I dagens Hufvudstadsblad ingår in mycket viktig intervju med docent Toivo Pihlajaniemi. Rubriken är "Inkorporeringsprojektet lagstridigt - 'Brådska är fel skäl'". I sin rapport "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad" refererar kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi tre gånger till Toivo Pihlajaniemis bok Kuntajakolaki selityksin från 1998. Rapportens två enda egentliga fotnoter refererar just till detta verk. På sida 47 i rapportens femte och sista kapitel Kommunindelningsutredarens förslagjämte motivering, avsnitt 5.1. De juridiska förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen/ Särskilda förutsättningar för en kommundelssammanslagning skriver Myllyniemi följande:
Toivo Pihlajaniemi har i sin bok ”Kuntajakolaki selityksin” behandlat tre olika exempelsituationer där särskilt vägande förutsättningar kunde föreligga (en bebodd enklav sammanslås med den omgivande kommunen, ett område som är avskilt från kommunens huvudområde av vatten överförs till den kommun som naturligt ansluter sig till området i fråga och ett område där minoritetsspråket talas sammanslås med en grannkommun som använder det språket). I lagens förarbeten och i nämnda bok har man däremot inte granskat situationer där ett vägande allmänt intresse i anslutning till samhällsstrukturens utveckling förutsätter att områden överförs från en kommun till en annan.
På sida 52 i avsnitt 5.4 Kommunindelningsutredarens förslag/ Områdenas enhetlighet citerar Myllyniemi Pihlajaniemis bok:
Enligt 1 § i kommunindelningslagen (1196/1997) utvecklas kommunindelningen så att kommunområdenas enhetlighet och samhällsstrukturens funktionsduglighet främjas.
Toivo Pihlajaniemi skriver i sin bok Kuntajakolaki selityksin1 som följer:
”Med områdenas enhetlighet förstås att varje kommun bör bestå av ”ett enda område som är så enhetligt som möjligt” (RP 1997, 12). Av motiveringstextens ordalydelse kan man dra den slutsatsen att en kommuns område inte nödvändigtvis kan betraktas som enhetligt fast det är sammanhängande. Med samhällsstrukturens funktionsduglighet avses att ”pendlingsregionerna, trafikförbindelserna och den övriga infrastrukturen passar samman med kommunindelningen så väl som möjligt” (RP 1997,12). Kommunindelningen kan inte betraktas som den bästa möjliga i samhällsstrukturellt hänseende om det i området förekommer omfattande pendling över kommungränserna som inte är i balans mellan kommunerna, om den försvårar utbyggnaden av smidiga trafikförbindelser eller står i konflikt med de faktiska regionstrukturerna för samhällsfunktionerna.”
På sida 57 i avsnitt 5.5. Juridisk motivering till förslaget/ Främjande av samhällsstrukturens funktionsduglighet upprepar Myllyniemi det sista citatet, varefter han argumenterar för en annektering av sydvästra Sibbo utgående från en "ny bestämmelse" som ännu inte hade trätt i kraft och fortfarande inte har gjort det:
Med samhällsstrukturens funktionsduglighet avses enligt motiveringen till lagen att pendlingsregionerna, trafikförbindelserna och den övriga infrastrukturen passar samman med kommunindelningen så väl som möjligt (RP 135/1997 rd, detaljmotiveringen till 1 §). Toivo Pihlajaniemi skiver i sin bok Kuntajakolaki selityksin2 som följer: Kommunindelningen kan inte betraktas som den bästa möjliga i samhällsstrukturellt hänseende om det i området förekommer omfattande pendling över kommungränserna som inte är i balans mellan kommunerna, om den försvårar utbyggnaden av smidiga trafikförbindelser eller står i konflikt med de faktiska regionstrukturerna för samhällsfunktionerna.
Vid ingången av nästa år fogas till lagen en ny bestämmelse enligt vilken ett mål är att en kommun skall bestå av ett pendlingsområde eller någon annan sådan funktionell helhet som har ekonomiska och på personalresurserna grundade förutsättningar att ansvarar för ordnandet och finansieringen av servicen.
Myllyniemi juridiska argumentering bygger i hög grad på Pihlajaniemis bok. I sitt expertutlåtande från den 10 januari säger docent Erkki Mennola emellertid följande om Myllyniemis rapport:
Oikeudellisten kannanottojensa tueksi Myllyniemi viittaa useammassakin kohden sisäasianministeriön entisen virkamiehen, tohtori Toivo Pihlajaniemen kirjoittamaan kuntajakolain kommentaariin. Raportissa pyrytään antamaan kuva, että Pihlajaniemen kirjassaan esittämät tulkinnat asianomaista pykälistä tukisivat Myllyniemen esityksiä. Annettu kuva on kuitenkin virheellinen. Pihlajaniemen teoksesta ei todellisuudessa löydy tukea Myllyniemen raportissa esitetyille kannanotoille. Lisäksi Pihhlajaniemi itse on julkisuudessa nimenomaisesti todennut henkilökohtaisena kantanaan, ettei Helsingin liitoshanke täytä kuntajakolain vaatimuksia.
Två veckor senare, den 25 januari gav Toivo Pihlajaniemi ett eget expertutlåtande. I utlåtandet skriver Pihlajaniemi bl.a. följande:
Kuntajakolaki uudistettiin vuonna 1997 kokonaisuudessaan. Lakiin tuli uudet kuntajaon tarkoitusta ja kehittämistä koskevat tavoitesäännökset. Kuntajaotuksen muuttamisen yleisiä ja erityisiä edellityksiä koskevat tavoitesäännökset. Kuntajaotuksen muuttamisen yleisiä ja erityisiä edellytyksiä määrittävät säännökset uusiutuivat sekä rakenteellisesti että sisällöllisesti. Muutosprosessissa noudatettava toimivalta jaettiin muutoksen kohteena olevan alueen asukkaiden ja kuntien sekä sisäasiainministeriön ja valtioneuvoston kesken uudella tavalla. Laki tuli aiempaa ohjaavammaksi ja teki yksittäisiä ja valtioneuvoston kesken muutoksia koskevan päätöksenteon entistä lakisidonnaisemmaksi.
Vidare skriver Pihlajaniemi följande:
Lakiin vuonna 1973 tehdyllä muutoksella poistetiin mahdollisuus kuntien tahdon vastaisiin kuntioen yhdistämisiin ja kavennettiin em. säännöksen soveltamisala koskemaan vain kuntien osa-alueiden siirtoja. Vuonna 1997 tapahtuneessa kuntajakolain uudistuksessa luovuttiin koko säännöksestä. Tärkeä yleinen etu tai yleinen etu ylipäänsäkään ei kuulu enää kuntajaotuksen muutoksilta vaadittavien erityisten edellytysten täyttymiskriteereihin. Sillä voidaan perustella kuntajaotuksen muutoksia, mutta se ei käy enää kuntien tahdon vastaisiin muutoksiin oikeuttavaksi perusteeksi.
I den mycket klargörande artikeln i dagens Hufvudstadsblad undrar Pihlajaniemi om man alls noterat förändringen i lagen som trädde i kraft 1998. Jag citerar:
- Är de tjänstemän i Helsingfors som gav det ursprungliga förslaget insatta i den nya lagen om kommunindelning som trädde i kraft 1998. Spökar den gamla lagen då de hänvisar till det allmänna bästa som motiv för den tilltänkta inkorporeringen?
Pihlajaniemi som är expert på kommunindelningslagen har varit konsultativ tjänsteman vid inrikesministeriet.
- Den nya lagen reglerar den gränsändringar striktare än föregångaren. Det gäller särskilt ändringar genom tvång. Den gamla lagen godkände det allmänna bästa som grund för ändring. Den nya gör inte det. Lagen listar klara villkor som bör fyllas vid inkorporeringar.
I dagens Hufvudstadsblad ingår även en kortare text med rubriken "Kandidater eniga i Sibbofrågan". Texten handlar om föreningen För Sibbos För Sibbos enkät till de nyländska riksdagskandidater om Sibbofrågan.
Kimmo Oksanen har på sin blogg "Surkaupungin hai" publicerat ett blogginlägg med den ironiska rubriken "Ei äänestäjä, en ole samaa mieltä kuin sinä", som liksom föregående bloginlägg handlar om föreningen För Sibbos enkät. I blogginlägget kommenterar Oksanen även att föreningen Malmin lentoaseman ystävät beklagar att diskussionen om Malms flygfält hamnat i skuggan av Sibbofrågan. I gårdagens Helsinginuutiset ingick en artikel med rubriken "Kiistely Sipoosta varasti vaalihuomion Malmin kentältä".
Finlands naturskydsförbund har i den 15 mars publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Luonnonsuojelijat tuomitsevat Helsingin viivyttelyn Sipoonkorven suojelussa". Jag återger meddelandet i sin helhet:
Uudenmaan ympäristönsuojelupiiri tuomitsee Helsingin viivyttelyn Sipoonkorven suojelussa. Piiri näkee Helsingin aikeiden Lounais-Sipoon kaappamiseksi uhkaavan Sipoonkorpea.
Luonnonsuojeluliitto ja Natur och Miljö esittivät Sipoonkorpeen kansallispuistoa viime vuoden maaliskuussa. Asian edistämiseksi Vantaa on jo päättänyt neuvotella Sipoonkorvessa sijaitsevien maidensa suojelusta valtion kanssa. Sitä vastoin Helsingin kaupunki päätti keskiviikkona, että neuvotteluja Metsähallituksen kanssa jatketaan vain 115 hehtaarin alueesta. Suurimmasta osasta Helsingin Sipoonkorvessa sijaitsevista maista päätettäisiin vasta myöhemmin.
"Helsingin esittämät 115 hehtaaria olisivat luonnonsuojellisesti laadukas lisä nykyiseen Sipoonkorven luonnonsuojelualueeseen", metsätalousinsinööri Jyri Mikkola Uudenmaan ympäristönsuojelupiiristä sanoo. "Helsinki kuitenkin omistaa Sipoonkorvessa noin 900 hehtaaria. Siitä noin 400 hehtaaria sijaitsee alueella, jota Helsinki havittelee kuntarajojensa sisälle. Kansallispuistoesitykseemme sisältyy noin 800 hehtaaria Helsingin Sipoonkorven maita, joten Helsingin päätös ei juurikaan edistä kansallispuiston toteutumista."
"Helsinki on Vantaata jäljessä Sipoonkorven suojelussa", luonnosuojelusihteeri Tapani Veistola toteaa. "Tässä tilanteessa Helsingin aikeet kaapata Lounais-Sipoo merkitsevät vaaraa Sipoonkorven luonnolle sekä helsinkiläisten, vantaalaisten ja sipoolaisten virkistysalueille."
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar