Redan i sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 11 januari ifjol sade ordföranden för kordineringsgruppen för kommun- och servicestrukturreformen i huvudstadsregionen Jan Vapaavuori följande att "Olen itse vakuuttunut siitä, että järkevintä olisi yhdistää Helsinki, Espoo, Vantaa, Kauniainen ja läntiset osat Sipoosta uudeksi suurkaupungiksi." I sitt anförande förespråkade inte bara Vapaavuori ett Storhelsingfors, utan han även försvarade en kommunsammanslagning genom att inleda sitt anförande med att lyfta fram Drumsös öde i den stora inkorporeringen 1946:
Oma kotikaupunginosani Lauttasaari liitettiin vuonna 1946 valtioneuvoston päätöksellä Helsinkiin. Vastustus oli aikanaan kovaa. Tänään on silti helppo todeta, ettei Lauttasaari ole joutunut kokemaan kovinkaan surkeata kohtaloa. Epäilyt saaren sosioekonomisen rakenteen radikaalista muuttumisesta ovat osoittautuneet vääriksi. Myöskään paikallinen identiteetti ei ole kadonnut mihinkään.
Ilman vuoden 1946 suurta uudistusta meillä voisi vieläkin olla mm. Huopalahden kunta, Kulosaaren huvilakaupunki ja Haagan kauppala. Vaikka se saattaisi joistakin tuntua kiehtovalta ajatukselta, uskon että hölmömpikin tajuaa, ettei siinä olisi järjen hiventäkään.
Jämförelsen mellan Drumsö och Östersundom är föga relevant. Drumsö hörde år 1946 till Hoplax kommun, som något årtionde tidigare hade brutit sig ur Helsinge landskommun (Helsingin maalaiskunta). Drumsö hängde inte geografiskt samman med det övriga Hoplax och församlingarna på drumsö hade redan tidigare gått samman med Helsingforsförsamlingar. Enligt då gällande lag var det med tanke på stadsplaneringen inte hållbart att Hoplax inklusive Drumsö förblev en landskommun. I efterhand är det lätt att tolka Vapaavuoris apologi som ett tecken på att någonting "stort" var på gång och att Vapaavuori redan i januari själv trodde på en kommunsammanslagning av något slag. Vapaavuori betonade i sitt ovanciterade anförande själv det historiska i kommun- och servicestrukturreformen. Jag citerar:
Kunta- ja palvelurakennehanke on iso asia. Itse asiassa se on tosi iso asia. Kyse tulee todennäköisesti olemaan itsenäisyytemme ajan suurimmasta kuntauudistuksesta. Kyse tulee todennäköisesti olemaan myös suurimmasta asiasta, minkä kanssa yksikään meistä joutuu tekemisiin koko kunnallispoliittisella urallaan - kyseisen uran pituudesta riippumatta.
Redan i början av året borde det ha stått klart att Helsingfors skulle jobba hårt för en inkorporering. Helsingfors hade satt igång en hård lobbning, som riktade sig till så väl regeringen som medierna. I Helsingin Sanomat ingick redan den 4 februari en högst vinklad och förljugen artikel med rubriken "Yhteistyö Sipoon kanssa ollut vaikeata". Vapaavuori kunde inte ha beställt en bättre artikel. Jag citerar ur artikeln:
Sipoon ja Helsingin yhteistyö maankäytön suunnittelussa on ollut lähes olematonta jo vuosikymmeniä. Yhtenäistä maakuntasuunnittelua ei ole, joten Helsingin ja Sipoon raja on myös maakuntakaavojen välinen raja.
Sipoo katkaisee Helsingin seudun luontaisen laajentumisalueen niin, että kasvu itään on tukossa ja seutu voi kasvaa vain pohjoiseen ja länteen.
Olli Pohjanpalo har angetts som författare till artikeln, men de ovanciterade propagandistiska formuleringarna är inte hans egna. Fortsättningen på artikeln är som tagen ur Pekka Myllyniemis rapport, avsnitt 3.2.1:
Sipoota on vuosien varrella ärsytetty rakentamissuunnitelmilla. Ylipormestari Raimo Ilaskivi ehdotti selvitysmiehenä 1989 kokonaista kaupunkia Itäsalmeen. Helsingin, Vantaan ja Sipoon rajalle ehdotetussa kaupungissa pelkästään Sipoon puolelle olisi tullut 1,5 miljoonaa neliömetriä asuntoalaa, eli varovaisestikin arvioiden 30000 asukasta.
Vuonna 2000 yritettiin maltillisemmin. Pääkaupunkiseudun kaupungit tekivät Sipoon kanssa vapaaehtoisesti yhteisen maankäytön kehityskuvan. Sen piti olla merkittävä päänavaus, mutta siitä tuli ympäripyöreä retoriikan mestariteos, jolla ei ole ollut mitään käytännön virkaa.
Vuonna 2003 sisäministeriö asetti maaneuvos Jussi-Pekka Alasen selvittämään Helsingin seudun yhteistyökuvioita. Hän ehdotti 14 kunnan yhteistä seutupäätöksentekoa, YTV:n laajentamista Sipooseen ja Kirkkonummelle sekä Uudenmaan kahden maakuntaliiton yhdistämistä.
Sipoo torjui kaikki ehdotukset.
I februari torde lokalpolitikerna i Sibbo ha varit medvetna om trycket från Helsingfors, men inte om huvudstadens verkliga avsikter. Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern i Sibbo försökte utnyttja situationen för sina egna syften. I en atikel med rubriken "Sipoon oppositio tarjoaa Helsingin seudulle yhteistyötä", som publicerades tillsammans med den ovanciterade artikeln, gav "oppositionen" i Sibbo vatten på Helsingfors kvarn. Gruppordförandena för partierna i "oppositionen" skyller i artikeln Sibbos långsamma tillväxt och påstådda samarbetsovilja på Svenska folkpartiet, men låter bli att nämna de gröna. I artikeln noteras att "Rantala, Aho ja Tikkanen kannattavat Uudenmaan liiton ja Itä-Uudenmaan liiton yhdistämistä, mutta Sipoon kuntarajat ovat pyhät."
Efter den 21 juni anklagade SDP och samlingspartiet i Sibbo Sfp för Helsingfors annekteringsbeslut. Senare på sommaren anklagade "oppositionen" Sfp och Christel Liljeström får sitt agerande i förhandlingarna med Helsingfors. Redan den 21 juni skrev Hufvudstadsbladet att "Under den senaste tiden har rykten florerat om att Sibbos sfp-ledning skulle ha fört förhandlingar med huvudstaden om marköverlåtelse." Oppositionen torde ha misstänkt att Sfp och speciellt Liljeström, som är ordörande för landskapsstyrelsen vid Östra-Nylands förbund, skulle ha prioriterat Sibbos medlemskap i Östra-Nylands förbund framom ett bevarande av Sibbos nuvarande gränser. Lika väl har Pajunen och Vapaavuori lyckats få så väl journalister och Helsingforspolitiker att tro att det är Sfp som stått i vägen för en gränsjustering.
Jag anser själv att Sibbo bör förbli medlem i Östra-Nylands förbund, åtminstone så länge Helsingfors kontrollerar förbundet med lögner och utpressningar. Men även för mig är Sibbos kommungränser heliga. Efter Helsingfors fientliga angrepp tror eller åtminstone hoppas jag att gränserna även är heliga för Sfp. Lika väl kunde det vara skäl att notera att Sfp-ledningen i Sibbo varit villig att förhandla med Helsingfors, eventuellt t.o.m. om en (mindre) marköverlåtelse. Helsingfors har inte velat komma överens med Sibbo. Helsingfors anklagelser om ovilja till samarbete är rena lögner, vars syfte har varit att vinna regeringens och den allmänna opinionens stöd för en annektering.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar