Församlingar. Den 23 februari 2014



Ifall någon missat det, så ogillar jag inte bara tvångssammanslagningar, utan jag ogillar kommunsammanslagningar i allmänhet. Då kommunindelningen ändras utplånas en del av lokalhistorien.

När kommuner upphör att existera kunde församlingarna få en större roll som förvaltare av historiska socknar. Ursprungligen bildades ju socknarna just som församlingar. Dess värre sammanslås även församlingar i kölvattnet efter kommunsammanslagningar.

Även i Helsingfors slog man samman församlingar för några år sedan. Kvar finns nu 18 finska evangeliskt-lutherska församlingar och 3 svenska. När sydvästra Sibbo år 2009 inkorporerades med Helsingfors anslöts Östersundom till Mellunkylän seurakunta och Matteus församling. Vad jag på denna blogg har missat är att Mellunkylän seurakunta i samband med inkorporeringen bytte namn till Helsingin Mikaelin seurakunta. Kirkko ja Kaupunki publiserade den 12.1 2009 en nyhetstext med rubriken "Mellunkylästä tulee Helsingin Mikaelin seurakunta" där man kan läsa följande motivering till namnbytet:

Seurakunta on kokenut entisen nimensä hankalaksi, koska Mellunkylä-nimistä paikkaa ei todellisuudessa ole olemassa. Sen sijaan seurakunnan alueella on Sipoo-liitoksen myötä entistä moninaisempia kaupunginosia.

Påståendet att en plats med namnet Mellunkylä (på svenska Mellungsby) i verkligheten inte existerar är märkligt. Mellungsby är förutom en registerby även så väl ett distrikt som en stadsdel i Helsingfors. Om folk inte känner till Mellungsby så torde det delvis bero på att bostadsområdena, köpcentrumen och metrostationerna gjort delområdena Gårdsbacka och Mellungsbacka kändare än själva stadsdelen. En ytterligare bidragande orsak är att kyrkan i Mellungsby, som blev färdig 1988, inte fick heta Mellungsby kyrka, utan Mikaelkyrkan. Kyrkan och Mellunkylän seurakunta kunde ha varit en institution som burit upp namnet Mellunkylä, fastän Mellungsby är den stadsdel i Helsingfors som har den lägsta procentuella andelen medlemmar i kyrkan. Efter namnbytet är Helsingin Mikaelin seurakunta tillsammans med Paavalin seurakunta och Tuomiokirkkoseurakunta de enda finska församlingarna i Helsingfors som inte fått sitt namn från en stadsdel.

På webbplatsen Helsingin seurakunnat finns det en karta över dem olika församlingarnas område. (Se bilden ovan.) På kartan har gränserna förvrängts eller förskönats så att Mikaelin seurakunta representerar ett sammanhängande område. I verkligheten består församlingens område av två helt separata områden, Mellungsby och Östersundom. Mellan de två stadsdelarna ligger Nordsjö och Vanda. Varför anslöts Östersundom inte till Vuosaaren serakunta, då inkorporeringsområdet en gång gränsar till Nordsjö? Kanske Mellunkylän seurakunta / Helsingin Mikaelin seurakunta ansågs lämpligare just tack vare församlingens svaga lokala identitet.



Behov av en grundlagsdomstol. Den 16 februari 2014



I A-studio ingick den 5 februari ett inslag med rubriken "Estäisikö eduskunnasta ja hallituksesta riippumaton perustuslakituomioistuin kuntien pakkoliitokset?" Kommunreformen och grundlagsutskottets behandling av kommunstrukturlagen, där politikerna inte följde de juridiska experternas tolkning av grundlagen, har aktualiserat behovet av en grundlagsdomstol. I inslaget tar även riksdagens talman Eero Heinäluoma försiktigt ställning för en grundlagsdomstol. (Se "Heinäluoma: Perustuslakituomioistuimelle perusteita".)

Även fallet Sibbo aktualiserade behovet av en grundlagsdomstol, vilket jag på denna blogg noterat bl.a. i inläggen  "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008", "Sakkunniga domare. Den 14 juli 2009", "Varför jävade sig inte Harjula? Den 14 febuari 2010", "En politisk dom. Den 28 mars 2012" och "Svårbegripligt avgörande. Den 31 mars 2012".

#uusimetropoli. Den 9 februari 2014



På onsdagen ordnade finansministeriet ett "teseminarium" om metropolförvaltningen. Deltagarna delade kommentarer på Twitter eller twitteruppdateringar med hashtaggen #uusimetropoli. Jag delar här vidare några kommentarer.



Kommunfullmäktige Christel Liljeström verkar inte gilla förslaget till metropolförvaltning.


På seminariet torde man ha lyft fram de två alternativen: kommunsammanslagningar eller metropolförvaltning.



Inte heller stadsdirektör Jussi Pajunen är entusiastisk över metropolförvaltningen.


Pajunen framhöll än en gång problemet med segregering. Den påstådda segregeringen har varit Helsingfors främsta argument för kommunsammanslagningar, men nu är det tänkt att det istället skall bli en metropolförvaltning.


Segregeringen tar sig enligt Pajunen uttryck i ett högt antal invandrare i Helsingfors. (Se "Svarte Petter. Den 18 augusti 2014".)


Vapaavuoris man, stadsstyrelseordförande Tatu Raauhamäki är på samma linje som överborgmästaren.


Frågan är vilka målsättningarna är och vem som definierar målsättningarna. Knappast är man inom Samlingspartiet i Helsingfors nöjd med att partiet inom regeringen gett efter för socialdemokraternas krav på en metropolförvaltning istället för tvångssammanslagningar i Helsingforsregionen.

Presentationerna från teseminariet publicerades med en dags fördröjning på finansministeriets webbplats. Samtidigt publicerades dokumentet "Etukäteismateriaalina toimitettu muistio metropolilakityöryhmän valmistelutyöstä" daterat 31.1.2014.



En del av metropolen. Den 2 februari 2014

Bbl 31.1 2014 s 5

I mitt senaste inlägg "Öppna frågor kring metropolförvaltningen. Den 26 januari 2014" noterar jag att landskapsdirektören för Nylands förbund Ossi Savolainen föreslår att även Borgå blir en del av metropolförvaltningen. Borgåbladet tog fasta på Savolainens uttalande och publicerade i fredags en artikel med rubriken "Borgås signal om framtiden allt för svag". Här hävdas det redan i ingressen att Borgå borde vara en del av metropolen. Att det bara är Savolainen som står för åsikten är inte alls uppenbart. Savolainens motivering är att "det är mycket lättare att få igenom önskemål om man är en del av metropolen". Månne det?

Än så länge har det inte offentliggjorts några utkast till lag för en metropolförvaltning. "Metropolen"existerar bara som ett undantag för Helsingforsregionens 14 kommuner i kommunstrukturlagen. Om det blir en metropolförvaltning, så torde inflytandet vara proportionellt mot invånarantalet. Om de mindre partierna och kommunerna vill få sina önskemål igenom måste de mygla sig fram, typ ekonomiskt stöda en arkitekturtävling för Guggenheimmuseet eller ställa upp med en utredningsman som kopierar Helsingfors egen utredning. (Se "Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007".)



Bbl 31.1 2014 s 4


Den ovannämnda artikeln i Borgåbladet är i ett bihang till en annan artikel med rubriken "Borgå måste kämpa för att få spårväg". Här säger Eero Löytönen angående landskapsplanen för Nyland att "Man drog en metrolinje till Östersundom, det var allt."

Men metrolinjen till Östersundom finns inte ens i landskapsplanen för Nyland, eftersom Östersundom med närområden i mars ifjol lämnades bort från etapplandskapsplanen. (Se "Natura-utredning. Den 17 mars 2013".) I den verkliga världen kommer ingen metro till Östersundom att byggas under en överskådlig framtid. Men hur som helst så blev även Borgå ett offer för inkorporeringen av Östersundom genom att HELI-banan (på pappret) fick ge vika för en metrolinje. (Se t.ex. "Itärata eller itämetro? Den 5 mars 2008".)


Under några år uppmärksammade jag praktiskt taget dagligen om planeringen av Östersundom. Under det senaste året har det inte funnits någonting att rapportera om. Officiellt utarbetas en landskapsplan för området parallellt med den gemensamma generalplanen för Östersundom, men i praktiken lär planeringen av Östersundom vara lagd på is. Problemen med västmetron och automatiseringen av metron gör en metrolinje till Östersundom än mera osannolik.

Bara för Östersundom lönar det sig inte för Helsingfors att förlänga metrolinjen östersut, men om hela södra Sibbo ansluts till Helsingfors är saken en annan. Om förslaget att organet för metropolförvaltningen skall få bestämma om kommunindelningen i "metropolområdet", så finns det förutsättningar för att Henna Virkkunens vision om 3 - 4 kommuner i Helsingforsregionen förverkligas. Eftersom Helsingfors på grund av sina stora grannar i väst och norr endast kan växa österut, är det klart att Helsingfors i så fall inkorporerar Sibbo eller åtminstone södra Sibbo. Sibbos deltagande i den gemensamma generalplanen för Östersundom och planering av "Sibbesborg" skapar förutsättningar för Helsingfors att ta över södra Sibbo. Om Borgå går med i "metropolen", så går knappast ens Borgå säkert.





Google+ Followers