Partiella sammanslagningar. Den 14 augusti 2008

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Sydvästra Pernå gick till finansministeriet". Igår lämnade en grupp invånare, som de facto är lokalpolitiker, in en framställan till kommunminister Mari Kiviniemi om en ändring i kommunindelningen enligt vilken sydvästra Pernå skulle anslutas till Borgå. Initiativer är fåfängt. Finansministeriet kommer inte att ta notis av Pernåbornas anhällan. Ifjol gjorde en grupp Lappträskbor ett liknande initiativ, enligt vilket delar av Lappträsk skulle anslutas till Lovisa. Dagens Borgåblad berättar att Lapträskborna inte har fått något officiellt svar från ministeriet.

Kommunavdelningen vid inrikesministeriet, som numera lyder under finansministeriet, meddelade ifjol inofficiellt att några partiella kommunsammaslagningar inte görs under de närmaste åren, för att man inte vill riskera kommun- och servicestrukturreformen (KSSR). Senare har man från detta håll uttalat sig något mindre kategoriskt, men tröskeln är fortfarande mycket högt lagd. I september i fjol sade minister Kiviniemi till Yle följande (se "Inkonsekvent kommunminister. Den 24 september 2007"):

- Föreslag om att annektera delar av kommuner framkommer nu som då, men i huvudregel får de alltid ett avogt mottagande. Det krävs mycket starka motiveringar, vilket också inskrivits i kommunindelningslagen, säger Kiviniemi.

I samband med Sibbofrågan har Kiviniemi tidigare låtit förstå att kommundelssammanslagningar är en rutinsak, men nu kräver "ministeriet mycket starka motiveringar". Det stämmer att kommundelssammansalgningar eller möjligheten till kommundelssammansalgningar kunde hota KSSR, varför det just nu finns starka skäl att förhålla sig avogt till dylika förslag. Men hotar inte även annekteringen av sydvästra Sibbo KSSR?

I högsta grad är eller åtminstone var initiativet till en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors ett hot mot KSSR. Fallet Sibbo har inspirerat många kommuner att föreslå partiella kommunsammanslagningar; Sibbo kunde ha blivit ett prejudikat som gett starka juridiska argument för ändringar i kommunindelningen. Varför riskerade då Hannes Manninen och hans eftersträdare Mari Kiviniemi KSSR genom att stöda en annektering av sydvästra Sibbo? Svaret är att "specialfallet" Sibbo inte bara var ett hot mot KSSR, utan även en förutsättning för en reform enligt Manninens och Kommunförbundets modell. Några andra trovärdiga förklaringar till inkonsekvensen torde inte finnas.

För övrigt undrar jag vad som egentligen motiverade den partiella sammanslagningen av ministerierna, där kommunavdelningen överfördes från inrikesministeriet till finansministeriet.