Synnerlig nytta för Vanhanen. Den 18 juli 2007

Yle Östnyland har idag publicerat en notis med rubriken "Ännu få besvär mot Sibbo-annekteringen". Enligt Yle har Högsta förvaltningsdomstolen har hittills tagit emot fyra besvärsskrifter mot statsrådets gränsbeslut. Yle hänvisar även till föreningen För Sibbos hemsida för informatione om hur man kan besvära sig. Det viktigaste är inte att det lämnas in så många besvär som möjligt, utan att så många relevanta fakta och synpunkter som möjligt kommer fram i besvären. Själv har jag övervägt att inte lämna in ett besvär och istället hoppas att andra använder sig av min blogg som underlag för besvär. Man kan låna argument, citera min blogg eller bifoga blogginlägg. En del av mina blogginlägg från ifjol har även under rubriken "Sibbo(över)fallet – urval ur bloggdagboken" (pdf) publicerats i tidskriften Skärgård Nr 4/2006. Det kan vara en god idé att referera till denna tidskrift.

Eftersom jag har skrivit flera hundra blogginlägg om fallet Sibbo, skall jag i några inlägg göra vissa sammanfattningar och redogöra för vilka blogginlägg som jag finner relevanta i olika sammanhang. Jag kommer att börja med att redogöra för inlägg som som kan ha betydelse med tanke på misstankar om jäv och partiskhet. Själv har jag inte hittat några lagparagrafer som direkt skulle förbjuda tjänstemän eller ens domare att i förväg uttrycka sin åsikt i en fråga. Som jag ser det är det därför av betydelse att påvisa att tidigare ställningstaganden i det aktuella fallet på det sätt som syftas på i den 7. punkten i första momentet i 28 § i förvaltningslagen faktiskt äventyrar tilltron till opartiskheten gällande vissa personer som deltagit i avgörandet och beredningen. Då ministrar svär domareden och ministrarna i Sibbofrågan, enligt Paavo Nikulas och Matti Vanhanens egna ord, fungerade som domare kan det även vara relevant att hänvisa till rättegångsbalken där det i 7 § i kapitel 12 talas om jäv på grund av misstankar om att en domaren har en förhandsinställning.

Vad beträffar Matti Vanhanens ställningstaganden i Sibbofrågan så äventyrar de så väl fötroendet för Vanhanens egen opartiskhet som förtroendet för objektiviteten i Pekka Myllyniemis utredning. Då det gäller Myllyniemis utredninga har det kanske framför allt betydelse att statsministern i en intervju i Rakennuslehti under pågående utredning kom med klara ställningstaganden. (Se Ställningstagande av statsministern. Den 24 november 2006.) För övrigt kom även den ansvariga ministern vid inrikesministeriet, Hannes Manninen med ställningstaganden medan utredningen pågick. (Se Ställningstaganden under pågående utredning. Den 2 oktober 2006.) Av betydelse har även Vanhanens tal vid bostadsmässan den 14 juli 2006, i vilket han enligt egen utsaga angav detaljerade riktlinjer för hur en gränsjustering bör förverkligas. (Se Vanhanens aktiva roll. Den 11 juli 2007.) Att Myllyniemis rapport och förslag på flera sätt tar hänsyn till Vanhanens uttalade åsikter bör väl äventyra så väl uttredningens trovärdighet som fötroendet för Vanhanens opartiskhet.

Enligt 28 § i förvaltningslagen är en tjänsteman (och en medlem i ett "kollegialt organ" så som regeringen) jävig om "avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för tjänstemannen". Hur nyttiga politiska poäng än är, torde politisk poäng eller prestige inte tolkas som "synnerlig nytta" i detta sammanhang. För Vanhanens del föreligger dock nytta av konkretare slag. Att Vanhanens ställningstaganden för en annektering skapade förutsättningar för finansiering av senaste valkampanj är väl lika självklart som svårt att bevisa. Jag skulle inte satsa på anklagelser om Vanhanens beroende av byggnadsbranschen, eftersom detta beroende undanskymmer viktigare intressen.

Då man närmare tittar tillbaka på händelserna i juni förra året förefaller det åtminstone för mig självklart att Matti Vanhanen tillsammans med Hannes Manninen lovade stöda en inkorporering av sydvästra Sibbo mot att Helsingfors och speciellt socialdemokraternas representant i strukturgruppen Rakel Hiltunen godkände Manninens kompromissförslag för kommun- och servicestrukturreformen. Hur skall man annars tolka Jan Vapaavuoris ord i statdsstyreslseordförandens anförande vid fullmäktigemötet den 21 juni 2006 när han sade att "viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.". Centerministrarna lovade naturligtvis inte sitt stöd utan ersättning. Oenigheten kring ramlagen hotade före midsommaren så väl KSSR (PARAS) som regeringens sammanhållning. Sibbo blev räddningen. (Se Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007 och Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007.) Det är klart att Vanhanen även hade egna intressen på spel. Ändå är det främst Hannes Manninen som här torde ha varit inblandad i en komplott, så jag skall återkomma till denna historia senare.

Vanhanens egen nytta angående Sibbofrågan handlar framför allt om statsministerns intima relationer till Centern i Helsingfors, hans ställningstaganden för Malms flygfält och hans dåliga relationer till Helsingfors. Genom sina uttalanden om Malms flygfält och speciellt genom sitt tal den 18 maj 2003 kom Vanhanen i onåd med Helsingfors tills han kunde erbjuda sydvästra Sibbo som ett alternativt område för småhusbebyggelse innanför stadens gränser. Helsingin Sanomat hävdade även i en artikel den 17 januari att Vanhanens stöd för Helsingfors annekteringsförslag innebar en "vapenvilan mellan Helsingfors och staten" (Se "Vapenvilan mellan Helsingfors och staten. Den 17 januari 2007".) Betydelsen av Vanhanens ställningstaganden för Malms flygfält har jag behandlat i bl.a. inläggen "Vanhanens ställningstaganden för Malm. Den 31 januari 2007" och "Statsministerns relationer till Helsingfors. Den 2 februari 2007". Det torde vara högst relevant att notera att Matti Vanhanen i sitt tal vid bostadsmässan liksom Laura Kolbe i sitt anförande den 21 juni 2006 och Centern i Helsingfors i sitt ställningstagande från samma dag uttryckte förhoppningar om att Sibbobeslutet skulle minska trycket på att bebygga Malms flygfält.

Det finns knappast någonting som starkare äventyrar fötroendet för en domares opartiskhet än misstankar om att domaren har utsatts för utpressning. När det gäller Vanhanen går det rykten om att han utsetts för utpressning. Även om dessa rykten saknade grund, äventyrar de i sig fötroendet för Vanhanens opartiskhet. Ett visst fog för misstankar om utpressning utgör Vanhanens privatliv och den nya regeringens sätt att bereda ärenden utan offentlig diskussion. Även inblandningen i Helsingforsledningens användning av utpressning, hot och bluffande i fallet Sibbo ger ett visst fog för ryktena om utpressning. I varje fall skulle det ha förefallit inkonsekvent av Vanhanen att först uttrycka sitt stöd för Helsingfors förslag på 5000 ha och sedan rösta emot Pekka Myllyniemis förslag på 3000 ha. Efter sina ställningstaganden och efter alla suspekta omständigheter kring fallet Sibbo var Vanhanen i praktiken tvungen att rösta för Myllyniemis förslag.

För övrigt rekommenderas Esko Rantanens artikel "Nami nami Sipoo, Helsinki huuliaan lipoo", som publicerats på Talouselämäs webbplats den 29 juni.