Kommunstrukturlagen. Den 30 juni 2013

Riksdagen hann i onsdags i sista stund godkänna kommunstrukturlagen, så att den kan träda i kraft i morgon den 1 juli 2013. I enlighet med förvaltningsrådets förslag bestäms ikraftträdandet av 4 h § 3 och 4 mom., 4 j § 2 mom. och 44 § 2 mom. genom skild lag. I praktiken betyder att de aktuella momenten kan träda i kraft först om och när social- och hälsovårdslagen godkänts, tidigast våren 2014.

De moment i kommunstrukturlagen som inte träder i kraft 1.7 2013 är följande:

Kommunerna ska göra en sammanslagningsutredning enligt 4 b § och med stöd av den en eventuell sammanslagningsframställning senast sex månader från det att detta moment har trätt i kraft. (4 h § 3 mom.)
Ministeriet kan på ansökan av en kommun förlänga den tidsfrist som avses i 3 mom. på grundval av att sammanslagningsutredningen är omfattande eller på annat sätt särskilt krävande. Ändring i ministeriets beslut kan sökas på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. (4 h § 4 mom.)

Ministeriet kan, utöver vad som föreskrivs i 4 i § 2 mom. och 4 kap., vid behov bestämma att det ska genomföras en särskild kommunindelningsutredning på ett område som uppfyller förutsättningarna i 4 §, om inte kommunen senast sex månader efter det att denna paragraf har trätt i kraft har gjort en sammanslagningsframställning. (4 j § 2 mom.)

För att ersättning enligt 1 mom. ska betalas vid kommunsammanslagningar som träder i kraft åren 2016 och 2017 förutsätts att kommunerna har gjort en sammanslagningsutredning enligt 6 § före den tidpunkt som avses i 4 h § 3 eller 4 mom. (44 § 2 mom.)

Moment som genast träder i kraft är dock bl.a. följande:

En kommun ska tillsammans med andra kommuner i enlighet med utredningskriterierna i 4 c—4 f § utreda en kommunsammanslagning som uppfyller förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen enligt 4 §. (4 b § 1 mom.)
Varje kommun ska senast den 30 november 2013 anmäla till ministeriet med vilken eller vilka kommuner den utreder en kommunsammanslagning i enlighet med 4 b §. (4 h § 2 mom.)

Finansministeriet publicerade den 27 juli, dagen efter att riksdagen godkänt kommunstrukturlagen, ett pressmeddelande med rubriken "Kommunstrukturlagen i kraft 1.7.2013", där man understryker att "Kommunernas utredningsskyldighet börjar gälla genast att lagen trätt i kraft." [sic! ] Lagen säger dock ingalunda att kommunerna behöver börja utreda med det samma eller ens efter den 30 november. Enligt en del juridiska experter kan man egentligen inte ens kräva av kommunerna att de meddelar med vilken eller vilka kommuner de tänker utreda med innan sohä-lagen är klar. (Se "Polemiikki-uutiset - Kuntien ilmoitusvelvollisuus selvitysalueista ei olekaan sitova".) Om den planerade social- och hälsovårdslagen inte godkänns, behöver kommunerna i princip inte färdigställa några sammanslagningsutredningar.

Ytterligare ett moment i kommunstrukturlagen som träder i kraft redan i morgon är följande:

Kommunerna Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla, Kyrkslätt, Hyvinge, Borgnäs, Tusby, Kervo, Träskända, Nurmijärvi, Mäntsälä, Sibbo och Vichtis ska med avvikelse vad som föreskrivs i 4 d § utreda en sammanslagning på områden som har ett betydande behov av en enhetligare samhällsstruktur på grund av en gemensam central tätort och dess tillväxttryck och som bildar en funktionell helhet samt är motiverade med avseende på områdets helhet. (4 e § 1 mom.)

Härigenom har det mångtydiga och tvivelaktiga uttrycket Helsingfors metropolområde fått en officiell definition. Eftersom Sibbo hör till Helsingfors metropolområde skulle kommunen haft skyldighet att utreda en kommunsammanslagning även om Sibbo haft över 20 000 invånare. Även i övrigt behövs den tänkta sohä-lagen för att det alls skall bli någonting av regeringens kommunstrukturreform. Här är det även av avgörande betydelse att Sibbo till en följd av förlusten av Östersundom inte kommuner upp till ett invånartal på 20 000 invånare.


Helsingin Uutiset 29-30 6 2013 s 5
Helsingin Uutiset (och Vantaan Sanomat) publicerade i torsdags en artikel med rubriken "Helsinki–Vantaa-liitos hiertää kokoomusta ja demareita", där det berättas att ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling på torsdagen borde ha tagit beslutet om utredningsområdena i metropolområdet - fastän kommunstrukturlagen som inte ens trätt i kraft. Eftersom Samlingspartiet och socialdemokraterna inte kom överens sköts beslutet, enligt tidningens uppgifter, dock upp till augusti. I artikeln kan man även läsa att kommunminister Henna Virkkunen önskar att ett utredningsområde skulle bestå av Helsingfors, Vanda och Sibbo. Fastän det är inkonsekvent att kräva att Sibbo men inte t.ex. Esbo skulle utreda tillsammans med Helsingfors (och Vanda), torde kommunstrukturlagen ge finansministeriet möjlighet att tvinga Sibbo med i en dylik sammanslagningsutredning.


I mitt senaste blogginlägg "Grundlagsutskottets utlåtande. Den 23 juni 2013" påpekade jag att regeringen och oppositionen år 2006 tillsammans kommit överens om kommunreformen Paras och KSSR-ramlagen. Jag noterade även att det från centerhåll framhållits att men efter nästa riksdagsval igen börjar en ny kommunreform, som drivs "parlamentariskt", så att alla riksdagspartier är med. Efter att jag publicerade mitt inlägg gick riksdagens talman Eero Heinäluoma (sdp) ut med åsikten att regeringen borde ta (eller borde ha tagit) med oppositionspartierna i beredningen av den aktuella kommunreformen. Frågan om en "parlamentarisk" beredning diskuterades livligt ännu under riksdagens plenum senaste onsdag då refgeringens förslag till ramlag godkändes. Nedan ett utdrag ur diskussionsprotokollet:

Rakel Hiltunen /sd (vastauspuheenvuoro): Arvoisa puhemies! Kyllä minä ihmettelen keskustapuolueen asennetta tällä hetkellä tähän kuntauudistukseen, koska muistan, että viime kaudella olen itse ollut Kuntaliiton edustajana vetoamassa pääministeri Vanhaseen ja sitten vielä seuraavana vuonna pääministeri Kiviniemeen siitä, että Paras-hanketta jatketaan kuntarakenneuudistuksella, johonka tarvitaan parlamentaarinen valmistelu. Ei tullut minkäänlaista reaktiota pääministeripuolueelta viime kaudella. Minulla on nämä vetoomukset tallessa, ja olen niitä nyt juhannuksen aikaan vielä lukenut uudelleen.
Sitten vielä keskustalle: Paras-hankkeeseen pohjautuu tämän hallituksen tämä rakennelakiesitys, jota käsitellään, eli vahva peruskunta, vaaleilla valitut valtuustot ja vaaleilla valittu eduskunta. Väliin ei tarvita hallintohimmeleitä. Tämä oli keskustan johdolla käynnistynyt kuntauudistus, ja sitä jatkaa nyt nykyhallitus, ja parlamentaarinen valmistelu on kuntalakityössä menossa.

Mari Kiviniemi /kesk (vastauspuheenvuoro): Arvoisa puhemies! Ihmettelen kyllä edustaja Rakel Hiltusen puheenvuoroa siitä, että keskusta olisi jollain tavalla vastustanut parlamentaarista yhteistyötä, koska Paras-hankkeessa lähdettiin aivan toiselta pohjalta kuin miltä tämä pääministeri Kataisen hallitus on lähtenyt. Pääministeri Kataisen hallitus heitti opposition syrjään. Keskustajohtoisessa hallituksessa kuntauudistukset tehtiin yhdessä opposition kanssa hyvässä yhteisymmärryksessä. Näin oli koko Paras-hankkeen ajan. Kun hallitus vaihtui täksi pohjaksi, joka se on nyt, niin meno muuttui: oppositio heitettiin syrjään.

Här talar Rakel Hiltunen (sdp) och Mari Kiviniemi (c) förbi varandra. Parar (KSSR) bereddes parlamentariskt med bl.a. Samlingspartiets medverkan fram till juni 2006, då man utanför protokollet och strukturgruppens officiella förhandlingar även kom överens om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Hiltunen (sdp) förespråkade i egenskap av kommunsförbundets styrelseordförande en fortsatt kommunstrukturreform då socialdemokraterna redan var i opposition. Men Centern ville ju inte reformera kommunstrukturen, utan servicestrukturen. I själva verket tog kommunförbundet år 2010 - med Centerns stöd - ett initiativ till ett tillsättande av en parlamentarisk kommitté, som skulle ha berett en kommunlag och gått igenom servicestrukturen. Den nuvarande regeringen skrotade däremot planerna på en dylik parlamentarisk kommitté. (Se "Parlamentarisk beredning. Den 21 april 2012".)

Jag har sagt det förut, men det tål upprepas: Parlamentarisk konsensus, där regeringspartier och opposition gör överenskommelser, kan leda till olagliga beslut, som ingen myndighet eller instans ingriper mot.

Grundlagsutskottets utlåtande. Den 23 juni 2013

I tisdags fick riksdagens grundlagsutskott äntligen sitt utlåtande över regeringens förslag till kommunstrukturlag färdigt. I offentligheten har utlåtandet tolkats som en kritik av regeringen och kommunreformen. Det har även framhållits att omröstningarna i utskottet inte följde indelningen i regering och opposition. Detta har tolkats som att grundlagsutskottet bevarade sitt anseende och sin trovärdighet. Lika väl lades till utlåtandet hela tre avvikande meningarna. Oppositionens representanter anser - i strid mot utlåtandet - i sin avvikande mening att lagförslaget borde behandlas i grundlagsordning. Här citerar man bl.a. ur Kaarlo Teoris utlåtande:

Jag anser att det strider mot grundlagen att skapa en kommunstruktur enligt regeringens förslag, som resulterar i att nästan 300 kommuner förlorar sin självständighet och den lokala självstyrelse och demokrati som de har genomfört, där kommunstorleken på många ställen närmar sig landskapsnivå enligt 121 § 4 mom. i grundlagen och där avståndet mellan kommunala beslut och invånare växer på ett sätt som står i konflikt med uppdraget att öka den kommunala demokratin enligt 121 § 1 mom. och 14 § 3 mom. Om avsikten är att skapa en ny kommunstruktur som inte längre motsvarar utgångspunkterna enligt 121 och 14 § så kräver genomförandet att grundlagen ändras.

Tuori är inte den enda juridiska experten som gett ett utlåtande som delvis står i konflikt med grundlagsutskottets utlåtande. Det finska systemet med ett grundlagsutskott där majoritetsregeringen alltid är i majoritet är synnerligen problematiskt. Ändå torde systemet fungera bättre då det är regeringen som mot oppositionens vilja driver en reform eller ett lagförslag än då alla riksdagspartier deltar i beredningen. Då grundlagsutskottet i november 2006 gav sitt utlåtande över "Regeringens proposition med förslag till lagar om en kommun- och servicestrukturreform samt om ändring av kommunindelningslagen och av lagen om överlåtelseskatt" tillfogades det inga avvikande meningar. Regeringen och oppositionen hade redan i juni 2006 tillsammans kommit överens om KSSR-ramlagen - och (utanför protokollet) inkorporeringen av sydvästra Sibbo. (Se t.ex. "Konklav. Den 20 juni 2009".) Då fanns det ingen instans som på juridiska eller andra grunder kunde stoppa den överenskomna reformen.

Efter att grundlagsutskottet denna gång gav sitt utlåtande framhölls det från centerhåll att men efter nästa riksdagsval igen börjar en ny kommunreform, som drivs "parlamentariskt", så att alla riksdagspartier är med. (Se t.ex. "Oppositio vetoaa kuntiin: Älkää hötkyilkö!".) Denna typ av parlamentarisk konsensus eller överenskommelser mellan regering och oppositionspartier leder dock lätt till att lagligheten blir lidande. Den olagliga inkorporeringen av Östersundom var möjlig just tack vare en överenskommelse mellan regering och opposition i samband med förhandlingarna om den förra kommunreformen KSSR (Paras). Om "parlamentarismens" risker har jag skrivit i inläggen "Talmannen föreslår parlamentarisk grupp. Den 19 oktober 2011", "Parlamentarism? Den 1 november 2011" och "Parlamentarisk beredning. Den 21 april 2012".

Område belagts med byggförbud. Den 16 juni 2013

Gränsen för området där Helsingfors stadsfullmäktige beslutit att "förlänga" byggnadsförbudet fram till 23.6.2018.
Helsingfors stadsstyrelse beslöt på sitt möte i tisdags att förlänga byggnadsförbudet i nästan hela inkorporeringsområdet med 5 år från 23.6.2013 fram till 23.6.2018. Byggförbudet är pinsamt för bl.a. Helsingfors förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen, som ansåg att behandlingen av förslaget till ändring i kommunindelningen i Helsingfors stadsfullmäktige i brådskande ordning var berättigat med tanke på hur brådskande det var att bygga Östersundom. I juni 2018 har det gått 12 år sedan Helsingfors initiativ.

Gränsen för området för byggnadsförbud som Helsingfors utlyste 2008.
Området där byggförbudet förlängs är i det stora hela identiskt med området för vilket Helsingfors för fem år sedan utlyste byggförbud. Det finns dock en väsentlig skillnad. Området mellan Östersledens gamla och nya sträckning beläggs med byggförbud först nu. För fem år sedan hade inkorporeringen ännu inte förverkligats och på Helsingfors stad räknade man med att det var inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut som gällde. Det var ju inrikesministeriet som hade berett beslutet. På lantmäteriverket kom man dock fram till att statsrådets beslut inte tog ställning till exakt var gränsen går och beslöt att dela fastigheten Westerkulla och rita ut gränsen enligt Österledens nya sträckning. (Se t.ex. "Bara en gräns. Den 29 december 2008" och "Korrigerad gräns. Den 6 januari 2009".)

I sig är det kontroversiellt att Helsingfors för fem år sedan tog ett beslut om byggförbud på ett område som ännu hörde till Sibbo och Vanda, men det är långt mera problematiskt att Helsingfors nu bestämt om att det skall råda byggförbud på ett område, som det saknas beslut på att skall överföras till Helsingfors. Det aktuella område hör fortfarande inte heller till något röstningsområde i Helsingfors (se t.ex. "Gränsen för röstningsområdet 54G. Den 7 april 2010"), men av någon anledning har Helsingfors stad gått in för att uppdatera området som är belagt med byggförbud. Till saken hör att oklarheten var den nya gränsen går var en av besvärsgrunderna i minst ett par besvär till HFD angående statsrådets Sibbobeslut.




Helsingfors stad publicerade i fredags en kungörelse med rubriken "Byggförbud inom det gemensamma generalplaneområdet Östersundom" (Rakennuskieltoalue Östersundomin yhteisen yleiskaavan alueella). Månne valet av rubrik påverkats av att man inte exakt vet var inkorporeringsområdets gräns går? För övrigt hittar man ritning nr 12203 (Rakennuskieltokartta nro 12203/21.5.2013) endast som en bilaga till stadsplaneringsnämndens och stadsstyrelsens föredragningslistor.


Sohä och tvång. Den 9 juni 2013



Artikeln
"Sote-ratkaisu vapautti kunnat pakkoliitoksista, liitosselvitys silti tehtävä" publicerades av Alue Sanomat redan 8.5 2013, men är värd att kommuneteras. Slutsatsen i rubriken är intressant. Regeringens linjedragningar för sohä-reformen ger alltså rum för kommuner med mindre än 20 000 invånare, men naturligtvis kan sohä-reformen inte direkt tvinga fram sammanslagningar, om kommunindelningslagen inte gör det. Däremot är regeringens linjedragningar för sohä-reformen ett försök att indirekt tvinga fram kommunsammanslagningar. Artikeln innehåller ett citat av Petteri Orpo, som jag här vill lyfta fram:


-Olemme ottaneet huomioon kuntakentän (Kuntaliiton) yksimielisen kannan siten, että hyväksymme peruspalvelujen tuotannossa alle 20.000 asukkaan kunnan tukeutumisen vastuukuntamallilla samalla työssäkäyntialueella olevaan yli 20.000 asukkaan kuntaan.

För det första betyder en formell enighet bakom ett utlåtande från kommunförbundets styrelse inte att kommunförbudet är enigt bakom utlåtandet. I det aktuella fallet hävdar Orpo rent av att kommunfältet står enigt bakom regeringens ansvaskommunmodell, vilket är helt orimligt. Majoriteten av kommunerna torde vara mot modellen, men kommunförbundet representerar inte majoriteten av kommunerna, utan en matematisk majoritet av väljarna i senaste kommunalval. I kommunförbundet är det därför de stora städernas och regeringspartiernas representanter som styr. Orpo ger nog här en judaskyss åt kommunförbundet, som från kommunfältet just beskyllts för att driva regeringens sak.


Inkorporeringen av sydvästra Sibbo och kommunreformerna. Den 2 juni 2013

När jag år 2006 började skriva blogg om fallet Sibbo hette bloggen Politisk inkorrekt. När jag i maj 2009 flyttade bloggen till Blogger/Blogspot lade jag till beskrivningen "om fallet Sibbo", som visuellt fungerade som rubrik. En månad senare bytte jag ut den tekniska rubriken "Politiskt inkorrekt" mot "Ralf Wadenströms blogg". I juli ifjol ändrade jag den tekniska rubriken till "Fallet Sibbo". Samtidigt började jag publicera blogginlägg om fallet Sibbo endast på söndagar och satsade mera på en Facebook-sida med samma namn. Rubriken "Fallet Sibbo" skrevs nu i en större fontstorlek än beskrivningen, som ändrades till "Ralf Wadenströms blogg om fallet Sibbo". Jag öppnade även en ny blogg med namnet Wadenström, som inte handlar om fallet Sibbo. I övrigt gav beskrivningen inte mycket information.

Jag har nu ändrat beskrivningen på bloggen till "En blogg om inkorporeringen av sydvästra Sibbo och kommunreformarna". Med den nya beskrivningen vill jag lyfta fram sambandet mellan inkorporeringen och kommunreformen KSSR (Paras). Samtidigt berättar beskrivningen att bloggen "Falet Sibbo" även handlar om den nya kommunreformen. Hur det går med Sibbos självständighet och huruvida Helsingfors får det återstående av sydvästra eller södra Sibbo beror i högs grad på hur det går med den nya kommunreformen.

Det är inte bara jag som på denna blogg och Facebooksidan med namnet Fallet Sibbo bevakat kommunreformen i sin helhet. Även föreningen För Sibbo har utvidgat sitt verksamhets genom medborgarinitiativet och rörelsen mot tvångssammanslagningar. Fokuseringen är lika mycket på att motarbeta kommunreformen på ett nationellt plan som på att driva frågor som specifikt berör Sibbo.

För tillfället ser kommunreformen inklusive sohä-reformen att bli ett fiasko för regeringen och speciellt för statsministerpartiet Samlingspartiet, som drivit reformen eller reformerna. Nästa väcka kan det se ännu sämre ut för kommunreformen då grundlagsutskottet kommer med sitt utlåtande om reformen. Men även om regeringen kör på grund med reformerna är faran inte över för Sibbos del. Ett skadeskjutet djur är farligt och oberäkneligt. Inkorporeringen av Östersundom är i själva verket ett resultat av att Centern och kommunminister Hannes Manninen senaste gång misslyckades med sin kommunreform.