Underlandet. Den 31 maj 2008


Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Lounais-Sipooseen pitänee rakentaa myös korkeita kerrostaloja". Rubriken i papperstidningen är "Suojelualueet vaikeuttavat Helsinkiin liitettävän Lounais-Sipoon asuttamista". Jag återger här början av artikeln:

Lukuisat suojelualueet vaikeuttavat Helsinkiin ensi vuoden alussa liitettävän Lounais-Sipoon suunnittelua.

Alun perin alueesta piti tulla kaupunkimaisten pientalojen valtakuntaa. Nyt näyttää kuitenkin siltä, että ainakin metroasemien ympärille pitää rakentaa korkeita ja tiiviitä kerrostaloalueita, jos alueelle halutaan 30 000 asukasta.

Helsingin itärajan takaa ei paljastunut suunnittelijoille koskematonta preeriaa, jonne voi kaikessa rauhassa vetää ratoja ja piirtää asutusta.

Ainakin poliitikkojen puheissa Lounais-Sipoo on ollut ihmemaa, joka ratkaisee kaikki Helsingin asuntotuotannon ongelmat.

"Se on hyvin haastava", Lounais-Sipoon suunnitteluprojektia johtava arkkitehti Matti Visanti Helsingin kaupunkisuunnitteluvirastosta sanoo.

Puolet etelän 25 kilometrin rantaviivasta on Natura-alueita, jotka vaativat vielä tuntemattoman laajuiset suojavyöhykkeet ympärilleen. Pohjoisessa on rajoiltaan epämääräinen Sipoonkorven alue, josta ainakin osasta halutaan kansallispuisto.

Näiden välissä on vielä suojeltuja kulttuurimaisemia, kallioita, pohjavesialueita ja muinaismuistoja.

Helsingin Sanomats nyhet är i sig ingen nyhet. Alla som känner till sydväsytra Sibbo vet att metron här intekan kombineras med egnahemshus. Det är en logisk motsägelse. Men i inrikesministeriets (Arto Sulonens) prememoria till statsrådets beslut kan man läsa följande:

Vaikka joukkoliikenne järjestetään todennäköisesti metron avulla, tämä ei kuntajakoselvittäjän mukaan edellytä rakennustavalta kerrostalomaista kaupunkia. Sipoosta liitettäväksi esitetty alue antaa historiansa ja luontonsa puolesta luontevat edellytykset sellaisen kaupunkirakenteen kehittämiseksi, jossa pääosa rakentamisesta toteutetaan kaupunkimaisina pientaloina.
...

Helsingin nykyisen rajan läheisyydessä Lounais-Sipoossa avautuvat uudet asuntotuotannon mahdollisuudet, erityisesti kaupunkimaisen pientalorakentamisen muodossa, luovat edellytyksiä tarjonnan kasvattamiseen ja sitä kautta hintatason ja asumiskustannusten alentamiseen.

Sulonen återger i prememorian nästan exakt texten ur avsnittet "Vaatimukset liitettävän alueen suunnittelulle" i Myllyniemis rapport. Jag citerar ur rapporten:

Vaikka joukkoliikenne järjestetään todennäköisesti metron avulla, tämä ei edellytä rakennustavalta kerrostalomaista kaupunkia. Sipoosta liitettäväksi esitetty alue antaa historiansa ja luontonsa puolesta luontevat edellytykset sellaisen kaupunkirakenteen kehittämiseksi, jossa pääosa rakentamisesta toteutetaan kaupunkimaisina pientaloina.

Helsingin nykyisen rajan läheisyydessä Lounais-Sipoossa avautuvat uudet asuntotuotannon mahdollisuudet, erityisesti kaupunkimaisen pientalorakentamisen muodossa, luovat edellytyksiä tarjonnan kasvattamiseen ja sitä kautta hintatason ja asumiskustannusten alentamiseen.

Den ovanciterade texten har Myllyniemi kopierat ur Eila Ratasvuoris och Helsingfors stads förvaltningscentrals utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men texten ingår även i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen över stadens eget förslag, som gällde ett mycket större område.

Så sent som den 6 maj publicerade miljöministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Asuntoministeri Jan Vapaavuori: Kaupunkimaisilla pientaloilla vastataan ihmisten toiveisiin - Helsinki näyttämään mallia Lounais-Sipoossa", där det påstods att bostadsminister Jan Vapaavuori i ett tal hade sagt följande följande:

Ensi vuoden alussa tapahtuva Sipoon lounaisten osien liittäminen Helsinkiin avaa tässä suhteessa ennennäkemättömät mahdollisuudet. Alue on riittävän suuri ja käytännössä katsoen rakentamaton. Joukkoliikenne on helppo järjestää itämetron avulla. Helsingin onkin yksinkertaisesti vastattava huutoonsa, otettava kaupunkimaisen pientalokonseptin todellisen kotimaisen läpimurron tekeminen harteilleen ja yksinkertaisesti myös onnistuttava tässä kaikessa

I en text med rubriken "Mikä sopisi nimeksi Lounais-Sipoolle?" utlyser Helsingin Sanomat en namntävling. (Bilden ovan hör ihop med den texten.) Jag tycker att tidningen själv kommer med ett bra förslag: Ihmemaa.

Hannes Manninens motiv. Den 30 maj 2008

Statsminister Matti Vanhanen är allt mera trängd. Nya avslöjanden kring valfinansieringen fortsätter att fylla nyhetsspalterna. I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en artikel med rubriken "Svårt dra gränsen för lobbning". Hbl har talat med flera föredetta ministrar, bland dem föredetta kommunministern Hannes Manninen (c). Det visar sig att Manninen till skillnad från de flesta inte är någon kappvändare som nu efter mediedrevet plötsligt kräver större öppenhet. Tvärtom säger Manninen att "massmedierna har gått för långt." Hbl berättar vidare att "Manninen är upprörd för att kvällspressen går åt centerns ministrar bara för att de har träffat en affärsman", som visserligen har ekobrott i straffregistret. Enligt Hbl anser Manninen där till att "mediebevakningen har spårat ur för länge sedan".

Att medierna intresserar sig för skandaler kring Vanhanen är ingenting nytt. Däremot torde uppståndelsen kring valfinansieringen ha kommit som en överaskning för alla. Då Vanhanen lyckats blanda in en av sina märkliga kvinnoaffärer i valfinansieringshärvan finns det knappast några möjligheter att stoppa drevet.
Om den undersökande journalistiken hade fungarat på samma sätt i fallet Sibbo som den gjort i valfinansieringshärvan, så hade jag inte behövt skriva min Sibboblogg. Då hade utgången i fallet Sibbo även varit ett helt annat och Hannes Manninen hade knappast ställt upp för återval till riksdagen. Av någon anledning skrapade medierna här bara på ytan, trots att fallet fick stort medialt utrymme. En förklaring till detta är att komplexiteten, en annan att stora mediehus på förhand hade slagit fast sin linje. Jag har i blogginlägget "En utredning som inte blev av. Den 13 januari 2007" gett ytterligare en alternativ förklaring till att den fjärde eller tredje statsmaketen inte fungerade i fallet Sibbo. I det ovannämnda blogginlägget berättade jag att Ilta-Sanomat den 16 september 2006 hade publicerat en ledare med rubriken "Kovaa peliä Sipoossa" av tidningens dåvarande chefredaktör Antti-Pekka Pietilä och att Pietilä fick sparken en vecka efter att ledaren publicerats. I ledarartikeln ifrågasatte Pietilä starkt grunderna för en ändring i kommunindelningen. Pietläs ledare är speciellt intressant med tanke på att han två månader tidigare (den 16 juli) försvarat Helsingfors i en ledare med rubriken "Sipoo kitisee, mutta juna kulkee." Jag citerar ur ledaren:

Jossain määrin liikuttava on Sipoon kunnanhallituksen huoli siitä, etteivät Helsingin kaupunginvaltuuston jäsenet saaneet riittävän ajoissa tietää liitoshankkeen perusteluja. Helsingin päättäjät eivät nimittäin itse ole arvostelleet saamaansa informaatiota liian myöhäiseksi. Helsingin kaupunginvaltuusto on Sipoon kunnanhallitusta pätevämpi tulkitsemaan kysymystä saamansa tiedon ajankohdasta ja riittävyydestä.

Liitosasia on herkkä, eikä sitä haluttu Helsingissä hankkeen alasampumisen pelossa valmistella torvet soiden. Helsingin sisäpiiri halusi ensin selvittää liitoksen menestymismahdollisuudet maan hallituksessa. Asiaa ruvettiin valmistelemaan kaupunginvaltuuston päätettäväksi vasta pääkaupungin johdon saatu ennakkotiedon hallituksen suopeasta suhtautumisesta.

Jos asiaa olisi vatkattu kokousrutiineissa, Helsingin Rkp olisi kannellut liitoshankkeesta Sipoon Rkp:lle, minkä jälkeen ne olisivat yhdessä kannelleet Rkp:n ministeriryhmälle. Jos peli olisi mennyt tällaiseksi, keskustaministerien tuki liitoshankkeelle olisi voinut jäädä saamatta.

Sipoo olisi voinut laskea hyötyvänsä, mutta Helsinki olisi kärsinyt enemmän kuin Sipoo hyötyy.
...

Sipoon valituksella ei liene menestymismahdollisuuksia. Todennäköisesti hallitus myöntyy Helsingin hakemaan alueliitokseen, joskin Helsingin uusi kaupunginraja voi jonkin verran poiketa haetusta. Pääministeri Matti Vanhanen (kesk) toivoi Asuntomessujen avajaisissa, ettei liitos koskisi Sipoon saaristoa, vaan rajoittuisi asuinrakentamiseen soveltuvaan maahan.

Alkaneessa kansalaiskeskustelussa on esitetty väite, että Helsinki kaappaa suuremman eli voiman oikeudella osan Sipoota, mutta väite ei kestä kriittistä tarkastelua. Helsinki on todellisuudessa anonut valtiolta kunnanosaliitosta. Koko maan etua tulkitseva valtioneuvosto myöntyy siihen vain, jos se näkee sille painavat perusteet.

Alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk) käyttämät puheenvuorot osoittavat, että painavia perusteita on. Pääkaupungin kehitysmahdollisuuksien varmistaminen palvelee paitsi Helsingin myös koko maan etua.

Jag vill med det samma påpeka att Pietiläs förklaring till varför Helsingfors förberedde sitt förslag i smyg inte håller. I själva verket visste Sfp:s ledning senast veckan före Helsingfors stadsfullmäktige tog sitt beslut att Helsingfors hade Hannes Manninens stöd för förslaget på inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Det intressanta i Pietiläs ledare är dock chefredaktörens naiva tro på Manninens motiveringar för en inkorporering. Två månader senare hade han fått upp ögonen för bristerna i argumenten. Jag citerar ur ledaren "Kovaa peliä Sipoossa":

Alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen (kesk) lupasi tiistaina nimittää jo tällä viikolla selvityshenkilön tutkimaan rajansiirtoa, mutta pätevän ja jäävittömän sekä nopeaan toimeksiantoon kykenevän asiantuntijajuristin löytäminen tehtävään on osoittautunut niin hankalaksi, että nimitys siirtyy yli viikonvaihteen. Paljastukset Helsingin johtajien uhkavaatimuksista tuskin helpottavat selvityshenkilön löytymistä. Selvittämisen arvoista on myös se, miten kuntaministeri Manninen on lähtenyt Helsingin hankkeen taakse.

Helsingin johdon näkökulmasta rajansiirtohanke on täysin ymmärrettävä. Helsinki tarvitsee lisää hyvää tonttimaata houkutellakseen uusia, varakkaita veronmaksajia. Jo nyt monet Helsingissä työskentelevät ovat löytäneet asuinpaikakseen Länsi-Sipoon, jossa on tilaa ja kaavoittamisen vapautta rakentaa unelma-asuntoja lähelle merenrantaa ja luonnonrauhaa.

Pääkaupunkiseudun kasvun kannalta rajansiirto on täysin yhdentekevä, mikäli Sipoo avaa aluettaan uudisrakentamiselle. Sipoon valtuuston ruotsinkielinen enemmistö on vuosikaudet suhtautunut nuivasti hankkeisiin, jotka muuttaisivat alueen kielipoliittisia asetelmia. Vasta Helsingin aluevaatimukset ovat havahduttaneet sipoolaiset esittelemään pääkaupunkiseudun kasvua tukevia suunnitelmia.

Muuttopaine pääkaupunkiseudulle ei voi riittää perusteluksi Helsingin rajansiirrolle. Yhtä hyvin Helsinki voisi vaatia elintilakseen ja täydennysrakennusalueeksi Espoon rannikkoa Westendistä Kivenlahteen.

Tapa jolla Helsingin johto on hoitanut rajansiirtohanketta ei anna kovin ruusuista kuvaa pääkaupunkiseudun kuntien yhteistyömahdollisuuksista. Uhkailujen sijaan tarvitaan koko Helsingin metropolialueen kattavaa kokonaisvaltaista suunnittelua, jolla pyritään turvaamaan se, että koko aluetta kehitetään tasapainoisesti. Ei vain Helsingin kaupungin verotuloja.

Då Pietilä avskedats framkom det att ledande krafter inom Centern krävs hans avgång. Det är möjligt att kravet på Pietilä avgång berodde på Ilta-Sanomats kritiska bevakning av centerpolitiker i allmänhet och av Tanja Karpela i synnerhet, men kanske avskedandet av Pietilä trots allt fungerade som ett statuerande exempel i fallet Sibbo. I varje fall har medierna låit bli att undersöka Hannes Manninens motiv till att stöda en inkorporering.

Mutbara tjänstemän. Den 29 maj 2008

Yle publicerade igår en notis med rubriken "Suomalaiset uskovat poliitikkojen mielipiteiden olevan ostettavissa". Det är naturligtvis den senaste tidens avslöjanden om valfinansiering som har föranlett nyheten. I sig är det ingen nyhet att olika privata intressen styr politiska beslut eller att företag behöver goda relationer till beslutsfattare. Direkta mutor torde trots allt vara relativt ovanliga i Finland. Själv är jag mera bekymrad över att även tjänstemän och domare tycks gå att köpa. Låt vara att det inte heller här handlar om direkta mutor.

Jag har i flera inlägg förundrat mig över att Heikki Harjula deltog i HFD:s Sibbobeslut, trots att han är ledande jurist på Kommunförbundet. I själva verket förefaller det som om han fungerade som tillfälligt förvaltningsråd just för att han är ledande jurist vid Kommunförbundet och Kari Prättäläs underlydande. Förutom att Prättälä ansvarade för den juridiska bedömningen i kommunindelningsutreare Pakka Myllyniemis Sibboutredning deltog Prättälä tillsammans med Harjula (och regeringsråd Arto Sulonen) i beredningen av Paras-reformen (med ramlag). Kommunförbundet hade inte bara en mycket central roll vid beredningen av reformen, utan har även ett stort ansvar för förverkligandet av reformen. Att det finns en koppling mellan Paras och Sibbofrågan torde vara uppenbart för dem som läser denna blogg, men visst har även medierna noterat kopplingen, fastän man inte detaljerat redogjort för hur Sibbo offrades för att Helsingforspolitikernas skulle godkänna förslaget till kommunreform. Jag citerar ur Svenska Yles "Inrikeskrönikan 2006" från den 26 december 2006:

En lite annorlunda men nog känslomättad debatten förde politikerna om kommunreformen. Svårt att nå enighet om kommunreformen Reformen hade ältats i ett år, och sedan, strax före semestrarna, lyckades regeringen fatta beslut om en ramlag. Visserligen tvingar den inte kommunerna till så mycket - till de konkreta sakerna hör att sjukvården ska ordnas av områden med minst 20 000 invånare.

Sibboannekteringen mål för jättedebatt

Frivilliga sammanslagningar någon gång i framtiden var inte tillräckligt för alla kommuner. En morgon i juni dök nyheten upp, någonting som hade bubblat under ytan en längre tid. Helsingfors ville annektera 5 000 hektar av sydvästra Sibbo.

På ett extra fullmäktigemöte beslutade fullmäktige att lämna in en ansökan hos inrikesministeriet. Innan det hade Helsingfors högsta ledning försäkrat sig om att man hade de ledande center- och sdp-ministrarnas stöd.

Sibbofrågan ledde till namninsamlingar och demonstrationer, och till att Sibbo kommun överklagade en mängd beslut. Till slut fick en utredare, Pekka Myllyniemi, i uppgift att komma med ett förslag. Det presenterade han i slutet av november -- Helsingfors skulle få hälften av det område som huvudstaden ville ha. Helsingfors och Sibbo kämpade Myllyniemis trovärdighet ifrågasattes redan i ett tidigt skede, och kring självständighetsdagen kom det fram att stora delar av hans rapport egentligen härstammar från Helsingfors stadshus. Många viktiga delar är helt identiska med ett dokument där huvudstadens ledning har skrivit ner sina åsikter. Myllyniemi förklarade att det här beror på att han var av samma åsikt som Helsingfors.

Regeringsråd Arto Sulonen. Den 28 maj 2008

Arto Sulonen
Fallet Sibbo har många betydelsefulla rollfigurer: Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Jussi Pajunen, Jan Vapaavuori, Mari Kiviniemi, Rakel Hiltunen, Pekka Myllyniemi, Eila Ratasvuori, Kai Kalima, Kari Prättälä, Heikki Harjula. En aktör som fått lite uppmärksamhet i medierna, men som haft en central roll är regeringsrådet Arto Sulonen, som jag omnämnde i gårdagens inlägg "Exitkriterier. Den 27 maj 2008".

Vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006 sade fullmäktigeledamot Terhi Peltokorpi (c) att "keskustalainen alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen on luvannut ja hän esittelevänä ministerinä tulee tekemään tästä jatkossa esityksen". Det var mycket lovat av kommunministern, speciellt som Helsingfors förslag visade sig vara fatalt bristfälligt. Dessutom kunde kommunministern inte ensam garantera att förslaget förs vidare till statsrådet. Det är inte ministern, utan en tjänsteman som svarar för beredningen. Om den beredande tjänstemannen inte hade funnit förslaget juridiskt hållbart, hade inte statsrådet kunnat godkänna inkorporeringen. Naturligtvis hade även Helsingfors ledning insett den beredande tjänstemannens roll. Jag citerar ur Jan Vapaavuoris anförande vid ovannämnda stadsfullmäktigemöte:

valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Arto Sulonens roll i fallet Sibbo börjar med hans uppgift i beredningen av kommun- och servicestrukturreformen. Jag har i flera inlägg påtalat kopplingen mellan kommunreformen och fallet Sibbo. Sulonen har varit starkt involverad i båda. Sulonen var bl.a. orförande för lagberedarnas kordineringsgrupp (kunta- ja palvelurakenneuudistukseen liittyvä lainvalmistelijoiden koordinaatioryhmä). Tillsammans med Kari Prättälä och Heikki Harjula var Sulonen även medlem i lagarbetsgruppen för PARAS.
Helsingfors stad lämnade den 26 juni 2006 till ministeriet in sitt förslag till ändring i kommunindelningen, men först ett år senare, samma dag som statsrådet tog sitt Sibbobeslut, tog ministeriet beslutet att förkasta Helsingfors framställning. I praktiken hade lantmäteribyrån underkänt förslaget redan i juli 2006. I Sulonens motiveringar till inrikesministeriets beslut nämns dock ingenting om de av lantmäteribyrån påtalade bristerna i Helsingfors framställning.

Misstankarna om att den föredragande tjänstemannen var partisk bekräftades av Sulonens motiveringar till statsrådest beslut. (Se "Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juli 2007".) Då Sulonens gav sin förklaring till HFD angående besvären mot statsrådets Sibbobeslut behövde han kanske inte vara helt opartisk, då hans uppgift nu var att försvara statsrådets beslut. I förklaringen visade det sig dock att Sulonen inte har någonting att säga i försvar mot påståendena om brister i kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning. Istället hoppar han på ett iögonfallande sätt över påståendena om brister i utredningen. (Se "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007".) Sulonen borde ha underkänt Myllyniemis utredning, men istället förteg han bristerna i sin promemoria. Jag citerar här ännu en gång ur justitiekanslerns svar på Leena Liipolas klagomål. Svaret gavs samma dag som statsrådet tog sitt Sibbobeslut.

Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. ... Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.
Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

I det ovanciterade svaret kunde "sisäasiainministeriö" väl bytas ut mot "hallitusneuvos Arto Sulonen". Det är uppenbart att Myllyniemis utredning inte fyller kraven på en kommunindelningsutredning. Det är lika så uppenbart att regeringsrådets beredning av Sibbofrågan inte fyller de krav som justitiekanslern den 28 juni 2007 ställde på en beredning.

För tjänstemän är kraven på opartiskhet betydligt strängare än för politiker. Tjänstemän får inte på förhand ta ställning till en fråga som de bereder, så att tilltron till tjänstemannens opartiskhet inte skall äventyras. Sulonen har inte i offentligheten uttalat sig i Sibbofrågan före motiveringarna för statsrådets Sibbobeslut ofentliggjordes, men efter stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 var det allmännt känt att det på inrikesministeriet fanns en tjänsteman som lovat förorda ett förslag till ändring i kommunindelningen.

Exitkriterier. Den 27 maj 2008


I senaste numret av Sipoon Sanomat ingick det en artikel med rubriken "Sipoon uskottavuus riippuu yleiskaavan hyväksymisestä". Det är planeringschef Pekka Normo som anser att Sibbos trovärdighet beror av om generalplanen godkänns. Normo är rädd för att följande fullmäktige kan fälla förslaget till generalplan, ifall förslaget inte godkänns av det nuvarande fullmäktige.

Men för vem är det som Sibbo måste bevisa sig "trovärdigt"? Normos egen förmåga är det knappast någon som betvivlar. Han har lyckats ta åt sig mycket makt i ett Sibbo som på grund av konflikten med Helsingfors befunnits i undantagstillstånd. Normo, som för ett år sedan sökte en tjänst som planerare för Helsingfors stad, flyttar i höst till Nylands förbund. Bryr sig Normo verkligen om Sibbos framtid?
I Sibbo skulle man knappast ha så brottom med generalplanen, om den inte fanns en bålabisi att skrämma med. I Sibbo förefaller man nu agera som om kommunen själv var skyldig till den aktuella inkorporeringen. Sibbo måste visserligen växa för att komma upp till de "minst ungefär 20 000" invånare som ramlagen förutsätter, men i verkligheten har kommunavdelningen vid finansministeriet redan för ett par veckor sedan i en promemoria bekräftat att Sibbo uppfyller ramlagens krav. (Se bilden ovan.)

De (alternativa) principer och kriterier enligt vilka Sibbo anses uppfylla ramlagens krav är följande:
  • Päätökset rakenteellisten ratkaisujen toteuttamisesta on olemassa
  • Päätökset kahden tai useamman kunnan liitoksesta ja/tai yhteistoiminta-alueen muodostamisesta
  • Alue (yhteistoiminta-alue) on toiminnallinen kokonaisuus
  • Muita luontevia kumppaneita tai vaihtoehtoa ei ole olemassa
  • Luontevaa laajenemissuuntaa ei ole olemassa ilman, että joudutaan rikkomaan muita yhteistyörakenteita
  • Sosiaali- ja terveydenhuollon yhtenäisyys toteutuu
  • Järjestämisvastuu siirtyy yhteistoiminta-alueelle
  • Olosuhteet huomioon ottaen on päästy mahdollisimman lähelle 20 000 asukasta
Promemomrian med exitkriterierna är för övrigt författad av regeringsråd Arto Sulonen, som är den tjänsteman som ansvarade för den skandalösa beredningen av statsrådets Sibbobeslut. I mitt inlägg "Bekräftelse. Den 19 maj 2008" skrev jag att kommunminister Mari Kiviniemis statssekreterare Timo Reina i Sipoon Sanomat medgett att det faktum att Sibbo "joutui ahdinkoon valtion omien toimenpiteiden takia" inverkat på beslutet att stryka Sibbo från den så kallade Jumbolistan med kommuner som inte uppfyller ramlagens krav. Regeringsråd Sulonen har nog all anledning att hoppas på att man i Sibbo nöjer sig med de tagna besluten och inte anmäler Sulonen för tjänstefel i Sibboberedningen.

Schack matt, Matti. Den 26 maj 2008

Matti har verkligen trasslat till det för sig. Först uttalar han sitt stöd för Toivo Sukaris Ideapark-projekt i Nummela i Vichtis. Sedan framkommer det att han (indirekt) fått valbidrag från Sukari. Vanhanen förnekar att han känner till varifrån pengarna kommer, men då antyder partisekreteraren att Matti hjälpte till att grunda Toivo Sukaris, Kyösti Kakkonens och Tapani Yli-Saunamäkis förening, som delade ut bidraget. Och detta är bara början. Iltasanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Skandaali paisuu: Keskustan lähipiiri junaili vaalirahaa Merikukalle". Om Iltasanomats uppgifter stämmer, har Matti fixat valbidrag åt Marikukka, som han hade ett förhållande med under valkampanjen. Om Matti förnekar att det är han som ordnat valbidrag från Toivo Sukari och Kehittyvien maakuntien Suomi, återstår frågan varför just Marikukka var den enda (dåvarande) gröna kandidaten som fick bidrag av KMS. I varje fall fick Merikukka draghjälp av Matti i rikdsvalet, då de två bl.a. ordnade ett gemensamt valseminarium i Nummela i Vichtis. Tack vare att Merikukka blev invald och senare hoppade av till Samlingspartiet är Centern ite längre ensamt det största partiet. En alternativ förklaring till Merikukkas valbidrag är att Merikukka bor i Vichtis, där Sukari planerar sitt Ideapark. (Jag har tidigare kommenterat relationen mellan Matti och Merikukka i mitt inlägg "Pressmeddelanden och skvaller. Den 26 mars 2007". Här var kopplingen till fallet Sibbo mera upenbart.)

Matti säger att han varit konsekvent i sitt stöd av kranskommunerna, men visst har han även försökt stöda Helsingfors. Framför har Matti stött en inkorporering av sydvästra Sibbo med motiveringen att flygfältet därmed kunde bli kvar i Malm. Men även här lät sig Matti luras. Även efter att att statsrådet och HFD godkänt inkorporeringen vill Helsingfors flytta flygverksamheten. Och det tycks finnas intresse att ta emot flygversamheten bl.a. i Vichtis. I Nummela i Vichtis finns det redan nu ett flygfält för små plan. Efter Vichtis meddelade Lojo intresse för flygfältet. Enligt tidningen Länsiuusimaa skulle ett flygfält i Lojo kunne ersätta så väl flygplatserna i Malm som i Nummela i Vichtis. Helsingfors vill fortfarande frigöra Malm för bostadsbebyggelse, men senast nu är det uppenbart att motivet inte bara kan vara brist på tomtmark. Jag återger här det sista stycket i ledarartikeln "Malmin kentälle on vapaaehtoisia ottajia" i söndagens nummer av Uusimaa:

Ja Sipoon lounaisosien ryöstön, olkoonkin että laillistetun, jälkeen Helsinki ei voi enää perustella Malmin siirtämistä tonttipulallakaan. Semminkin, kuin oikealle metropolille tyypillistä ylöspäin rakentamista ei ole Helsingissä toteutettu juuri nimeksikään.

Hinder för tillväxt. Den 25 maj 2008

En viktig bakgrundsfaktor i fallet Sibbo är Jussi-Pekka Alanens utredning och det med utredningen sammanhängande förslaget till lag om samarbetet i huvudstadsregionen. Som en följd av att kommunavdelningen flyttat från inrikes- till finansministeriet hittas hittas Alanens rapport tyvärr inte längre på Internet, men jag har skrivit om rapporten i inlägget "Alanens förslag. Den 19 maj 2007". Samlingspartiet i Helsingfors tog mycket kraftigt avstånd från lagförslaget, eftersom det skulle ha ökat en statlig inblandning i huvudtadsregionen. Åsikterna hade kanske varit andra, om Samlingspartiet varit regeringsparti och Jan Vapaavuori minister.

Ett radikalt förslag i Alanens rapport, som publicerades den 2 mars 2004, var även att inkludera Sibbo och Kyrkslätt - men inte t.ex. Kervo - i metropolsamarbetet. Fastän städerna i huvudstadregionen tog avstånd från Alanens och dåvarande kommunminister Hannes Manninens förslag, fungarade Alanens utredning till vissa delar som en aptiträtare för Helsingfors. Naturskyddsförbundet reagerade även snabbt på Alanens utredning. Jag citerar ur pressmeddelsandet "Naturorganisationerna varnar för Helsingfors' okontrollerade östtillväxt" från den 11 mars 2004:

En färsk utredning av Jussi-Pekka Alanen om utvecklingen av kommunsamarbetet i Helsingforsregionen har åter igen visat att kommunerna och landskapsförbunden har helt olika uppfattning om områdets framtida markanvändning. Den tillväxtorienterade diskussionen syns bl.a. i förslaget till Nylands landskapsplan med en metrolinje till Sibbo, i betänkandet av Sibbo storskogs arbetsgrupp II, samt i HESPO-utredningen (utredning om regionstrukturen i Helsingforsnejden - Borgå), som beretts av tjänstemän.

Naturskyddsorganisationerna önskar påminna om ramarna för en hållbar östlig utvidgning av Helsingforsregionen. Hållbar markanvändning innebär att man även värnar om betydande natur- och rekreationsområden samt bevarar viktiga ekologiska korridorer. En kompakt samhällsstruktur lämpar sig inte ens inom huvudstadsregionen i områden med betydande natur- och rekreationsvärden. Den planerade kretsstaden skulle omgärda huvudstadsregionen med kontor, köpcentran och industri. Detta skulle bryta de ekologiska förbindelserna samt grönområdes- och rekreationskorridorerna.

NATURVÄRDENA I SIBBO STORSKOG OCH ÖSTERSUNDOM BEGRÄNSAR TILLVÄXTEN

Östersundom, södra delen av Sibbo storskog samt natur- och rekreationsområdena i Västerkulla i sydöstra Vanda utgör en nationellt värdefull del av huvudstadsregionens natur- och rekreationsområdesnätverk. Inom området finns två vidsträckta Natura 2000-områden, Sibbo storskog samt Svarta Backens lund och Östersundom fågelvatten. Därtill finns här områden som i regionplanen reserverats för rekreationsbruk. Områdenas betydelse för naturvård och rekreation kommer ytterligare att öka om huvudstadsregionens invånarantal ökar enligt prognoserna. De södra delarna av Sibbo storskog och Östersundom lämpar sig inte för storskalig tätortsbebyggelse på grund av områdenas natur-, rekreations och landskapsvärden. Förslagen om en metro till Sibbo är dåligt avvägda. Det verkar som om Helsingfors stad endast ämnar omvandla sin markägo i pengar genom en möjligast effektiv markplanering.

Västmetron och östmetron. Den 24 maj 2008

Under den gångna veckan bekräftades planerna på västmetron, då så väl Esbo som Helsingfors stadsfullmäktigegodkände planerna. Västmetron innebär att södra Esbo starkare binds samman med Helsingfors, samtidigt som sadsstrukturen i södra Esbo komer att förändras och göras tätare för att metron skall bli lönsam. Södra Esbo kommer att bli mera likt östra Helsingfors. Detta är även vad man önskar i Helsingfors, där man å andra sidan drömmer om att skapa ett eget södra Esbo i sydvästra Sibbo. Ur Helsingfors perspektiv handlar den påstådda obalansen i huvudstadsregionen framför allt om att södra Esbo hittills varit allt för attraktivt (för goda skattebetalare) jämfört med östra Helsingfors. Detta är delvis metrons fel, då bilden av östra Helsingfors präglats av områdena kring metrostationerna istället för av omafattande egnahemshusområden, som det de facto finns i östra Helsingfors. Det är uttryckligen Helsingfors som drivit på västmetron. Frågan är om Esbo hade gått med på planerna om inte Helsingfors och staten statuerat exempel i fallet Sibbo.

Västmetron är ekologiskt sett en bra investering. Finlands naturskyddsförbund har även upprepade gånger uttryckt sitt stöd för västmetron. Helsingfors beslutsfattare har på motsvarande sett motiverat östmetron och därmed hela inkorporeringen med dess betydelse för att motverka växthuseffekten. Här har naturskyddsförbundet dock varit av en helt annan uppfattning, fastän man även på naturskyddsförbundet bekymrar sig över klimatförändringen. Jag citerar ur pressmeddelandet "Länsimetroa tehostettava ruuhkamaksuilla ja keskustatunnelista luopumisella" från den 26 september 2006:

Uudenmaan ympäristönsuojelupiiri iloitsee Espoon kaupunginvaltuuston päätöksestä rakentaa länsimetro. Jatkosuunnittelussa metro tulee sijoittaa tunneliin maisemallisesti herkällä Lauttasaari - Tapiola -välillä.
...

Uudenmaan ympäristönsuojelupiiri korostaa, että länsimetro ei saa viivyttää lentokentälle menevän Kehäradan toteuttamista. Idässä metroa voi jatkaa Mellunmäestä Vantaan Hakunilaan, mutta ei Sipooseen. Sitä vastoin Kerava - Nikkilä -rata tulee kunnostaa henkilöliikenteelle. Näin idässä voitaisiin lisätä asuntorakentamista niin, että Sipoonkorpi säästyy tuleville sukupolville.

Liikenteen osuus Suomen hiilidioksidipäästöistä on noin viidennes. Ilmastonmuutoksen hillitsemisen suurimmat haasteet liikennesektorilla liittyvät liikenteen määriin ja muotoihin. Ajoneuvoliikenteen kasvu erityisesti kaupunkiseuduilla on uhka ilmastolle.

Redan i meddelandet "Sipoonkorpi suojeltava rakentamiselta" från den 15 april 2004 tog naturskyddsförbundet starkt avstån från östmetron. Jag citerar:

Luonnonsuojeluliitto tuomitsee Helsingin kaupungin laajentumissuunnitelmat Sipoonkorven eteläosiin.

Sipoonkorpi on Nuuksion ohella pääkaupunkiseudun viimeinen metsämanner. Helsinki haluaisi muuttaa Sipoonkorven eteläisimmän kolmanneksen asuinlähiöksi. Sipoonkorven eteläosan ohella rakentamisen jalkoihin ovat jäämässä myös Sipoonkorven ja Mustavuori—Östersundomin väliset tärkeät ekologiset yhteydet.

Sipoonkorven eteläosa on nykyisin suosittua virkistysaluetta, ja alueella on myös huomattavia metsiensuojeluarvoja.

Kaupunkirakenteen laajentamista Sipoonkorpeen yritetään vauhdittaa myös esityksillä metron jatkamisesta Mellunmäestä Sipoon Östersundomiin. Hanke ei raideliikennettä muuten tukevan Luonnonsuojeluliiton mielestä ole järkevä. Se on myös monin tavoin valtakunnallisten alueidenkäyttötavoitteiden vastainen. Metron jatkaminen Sipooseen ohjaisi vääjämättä rakentamista yhtenäiselle metsäalueelle sekä maaseutumaiselle alueelle. Raideliikennettä tulisi Luonnonsuojeluliiton mielestä pikaisesti kehittää nykyisen kaupunkirakenteen sisällä, esimerkiksi jatkamalla metroa Mellunmäestä Hakunilaan. Pääkaupunkiseudun kehyskunnissa rakentamista tulisi keskittää jo olemassaoleviin taajamiin raideyhteyksien varteen.

Specialstatus. Den 23 maj 2008

I blogginlägget "Regeringen och HFD ställde sig över lagen. Den 3 mars 2008" citerade jag ur Aulis Pöyhönens insändarartikel "Helsingin seudulla ei ole erityisasemaa kuntajaossa", som publicerades i Helsing Sanomat den 3 mars. På avdelningen "Keskustelut" på tidningens webbplats publicerade Helsingin Sanomat redan den 26 februari en nästan identisk text av Pöyhönen, som är f.d. konsulterande tjänsteman vid inrikesministeriet. Rubriken är "JÄLKIPELI: Helsingin seudulla ei erityisasemaa". Texten är på många sätt upplysande och objektiv. När det gäller lagligheten i Sibbofallet tar Pöuhönen dock klart ställning. Jag citerar:

Hallitus ja KHO asettuivat siis lain yläpuolelle  jopa perustuslain yläpuolelle, kuten Tuori päättelee.

Jo 1930-luvulla Urho Kekkonen kirjoitti kunnallista vaalioikeutta koskevan väitöskirjansa johdannossa seuraavaa:

"Kun käymme tarkastelemaan kysymystä subjektiivisista julkisista oikeuksista, tulee aluksi tehdä mitä päättävimmin ero valtion ja oikeusjärjestyksen välillä. Valtio on oikeusjärjestyksen lähde, mutta ei oikeusjärjestys itse. Valtion tahto ilmenee oikeusjärjestyksessä, mutta oikeusjärjestys ei ole identtinen tämän tahdon kantajan kanssa. Valtio luo oikeusjärjestyksen, mutta on itse sen alainen. Valtio yhtä hyvin kuin sen alamaisetkin on oikeusjärjestykseen sidottu."
...

Helsingin kaupungin tarve ja halu saada lisämaata asuntojen rakentamiseen lienee kiistaton, mutta tapa, jolla hallitus sen ratkaisi, oli väärä: se perustui kuntajakolain virheelliseen tulkintaan.

Mielestäni kuntajakolain pakkoliitospykälää pitää soveltaa suppeasti, eli liitoksen perusteena pitää olla kaksin verroin erityisen painavat syyt. Tulkintaani tukee paitsi lain sanamuoto myös kuntajakolainsäädännön historia.

Kun nykyistä kuntajakolakia (1998) edeltävän lain (1977) mukaan kuntien pakkoliitoksia ei voitu tehdä lainkaan, ryhtyi sisäasiainministeri Jarmo Rantanen (sd) puuhaamaan lakiin sellaisia muutoksia, joilla voitaisiin vauhdittaa edes vapaaehtoisia liitoksia. Pakkoliitossäännöksiä hallitus ei sentään uskaltanut ryhtyä laatimaan, vaikka sillä olikin siihen suuria haluja, olihan hallituksessa pakkoliitoksiin mielistyneet puolueet kokoomus ja Sdp (Harri Holkerin hallitus). Hallitus näet pelkäsi oppositioon joutunutta keskustapuoluetta. Valitettavasti  tai ei  Rantanen laadituttikin päinvastaiseen suuntaan johtavat säännökset.

Havaittuaan virheen Rantanen annatti eduskunnalle hallituksen esityksen kuntajakolain palauttamiseksi ennalleen. Esitys juuttui kuitenkin eduskuntaan ja raukesi lopulta keskustan viivytystaisteluun.

Paavo Lipposen "kuntaministerillä" Jouni Backmanilla (sd) oli samat halut kuin Jarmo Rantasella mittavaan kuntauudistukseen, jopa pakkoliitoksiin. Olihan hallituksen kokoonpanokin sama kuin Holkerin hallituksessa  ja kepu jälleen oppositiossa. Backmanin anti rajoittui kuitenkin vain siihen, että hän hieman raotti ovea pakkoliitoksille. Tähän rakoseen Matti Vanhasen (kesk) hallitus sitten perusti Sipoo-päätöksensä.

Backmanin toinen anti oli se, että hallituksen esityksen perustelut kirjoitettiin niin epäselviksi, että se mahdollisti hallitukselle melkein millaisen vallankäytön tahansa. Esimerkiksi "aluetta ei haluttu määritellä tämän täsmällisemmin, jotta olisi mahdollisuus laajempaan oikeudelliseen harkintaan", kirjoitti Suomen Kuntaliiton lakiasiain yksikön päällikkö Kari Prättälä Helsingin Sanomissa (30. 6. 2007). Myös professori Tuori kiinnitti asiantuntijanlausunnossaan huomiota vaikeasti tulkittaviin lainkohtiin.

Prättälä har kanske rätt i att man inte ville definiera begreppet "område" exakt, fastän Toivo Pihlajaniemi, som var sekreterare för arbetsgruppen som beredde lagen, har en annan syn på hur begreppet "område" skall förstås i det aktuella fallet. En otydlig lag kan vara en kompromisslösning. Pihlajaniemi har själv centerbakkrund, vilket kanske delvis förklarar hans syn på hur kommunindelningslagen skall tolkas. Centern borde ha varit en garant för att kryphålen i kommunindelningslagen inte skulle kunna utnyttjas, men i fallet Sibbo pressades Centerministrarna Manninen och Vanhanen att ställa sig bakom en ny tolkning av lagen.

Kanske kan man läsa kommunindelningslagen även på det sätt som Prättäla och HFD gjorde i fallet Sibbo. Men varken HFD eller Prättälä, som ansvarade för den juridiska tolkningen i Pekka Myllyniemis Sibborapport, ville göra Sibbo till ett prejudikat. Därför motiverades inkorporeringen med att Helsingfors har en "specialstatus". Men inte ens en "specialstatus" kan motivera ett lagstridigt beslut. Hur diffus lagen än är formulerad ger den inte staten rätt att suverent tolka eller bryta mot lagen.

Wallin. Den 22 maj 2008

Valbidrag till Sfp och Stefan Wallin har skapat stora rubriker i de finlandsvenska medierna. Går det att köpa även Svenska folkpartiets representanter? Hur var det i fallet Sibbo? Wallin torde åtminstone i juni 2006 ha varit beredd att förhandla om en annektering av ett mindre område än det Helsingfors föreslog. Och i artikeln "Kuntapaneelin sopu säröili vain valtionosuuksissa", som publicerades i Helsingin Sanomat den 7 september 2006, kunde man läsa följande:

Puolueitten johto viimeisteli syksyn Kuntamarkkinoilla keskiviikkona sopuisasti näkemyksiään kunta- ja palvelurakenneuudistuksesta. Suhtautuminen uusiin valtionosuuksiin aiheuttaa kuitenkin selvää säröä puolueitten välille.
Valtionosuusjärjestelmän remontti ja kuntien tulopohjan uudistaminen sisältyvät käynnissä olevaan kuntauudistukseen.

Pakkoliitoksista ei enää keskusteltu, kuten tehtiin vielä vuosi sitten. Poliittinen sopu lienee löytynyt tämän hetken kuumimmastakin liitoshankkeesta eli Sipoon osan liittämisestä Helsinkiin, koska edes Rkp:n puheenjohtaja Stefan Wallin ei nostanut asiaa keskusteluun.

Naturligtvis förhandlar Sfp på samma sätt som andra partier. Det som skiljer Sfp:s agerande från andra partiers agerande i fallet Sibbo är främst att Sfp valde att respektera lagen. Fallet Sibbo hjälpte Sfp att återfinna sina rötter som ett laglighetsparti. Att Wallin inte lyfte fram fallet Sibbo på "kommunmarknaden" 2006 torde bero på att han inte ville se Sibbofrågan som en del av kommun- och serviscstrukturreformen (KSSR). Wallin har på sätt och vis rätt i att fallet Sibbo inte har någonting med kommunreformen att skaff. Strukturgruppen hade inte diskuterat Sibbofrågan och annekteringen motiveras inte av ramlagen. Lika väl skulle Sibbofrågan inte ha aktualiserats utan kommunreformen. Ur citaten ovan framgår det att Helsingfors (och SDP) hade förväntat sig att kommunreformen skulle ha medfört så väl tvångssammanslagningar som ändringar i statsandelarna till kommunerna. Rakel Hiltunen fick dock kompensering i form av sydvästra Sibbo.

Wallin har lyft fram de positiva sidorna av KSSR, kanske för att han inte velat äventyra strategist viktiga kommunsammanslagningar i Svenskfinland. Det är synd att Wallin inte upmärksammat sambandet mellan Sibbofrågan och KSSR. Han torde väl kunna vittna om detta samband, som gör så väl Heikki Harjula som Arto Sulonen och Matti Vanhanen jäviga i Sibbofrågan. Det är dock en mindre synd att hålla tyst om andras mygel än att själv mygla.

Korruption. Den 21 maj 2008

Att valfinansieringen är ett korrumptionsproblem är ingen nyhet. Valfinansieringen i Finland har fått kritik av både Transparency International och Europarådets organ mot korruption GRECO. Sent om sider har även medierna, som själv drar fördel av valfinansieringen, uppmärksammat detta korruptionsproblem. Europarådet bekämpar korrumption för att korrumptionen sätter ur spel rättsstatens grundläggande principer om rättvisa, demokrati och skyddet av individuella och kollektiva rättigheter. Huvudsaklingen handlar det dock om korrumption där gentjänster byts mot ekonomisk ersättning. Gentjänster behöver dock inte alltid köpas i pengar.

Det verkligt stora korruptionsproblemet beror enligt min uppfattning på att maktfördelningsprincipen inte är förverkligad i Finland. Den som skall övervaka är beroende av den som skall övervakas. Justitieministern, som ansvarar för övervakningen av valfinansieringen, är själv naturligtvis beroende av så väl riksdagen som regeriningen. Riksdagen övervakar själv via grundlagsutskottet att de lagar som riksdagen stiftar överstämmer med grundlagen. Justitiekanslern, som övervakar lagligheten i statsrådets beslut, väljs själv av statsrådet. Jag har på denna blogg tidigare noterat att Jaakko Jonkka av statsrådet valdes till ny justitiekansler bara ett par veckor före statsrådets Sibbobeslut, samtidigt som han tog ställning till så väl statsministerns som utredningsmannens jäv i Sibbofrågan.

Formellt kunde HFD kanske betraktas som en oberoende instans, men i praktiken förefaller domstolen vara en gummistämpel då det gäller statsrådets beslut. Konkret har domstolen ett beroendeförhållande till regeringen, genom att justitieministeriet bestämmer om domarnas löner, men mitt eget fötroende för domarnas opartiskhet äventyras snarare av olika uppdrag som ministerierna tilldelar förvaltningsråden. Dessutom har vi fenomenet med tillfälliga förvaltningsråd, så som Heikki Harjula från Kommunförbundet, som deltog i Sibbobeslutet. Ministerierna uttnyttjar regelbundet förfaltningsråd som sakkunniga då lagar bereds. Därtill kan ministrarna utnämna HFD:s domare till utredningsmän. Förvaltningsråd Lauri Tarasti hade fungerat som miljöministeriets utredningsman redan innan han pensionerades från HFD. Ett förvaltningsråd som vänder tummen ner för statrådets beslut skulle knappast få dylika uppdrag. Jag har tidigare på denna blogg noterat att Helsingfors i samband med sin framställning om ändring i kommunindelningen från juni 2006 hänvisar till Tarastis utredning. (Se "Riksdagsmän besökte Storskogen. Den 20 september 2007".) Jag har även noterat att justitiekanslerns ändrade åsikt angående ministrarnas jäv i Sibbofrågan sammanfaller med Tarastis uttalande i frågan.


Justitiemininister Tuja Brax meddelade senaste vecka att hon skall tillsätta en arbetsgrupp för att bereda en lagreform gällande redovisning av valfinansiering. Till arbetsgruppens uppdrag hör även en rapport till GRECO. Arbetsgruppen skall ledas av förvaltningsrådet Lauri Tarasti.

Inkonsekvens. Den 20 maj 2008


Ett oövertänkt uttalande av gruppordförande Timo Kalli (c) har fått oanade följder. Enligt min bedömning är uppståndelsen kring de bristfälligt deklarerade valbidragen även en tillfällighet. Medierna har länge känt till att det fuskas med redovisningen av valbidragen. På Yle hade man i februari ifjol noterat att Jan Vapaavuori redan i samband med valet 2003 felaktigt uppget att inget enskilt bolag bidragit med över 1700 € för valkampanjen (se bilden ovan), men jag kan inte minnas någon uppståndelse kring valfinansieringen från år 2007. (Bilden ovan har jag klippt ur ett kalkylblad, som Yle publicerat i samband med Spotlights program "Maktens dolda pengar" 19.2.2007.) Kanske var pressen före valet allt för rädd att mista annonsörer för nappa på Yles avslöjanden.

Idag varnar statsminister Matti Vanhanen redan för legitimitetskris och politikerförakt, men han är själv en av de riksdagsmän som trasslat till det för sig allra värst. Nu överväger statsministern att jäva sig när man besluteter om en eventuell bergsrådstitel för Vanhanens stödare Kyösti Kakkonen. Man kan fråga sig varför Vanhanen inte jävade sig då statsrådet avgjorde Sibbofrågan eller då statsrådet vid samma sammankomst valde statsministerns broder till programdirektör vid handels- och industriministeriet? (Se "Överenskommelser. Den 21 oktober 2007".) Svaret torde vara att medierna i detta fall förhöll sig mycket tama. Vad Sibbofrågan gäller var Vanhanens planer att jäva sig dessutom impopulära, då han inte hade redovisat för de verkliga grunderna för sitt jäv.

Det är även inkoncekvent av Vanhanen att kommentera Ideapark-projektet, då han själv uppmanat ministrar att inte kommentera frågor som ligger på andra ministrars bord. Vanhanen försvarar nu sitt stöd till Toivo Sukaris köpcentrumprojekt i Vichtis med att han koncekvent har stött utvecklingen i kranskommunerna. Det har han på sätt och vis gjort, vilket väckt förargelse i Helsingfors, där man inte alls gillar Nurmijärvifenomenet. Men helt konsekvent har Vanhanen inte varit. Jag citerar ur Sune Portins ledare "Valfinansieringslagens brister ingen nyhet" i dagens Borgåblad:

Matti Vanhanen har uttryckt sin indignation över att medierna har kopplat ihop hans stöd för valfinansiären Toivo Sukaris köpcentrumprojekt i Vichtis med de pengar han på omvägar har fått av samme Sukari. Vanhanen menade att han alltid har stött randkommunernas utvecklingssträvanden och att det är lågsint att påstå att hans åsikter går att köpa. Det är möjligt att Vanhanens stöd och åsikter inte är till salu, men han för det första inte stött alla randkommuner. Se bara på Sibbo.

Bekräftelse. Den 19 maj 2008

I mitt inlägg "Ändamål. Den 12 maj 2008" citerade jag ur Christel Liljeströms blogg där Liljeström skriver att "servicestrukturprojektets styrgrupp" föregående vecka beslöt att Sibbo inte mera behöver finnas på den s.k. jumbo-listan. Nyheten bekräftades i en artikel med rubriken "Sipoo säilyy itsenäisenä" i torsdagens (15.5) nummer av Sipoon Sanomat. Sipoon Sanomat har talat med kommunminister Mari Kiviniemis statssekreterare Timo Reina. Jag citerar:

Valtiosihteeri Timo Reina vahvistaa asian ja kertoo ministeriön uskovan, että Sipoon kasvusuunnitelmat ovat uskottavia.
- Arvioitiin sitä, että riittääkö väestöpohja palveluiden tuottamiseen.
Hän kertoo Sipoon tättävän velvoitteet ja näin sillä on hyvät perusteet olla itsenäinen kunta.
Hän sanoi myös sen vaikuttaneen, että Sipoo joutui ahdinkoon valtion omien toimenpiteiden takia.

Med "självständig kommun" menas här att Sibbo kommun inte är tvungen att idka det samarbete som kommuner som har ett ivånarantal på under "minst ungefär 20 000" enligt ramlagen är skyldiga till. Ramlagen säger ingenting om vad som gäller efter år 2012, men åtminstone är ett underförstått syfte med det påtvingade samarbete att underlätta kommunsammanslagningar.

Sibbos principiella förutsättningar att bestå som kommun var ett jurididkt villkor för annekteringen, men det är uppenbart att många Helsingforspolitiker hade hoppats på att annekteringen skulle bli en dödsstöt för Sibbo. Före Helsingfors lade fram sin framställning till ändring i kommunindelningen i juni 2006 torde det i Helsingfors ha funnits två synpunkter på hur Sibbo bör upplösas. Medan man på socialdemokratiskt håll ville ansluta hela Sibbo till Helsingfors ansåg man inom Samlingspartiet att Sibbo bör spälkas upp i bitar, som ansluts till grannkommunerna Helsingfors, Vanda, Kervo, Träskända och Borgå. Inom Samlingspartiet har man senare även planerat en sammanslagning av Sibbo, Vanda och Helsingfors. Dessa planer ser efter statssekreterare Reinas bekräftelse osannolika ut.

Östbanan kolliderar med östmetron. Den 18 maj 2008


I dagens Huvudstadsblad inår en notis med rubriken "Vanda vill ­stryka Helibanan". Jag återger här det första stycket i notisen:


De stationer som finns inritade på Helibanan från Helsingfors österut betjänar inte markplaneringen i de delar av Sibbo och Vanda som överförs till Helsingfors vid årsskiftet. Planeringen av områdena i Sibbo som överförs till Helsingfors bygger på att metron ska förlängas österut. Därför tycker Vanda att Banförvaltningscentralen skulle kunna upphöra med den fortsatta planeringen av Helibanan.

I sitt utlåtande från den 7 maj över "Helsinki-Pietari rautatieyhteyden esiselvitys" från den 13 mars säger stadsplaneringsnämnden i Vanda bl.a. följande:

Helsingin seudulla painottuu henkilöliikenteen osuus ja vaihtoehdoissa on otettu kantaa myös itäsuunnan radan rooliin lähiliikenteessä. Ristiriitainen tilanne syntyy ns. Heli-radan Tapanilan ja Porvoon välisellä osuudella. Vuoden 2009 alusta Helsinkiin Sipoosta ja Vantaasta liitettävien osien tuleva maankäyttö perustuu metron jatkamiselle. Heli-radalle kaavaillut asemat eivät palvele yhtä hyvin laajenemissuunnan maankäyttöä.

I min anmärkning gällande Helsingfors framställan om en ändring av kommunindelningen från juni 2006 hävdade jag att att den föreslagna inkorporeringen hotar HELI-banan, eftersom Helsingfors planer för sydvästra Sibbo. I Helsingfors stadsstyrelses berömda utlåtande till länsstyrelsen hävdas det som svar på anmärkningen att metron inte förhindrar Heli-banan, eftersom metrolinjen torde gå söder om motorvägen till Borgå, medan HELI-banan skulle gå norr om motorvägen. Nu tycks i alla fall stadsplaneringsnämnden i Vanda ge mig rätt.

I sig hotar inkorporeringen och östmetron dock inte nödvändigtvis förutsättningarna för en järnvägslinje österut. I sin rapport har Banförvaltningscentralen presenterat ett alternativ enligt vilken järnvägen skulle dras via flyfplatsen i Vanda, Kervo, Nickby och Kullo. (Se bilden ovan.) I Helsingfors stadskansli verkar man redan före Banförvaltningscentralen publicerade rapporten den 13 mars ha känt till planerna på att banan i vilket fall som helst skulle gå via Kullo och den tänkta flygplatsen i Backas i Borgå. Å andra sidan kan man tänka sig att man i utredningen över förutsättningarna för en järnvägsförbindelse mellan Helsingfors och Sankt Petersburg har tagit hänsyn till så väl inkorporeringen och Helsingfors påstådda planer på en metrolinje till sydvästra Sibbo som förslaget på en flygstation i Backas.

I sig är det inte ett enbart dåligt alternativ att östbanan skulle dras via Kervo och Nickby. I ett pressmeddelande med rubriken "Radanvarren virheistä opittava Helsingin itäkasvussa" från den 29 april 2004 föreslår naturskyddsförbundet ett motsvarande alternativ. Jag återger här valda bitar ur meddelandet:

Luonnonsuojeluliiton mielestä Helsinki-Porvoo-alueen kehittämisessä tulee välttää niitä virheitä, joita on tehty pääkaupunkiseudun laajetessa pääradan varteen. Virheisiin kuuluu esimerkiksi taajamien rakentaminen kiinni toisiinsa ilman, että niiden väliin olisi jätetty luonnolle tärkeitä ekologisia käytäviä. Myöskään radanvarren aluekeskusten riittävästä työpaikkaomavaraisuudesta ei ole huolehdittu.
...
Ei metroa Östersundomiin!
Luonnonsuojeluliitto esittää, että metroa jatketaan Mellunmäestä Vantaan Hakunilaan, ei Sipoon Östersundomiin eikä Söderkullaan.
Uutta rantarataa ei tehtäsi, vaan kehitettäisiin jo olemassaolevaa rataa Keravalta Porvooseen. Näin turvattaisiin Sipoonkorven suojelu- ja virkistysarvot sekä monet hienot kulttuurimaisemat, kuten Porvoonjoen ympäristö, Sipoonjokilaakso, Mustijoen rannat, Hindsbyn peltoaukeat ja Ali-Vekkosken peltoaukeat.

Märkligt pressmeddelande. Den 17 maj 2008

I blogginlägget "Möjligheter för urbant småhusbyggande. Den 6 maj 2008" uppmärksammade jag Miljöministeriets pressmeddelande "Asuntoministeri Jan Vapaavuori: Kaupunkimaisilla pientaloilla vastataan ihmisten toiveisiin - Helsinki näyttämään mallia Lounais-Sipoossa". Jag fann det sökt och roande att "östmetron" lyftes fram i pressmeddelandet. Bostadsministern hade hållit ett tal vid ett seminarium om småusboende - inte om trafiklösningar, men av föekommen anledning omnämns metron ständigt i samband med sydvästra Sibbo. Tyvärr har miljöministeriet inte publicerat bostadsministerns tal, men nu har talet istället sent om sider publicerats på Jan Vapaavuoris egen webbplats. Som jag lite misstänkte omnämns metron överhuvudtaget inte i bostadsministerns tal, fastän han i talet enligt pressmeddelandet hade sagt följande:

Ensi vuoden alussa tapahtuva Sipoon lounaisten osien liittäminen Helsinkiin avaa tässä suhteessa ennennäkemättömät mahdollisuudet. Alue on riittävän suuri ja käytännössä katsoen rakentamaton. Joukkoliikenne on helppo järjestää itämetron avulla.

I själva verket omnämns sydvästra Sibbo överhuvudtaget inte i Vapaavuoris tal, trots rubriken i presmeddelandet. Men så är även syftet med pressmeddelandet ett helt annat än att informera om vad bostadsministern i verkligheten har sagt i sitt tal.

I en kolumn som publicerades dagen före bostadsministern höll det ovannämnda talet omnämner Vapaavuori däremot sydvästra Sibbo i det avslutande raderna. Jag återger dem här:

Lähes kaikki mikä Helsinkiin rakennettaisiin, eheyttäisi seudun rakennetta. Ja mitä houkuttelevampi kaupunkimaisen pientalorakentamisen kokonaisuus Sipoosta Helsinkiin siirtyville alueille pystytään luomaan, sitä enemmän sekin eheyttää rakennetta.

Att Vapaavuori talar så starkt för ökad sammanhållning i samhällstrukturen beror inte bara på att hans tal numera skrivs på miljöministeriet. Allt som byggs innanför Helsingfors gränser - även småhusbebyggelse - ökar sammanhållningen i samhällsstrukturen. Vill man förbättra sammanhållningen i samhällstrukturen räcker det därför med att flytta på Helsingfors gränser.

Penningtvätt. Den 16 maj 2008

Ett märkligt skådespel har ägt rum de senaste dagarna när högt uppsatta politiker gått till Canossa ocg redovisat sina valbidrag. Jag har på denna blogg i flera inlägg behandlat valfinansieringen, som även har kopplingar till fallet Sibbo. (Se "Politiska domare. Den 27 januari 2007", "Det genomskinliga samhället. Den 28 januari 2007","Riksdagskandidater. Den 5 mars 2007", "Valbidrag. Den 21 maj 2007" och "Sibbo storskog. Den 23 maj 2007".) Jag har tidigare citerat Jaakko Laaksos (vf) analys i artikel "Sipoo-kaappauksen taustalla rakennusfirmojen edut" i Vantaan Sanomat den 31 juli 2006, men jag upprepar här några rader:

Kaappauksen taustalta löytyvät maamme suurimpien rakennusfirmojen edut ja vaateet, joita kolmen suurimman puolueen keskeiset poliitikot näyttävät nyt ajavan. Läntiseen Sipooseen on tarkoitus rakennuttaa asuntoja noin 50 000 uudelle asukkaalle. Rakentamisesta vastaisivat Sipoon rakentamattomien alueiden kimppuun jo pitkään halajaneet rakennusfirmat, ei Helsingin kaupunki.
...

Suurimmille rakennusfirmoille ei ole yhdentekevää, miten keskeiset puolueet asuntopolitiikassa toimivat. Ei ole salaisuus, että suurimmat rakennusfirmat rahoittavat erityisesti kolmen suurimman puolueen kansanedustajaehdokkaiden eduskuntavaalikampanjoita.

Bolag i byggnadsbranschen är speciellt benägna att ge valbidrag, eftersom just deras förutsättningar är speciellt beroende av enskilda politiska beslut. Samtidigt är politiker speciellt benägna att gå byggnadsbolagens ärenden. Det är klart att politikerna inför riksdagsvalet 2007 ville lösa den påstådda tomtbristen och skapa förutsättningar för byggnadsbolagen. Själv ser jag Matti Vanhanens "tomtkrig" i sydvästra Sibbo som en allt för dåligt kamouflerad fundraising inför riksdagsvalet. Ändå är detta tomtkrig endast ett sidospår i fallet Sibbo. Man kunde rent av tala om en skenmanöver där Vanhanen försöker dölja sina egentliga motiv för att stöda en annektering.

Att ståhejet kring de bristfälligt deklarerade valbidragen kopplas samman med Matti Vanhanen uttalade stöd för Ideapark i Vichtis är ironiskt med tanke på att det var Jan Vapaavuori som med sin kritik av det planerade köpcentrumet startade den diskussionen. Nu har Vapaavuoris egen bristfälliga redovisning av valbidrag fått uppmärksamhet. Vapaavuori har dock lyckats bättre i sin penningtvätt än Vanhanen. A-studion noterade den 23 maj 2007 att bostadsministerns specielmedarbetare Tatu Rauhamäki är VD för Helsingin Elinkeinoelämän Kunnallispalvelu Oy, vars huvudsakliga verksamhet är att arrangera seminarier, gemom vilka Samlingspartiet i Helsingfors fyller sin valkassa. I programmet berättades det dessutom att Rauhamäki även är chefredaktör företagets tidning, som säljer annonsplatser huvudsakligen till byggbolag.

Det lättaste sättet att tvätta valpengar är att låta valbidragen gå via föreningar, som sedan redovisas som bidragsgivare. MTV3 har idag noterat att Mari Kiviniemi inför senaste riksdagsval fick sammanlagt 60 000 € från föreningarna Huomisen Suomi ry, Pohjanmaan kautta ry och Vahvan keskustan tie ry.

Nytt förslag till ändring i kommunindelningen. Den 15 maj 2008

I tisdagens nummer av Helsingin Sanomatingick en notis med rubriken "Asukkaat haluavat kuntarajalla sijaitsevan tontin osaksi Sipoota". I notisen berättas det att Helsingfors stadfullmäktige nästa vecka skall ta ställning till ett förslag till ändring i kommunidelningen mellan Vanda och Sibbo eller Helsingfors. Nyheten är inte ny, men principiellt sett intressant. Enligt Pirjo och Ralf Åkerfelts förslag skall nuvarande gräns mellan Vanda och Sibbo ändras så att en tomt som nu delvis ligger i Vanda och delvis i Sibbo helt skulle höra till Sibbo eller på grund av annekteringsbeslutet till Helsingfors.

Initiativet till den i och för sig obetydliga ändringen i kommunindelningen är intressant med tanke på att Sibboannekteringen inte ännu förverkligas. Att en tomt splittrats mellan Vanda och Sibbo beror inte på Pekka Myllyniemis inexakta förslag till ändring i kommunindelningen, men Myllyniemis förslag, som statsrådet och HFD godkänt, har flera små brister att korrigera. (Se t.ex. "HFD sopar misstag under mattan. Den 7 februari 2008".) Man kan fråga sig varför Helsingfors inte redan nu framlagt ett förslag till korrigering av den fastställda nya gränsen. Speciellt borde gränsen följa Österledens nya dragning istället för den gamla. Kanske dröjer man med ett förslag för att de fatala bristerna i Myllyniemis (och Helsingfors eget) förslag inte skall uppmärksammas.

Eftersom det redan nu tycks vara fritt fram för nya förslag till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo, tycker jag att man inte borde dröja med att föreslå att de gamla gränserna bevaras - eventuellt frånsett gänsdragningen genom Åkerfelts tomt. Kommunfullmäktige i Sibbo kunde i sitt utlåtande över Åkerfelts förslag samtidigt göra ett dylikt initiativ. Kommunstyrelsen föreslår emellertid för fullmäktige att den som sitt utlåtande till länsstyrelsen meddelar att Sibbo kommun inte har något att anmärka mot Pirjo och Ralf Åkerfelts framställning om kommunindelningen. Om inte kommunfullmäktige gör det så kunde enskilda Sibbobor lägga fram ett förslag som i praktiken skulle betyda att statrådet återtar sitt beslut.

Flygplats kanske till Lojo. Den 14 maj 2008

Det var vid Malms flygfälts 65-årsjubileum som försvarsminister Matti Vanhanen i sitt tal den 18 maj 2003 rev upp överenskommelsen mellan Helsingfors och staten om överlåtandet av flygfältet till Helsingfors för bostadsbebyggelse. (Se "Vanhanens ställningstaganden för Malm. Den 31 januari 2007".) Vanhanens ställningstagande applåderades av Centern i Helsingfors, men försämrade den blivande statsministerns relationer till Helsingfors. Utan inkorporeringen av sydvästra Sibbo skulle dessa relationer fortfarande vara problematiska för statsministern. Redan i morgon den 15 maj firar Malms flygplats sitt 70-års jubileum. Offrandet av Sibbo räddande kanske Vanhanens relationer till Helsingfors, men annekteringen räddadar knappast flygplatsen i Malm. Alternativ till Malm dyker upp ett efter annat. Enligt en notis som svenska Yle publicerat idag fick fullmäktige i Lojo igår information av kommunikationsministeriet om att Lojo uppfyller alla krav som ställs på en ort där en s.k. andra flygplats kan byggas.

Grön mur. Den 13 maj 2008


Planerna på ett massivt köpcentrum i Vichtis har varit ett aktuellt diskussionsämne sedan bostadsministern förra veckan kritiserade planerna. Ledaren i dagens Hbl handlar i sin helhet om Ideapark och i lördags skrev självaste Matti ett långt blogginlägg, där han försiktigt försvarade planerna på köpcentrumet. Inför kommunalvalen 2000 och 2004 var planerna på ett köpcentrum i Östersundom i Sibbo ett hett diskussionsämne, om än mera lokalt. Jouko Tikkanen med flera Sibbopolitiker har låtit förstå att annekteringen av sydvästra Sibbo kunde ha undvikits, ifall planerna på ett köpcentrum i Sibbo hade förverkligats. År 2004 hade dock en del lokalpolitiker i Sibbo en närmast motsatt uppfattning om köpcentrumets betydelse. Speciellt kritiska till planerna på ett köpcentrum var man bland de gröna. Jag citerar här ur presentationen av fullmäktigekandidaten Catharina "Catta" Westermark från hösten 2004:

För fyra år sen, då arbetet mot Östersundom köpcentrum var som intensivast, fick jag som tack av sibboborna nästmest röster i kommunalvalet. Det visar, tycker jag, att kulturlandskapen, som berättar sibbobornas historia och om sekelgamla traditioner, är viktiga även för dagens sibbobor. Också skogen och naturens mångfald är en källa till glädje för väldigt många.

I Östersundom var/är det dessutom fråga om något mycket mer än landskapet. Grannen Helsingfors bara väntade på att Sibbo skulle förstöra områdets kultur- och naturvärden, så att staden kan börja exploatera sin mark i Sibbo Storskog. Kommunens existens var i fara.

Därför är det ytterst viktigt att stöda de krafter, som verkar för bevarandet av Sibbo Storskog. Jag hoppas att man inser det fantastiska i att Finland med sin skogsindustri, "Skogarnas land", ett land i den "Vilda Norden" har en mäktig storskog intill sin huvudstad.

Alanens rapport har skakat kommunen. För att få behålla vår självständighet, är det viktigt att vi stöder Östra Nylands förbund och att kommunerna i Östra Nyland samarbetar.
...

Personligen tycker jag att det är direkt fel att locka hit nya invånare i en sådan takt att varken de nya invånarna eller de som redan bor här, får tillräckligt god kommunal service. Ju mindre mängd skattepengar kommunerna får av staten, desto långsammare borde kommunen växa. Marken finns kvar, den försvinner inte och kommunen hinner tids nog växa till sig alldeles tillräckligt.

Tillväxttakten ( 2%:s tillväxt per år i medeltal ) är ohållbar, för lånebördan växer och räntan tar en allt större del av kommunens pengar. Tillväxten borde hålla sig kring 0.75 % per år, för att kommunen skulle kunna betala av på lånen och ge både nya och gamla kommunbor en ökad service.

Jag tror att Westermarks analys av Storskogens betydelse håller, medan kritiken mot den i sig relativt höga tillväxten på 2 % nu förefaller förlegad. Det intressanta är att det i hög grad var de gröna som - med Gröna förbundets stöd - representerade en "politisk språkmur" (Mari Kiviniemi mf.l.), medan ledande Sfp-politiker och tjänstemän samarbetade med Helsingfors om utvecklingen av Östersundom. Det är pinsamt att De grönas orförande Tarja Cronberg som orsak till sitt stöd för annekteringen angav Sibbos traditionella politik, som Cronbergs egna partikamrater i Sibbo i själva verket stod bakom. Det är inte i första hand Sfp:s maktpolitiska ambitioner, utan Sibbo Storskog och Naturaområdena i Östersundom som har utgort en mur för stadsstrukturens utbredning i öst.

Ändamål. Den 12 maj 2008


Senaste vecka publicerade Sipoon Sanomat ingår en kolumn av Gustav Tallqvist. En svensk version av texten publicerades samtidigt i Borgåbladet under rubriken "Varför brådska med Sibbos generalplan?" I artikeln förundrar sig Tallqist dels över brådskan med generalplanen, dels över att man hålli fast vid planerna på en massiv tillväxt trots förlusten i konfliketn med Helsingfors. Jag återger här inledningen på Tallqvist artikel:

För några månader sedan förlorade Sibbo försvarskriget mot Helsingfors. Sibbos situation är ny och svår men öppnar också nya möjligheter. Men nu säges det att generalplanen med +35 000 år 2025 skall godkännas efter 6-8 veckor. Villiga markägare har som raska brandkårister ryckt ut för att placera inflyttare i tiotusental, mest på jungfrulig mark. Varför denna brådska? Hur gick det till egentligen?
I begynnelsen var lugnet. Sibbo ville växa med +2 procent per år. För generalplanen tog man år 2005 fram ett antal utvecklingsalternativ, bland vilka ett hette ung. "Med metro till Söderkulla". Då tjänade ändamålet att avslöja det dåraktiga i Helsingfors planer på metro till Sibbo och tiotusentals nya invånare.
Sen kom Helsingfors anfall. "Mera hyresbostäder och billigare!" var stridsropet för att bereda rum för 20 000 – 40 000 nya invånare i sydvästra Sibbo.
Väl beväpnat med scenariot "Med metro till Söderkulla" kunde Sibbo snabbt gå till motanfall och säga: OK för +40 000, men Sibbo kan göra det själv. Motanfallet fullföljdes med ett besvär till HFD, där Sibbo visade, att det redan inom den glesa huvudstaden finns tillräckligt redan planerad mark för den väntade befolkningsökningen. – Men vi vet alla hur det gick den 16.1 -08.

Man kan verkligen fråga sig vad som föranleder den fortsatta brådskan. Visst ställs det från finansministeriets sida krav på Sibbo (se "KSSR-kraven. Den 15 april 2008"), men vilka är egentligen dessa krav? Innan man i Sibbo tar förhastade beslut gällande generalplanen är det skäl att analysera bakgrunden till annekteringen - och utkastet till generalplan.

Apropå finansministeriets krav på Sibbo så har Christel Liljeström i kväll i Marocko skrivit ett blogginlägg där hon konstaterar att Sibbo inte mera finns med på den s.k. jumbo-listan. Jag återger här inledningen på inlägget:

I slutet av förra veckan beslöt kommun och servicestrukturprojektets (Paras) styrgrupp att Sibbo inte mera behöver finnas på s.k. jumbo-listan. I klartext betyder detta att politikerna på statsnivå har funnit trovärdighet i Sibbos förklaringar till hur social och hälsovården skall skötas i framtiden trots att kommunen är under 20 000 invånare.

I slutet på förra veckan fick jag också intrycket av minister Kiviniemi att landskapsförbundet inte behöver känna sig så pressat med fusion till Nylands Förbund. Ministern lät förstå att Paras projektet och kommunfusionerna är så viktiga nu att hon inte vill trampa kommuner på tårna med att göra impopulära beslut. Regionförvaltningen skall alltså få basera sig på kommunernas vilja och inte på Nylands Förbunds vilja att äta upp Östra Nylands förbund.

Månne inte ministrarna Vanhanen och Manninen före Helsingfors lade fram sitt förslag hade lovat Enestam eller Wallin att Östra Nyland får bestå mot att Sibbo avstår Östersundom till Helsingfors? Åtminstone hade Pajunen och Vapaavuori erbjudit att dra bort Helsingfors krav på en sammanslagning av Östra Nylands förbund med Nylands förbund mot att Sibbo frivilligt gick med på att avstå Östersundom till Helsingfors. Slutresultatet är kanske inte så illa för Sfp, men enskilda Sibbobor behöver inte acceptera eventuella överenskommelser på hög nivå.

Fallet Östersundom köpcentrum. Den 11 maj 2008

Bostadsminister Jan Vapaavuoris avståndstagande från det planerade köpcentrumet Ideapark i Vichtis har väckt diskussion. Efter Vapaavuoris engagemang för inkorporeringen av sydvästra Sibbo är det lätt att miistänka att Vapaavuori i första hand bevakar Helsingfors intressen. I sitt blogginlägg "Vielä pari sanaa Vihdin Ideaparkista 04.05.2008" lyfter Vapaavuori själv fram en annan koppling till Sibbo. Vapaavuori noterar här att "juridiken" talar mot planerna på ett köpcentrum i Vichtis:


Juridiikka ei siten ole kovin monimutkaista. Ennakkotapauksiakin on. Ympäristöministeriö jätti vahvistamatta Itä-Uudenmaan maakuntakaavassa aluevarauksen, jonka taustalla oli Itäsalmeen suunniteltu kauppakeskus. Samoin Pirkanmaan maakuntakaavasta jätettiin vahvistamatta kaksi valtateiden liittymäalueelle suunniteltua vähittäiskaupan suuryksikön aluevarausta. Korkein hallinto-oikeus vahvisti molemmissa tapauksissa YM:n kannan.


I onsdagens A-plus upprepade Vapaavuori det faktum att HFD bekräftade miljöministeriets ställningstagande angående markeringarna för köpcentrum i Östra Nyland (Österssundom) och Birkaland. I A-plus hävdade Vapaavuori att planerna på köpcentrum i dessa två fall underkändes "sen takia että ne olivat liikenteellisesti vaikeassa paikassa".


Flera Sibbopolitiker har i olika sammanhang - före och efter HFD:s Sibbobeslut - antytt att annekteringen kunde ha undvikits om planerna på ett köpcentrum i Östersundom hade förverkligats. I sin bok Sipoon ryöstö anklagar Jouko Tikkanen rentav dem som fällde planerna på ett köpcentrum för att indirekt föranlett annekteringen. (Se "Inget utredningsområde. Den 20 december 2007".) I sitt blogginlägg "Surt sa räven" från den 19 januari skriver Christel Liljeström följande:


Vi fick inte ens igenom planen för butik för skrymmande varor. Den skulle ha stört för mycket med sin trafik och utrymmesbehov. Lite surt säger nog räven nu om rönnbären: vad skulle vi hellre ha där nu?


Jag är inte säker på att Liljeström här menar att ett köpcentrum skulle ha räddat Östersundom, men logiken är väl att planläggningen och utvecklingen av Östrsundom fördröjdes som en följd av att planerna på ett köpcentrum inte kunde förverkligas. (En annan orsak till att planläggningen av området fördröjts är att Helsingfors ställt motstridiga krav på planeringen.) Jag har den 20 december på denna blogg påvisat att Helsingfors i ett utlåtande från den 9 maj 2005 hävdar att "Vantaan tai Sipoon suunnitelmissa ei kenties vielä ole nähty näiden alueiden rakentamisen seudullisia mahdollisuuksia samalla tavoin kuin Helsingissä, lukuun ottamatta Sipoon joitakin suunnitelmia Itäsalmen alueella." I uttalandet medger Helsingfors att Sibbo före Vanda insett den "regionala betydelsen" av området öster om Helsingfors. I Helsingfors var man nog inte alls entydigt negativt inställda till ett köpcentrum, som kanske kunde ha fungerat som en trojansk häst. Det intressanta är att HFD genom sitt beslut inte bara skapade ett hinder för det planerade köpcentrumet i Vichtis, utan även fördröjde utvecklingen i Östersundom. Lika väl refererar HFD i sitt beslut i fallet Sibbo till domstolens eget avgörande angående planerna på ett köpcentrum i Östersundom. Jag citerar ur beslutet:


I den landskapsplan som Östra Nylands förbund antog 21.12.2000 hade på Östersundomområdet i Sibbo anvisats ett område för centrumfunktioner (C). Beteckningen i planen hade tillåtit att en mycket stor detaljhandelsenhet hade fått byggas på området, där det inte från tidigare fanns någon anmärkningsvärd tätortsbebyggelse. Miljöministeriet beslöt 5.4.2002 att inte fastställa områdesreserveringsbeteckningen. Östra Nylands förbunds landskapsstyrelse och kommunstyrelsen i Sibbo överklagade miljöministeriets beslut till den del som det gällde denna beteckning. Högsta förvaltningsdomstolen förkastade besvären 11.9.2003 med sitt beslut liggarnummer 2103.

I motiveringen till sitt beslut konstaterade högsta förvaltningsdomstolen bland annat att den planerade stora detaljhandelsenheten inte hade blivit en del av den rådande samhällsstrukturen. Den hade haft avsevärda överkommunala och regionala följder för områdesstrukturen. Av handlingarna i ärendet framgick att Sibbo kommun inte heller hade för avsikt att i Östersundom skapa ett område för centrumfunktioner med en befolkning som hade varit tillräckligt stor för att tjäna som kundunderlag för de affärer som man hade för avsikt att förlägga där.
...

Såsom högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat i sitt beslut om ändringen av detaljplanen för Östersundom, som refererats ovan i stycket 4.3.1.4., kommer Nordsjö hamn och dess trafikleder samt den logistik och de arbetsplatser som hamnen eventuellt genererar sannolikt att i framtiden ännu fastare ansluta det område som det är fråga om till områdesstrukturen i huvudstadsregionen.
...

Såsom av motiveringen till högsta förvaltningsdomstolens beslut om detaljplanen för Östersundom, som refereras ovan i stycket 4.3.1.4., framgår, har i planeringen av markanvändningen hittills inte tagits hänsyn till de krav som riktas mot området till följd av dess läge och utvecklingsutsikter.


HFD motiverar alltså sitt avgörande i fallet Sibbo med domstolens tidigare ställningstaganden angående planerna på ett köpcentrum i Östrsundom. I princip kunde man hävda att så väl besväret mot miljöministeriets beslut att inte fastställ områdesreserveringsbeteckningen för ett köpcentrum som besvären mot själva planerna indirekt gav HFD motiveringar för en inkorporering. I verkligheten torde dock HFD:s beslut ha varit givet oberoende av de motiveringar som man lyckats plocka fram.

Samlingspartiets ledning. Den 10 maj 2008


I gårdagens blogginlägg "Sibboannekteringen hinder för valförbund. Den 9 maj 2008" skrev jag att de gröna i Sibbo intygar att de brutit med Gröna förbundet, efters partiordförande Tarja Cronbergs deltagande i statsrådets Sibbobeslut. För samlingspartisterna i Sibbo är det svårare att hävda att de absolut ingenting har med Samlingspartiet att göra. Därmed kan man inte heller vänta sig en lika stor frispråkighet från samlingspartistisk håll. När Eero Seppänen, som är första viceordförande i kommunfullmäktige i Sibbo, meddelade att han som en följd av statsrådets Sibbobeslut ställer upp på en oberoende lista i nästa kommunalval blev han utesluten ur den samlingspartistiska fullmäktigegruppen. I mitt inlägg "Det öppna samhällets fiender. Den 2 maj 2008" har jag redogjort för hur Seppänen i insändarartikeln "Potkut tuli" i Sipoon Sanomat anklagar Samlingspartiet för att i fallet Sibbo ha övergivit den kritiska rationalismen. I artikeln ger Seppänen även mera konkret kritik av den samlingspartistiska politiken. Jag återger här slutet på Seppänens text:

Kokoomuksen johtoon kuuluvilla henkilöillä, puolueen puheenjohtaja etunenässä pitäisi olla rohkeutta ja myös velvollisuus pohtia tehtyä ratkaisua ennen kaikkea kunnallisen demokratian ja päätöksen moraalisten seuraamusten periaatteelliselta näkökannalta. Nyt näyttää siltä, että Suomea hallitaankin Helsingin Kauppatorin reunalta, - häntä heiluttaa koiraa.

Tämän kokoomuspolitiikan hedelmät me tynkä-sipoolaiset saamme kohdata tulevissa neuvotteluissa Helsingin kanssa. Esim. niiden oppilaiden koulutuksesta, joiden on määrä jatkaa koulunkäyntiään Sipoossa yläasteilla, Helsinki on valmis maksamaan vain 30% todellisista kustannuksista 1.1.2009 jälkeen ja näin sälyttää noin 400 000 €/vuosi ylimääräiset kustannukset Sipoolle. Samoin Helsinki on valmis maksamaan luovutetuille alueille jäävästä omaisuudesta vain tasearvon, eli murto-osan uushankintahinnasta. Syksyllä käytävissä kunnallisvaaleissa sipoolaiset voivat osoittaa, mitä mieltä he ovat kokoomuksen politiikasta Sipoon suhteen äänestämällä muita vaihtoehtoja kuin Kataisen johtamaa.

Sibboannekteringen hinder för valförbund. Den 9 maj 2008

Sfp i Vanda går för första gången på över fyrtio år till val med en egen lista. Tidigare har Sfp i Vanda ingått valförbund med Samlingspartiet, men nu bedömer man att Samlingspartiet har fört en politik som är främmande för Sfp:s väljare. I en intervju för Vega Mellannyland motiverar Lars Stormbom den nya valstrategin med att Samlingspartiet kört frågor som Sfp:s väljar kår inte gillat, närmare bestämt Sibboannekteringen och annekteringen av "Vandakilen".

Vega Östnyland har i sin tur publicerat en notis med rubriken "Utmaningar för Sibbogröna i valet". I notisen berättas det att "de flesta Sibbogröna har klippt av banden till Gröna förbundet efter regeringsbeslutet om att Helsingfors får delar av sydvästra Sibbo." I en intervju för Radio Vega understryker Henrik Möller från föreningen De Gröna i Sibbo att han själv absolut inte har någonting med Gröna förbundet att göra. Möller hör själv till dem som lämnade Gröna förbundet efter att partiordförande Tarja Cronberg deltagit i statsrådets Sibbobeslut. Möller medger dock att "Cronbergs sätt att uppföra sig på är en belastning" för De Gröna i Sibbo.

Ingen rättvisemärkning för Sibboannekteringen. Den 8 maj 2008


Helsingin Sanomat har noterat Sibboannekteringen i Svenska folkpartiets valkampanj. (Se bilden ovan.) Jag cieterar ur artikeln "Rkp vaaleihin reiluusteemalla" i dagens tidning:

Vaaleihin Rkp lähtee iskulauseella "rättvist" - siis oikeudenmukaisesti tai reilusti.
Esimerkkinä epäoikeudenmukaisesta politiikasta Stefan Wallin nosti esiin Lounais-Sipoon liitoksen Helsinkiin.
"Sipoon pakkoliitos ei koskaan saa Rkp:n reiluusmerkkiä", Wallin sanoi.

Jag har inga illussioner om att Sfp gjort allt för att stoppa annekteringen, men inom partiet har man förstått att dra fördel av andra partiers oacceptabla agerande i fallet Sibbo. I normala fall bevakar partierna varandra i en demokrati, men i fallet Sibbo är det i praktiken endast Sfp som protesterat när andra partier kört över lagen och rättvisan.

Orättvist. Den 7 maj 2008


Svenska folkpartiet har idag publicerat sitt program inför kommunalvalet. partiet går till val under devisen RÄTTVIST. Enligt partiet skall även kommunerna behandlas rättvist. Det förefaller uppenbart att det är fallet Sibbop som inspirerat Sfp att göra rättvisa till ett tema eller en slogan i valet. Ordförande Stefan Wallin lyfte även fram Sibbofrågan "som en symbol för den kommula självbestämmanderättens värde" i inslaget "Sfp inför kommunalvalet" i radionyheterna. Jag citerar ur pressmeddelandet "Sfp går till val som rättvisemärkt parti":

- Endast de värderingar som syns i ens handlingar har betydelse. Vid sidan om språket och liberalismen är det rättviseaspekten som skall synas i sfp:s politik. Därför har sfp nu valt att gå till val under devisen RÄTTVIST, sade Wallin. Kommunalvalet kommer för sfp:s del att präglas av det rättvisemärke sfp nu tagit i bruk.
- För att ta ett typiskt exempel som vi alla kommer ihåg: tvångsannekteringen av Sibbo kan aldrig få sfp:s rättvisemärke. Den strider mot sfp:s och många människors rättviseuppfattning.

Föreningen för rättvis handel (Reilun kaupan edistämisyhdistys) har redan hunnit proterstera, eftersom man regeistrerat varumärket "Rättvisemärkt", som används i Sverige. I Finland används dock benämningen "Rejäl handel" istället för "rättvisenmärkt". Man kan fraga sig om en organisation kan ha ensamrätt att rättvisemärka produkter, men i det aktuella fallet handlar det inte om rättviseärkning av produktukter, utom om en tättvisemarkering i en humoristisk (oväntad), överförd bemärkelse. (Se begreppet metafor.) En annan sak är hur rättvist Sfp i verkligheten är. Poängen är väl snarast att andra partier agerar orättvist, eller åtminstone gjorde det i fallet Sibbo.

Möjligheter för urbant småhusbyggande. Den 6 maj 2008

Miljöministeriet har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Asuntoministeri Jan Vapaavuori: Kaupunkimaisilla pientaloilla vastataan ihmisten toiveisiin - Helsinki näyttämään mallia Lounais-Sipoossa". I pressmeddelandet citeras det ur ett tal som bodstadsministern idag höll vid ett seminarium för urbant småhusbyggande eller urbant småhusboende (kaupunkimainen pientaloasuminen). Jag citerar vidare:

Ensi vuoden alussa tapahtuva Sipoon lounaisten osien liittäminen Helsinkiin avaa tässä suhteessa ennennäkemättömät mahdollisuudet. Alue on riittävän suuri ja käytännössä katsoen rakentamaton. Joukkoliikenne on helppo järjestää itämetron avulla. Helsingin onkin yksinkertaisesti vastattava huutoonsa, otettava kaupunkimaisen pientalokonseptin todellisen kotimaisen läpimurron tekeminen harteilleen ja yksinkertaisesti myös onnistuttava tässä kaikessa

Det är lustigt att "östmetron" alltid omnämns då det talas om småhusbebyggelse i sydvästra Sibbo. Kanske beror det just på att det sunda förnuftet säger att metro och småhusbebyggelse utesluter varandra. Helsingfors vill bygga småhus för att de lockar till sig barnfamiljer och goda sakttebetalare, men regeringen Vanhanen I hade ett ökat utbud av småhus på sitt program speciellt med tanke på trävaruindutrin. (Se "Småhusområde invid metron. Den 11 februari 2007" och miljöministeriets rapport 17 | 2007.) Bostadsminister Hannes Manninens och statsminister Matti Vanhanens krav på ett ökat utbud av småhus skapade missnöje i Helsingfors, då Vanhanen och Centern satte käppar i hjulen för Helsingfors egna planer på ett småhusområde i Malm. Ur Centerministrarnas perspektv var annekteringen speciellt ett sätt att möjliggöra småhusbebyggande innanför Helsingfors gränser. Sibbos egna planer för sydvästra Sibbo var därför inget alternativ, fastän kommunen skulle ha haft möjligheter att förverkliga planerna. För att motivera annekteringen behövdes det planer på en metrolinje, som Sibbo tidigare tagit avstånd från och som Sibbo inte anses ha resurser att bygga.

Snuttjobbande förvaltningsråd. Den 5 maj 2008


Idag torde ledande jurist Heikki Harjula ha återvänt till sitt jobb på Kommunförbundet efter att i några månaders tid ha fungerat som tillfälligt förvaltningsråd vid högsta förvaltningsdomstolen. Ursprungligen var det meningen att Harjula skulle vara tjänstledig från Kommunförbundet endast fram till slutet av december, men hans uppdrag vid HFD förlängdes samtidigt som det stod klart att avgörandet i fallet Sibbo inte skulle hinna tas före årskiftet. Harjulas deltagande i Sibbobeslutet har aktualiserat Paras-reformens och Kommunförbundets roll i fallet Sibbo. Jag har i tidigare blogginlägg redogjort för hur Harjulas förman vid Kommunförbundet Kari Prättälä ansvarade för den juridiska bedömningen i Pekka Myllyniemis Sibboutredning. (Se "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008", "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008" och "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) Senast i lördagens inlägg "Äras den som äras bör. Den 3 maj 2008" har jag uppmärksammat Kommunförbundets roll i kommunreformen. I flera inlägg har jag dessutom uppmärksammat kopplingen mellan KSSR (Paras) och fallet Sibbo. Här var jag inte först. Redan den 22 juni 2006 kunde man i ledarartikeln "Helsingin alueliitosesitys on tyly mutta perusteltu" i Helsingin Sanomat läsa följande:

Helsingin johtavat virkamiehet ja luottamushenkilöt osoittavat oivaa pelisilmää esittäessään valtioneuvostolle alueliitosta Sipoon kanssa. Siihen on erinomainen hetki juuri nyt, kun kunta- ja palvelurakenneuudistus näyttää jäävän tuloksiltaan vaatimattomaksi. Uudistusta vetävälle keskustalaiselle kuntaministerille Hannes Manniselle on tärkeää näyttää, että edes jollain osa-alueella edetään lupausten mukaisesti. Pääkaupunkiseudulle on annettu oma erikoisasema uudistuksessa ja lupausta ollaan nyt toteuttamassa. Pääministeri Matti Vanhanen (kesk) on ilmoittanut tukevansa hanketta. Valtiovarainministeri ja Sdp:n puheenjohtaja Eero Heinäluoma on sen myös hyväksynyt, kun varmuus Vantaan suostumuksesta saatiin.

Sorgliga bortförklaringar. Den 4 maj 2008


I Hufvudstadsbledets serie med intervjuer av gruppordföranden inför kommunalvalet i Helsingfors har turen kommit till Centerns Sole Molander. Rubriken på intervjun är "'Vi skall lyssna på invånarna'", men Hbl har på första sidan lyft fram Molanders kommentar om Sibbofrågan, där partiet minsann inte lyssnade på invånarna. Molander säger alltså att Sibbobelsutet inte försämrar Centerns chanser i kommunalvalet. Hon torde syfta på partiets chanser i Helsingfors, där Centern har försökt ta åt sig äran av annekteringen. I övriga Finland får nog partiet lida av Matti Vanhanens metropolpolitik. I själva intervjun gäller frågan om barlasten Matti Vanhanen i sig försämrar Centerns möjligheter i kommunalvalet. Jag citerar ur intervjun:

Frågan är om centerns roll som statsministerparti hjälper eller stjälper?
Då statsminister Matti Vanhanen (c) välsignade överföringen av sydvästra Sibbo struntade han i vad tusentals individer tyckte.
- Det var sorgligt att Sibbo inte ville samarbeta om markplanering, nu fanns ingen annan möjlighet, försvarar Molander partiets ordförande.
Och hon påminner om att läget förändrats i en annan fråga som väckt folkstorm: Malms flygfält. Fältet är oplanerat sedan Högsta domstolen [sic] godkände anmärkningarna mot generalplanen med hänvisning till stadsdirektör Jussi Pajunens (saml) jäv.

Det är intressant att Molander själv lyfter fram frågan om Malms flygfält. I denna fråga lyssnade både Matti Vanhanen och Centern i Helsingfors på invånarna i Helsingfors i strid med överenskommelser mellan Helsingfors och staten. (Se "Vanhanens ställningstaganden för Malm. Den 31 januari 2007".) Vanhanen och Centern i Helsingfors har uttryckligen försökt se annekteringen av sydvästra Sibbo som ett sätt att rädda flygfältet i Malm, dock utan att lyckas. Vanhanens motiv bakom Sibboannekteringen är dock varken Malms flygfält eller Sibbos påstådda ovilja till samarbete.

Den 4 april 2006 gjorde Centern i Helsingfors ett ställningstagande (som publicerades först två månader senare) där man hävdade att "Keskustan Helsingin piiri on valmis tukemaan esitystä Helsingin omistamien maiden liittämiseksi Helsinkiin, ellei alueen tonttitarjontaa kyetä lisäämään Helsingin ja Sipoon välisin sopimuksin." Av fortsättningen på ställningstagandet framgår det att man inte betraktade ett samarbete om markplanering som en tillfredsställande lösning på "Sibbofrågan".

Sibbos påstådda ovilja att samarbeta om markplanering med Helsingfors var minsann ingen orsak till Vanhanens och Centerns stöd av en annektering. Den påstådda oviljan till samarbete handlar närmst om att Sibbo hör till Östra nylands förbund, men i Sibbo var man även beredd att byta landskapsförbund för att förhindra en annektering. I verkligheten är det Helsingfors som inte har velat samarbeta om markplanering med Sibbo, därför att man hoppats på en inkorporering.

Sibbos påstådda ovilja till samarbete var ett svepskäl för Matti Vanhanen och Hannes Manninen att i samband med Paras-förhandlingarna ge efter för Helsingfors krav. Detta svepskäl har dock för länge sedan visat sig ohållbart. Om problemet verkligen hade gällt bristen på tomtmark, hade det minsann funnits andra möjligheter än en annektering.

Google+ Followers