Planerna på is. Den 29 januari 2017

I mitt senaste inlägg "Österns metrolinje. Den 25 december 2016" skriver jag om en artikel i Helsingin Sanomat 29.11.2016 med rubriken "Pyy, ruisrääkkä ja kehrääjä voittivat Helsingin kaupungin – Östersundomin metrolinjaa siirrettiin pohjoiseen", där man kan läsa om planer på att flytta metrolinjen norrut. Några dagar senare svarade tidningen Östnyland med en artikel med rubriken "Sibbo vill ha utbyggnad i Östersundom". Artikeln inleds med följande ingress:

Metron skulle gå till Östersundom 2014 var det tänkt. Nu lägger Helsingfors och Vanda alla planer på is och det påverkar utbyggnaden i södra Sibbo.

Metrolinjen var huvudargumentet för hela inkorporeringen, men nu ser det inte ut att bli någon metro inom en överskådlig framtid. Sedan kan man fråga sig vem som är "Sibbo" eller vem i Sibbo som i Sibbo vill ha utbyggnad i Östersundom. De massiva planerna för Söderkulla eller "Sibbesborg" kommer i varje fall inte att förverkligas, eftersom de kräver en metrolinje och indirekt utbyggnad av Östersundom. Även utan Östersundom kommer östmetrons kapacitet att ta slut, då tågen måste förkortas på grund av västmetrons korta perronger. Någon kapacitet för passagerare från "Sibbesborg" kommer inte att finnas, fastän man i framtiden lyckas med att automatisera metrolinjen.

När Helsingin Sanomat år 2012 skrev att Sibbo vill ha metro, så var det Sibbos dåvarande utvecklingsdirekrtör Mikko Aho som sade att "kunta toivoo tänne metroa". (Se "Kunta toivoo metroa. Den 7 maj 2012".) Sedan dess har Aho anställts som chef på Helsingfors stadsplaneringskontor.

Den 11 december publicerade Hufvudstadsbladet en artikel med rubriken "Byggboom utan like i Helsingfors – sex-sjutusen nya boenden varje år". Här kan man läsa följande:

Östersundom är så omstritt, stort och komplicerat med anledning av Natura 2000 och andra naturskyddsaspekter, att Helsingfors stad bereder en egen generalplan för området.
Arbetet med generalplanen för Östersundom inleds vid årsskiftet, säger stadsplaneringskontorets chef Mikko Aho

Arbetet med en gemensam delgeneralplan för Östersundom inleddes redan för över fem år sedan innan man inledde arbetet med den nya generalplanen för (övriga) Helsingfors, som stadsfullmäktige godkände senaste höst. Om Mikko Aho säger att arbetet med generalplanen för Östersundom inleds vid årsskiftet, så är det en bekräftelse på att arbetet för tillfället är lagt på is. De ursprungliga motiveringarna till en skild delgeneralplan för Östersundom var närmast de motsatta. Östersundom hade inte tid att vänta på en ny generalplan för Helsingfors eller ens på en ny landskapsplan. I verkligheten gick det precis tvärtom. Östersundom-området måste lämnas bort från den senaste etapplandskapsplanen, så att landskapsplanen inte skulle fördröjas på grund av Östersundom.

Till ledaren "Östersundomin suunnittelu törmäsi taas ongelmiin" i dagens nummer av Helsingin Sanomat och gårdagens artikel "Vantaa ei halua maksaa senttiäkään itämetrosta – Helsingissä väläytetään Vantaan kaakkoisosan kaappaamista" i samma tidning återkommer jag i ett senare inlägg.



Österns metrolinje. Den 25 december 2016


Ruriken på huvudnyheten  på paradsidan i Helsingin Sanomat den 29 november löd "Natura siirsi idän metrolinjaa". Rubriken på den egentiga artikeln var inte så saklig: "Pyy, ruisrääkkä ja kehrääjä voittivat Helsingin kaupungin – Östersundomin metrolinjaa siirrettiin pohjoiseen". Helsingin Sanomat publicerade i januri en artikel med rubriken "Pyyn ja ruisrääkän suojelu uhkaa kaataa itämetron jatkon Östersundomiin" där man lika så skylde motgångarna för metrolinjen på järpe och kornknarr. Då svarade Jukka Hintikka, som är ordförande för Helsingforstraktens Ornitologiska Förening Tringa, med en insändare med rubriken "Östersundomia uhkaa kelvoton kaavoitus, ei pyy" där han noterar att det till grund för Natura-skyddet finns 9 naturtyper, 28 växt- och svamparter, en insektart och 22 fågelarter. (Se "Östersundom får vänta på kommande generationer. Den 31 januari 2016".)




Enligt det nya förslaget skulle metrolinjen först gå 3 km från Mellungsbacka genom Vanda innan linjen når Östersundom och Helsingfors igen. Helsingfors stad publicerade redan den 15 juni ett meddelande med rubriken "Yleiskaavassa vaihtoehtona pohjoisempi metrolinjaus". (Se "Tio år senare. Den 26 juni 2016".) Nu kom Helsingin Sanomat med mera detaljer. En station föreslås placeras i Västersundom i Vanda på ett område som enligt gällande landskapsplan är en del av en ekologisk korridor. Vanda har inga intressen av att inom de närmaste årtiondena bygga ut Västersundom, speciellt som marken för det tänkta nya stationsområdet ägs av Helsingfors. Det kan vara på sin plats att påminna om att det huvudsakliga argumentet för inkorporeringen av sydvästra Sibbo just var metrolinjen.


Utlåtande om alternativ till jordlagring. Den 27 november 2016



Det förefaller inte att hända någonting i Östersundom, vilket jag tycker att i sig är bra. Vill man notera någonting från november, så är det att NTM-centralen publicerade ett utlåtande om förslagen till platser för jordlagring. (Se "Massiv marktipp. Den 3 februari 2013".) I utlåtandet noteras bl.a. att samtliga alternativ torde ha långvariga skadliga följder för så väl nuvarande och komande invånare som för Natura 2000-områdets naturvärden.

Utredningsområde. Den 30 oktober 2016

Under det gångna året har det inte hörts mycket om planeringen av Östersundom. Den 19 oktober publicerade ändå Yhteinen Östersundom / Helsingfors stadsplaneringskontor ändå ett meddelande och nyhetsbrev, det andra för i år. Innehållet är i det stora hela det samma som i nyhetsbrev 1 från i juni. Det handlar bl.a. om en förvaringsplats för jord och en nordligare linjedragning för metron. Angående området för jordförvaring heter det att "Maa-ainesten käsittelyalueen kolmesta vaihtoehtoisesta sijaintipaikasta ollaan esittämässä lähimpänä nykyistä Landbon moottoritieliittymää sijaitsevaa vaihtoehtoa." Den informationen hade stadplaneringskontoret förmedlat i form av en kommentar på webbplatsen Yhteinen Östersundom en dag tidigare. Den enda egentliga nyheten i meddelandet/nyhetsbrevet är att en del av Sundsberg föreslås bli utredningsområde i nästa förslöag till generalplan.



Lex Malm. Den 25 september 2016

De som vill bevara flygverksamheten i Malm har tagit till alla tänkbara medel. Det senaste är ett medborgarinitiativ till en speciallag för flygplatsen i Malm, "Lex Malmi", som anhängiggjordes den 10 augusti. Redan under en månad har man kommit upp till 40 000 underteckningar, vilket tyder på att medborgarinitiativet kommer att gå vidare till riksdagen. I motiveringarna talas det en hel del om Östersundom:

Sipooseen kuuluneesta Östersundomista liitettiin valtioneuvoston hyväksynnällä suuri alue Helsinkiin vuonna 2009 nimenomaisesti pääkaupungin asuinrakentamisen tonttivarannoksi. Alueliitosta valmisteltaessa annettiin ymmärtää sen vähentävän painetta Helsinki-Malmin lentopaikan asuntorakentamiseen. Esimerkiksi Helsingin kaupunginhallituksen puheenjohtaja Jan Vapaavuori totesi Helsingin Sanomissa 7.7.2006: "Tässä yhteydessä olisi viisasta, että kaupunkisuunnitteluvirastossa otettaisiin aikalisä Malmin lentokentän suunnittelun suhteen. Näillä on kiistatta liittymäkohtia toisiinsa." Helsingin kaupunkiin kuuluvan Östersundomin alueen pinta-ala on noin 29 km², josta Natura-alueita suojavyöhykkeineen on noin 9 km². Kovaa maata koko Helsingin kaupunkiin kuuluvasta Östersundomin alueesta on noin 25 km².
Malmin varsinaisen lentokenttäalueen pinta-ala on 1,38 km², mikä vastaa noin 1/16 Östersundomissa Natura-alueiden ulkopuolella olevasta pinta-alasta.
Helsingin kaupunkiin kuuluvia alueita Östersundomissa ei ole sisällytetty Helsingin kaupungin valmisteilla olevaan yleiskaavaehdotukseen.

Speciellt intressant är citatet av Jan Vapaavuori. Det har jag inte noterat förut. Citatet är ur en artikel med rubriken "Malmin lentokenttä saattaa säilyä Sipoon ja Helsingin rajansiirtojen takia" och över- och underrubrikerna "Pientalojen rakentamispaine kohdistuu Sipooseen" respektive "Kaikissa puolueissa on jo ymmärrystä Malmin kentälle". Jag återger här lite mera ur artikeln från den 7 juli 2006:

Kaupunginhallituksen puheenjohtaja Jan Vapaavuori (kok) katsoo, että Malmin kentän merkitys on juuri pientalorakentamisessa. "Läntisen Sipoon mahdollinen liittäminen Helsinkiin muuttaisi olennaisesti tämän asetelman." "Tässä yhteydessä olisi viisasta, että kaupunkisuunnitteluvirastossa otettaisiin aikalisä Malmin lentokentän suunnittelun suhteen. Näillä on kiistatta liittymäkohtia toisiinsa."

Vapaavuori kände naturligtvis till beröringspunkterna. En vecka senare höll statsminister Matti Vanhanen sitt tal vid bostadsmässan i Esbo, där han bl.a. sade att "Toivon siksi vakavasti, että Helsingin kaupunki harkitsisi uudestaan Malmin kentän kohtaloa ja keskittäisi voimansa huomattavasti edullisempaa asuntokantaa tuottaviin Sipoon alueisiin."



Kohandel som möjliggjorde inkorporeringen. Den 28 augusti 2016

I mitt senaste inlägg "Östersundomannekteringen. Den 31 juli 2016" skrev jag om kohandeln som låg till grund för inkorporeringen av sydvästra Sibbo. I inlägget noterar jag att det är oklart vem som egentligen var motparten i kohandeln med centerministrarna Hannes Manninen och Matti Vanhanen. Med Helsingfors förhandlade Manninen om en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo; med regeringskumpanen SDP förhandlade Manninen om kommunreformen. I båda ärendena förhandlade Manninen med Rakel Hiltunen, som förutom Helsingfors stadsstyrelseordförande var socialdemokraternas representant i kommun- och servicestrukturgruppen, som skulle bereda och styra "projektet för kommun- och servicestrukturen". (Se "Projektet för kommun- och servicestrukturen tar fart".)

Hiltunen var socialdemokraternas förhandlare tack vare att hon var medlem i den ovannämnda gruppen i egenskap av representant för Kommunförbundets styrelse. Socialdemokraternas andra medlem i strukturgruppen var Leila Kostiainen i egenskap av statssekreterare. Eftersom strukturgruppen var en parlamentarisk grupp var även oppositionspartiet Samlingspartiet representerat. Samlingspartiets representant, som även representerade Kommunförbundets styrelse, var Maija Perho. Oppositionspartiet Samlingspartiet och dess representant i strukturgruppen hade ingen synlig roll i slutet av förhandlingarna om kommunreformen, men Vanhanen hade redan tidigare under våren förhandlat och kommit överens med partiordförande Jyrki Katainen om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Här gick Katainen inte sitt eget partis intresse, utan torde ha förhandlat under påtryckningar från Samlingspartiets i Helsingfors. Men Vanhanen hade inte behövt förhandla med oppositionsledaren, om inte beredningen av kommunreformen hade varit "parlamentarisk" och inkluderat oppositionen.

Ytterligare en partiledare var involverad i kohandeln om sydvästra Sibbo: Eero Heinäluoma, SDP. I själva verket skall partiordförandena från de tre stora partierna ha förhandlat om inkorporeringen redan innan Manninen och Hiltunen nådde den slutliga överenskommelsen. Även om Heinäluoma bodde i Helsingfors, där han även ställt upp i valet, representerade han snarare regeringen än Helsingfors. Det var även i Heinäluomas intresse att man uppnådde en överenskommelse om kommunreformen och undvek - eller löste - en regeringskris. I egenskap av finansminister fick han sköta ersättningen till Vanda för den så kallade Västerkulla kilen. Det gjorde han genom att ordna statlig finansiering av Ringbanan - en högst märklig kohandel i sig.



Östersundomannekteringen. Den 31 juli 2016




I det senaste inlägget skrev jag att medierna inte noterat att det gått 10 år sedan Helsingfors stads initiativ till ändring i kommunindelningen, men förra veckan gjorde Yle Östnyland (Vega) i samarbete med Yle Huvudstadsregionen en satsning med anledning av tioårsjubileet. Vega Östnyland och Huvudstadsregionen sände tre morgnar i rad intervjuer angående ämnet och publicerade intervjuerna i något modifierad form i textformat på webben. De tre intervjuerna fins fortfarande samlade på Yle Östnylands webbplats under rubriken "Östersundomannekteringen".

Måndagen den 18 publicerade Yle en intervju med Christel Liljeström under rubriken "När delar av Sibbo försvann - det började med en lunch". I intervjun säger Liljeström bla. följande:

- Vi levde i den ljusblå verkligheten att lagstiftningen är det som avgör, säger Liljeström och suckar djupt. Och lagen gav ju inga förutsättningar för en annektering som var så stor både arealmässigt och befolkningsmässigt. ...
- För mig själv så gav det nog en stor knäck åt känslan för rättsskapande, rättvisan och lagstiftning, säger Liljeström. Det att man får sätta så mycket subjektiv bedömning i en lagstiftning som ändå har tydliga gränser.

Följande tisdag publicerade Yle en intervju med Ari Karjalainen under rubriken "Tio år senare är Östersundom fortfarande en ickegodkänd generalplan".



På onsdagen publicerade Yle en intervju med mig under rubriken "Kohandel till grund för annektering av Sibbo". I Intevjun med mig kan man bl.a. läsa följande:

- När man förhandlade om kommunreformen, då var inkorporeringen av Sibbo en viktig förhandlingsfråga, säger Wadenström. Helsingfors krävde redan på våren 2006 att åtminstone sydvästra Sibbo skulle anslutas till huvudstadsregionen - eller snarare till Helsingfors.
Bakgrundsfaktorerna är väldigt komplexa.
- Det som egentligen möjliggjorde inkorporeringen var en sorts kohandel.

Kohandel, det vill säga politiska överenskommelser där man kopplar samman frågor som i princip inte har med varandra att göra, är inte i sig speciellt unikt inom finsk politik. Att Sibbofrågan handlade om kohandel mellan å ena sidan två centerministrar (Matti Vanhanen och Hannes Manninen) och å andra sidan Helsingfors stad kunde SDP:s dåvarande partisekreterare Maarit Feldt-Ranta redogöra för redan i oktober 2006. (Se "Kohandel kallas det. Den 30 oktober 2006".) Den aktuella kohandeln var ändå speciellt problematisk: För det första erbjöd centerministrarna ett område som hörde till en tredje part, alltså Sibbo. För det andra var metoden som centerministrarna och Helsingfors stads ledning försökte använda sig av för att möjliggöra inkorporeringen minst sagt problematisk, nämligen utpressning, hot och bluffande. För det tredje bör deltagandet i kohandeln ha gjort Vanhanen jävig att vid statsrådets sammanträde ta ställning till huruvida de juridiska villkoren för en ändring i kommunindelningen uppfylldes. För det fjärde är det oklart vem som egentligen var motparten i kohandeln med centerministrarna. Rakel Hiltunen, som var kommunminister Manninens huvudsakliga förhandlingspartner, representerade i egenskap av stadsfullmäktigeordförande Helsingfors stad, men var tack vare sin styrelsepost i kommunförbundet samtidigt regeringspartnern SDP:s förhandlare när det gällde kommunreformen.




Google+ Followers