Beslutet bör återbrytas. Den 15 september 2008

Helsingin Sanomat har idag publicerat en insändare av Mika Natunen från Sotkamo. Rubriken är "Sipoossa pärjättäisiin ilman rajanmuutosta". Jag återger här början av insändaren:

Reilut kaksi vuotta sitten Helsinki aloitti häikäilemättömän prosessin, jonka tarkoituksena oli sen laajentuminen valtioneuvoston avustuksella itään Sipoon puolelle.

Tätä hanketta perusteltiin tonttimaan puutteella ja sillä, että Helsingillä olisi resursseja kehittää alue viihtyisäksi ja ekologiseksi osaksi pääkaupunkiseutua.

Nyt rajansiirron lähestyessä lupaukset metrolinjan jatkamisesta Sipooseen on unohdettu, rakennusliikkeiden tonttivarannot nyky-Helsingin alueella ovat parinvuoden takaista ylikuumentumisajankohtaa suuremmat sekä Helsingillä on suuria ongelmia järjestää siirtyvän alueen asukkaille peruspalvelut. Samalla Sipoo painii tulevan vuoden budjettiongelman ja velkaantumispelon kanssa romahtavien verotulojen vuoksi.

Mielestäni valtioneuvostossa voitaisiinkin yhtä hyvin todeta, ettei ole enää järkevää siirtää aluetta Helsingille, vaan alue jäisi tulevasta vuodestakin lähtien osaksi Sipoota. Elämä jatkuisi kuten ennen, ilman että mahdollisia vahinkoja pääsee syntymään.

Dess värre kan statsrådet inte ta tillbaka sitt misslyckatde beslut i Sibbofrågan. Sibbobeslutet var ett administrativt beslut, som varken den sittande eller en ny regering kan ändra på. Administrativa beslut underställs inte parlamentarisk kontroll på samma sätt som vanliga politiska beslut som statsrådet tar. Därav ministrarnas domarroll och kravet på att ministrarna inte på förhand får binda sig till ett visst beslut. Ministrarnas primära roll i Sibbofrågan var att bedöma de juridiska förutsättningarna för den förslagna ändringen i kommunindelningen. I praktiken förlitade sig majoriteten av ministrarna på den föredragande tjänstemannen Arto Sulonens och kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemis bedömning, fastän den föredragande ministern ansåg att juridiska förutsättningar inte förelåg.

Statsrådets Sibbobeslut kunde endast ha ogiltigförklarats på formella grunder samt av HFD. Det fanns starka skäl att ogiltigförklara statsrådets beslut bl.a. med anledning av att beslutet inte var entydigt, men efter HFD:s avgörande i fallet Sibbo torde det inte längre gå att ogiltigförklara statsrådets beslut. Vad jag kan se, är det enda sättet att stoppa inkorporeringen att högsta förvaltningsdomstolens avgörande återbryts på grund av att en jävig domare deltagit i beslutet. De facto kan en av domarna som deltog i HFD:s beslut i fallet Sibbo på starka grunder misstänkas vara jävig.

Förre kommunminister Hannes Manninens stöd av den aktuella inkorporeringen hänger starkt samman med Paras-reformen (KSSR). I själva verket finns det bevis på att Manninens stöd av en inkorporering var en förutsättning för strukturgruppen och den dåvarande regeringen att uppnå enighet om kommunreformen och ramlagen. (Se t.ex. "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007" och "Äras den som äras bör. Den 3 maj 2008".) De centrala medlemmarna i strukturgruppen var samtidigt styrelsemedlemmar i Kommunförbundet, som även i övrigt har en central roll i KSSR och på många sätt deltog i beredningen av ramlagen.

Tf förbvaltningsråd Heikki Harjula, som deltog i HFD:s beslut i fallet Sibbo, är inte bara ledande jurist på Kommunförbundet, utan deltog även personligen tillsammans med bl.a. Arto Sulonen i beredningen av ramlagen, som i praktiken möjliggjordes av Manninens och Matti Vanhanens stöd av den aktuella ändringen i kommunindelningen. (Se "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008".) Flera av Harjulas överordade på Kommunförbudet deltog lika så i beredningen av ramlagen. Detta gjorde även Harjulas förman Kari Prättälä, som är direktör för juridiska ärenden på Kommunförbundet. Prättälä ansvarade dessutom för den jurisiska bedömningen i Myllyniemis Sibboutredning. Det finns skäl att misstänka att Prättälä inte bara har gett juridiska vägledning åt Myllyniemi, utan även skrivit centrala delar av Myllyniemis rapport. (Se "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) För att ifrågasätta de juridiska argumenten för satsrådets Sibbosbeslut skulle Harjula i varje fall ha varit tvungen att gå emot sin egen förman, tillsammans med vilken han skrivit boken Kommunallagen - bakgrund och tolkningar. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".) Där till har Harjula i en intervju i Hufvudstadsbladet på förhand kommenterat och förringat påståendena om plagiat i Myllyniemis rapport. (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".)