Trafiken på min blogg har stabiliserats vid cirka 500 "träffar" per dag. Antalet "unika" besökare per dag har jag ingen statistik på, men antalet torde vara av storleksordningen ett par hundra. På min egentliga webbplats, som inte inbegriper min blogg, har antalet träffar eller "nedladdningar" per dag under det senaste halvåret varit i medeltal cirka 200 och antalet "unika" besökare per dag 140. Ett betydande antal besökare torde hitta till min blogg av ren tillfällighet via en sökmaskin, men jag uppskattar att de som regelbundet besöker min blogg är några hundra till antalet. Detta är ett relativt stort antal. Jag är ju en okänd person, som i ett litet land skriver på ett minoritetsspråk om ett ämne som i huvudsak berör en lokal fråga på en mindre ort. Dessutom är mina blogginlägg inte alls speciellt populärt skrivna. Jag är mera filosof och samtidshistoriker än journalist. En viktig orsak till den relativt stora publiken är att jag dagligen publicerar nya blogginlägg och kommer snabbt ut med nyheter.
Kontinuiteten är viktig för vilket medium som helst. Detta torde även gälla bloggar. Därför är det anmärkningsvärt att de flesta (föredetta) riksdagskandidater inte har publicerat blogginlägg på en hel vecka. Härav kunde man lätt dra slutsatsen att den största delen av de nya politiska bloggarna i själva verket var valbloggar. Kanske slog de politiska bloggarna igenom i Finland senaste år bara för att vi stod inför ett riksdagsval? Inte ens Matti Vanhanen har skrivit i sin "nätdagbok" sedan i måndags.
Jag tror lika väl att en hel del politiska bloggar kommer att överleva valkampanjen. Nu är politikerna trötta efter valkampanjen och håller en paus i bloggandet. Därmed riskerar de dess värre att förlora en del av sin publik. Detta är inte bara en förlust för de enskilda politikerna, utan även för deras partier. Centerns hemsida med olika färgade pratbubblor och möjlighet att lyssna till enskilda politikers eller kandidaterns "historia" illustrerar väl bloggandets betydelse för det politiska understödet. För mig som extra nogrant följt med fallet Sibbo har de politiska bloggarna varit en stor tilgång. Bloggarna är ofta myckate informativa och avslöjande, då tröskeln att publicera på en blogg är låg. Har man inte annat att skriva om, så kan man alltid citera och kommentera bloggar.
En politiker som inte bloggar och ändå blev invald i riksdagen är Mikaela Nylander. För Sibbos del var det beklagligt att Christel Liljeström inte blev invald till riksdagen, men å andra sidan är det bra att det finns flera östnyländska politiker med position att bevaka Sibbos intressen. Det viktigaste med Liljeströms kandidatur var att den höll Sibbofrågan på agendan och tvingade andra kandidater till ställningstaganden. Det är egentligen anmärkningsvärt att Liljeström var så nära att ta en plats i riksdagen. Sfp i Nyland hade ju sina starkaste kandidater just bland jordbrukare och kvinnor. Dessutom blev Leena Harkimo invald delvis med Sibboröster. Harkimo bloggar inte och har inte profilerat sig i Sibbofrågan. På föreningen För Sibbos enkät svarar hon dock bl.a. att "Sipoo on kykenevä ja ennenkaikkea halukas kehittämään ja asuttamaan kuntaansa itse, kokonaisena ja itsenäisenä." På frågan "Har ni ordentligt bekantat er med utredningsman Pekka Myllyniemis rapport och hans förslag om att införliva 3.000 ha, drygt 10 % av befolkingen och 16 % av skatteinkomsterna i sydvästra Sibbo till Helsingfors?" gav hon följande svar:
Olen kuullut Pekka Myllyniemeä ja mm. kaupunginjohtaja Pajusen esitykset Uudenmaa ja Itä-Uudenmaan liittojen ja kansanedustajien verkoston yhteiskokouksessa taannoin. Käsitykseni mukaan raportti on laadittu ikäänkuin "vanhalta pohjalta"...ts. Helsingin aikaisempien, pienemmän aluevaltauksen suunnitelmien pohjalta.
Nu gäller det för så väl Nylander som Harkimo att bevisa att de förtjänade nylänningarnas och Sibbobornas fötroende. Den enda av Sfp:s nyländska riksdagmän (frånsett Astrid Thors) som bloggar är Cristina Gestrin. Liksom Thors var hon alert och publicerade ett blogginlägg i Sibbofrågan redan den 21 juni. Det är det här som jag uppskattar allra mest hos politiska bloggar, att man kan hitta omedelbara kommentarer på aktuella och angelägna ärenden.
Jag är inte själv alltid så snabb. Först nu har jag läst tisdagens Hufvudstadsblad lite nogrannare. I artikeln "Alla vill vara med i Vanhanens tvåa" raporteras från en prresskonferans, där Matti Vanganen svarade på frågor om de kommande regeringförhandlingarna. Jag har i blogginlägget "Valresultat. Den 19 mars 2007" återgett Vanhanens svar på finska. Här kommer Hufvudstadsbladets översättning till svenska:
Hur ministerposterna fördelas mellan partierna avgörs först på förhandlingarnas slutraka. Senare avgörs också om det blir några nya ministerbenämningar. Med tanke på de kommande metropolbesluten har behovet av en särskild Helsingforsminister diskuterats.
- Jag tycker inte vi behöver en Helsingforsminister. I stället borde hela regeringen jobba för Helsingfors bästa.
Hur är det med Sibbos bästa?
- Regeringen ska nog också jobba för Sibbos bästa, försäkrade Vanhanen med ett brett leende.
I tidsdagens Hbl ingick även en artikel med rubriken "Grönt ja till borgerlig regering", där Sfp:s ordförande Stefan Wallin svarar på en fråga om Sibbo inför regeringsförhandlingarna. Jag citerar:
Samlingspartiets Jan Vapaavuori har inget emot att sfp sitter i regeringen. Men han undrar om det är ett problem för sfp att de två största partierna vill låta Helsingfors annektera en del av Sibbo. Wallin nappar inte på provokationen.- Det är ingen vits att spekulera om Sibbo i det här skedet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar