmis luovuttamaan maita kunnille alle hankinta- tai markkinahinnan. Samaa markkinahinnoittelua noudatti myös valtio. Valtion perustelu on, ettei kansallisvarallisuutta voida luovuttaa alihintaan vain eräiden kuntien hyödyksi. ...

Mielenkiintoinen ikuisuuskysymys on, johtavatko kohtuulliset tontinhinnat kohtuullisiin asuntojen hintoihin, vai hinnoitellaanko asunnot joka tapauksessa markkinahintaan? ...

Käydyn keskustelun perusteella kuntien maapoliittinen keskustelu kaipaa lisää sytykkeitä – myös vaalien välillä. Kenties myös ajallista perspektiiviä, sillä noususuhdannekaan ei kestä ikuisesti.<<


Fallet Sibbo

Förstörd skadeglädje. Den 25 december 2008



Jag var på finskspråkig julotta i Östersundom. Alternativet hade varit en svenskspråkig i Östra centrum, eftersom Matteus församling inte längre ordnar julotta i Nordsjö kyrka. Sederna förändras och folk går allt mera i julkyrka på julafton, fastän julafton inte är en kyrklig helgdag. I predikan framhöll kyrkoherde Juha Ilonen dock betydelsen av traditioner. Inledelsevis påpekade han att Östersundom kyrka av tradition är skärgårdens och omnejdens kyrka och att "vi" nu på samma sätt som människor i över tvåhundra år samlats till julotta. Den aktuella inkorporeringen blev naturligtvis även omnämnd. Kyrkoherden sade sig själv känna vemod, men betonade att gränser inte förhindrar band mellan människor.

Själv har jag ett ovanligt stort intresse för gränser. När jag för två och ett halvt år sedan började skriva blogg om fallet Sibbo ville jag bevara Sibbos gränser. Nu har jag i ett par veckors tid hängt upp mig på att Lantmäteriverket gått och flyttat på utredningsman Pekka Myllyniemis gräns, som fastslagits av statsrådet och bekräftats av HFD. Något större känslovärde har Myllyniemis gräns inte för mig. Snarare handlar det om att Lantmäteriverket förstört min skadeglädje. Myllyniemis förslag var ett missfoster, som inte uppfyllde kommunindelningslagens krav på att en kommun bör bestå av en funktionell helhet. Med Lantmäteriverkets hjälp lyckas man kanske dölja en uppenbar brist i Myllyniemis förslag och hela inkorporeringen.

Jag hade hoppats att det tydligt skulle märkas att man även efter årsskiftet måste åka genom Vanda för att komma från Östersundom till övriga Helsingfors. Borgåleden går ohjälpligen genom Vanda. Det samma gäller metrolinjen i landskapsplanen för Nyland. Helsingfors stads trafikverk har emellertid på sina nya kartor ritat ut gränsen så att Österleden helt och hållet hör till Helsingfors. (Se kartan ovan.) Denna gräns kommer säkert tillsvidare att fungera som zongräns för busstrafiken. Det är knappast många som alls kommer att notera Myllyniemis miss när han ritade ut gränsen längs den gamla vägsträckningen.

När Helsingfors nu meddelar att landsväg 170 skall bli en "huvudgata", som förenar Östersundom med det övriga Helsingfors är det klart att det för staden är viktigt att den nya gränsen mellan Helsingfors och Vanda går norr om Österledens nya sträckning. Helsingfors kunde i början av året ha gjort en framställning om en ändring i kommunindelningen genom vilken Myllyniemis miss kunde ha korrigerats. En framställning från Helsingfors sida skulle emellertid ha inneburit ett medgivande av brister i Myllniemis förslag. En ny framställning kunde ha fått mycket publicitet och Vandapolitiker kunde ha krävt ersättning för en ny ändring i kommunindelningen.

Nu har Lantmäteriverket anpassat den kamerala indelningen till Österledens nya sträckning. Några med tanke på registringen relevanta skäl till denna kamerala indelning finns det inte. Motiven verkar vara rent politiska och förfarandet strider mot kommunindelningslagen. Efter årsskiftet kan Lantmäteriverket för finansministeriet föreslå att den administrativa kommungränsen anpassas till den kamerala, vilket är mera ändamålsenligt än att göra nya styckningar av fastigheter för att anpassa den kamerala indelningen till den administrativa kommunindelningen. I medierna kommer man kanske bara i förbigående att konstatera att Österleden "senare" flyttat några tiotal meter norrut och att det enligt lagen är nödvändigt att korrigera den administrativa indelningen.

Jag är förundrad över att Lantmäteriverket bryter mot lagar och förordningar för att hjälpa ministeriet och Helsingfors stad att dölja missar i beredningen av statsrådets Sibbobeslut. En 1 km lång väg och 10 ha landområde är inte i sig en väldigt stor sak. Det är dock skrämmande att se hur lite lagen väger efter att några ministrar - i strid mot lagen - har lovat ge sydvästra Sibbo åt Helsingfors. Arrogant är det även av Helsingfors att redan nu rita ut den korrigerade gränsen.

Sfp:s nederlag i Sibbofrågan noteras i förbifarten i tisdagens Hbl i en atrtikel med rubriken "'Medierna förlöjligar oss'". Jag citerar:

>>Professor Jan Sundberg vid Helsingfors universitet ser publiciteten kring sfp som en fortsättning på den negativa trend som inleddes med kommunalvalet.
- Då gavs bilden att sfp:s reträtt fortsätter. Tidigare hade sfp fått ge sig i Sibbofrågan och i förvaltningsreformen som gällde tingsrätter och polisdistrikt. Utåt ser det ut som om linjen att sfp tar stryk, den utveckling som inleddes med studentsvenskan, fortsätter.<<


Fallet Sibbo

God jul. Den 24 december 2008


Inkorporeringsområdet omnämns i ledaren i gårdagens nummer av Helsingin Sanomat. Jag återger här de två sista styckena ur ledarartikeln, som har rubriken "Helsingin itäsuunnan palvelut paranevat metrolinjan varrella":

>>Kauppojen tarjonta itäisellä metrosuunnalla tulee kaiken kaikkiaan vahvistumaan lähivuosina huomattavasti. Uudet rakennushankkeet antavat mahdollisuuden sijoittaa myös julkisia palveluja sinne, missä ihmiset liikkuvat.

Väestömäärän kasvu perustelee palvelurakentamista. Esimerkiksi Itäkeskuksen välillä yltiöpäiseltä tuntuvaa liiketilan kasvua ruokkii odotus Sipoon liitosalueen 30000-40000 uudesta asukkaasta.<<

I går beslöt Helsingfors förvaltningsdomstol att förkasta samtliga besvär mot Generalplanen för Vanda. Ett av besvären hade lämnats in av rättsinnehavarna till Ulf William Thurings dödsbo och gäller en pil för utvecklingsriktningen av spårvägstrafiken i Västerkulla. Jag har tidigare noterar att pilen lika bra kunde beteckna en metrolinje till Håkansböle som en metrolinje till Östersundom. Båda finns med i Landskapsplanen för Nyland. I sig torde ett godkännande av generalplanen inte underlätta förverkligandet av "Sibbometron", eftersom Vanda har betecknat nästan hela Västersundom som rekreationsområde och naturskyddsområde. Generalplanen har ännu inte trätt i kraft, då det ännu går att överklaga till HFD. I sig har landskapsplanen knappast någon större betydelse för metrons förverkligande, då "Sibbometron" torde dras längs väg 170. Min gissning är att "metron" blir en spårvagnslinje, som tillsvidare trafikeras med bussar i likhet med den nuvarande Jokerlinjen. Det går bra att trafikera kunder till Nordens största köpcentrum Itäkeskus även med buss. I samband med gårdagens nyhet om förvaltningsdomstolens beslut har Vanda stad publicerat en karta där de områden som besvären gäller markerats i rött. Nedan en detalj ur kartan.

Jag önskar mina läsare en god jul. Kyrkan på bilden lär stå kvar även efter nyår. Mera om överlåtandet av Östersundom kapell kan man läsa i senaste nummer av S:t Sigrids kungörelser 6/08. Jag vill här även passa på att citera ur kyrkoherde Henrik Anderséns hälsning "Välkommen till Matteus!" i bladet Matteus 3/2008:

>>Vid årsskiftet förverkligas Helsingfors stads annektering av områdena i sydöstra Sibbo och Västerkullakilen från Vanda. Ca 30 kvadratkilometer mark överförs till Helsingfors och med området ungefär 2000 innevånare. Väldigt många har känt att processen varit både otrevlig och oönskad. Personligen hör jag till dem som anser att förfarandet inte varit rätt, men besluten har fattats och nu gäller det att gå vidare.

I massmedia har vi kunnat följa med hur Helsingfors stad och Sibbo kommun inte kunnat komma överens om ersättningarna till Sibbo för de fastigheter och den infrastruktur som nu överlåts. I motsvarande diskussioner mellan församlingarna i Sibbo och H:fors har andan varit en helt annan.<<


Fallet Sibbo

Nya råpunkter. Den 23 december 2008


För ett par veckor sedan besöte jag inrikesministeriet, som arkiverar kommunavdelningens dokument från tiden då kommunavdelningen och kommunministern hörde till inrikesministeriet. Jag begärde bl.a. att få Helsingfors förvaltningscentrals utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" med bilagor och samtliga övriga kartor som Helsingfors stad sänt inrikesministeriet i samband med Sibbofrågan. Några kartor finns inte arkiverade, men det bevisar inte att Helsingfors inte skulle ha sänt inrikesministeriet kartor med "Myllyniemis förslag". Man har nämligen inte heller arkiverat förvaltningscentralens utrening, som är daterad den 18 oktober 2006. Det var ju intressant att utredningen, som kommunindelningsutredaren plagierade, har försvunnit. På inrikesministeriet framhöll man dock att huvudansvaret för arkivering av dokument ligger hos avsändaren. Att personalen vid inrikesministeriet verkligen lätade efter dokumenten som jag begärde visar det faktum att de hittade en framställning till ändring i kommunindelningen mellan Sibbo, Helsingfors och vanda från den 19 oktober 2006. Det är Martti Hildén som har föreslagit att Västersundom och Nordsjö ansluts till Sibbo. Ärendet har avgjorts den 30 augusti 2007. Enligt beslutet föranleder framställningen inga åtgärder, så huvudstaden lär få behålla sin hamn och jag förbli invånare i Helsingfors.

Jag har idag även besökt Nylands lantmäteribyrå. Besöket där gav mig inte mycket större utdelning än besöket på inrikesministeriet, fastän jag kom hem med ett par kartutskrifter. Någon som kunde svara på frågan var gränsen mellan Helsingfors och Vanda exakt skall gå efter en dryg vecka fanns inte. Man hade visserligen en karta över inkorporeringsområdet, som jag fick en kopia av. (Se kartan ovan.) Kartbottnet visar här fastighetsgränserna den 17 januari 2008. Enligt kartan går kommungränsen längs Österledens gamla sträckning, dvs registerenheten 92-895-2-8. Den aktuella gegisterenheten för allmän väg hade emellertid på lantnmäteriverkets digitala karta redan en ny nummer: 91-895-2-8. Nummer 91 står här för Helsingfors, där nummer 92 står för vanda. Även registerenheten för allmän väg 2:43 och fastigheten Labbacka och hade fått nya numror: 91-895-2-45 respektive 91-417-18-3. Nummer 417 står fortfarande för Västersundom by, fastän området i lantmäteriverkets register är överfört till Helsingfors. Lantnmäteriverket har alltså förhandsregistrerat områden eller skiften norr om Österledens gamla sträckning till Helsingfors i konflikt med statsrådets beslut.

På Lantmäteriverkets digitala kartor uppdateras fastighetsgränser i realtid. På de digitala kartor som jag såg idag på lantmäteribyrån saknas emellertid så väl Hamnvägen till Norsdjö hamn som Österledens nya sträckning, fastän den nya sträckningen har varit i bruk i tre år. Jag frågar mig om man trots allt på lantmäteribyrån kunnat missa att Österleden flyttats. De nya inlösningsenhetena för allmän väg synns dock mycket tydligt på de digitala kartorna. Dessutom har man på lantmäteribyrån ritat ut gränsen även på uppdaterade kartbotten, så man borde inte ha kunnat missa att vägen flyttat.

Gränsen på kartan ovan är entydig. Gränsen följer den norra gränsen för registerenheten 91-895-2-8. För att dra gränsen längs österledens gamla sträckning har det inte behöfts några mätningar. Däremot har man på lantmäteribyerån varit tvungen att göra mätningar och grunda nya råpunkter för att dra fastighetsgränserna längs österlädens nya sträckning. För att spjälka fastigheten Westerkulla har man även spjälkt ett skifte som korsats av den nya vägsträckningen. (Se "Labbacka. Den 20 december 2008".) För att spjälka Westerkulla och det aktuella skiftet har man grundat råpunkterna 2042 och 2044, som synns på kartan nedan. Fastighetsgränser som förutsatt råpunkterna finns ännu inte på kartan ovan. Samma råpunkter har sedan använts när registerenheterna för allmän väg 92-895-2-43 och 92-895-2-43 registrerats den 19 september respektive den 23 september. De nya råpunkterna visar att det inte kan vara i missatg som en del av Westerkulla gårds marker registrerats på fel sida om kommungränsen.



Fallet Sibbo

Två skilda gränser? Den 22 december 2008



Chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå, som ansvarar för den aktuella spjälkningen av fastigheten Westerkulla, är på semester. Någon annan som vet någonting om varför lantmäteribyrån beslutit att avvika från statsrådets gränsbeslut verkar det inte finnas. Ett telefonsamtal till lantmäteribyrån fördjupade dock mina insikter i problematiken, samtidigt som situationen verkar ännu mera oklar. Något definitivt svar på frågan var gränsen mellan Helsingfors och Vanda skall gå nästa år fick jag inte. Den kamerala indelningen torde i princip kunna avvika från den administrativa kommunindelningen, som bestäms av ministeriets eller statsrådets beslut. Vi har här två parallella system, som vanligtvis sammanfaller. I princip kan den kamerala indelningen i efterskott anpassas till en ändring i kommunindelningen, fastän fastighetsregisterföraren i enlighet med kommunindelningslagen vanligtvis, vid behov genom styckningar av fastigheter, på förhand anpassar fastighetsgränserna till den nya kommungränsen.

I det aktuella fallet har fastigheten Westerkulla (och registerenheten 2:8 för allmän väg) spjälkats för att den kamerala indelningen, det vill säga överföringen av fastigheter från Vanda till Helsingfors, skall kunna förverkligas i enlighet med beslutet om en ändring i kommunindelningen. Styckningen bygger dock på att gränsen skall gå norr om Österledens nya streckning, vilket strider mot statsrådets beslut. Om fastigheten Labbacka och registerenheten för allmän väg 2:43 vid årsskiftet kameralt överförs från Vanda till Helsingfors får vi eventuellt en situation där den kamerala indelningen avviker från den administrativa kommunindelningen. Då säger § 43, mom. 1 i kommunindelningslagen följande:

Har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra till följd av en fastighetsförrättning eller annars av något annat skäl än det som nämns i 45 §, skall fastighetsregisterföraren bestämma om ändring i den kamerala indelningen i överensstämmelse med kommunindelningen eller, om detta inte skall anses ändamålsenligt, hos ministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen.

Det ser ut som om Lantmäteriverket avsiktligt skulle ha gjort styckningarna så att den kamerala indelningen skulle komma att avvika från kommunindelningen. I princip kunde lantmäteribyrån stycka de berörda fastigheterna på nytt och överföra en del av fastigheten Labbacka tillbaka till fastigheten Westerkulla, men det sannolika är att man finner det ändamålsenligt att hos finansministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen, så att kommungränsen skulle gå norr om Österledens nya sträckning. Den egentliga kommungränsen längs Österledens gamla sträckning har inte nödvändigtvis någon större praktisk betydelse, då det 10 hektar stora området mellan de två gränserna inte har några invånare. Frågan var kommungränsen går efter årskiftet är kanske inte entydig. Eventuellt hör åkertegen på bilden ovan efter årsskiftet till både Helsingfors och Vanda. Normalt syftar man med kommungränsen dock på den administrativa kommungränsen. Efter samtalet till lantmäteribyrån kände jag mig även lite osäker på var den administrativa kommungränsen skall gå.

Gränsjusteringen till ära arrangeras "Rajarock" i ungdomsgården Östis i Östersundom på nyårsaftonen 15-18:30. Rock bussar till Rårock-tillställningen går både från Nickby och Mellungsbacka. Slogan för rockkonserten är "Sipoon liitosalue ja Helsinki yhdistyvät - raja auki rytynällä!"




Fallet Sibbo

Lantmäteriverket begår fel. Den 21 december 2008



Den 24 juli 2006 undertecknade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå Mauri Asmundela ett utlåtande över Helsingfors stads framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. I utlåtandet säger lantmäteribyrån i taktfulla eller diplomatiska ordalag att det inte gått att tolka Helsingfors förslag på ett funktionellt sätt. Helsingfors har dragit gränsen rakt igenom ett stort antal fastigheter och till och med genom gårdsplaner och byggnader. Ett förverkligande av förslaget skulle bli svårt och dyrt med tanke på alla mätningar och spjälkningar av fastigheter som det skulle kräva. Angående området "V", som föreslogs överföras från Vanda till Helsingfors säger lantmäteribyrån följande:


Vantaasta Helsinkiin liitettäväksi ehdotettujen alueiden osalta rajaus on yksiselitteinen; vajauksen on katsottu noudattavan vanhoja kunnanrajoja sekä maantien nro 170 (Itäväylä) likimääräistä keskilinjaa. Alue on osoitettu yleissilmäyskartalla (liite 1, mittakaava 1:20 000) ja se sisältää liitteellä 2 luetellut 36 kpl kiinteistöjä tai muita rekisteriyksikköjä. Näistä 5 kpl on osia kiinteistöstä tai muusta rekisteriyksiköstä.
Vantaan alueiden osalta maanmittaustoimisto ehdottaa, että ehdotettu uusi raja vedettäisiin maantien nro 170 pohjoispuolelle siten, että kunnanraja noudattaisi tiealueen rekisteriyksikön 92-895-2-8 pohjoisrajaa. Näin alueliitosten toteutuessa maantie olisi koko ajan Helsingin kaupungin alueella aina uudelle Sipoon kunnanrajalle saakka eikä tiealueen rekisteriyksikköä tarvitsisi tälläkään kohdalla jakaa kahdeksi erilliseksi rekisteriyksiköksi. Maanmittaustoimiston ehdotusta ei ole huomioitu tämän lausunnon liiteaineistoissa.


Enligt lantmäteribyråns utlåtande hade Helsingfors alltså dragit gränslinjen längs (gamla) Österledens mittlinje. Vid Svarta Backen går gränsen dock något söder (eller öster) om landsvägen, vilket framgår ur den detaljerade karta som lantmäteribyrån bifogade till sitt utlåtande i en skild försändelse. (Se kartan uppe till vänster.) Lantmäteribyrån föreslår visserligen att gränsen skulle dras så att landsväg 170 (Österleden/ Nya Borgåvägen) i sin helhet skulle höra till Helsingfors fram till Sibbo å, men förslaget har inte tagits i beaktande i lantmäteriverkets karta. Ur den detalierade kartan framgår även tydligt att landsväg 170 flyttats norrut, vilket lantmäteribyrån inte har kunnat missa. Med tanke på Lantmäteriverkets verksamhetsområde är det väsentliga dock inte att landsvägen i sin helhet tillhör Helsingfors, utan att den aktuella registerenheten 92-895-2-8 för allmänn väg inte behöver spjälkas på ett oändamålsenligt sätt.

I ett e-postmeddelande till enheten statistik och forskning vid Vanda stad gav Asmundela för ett par månader sedan en motivering till att "man" beslutit att avvika från statsrådets beslut om var den nya gränsen skall gå.

Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu. Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...

Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.

Asmundela har helt rätt i att det är ändamålsenligt att flytta gränsen norr om Österledens nuvarande sträckning, men är det lagligt? Hur kan man hävda att statrådests beslut grundade sig på att Österledens vägområde i sin helhet skulle bli på Helsingfors sida om gränsen. I sitt utlåtande från den 12 december 2006 över kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag säger Lantmäteriverket och Asmundela följande:

Syftet med karttolkningarna var att undvika en oändamålsenlig och uppenbart onödig uppdelning av fastighetsregisterenheter på två kommuner. När kommungränsen har ändrats leder delningar av registerenheter till kamerala styckningar, som orsakar kostnader för staten. Utan en klar grund är det alltså av många orsaker skäl att undvika dessa delningar.

Detta utlåtande av Nylands lantmäteribyrå samt bifogade mera detaljerade kartor och förteckningar över registerenheter baserar sig alltså på den tolkning av gränsdragningen som har gjorts på lantmäteribyrån. Med anledning av de utförda karttolkningarna har lantmäteribyrån inte utifrån registerföringen eller lantmäteribyråns verksamhetsområde i övrigt några anmärkningar eller kommentarer till det aktuella förslaget.

Ur den detaljerade kartan, som i en skild försändelse bifogades till lantmäteribyråns utlåtande över Myllyniemis förslag, framgår det tydligt att Österleden har flyttats. Asmundela har själv ansvarat för tolkningen av gränsdragningen även här, så han kan omöjligen ha missat att Österleden flyttats. Gränsen har dock tolkats så att gränsen går norr om registerenheten 2:8 för allmän väg, som är området för Österledens gamla sträckning. Vad som i övrigt är funktionellt hör inte till lantmäteribyråns verksamhetsområde. Man kan ändå fråga sig om inte lantmäteribyrån gjorde fel så man drog gränsen norr om Österledens gamla sträckning. I Myllyniemis förslag går gränsen nämligen huvudsakligen söder om den gamla sträckningen för Österleden. (Se kartan ovan till höger.) Lantmäteriverket har kanske inte gjot sin tolkning utgående från Myllyniemis ursprungliga förslag, utan från inrikesministeriets korrigerade version av Myllyniemis förslag. Här går gränsen ungefär längs mittlinjen av Österledens gamla sträckning. (Se "Registerenheten 92-895-2-8. Den 28 juli 2008".) I sin utredning nämner Myllyniemi överhuvudtaget inte Österleden. Inte heller nämns Österleden i inrikesministeriets motiveringar (promemoria) till statsrådets beslut.


Lantmäteriverket torde redan för någon vecka sedan ha förhandsregistrerat fastigheten Labbacka (med nytt registernummer) och nuvarande registerenheten för allmän väg 2:43 som en del av Helsingfors. Som en följd av lantmäteribyråns styckningar och registreringar ligger emellertid delar av dessa registerenheter utanför det område som enligt statsrådets beslut skall överföras från Vanda till Helsingfors. Frågan är om någon på lantmäteribyrån redan har begått ett tjänstefel eller om tjänstefelet begås först då registreringen och ändringen i kommunindelningen förverkligas den 1 januari 2009.


Fallet Sibbo

Labbacka. Den 20 december 2008


I statsrådets beslut om ändring av kommunindelningen mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad, som utfärdades den 28 juni 2007, kan man läsa fäljande:

>>Från Vanda stad överförs till Helsingfors stad följande fastigheter och delar av fastigheter samt övriga registerenheter och delar av registerenheter som antecknats i fastighetsregistret:

1) Från Västersundom by i sin helhet lägenheterna ... samt en del av lägenheterna Harpas 6:71, Nikus 13:47 och Westerkulla 18:0.

2) Från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet inlösningsenheten 2:8 samt av inlösningsenheten 2:3 den del som gränsar till de fastigheter som skall överföras till Helsingfors stad.<<

Inlösningsenheten 2:3 har upphävts. Istället registrerades den 23 september enheten 2:43, som delas av enheten 2:8, längs vilken den nya gränsen skall gå enligt statsrådets beslut. Fastigheten Westerkulla 18:0 hade, enligt mina uppgifter, en areal på ca 3 kvadratkilometer eller 300 hektar då statsrådet tog sitt beslut. Det var alltså inte en obetydlig fråga till vilka delar fastigheten, som bestod av ett tiotal skiften, skulle anslutas till Helsingfors. Det är uppenbart att texten i statsrådets beslut inte i sig är nog för att definiera den nya gränsen. Enligt HFD:s avgörande motsvarar statsrådets beslut Lantmäteriverkets karta, som inrikesministeriet bifogade till sin förklaring eller sitt utlåtande till HFD.

Kommunindelningslagen (§ 43) ger följande direktiv till fastighetsregisterföraren:

>>Om en del av en fastighet med anledning av ett beslut som avses i 42 § eller i 1 mom. skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den genom styckning eller, ifall det är fråga om en tomt eller ett allmänt område, genom tomtmätning eller mätning av allmänt område ombildas till en självständig fastighet. Skall en del av någon annan registerenhet av ovan nämnda skäl överföras kameralt från en kommun till en annan, ombildas den till en ny registerenhet i enlighet med vad som bestäms genom förordning.<<

Om det inte är ändamålsenligt att stycka en fastighet, säger samma lagparagraf följande:

>>Har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra till följd av en fastighetsförrättning eller annars av något annat skäl än det som nämns i 45 §, skall fastighetsregisterföraren bestämma om ändring i den kamerala indelningen i överensstämmelse med kommunindelningen eller, om detta inte skall anses ändamålsenligt, hos ministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen.<<

Någon framställning om ändring i kommunindelningen har fastighetsregisterföraren, som i det aktuella fallet är Nylands lantmäteribyrå, inte gjort. Med anledning av beslutet om en ändring i kommunindelningen styckades fastigheten Westerkulla senaste sommar. Den den 12 juli registrerades fastigheten Labbacka (18:3). Enligt mina uppgifter delades även ett skifte som, trots att det korsas av österleden, inte delades av någon registerenhet. Ett smalt område mellan vägarna (det rödskuggade området på bilden ovan) förblev en del av fastigheten Westerkulla, medan det rödskuggade området på bilden nedan blev en del av fastigheten Labbacka. Arealen av skiftet på bilden nedan är 2,63 ha, medan den återstående delen av fastigheten, som i sin helhet ligger söder om Österleden, består av två skift med arealerna 7,59 ha respektive 120,40 ha.


När gränserna för fastigheten Labbacka slogs fast, bestämdes samtidigt i praktiken den nya gränsen mellan Helsingfors och Vanda. Det finns emellertid inget beslut enligt vilket det rödskuggade skiftet på bilden ovan skall överföras från Vanda till Helsingfors. Enligt min bedömning bryter Lantmäteriverket mot lagen, om fastigheten Labbacka registreras i Helsingfors. Om fastigheten Labbacka inte överförs till Helsingfors, bildas å andra sidan flera enklaver, så vida ändringen i kommunindelningen i övrigt förverkligas.



Fallet Sibbo